Eftermiddagsfika i picknickform

Ett inlägg om en picknick i Gamla Uppsala.

---

 

Tillvaron är uppochner.

Vissa dar är bara uppochner från början. Som om kropp och själ känner på sig. Eller också är det erfarenheten, den dyrköpta, som bor i mig sen sex och ett halvt år tillbaka, som ger utslag. Denna spänning, detta att alltid vara taggad, laddad, beredd – på det värsta. Det bästa kommer inte till mig.

Så jag bröt ihop redan på förmiddagen, trots att jag inget visste då. Sen förbarmade sig min fästmö över mig. Vi åkte till Gamla Uppsala. Jag tog med picknickfilten, Anna tog med picknicken – inklusive silvergaffel till smörgåsmaten! Jo, hon har klass, min älskade.

Framåt eftermiddagen kunde jag peta i mig två ostmackor, ett par salta kex och några chokladpraliner. Mitt under mackan kom telefonsamtalet. Jag fick den bästa återkopplingen nånsin – och det talade jag om. Men besvikelsen är min. Bara min. Trots att min mamma också grät. Jag är en besvikelse för henne. En börda. Precis som jag är för Anna.

Efter samtalet började flygövningarna igen. Började och började… De har hållit på sen i fredags, dag som natt, men det var inte förrän Stockholmsborna klagade på oljudet i natt som det blev känt för mig att det var en övning. En övning här strax utanför Uppsala. Så för min del har det inte varit tal om lite förstörd skönhetssömn i natt. Både nätter och dagar har understundom trasats sönder av oljud. Jag tänker på dem som kommer från kriget. Vad kände de? Jag kan inte ens föreställa mig… I Gamla Uppsala, på filten, kunde vi nästan inte föra nåt samtal med varandra, Anna och jag. Sex klagomål har inkommit till försvarsmakten. Nån information har jag, som bor ganska nära start- och landningsbanor, ICKE fått. Trots detta säger Anders Persson, ansvarig övningsledare, till Radio Uppland:

[…] Det har getts information på alla tänkbara vis. Vi har skickat information till olika tidningar, nyhetsredaktioner och här lokalt så har vi delat ut informationslappar i brevlådor […]

Jag måtte ha varit blind. Nu är jag hörselskadad också. Tur att jag kan lite teckenspråk. Annars är jag inte särskilt mycket för kommunikation för tillfället. Orkar inte svara på frågor och kommentarer, orkar inte läsa fler dåliga ursäkter. Säg som det är, i stället! Jag är för fan en diamant. Hård, men inte hårig.

Här är några bilder från Gamla Uppsala:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den som vill lägga lite mer kulor på eftermiddagsfika kan snart åka till Lady Hamilton i Gamla stan i Stockholm snart för afternoon tea. Lördagen den 12 september börjar hotellet servera sin afternoon tea-buffé igen på lördagar och söndagar. Det är två sittningar, klockan 12.30 och 15, fram till mitten av december. Men det går inte bara att ramla in, en måste boka per telefon 08-506 401 04 eller e-post info@ladyhamiltonhotel.se Numera är priset 349 kronor per person (439 kronor för den som vill ha champagne också). När vi var där i november 2010 kostade det 195 kronor, så en viss prishöjning har skett. Men jag tvivlar inte ett ögonblick på att det är lika gott idag som då.

Personligen är jag helt tillfreds med det eftermiddagsfika jag fick idag. Tack, Anna!

Och HÄR hade jag kunnat fråga DIG hur DU helst fikar om eftermiddagarna. Men jag gör inte det. Du får skriva om det på din egen blogg eller nåt i stället. Prova att prata med väggarna, det gör jag ibland.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Städkärringen softar vid poolen

Ett lite ironiskt inlägg.

---

 

Värmen hänger kvar – och jag med den. Jag skjutsade Fästmön till jobbet och åkte sen hem och… städade. Det verkar vara många som har synpunkter på att jag städar denna varma dag. Var och en gör som den vill. Brukar jag ha synpunkter på när du ska städa? Nej just det. Det var jätteskitigt här och jag mår inte bra av det – på flera sätt. Alltså städade jag. Men eftersom jag är så effektiv gick det på ett par timmar.

Blå plastpool för familjen Talgoxe.

Nu är jag nöjd och glad och kan andas lite bättre. Därför har jag under resten av eftermiddagen i princip softat vid poolen och softat med min bok på gång. Ja poolen är alltså den lilla blåa plastbytta som jag ställt iordning för mina hyresgäster, familjen Talgoxe.

Läser och läser och krafsar i godispåsen.

 
 

Jag krafsar ofta och rejält i gårdagens godispåse. Ja, för jag var lite smart och köpte bara hårda supersalta ”kuddar” som jag suger på i värmen. Suger så intensivt att jag måste pausa en stund nu eftersom jag får sår i gommen.

Vännen FEM ringde just som jag städat klart. De hade inte riktigt samma tur med vädret som jag. Hos dem smattrade regnet mot altantaket och åskan mullrade i bak-grunden. Kanske inte var så smart att prata i telefonen, men det var ju så roligt! Och jag hoppas att FEM framförde mitt förtida grattis till den Finske Pinnen som fyller år i morgon! Jag har så himla dåligt minne (beror på två brister jag har i mitt blod) och i veckan glömde jag till och med min Storasysters födelsedag… 😳 Hon, som aldrig glömmer min… Fast jag ringde henne i alla fall igår. Och jag kom ihåg hennes namnsdag tidigare i våras. Kanske finns det lite hopp för mig också?

Jag läser och läser, men har också svalkat mig med en skön dusch. Och så har jag ätit middag på ballen*! Vi var nämligen förutseende nog, Anna och jag, att köpa var sin matlåda på ICA Kvantum igår. Jag micrade min vid 17-tiden och dess innehåll – kyckling, ris och sås med vitlök och soltorkade tomater – smakade hur bra som helst. När Anna är hemhämtad ska vi fylla på med goda ostar, druvor, salta kex och var sitt glas rött. Tills vidare håller jag mig till genomskinligt, det vill säga vatten, för jag ska ju köra bil om ett par timmar.

 

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan’s cookalong no. 15: Kex med hårt K och tillbehör

Uppdaterat! Och för övrigt är rödvin bra mot…  viktökning!!!

När Fästmön jobbar ända till klockan 21 är det inte lätt att hitta på nåt lämpligt att äta. När Fästmön dessutom inte riktigt informerat om vissa kostvanors förändringar blir det svårt. Men Tofflan gör som hon nästan alltid gör:

Tar det säkra, asgoda och bajsluktande framför det nyttiga, hälsosamma och trista. 

Börja med att botanisera i vinskåpet. Välj ett rödvin som passar till kraftiga ostar. Det gör till exempel detta vin, Delicato, från 2003. Damma av flaskan och ställ den att lufta minst ett par timmar.

Delicato från 2003 är ett kaliforniskt rödvin som passar till kraftiga ostar.

Plocka därefter fram bajsostarna ur kylen. Ställ dem på en ostbricka, till exempel en i fuskmarmor, som denna. Låt dem stå i rumstemperatur och softa till sig lika länge som vinet luftar.

Bajsostar ska softa till sig i rumstemperatur ett par timmar före servering.

Skölj druvorna, låt dem rinna av och torka dem med en bit hushållspapper. Du kanske har nåt kvar med jultomtar på eller så? Lägg druvorna i en skitsnigg skål.

Röda druvor är finfint till ost och kex och vin – tvärt emot vad experterna säger. Saftiga päron går också bra.

Slutligen, fyll på kexburken, till exempel en gammal plåtburk för After Eight,  med salta kex, paprikakex, crackers och alla möjliga jävla kex som är goda. Det viktigaste är att du uttalar kex med hårt K och absolut inte KJEX!!! (Att säga KJEX är nämligen lika fult som turkost!)

Alla möjliga jävla kex.

Så. Duka. Sätt dig ner och vänta på att klockan ska bli kvart i nio så du kan åka och hämta din kära/e!

Nå, det här var väl ingen svår cookalong???

Read Full Post »

Tofflan’s cookalong no. 13: Tofflan tager vad Tofflan haver eller Sniggt i pannan

Inspirerad av Nillan på Nätet bestämde jag mig för att göra omelett till middag idag. Jag hade ju en kycklingchorizo kvar från igår och ägg. Men vad hade jag mer i kylen?

En inventering visade att jag hade en grön paprika, några körsbärstomater samt en bit getost som fortfarande levde. Hackade därför grönsakerna och chorizon, hävde ner dem i en bunke med två ägg och slog på lite mjölk. Getosten? Återkommer till den strax!

Lite diverse hamnade i bunken. Färgglatt blev det, om inte annat.

                                                                                                                                                        Jag vispade runt och startade sen en stekpanna på spisen med lite flytande margarin i (det var en bit efter bäst-före-datum, men inget som helst fel på det). Sen…

SPLATT!

hällde jag min omelett i pannan och lät den steka långsamt medan jag diskade upp bunken och lite andra tillbehör. Ja, det lärde jag mig av fröken Else på hemkunskapen för så där en 35 år sen. Att man skulle diska upp under tiden så att det är SNIGGT på diskbänken.

Och på tal om SNIGGT… Blev inte detta det, så säg???

Sniggt i pannan: två ägg, en kycklingchorizo, fyra körsbärstomater och en bit grön paprika. Alltsammans kryddat med medelhavssalt, svartpeppar och cayenne.

                                                                                                                                                        Sniggt och gott! Om jag blev mätt? Mja, så där. Det är nu getosten kommer in. Hittade två levande salta kex och en trekantig knäckebrödsmacka. Getosten skars och las ovanpå dessa. Gotti! Och rätt mätti blev jag nu!

Read Full Post »

Mutti, flytti, lotto, trötto… och så ett intelligenstest

Oj oj oj! Jag vet inte hur många vändor jag har åkt mellan huset och lägenheten idag… Det känns för övrigt inte som om jag har åkt utan GÅTT. Fötterna är trötta, jag är trött, huvudvärken bultar bakom pannan. Ja, ja, nu ska jag sluta gnälla.

När man är med och flyttar åt sin mamma kan det faktiskt vara ganska roligt också. Små saker som piffar upp och blir det nåt ljust i tillvaron. Som här, till exempel, en fin tvål och handdukar i nya badrummet.

Fin tvål och nya handdukar piggar och piffar upp!

                                                                                                                                                        Idag har vi åkt över med främst kläder, mat och krukväxter. När man tittar in i vissa skåp ser det onekligen rätt torftigt ut…

Lite knäckebröd och några salta kex.

                                                                                                                                               Skafferiet ser ännu ödsligare ut, kolla bara:

Lite spaghetti i burken och ett paket jasminris. På nedersta hyllan en wok och en matberedare.

                                                                                                                                                     Läget i kyl och frys är nåååågot bättre, men jag skulle ändå klassa åtminstone kylens innehåll som torftigt.

Det ekar ganska bra i kylen, eller hur..?

                                                                                                                                                    Nu tycker ju säkert du som läser det här att det är synd om min stackars fattiga gamla mamma som inte har nån mat. Men var lugn, jag ser till att vi äter varje dag.

Och sen är det ju det här att vi går och väntar på Den Stora Vinsten. Och DÅ JÄKLAR! För den som inte vet det har mamma och jag spelat på lotto tillsammans – varje vecka – i över 20 år. Ja, det är alldeles sant! Från början kunde man bara spela på lördagar, men nu är det dragning även på onsdagar. Fast det struntar mamma och jag i. Vi är konservativa och spelar enbart lördagar. En hel kupong plus Joker. Och nu råkar det vara så att den där storvinsten inte har kommit än. Rent logiskt borde den därför komma när som helst nu, efter över 20 bast. Eller hur? (Vore vi inte värda den? Den skulle inte svida efter allt packa-nerande och packa-uppande, liksom…)

I ur och skur, in sickness and in health, har jag – ja, för det är jag som har varit lottoansvarig, det vill säga lämnat in och bevakta vinster – traskat till inlämningsställen. Jag har hårdnackat vägrat att lämna in femveckors utan gått VARJE VECKA med vår kupong. Det har inte varit lätt alla gånger, särskilt inte när jag till exempel har varit inlagd på sjukhus eller utomlands. Men det har alltid löst sig – jag har STAPPLAT mången gång. Därför borde jag ju jubla nu när det går att spela lotto på nätet. Så bekvämt att bara sitta framför datorn och fixa kupongen. Självklart går det också att kolla lottoresultatet via datorn och internet. Tänk så enkelt livet är nu för tiden… Och visst jublar jag lite över teknikens under, det går inte att komma ifrån. Men jag lovar att jubla så rutorna skallrar när Vinsten kommer! OCH bjuda på kalas! Det är mamma och jag värda! Även om jag fortsätter att promenera med kupongen då och då, i vart fall…

Teknikens under, ja… Ja, det har onekligen underlättat en massa att kunna sköta vissa flyttbestyr åt mamma elektroniskt. Adressändringen gick hur smidigt som helst – fast det gick INTE att skriva in mammas telefonnummer, av nån anledning. Och så fick hon min e-post-adress. Hon har ju liksom ingen dator själv. (Men jag ska jaga på hennes faster, 93 bast, som tyckte att de skulle gå datakurs ihop när mamma har flyttat. Då kanske man kan mejla mamma i stället för att ringa. Ibland i alla fall.)

Till dess får mamma nöja sig med sedvanliga verktyg. Jag har gjort i ordning en verktygslåda åt henne – mycket bra att ha!

En vertygslåda i ett av köksskåpen borde finnas i ALLA hem!

                                                                                                                                                  Lite mer traditionella redskap finns i städskåpet där jag lagt in dammtrasor, putsdukar, silverputs, läderskötsel, glödlampor – det är inte färdigt än…

Ordning här!

                                                                                                                                            Ordningsamt, eller tja, så gott det nu går med tanke på volym och kvantitet, blev det även i linneskåpet.

Knökfullt, skulle jag vilja säga…

                                                                                                                                                   Inte direkt ”luftigt” som i köksregionen… Men kolla här då! Ett köksskåp som nästan är fullt!

Ett kökssskåp med ganska många burkar… Och några kaffepaket, ströbröd, socker och salt. Grovt.

                                                                                                                                                       Vi var ju en sväng på stan för några ärenden idag också. Bland annat hittade jag några fina sug-krokar som inte suger utan suger jättebra, om du fattar.

Ett litet köksstilleben. Diskborsten hänger på en sug-krok!

                                                                                                                                                    Dagens största problem var de hänggarderober vi inhandlat för mammas kappor. Alltså, dessa var jordens intelligenstest. Till och med min tekniska mamma gick bet. Se hur hon kämpar:

Måste man ha ingenjörsexamen, eller?..

                                                                                                                                                    Det slutade med att jag bar ner ”skiten” i källaren OCH kapporna och lyckades få till det. De hänger förhoppningsvis kvar…

Mitt i allt detta fick jag ett roligt skrivuppdrag. Återstår att se om man måste vara ingenjör även för det eller om denna Trötto-Toffla har lyckats…

Read Full Post »