Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sällan’

Ett inlägg om en dag som inte direkt går till världshistorien.


Förmiddagar går an.
Då klarar jag av att hålla mig sysselsatt. Idag var det jobbsökeri och blogg som vanligt, därefter tvätt och renbäddning. Frukost. Hygien. Påklädning. Sen tar det stopp. Jag blir rastlös och vet inte vad jag ska hitta på efter lunchtid. Hade en tid för klippning klockan 16.30 och bestämde mig för att dissa bil och buss och gå in till stan.

Skylt centrum 3,6 km

Bara 3,6 kilometer in till centrum. Det skulle jag väl klara?


En fasligt tråkig väg
är det in till stan. Här ser du hur det ser ut på en av de långa raksträckorna. Skittrist…

 Råbyvägen

Fasligt tråkig raksträcka in till stan…


Det tog cirka 40 minuter.
Jag hade därför gott om tid innan jag skulle vara hos frissan. Tyvärr. För vad skulle jag göra på stan? Jag var kaffesugen, men det är ju inte särskilt kul att gå och fika ensam. Gick in i en second hand-affär och fick i alla fall en glimt av solen idag. På en lampa.

Sol på en lampa

Sol på en lampa, blir det slampa?


Det fanns en hel del spännande saker,
som gamla Stockholmstidningen från 1940. Men också en hel del skräp. Eller vad sägs om detta julkort? Tänk en man ute mitt i vintern, endast iförd tomteluva, kalsonger/badbyxor och röda tofflor… Foppatofflor, månntro? Ser nästan så ut…

Welcome to Santas North Pole

Welcome to Santas North Pole!


Jag gick till Bok och Papper,
en av stans minsta, men finare bokhandlare. Där såldes vegan-böcker.

Här dansar herr Gurka

Här dansar Herr Gurka – typisk veganlitteratur.


Men det var ju till frissan jag skulle.
Tur att det fanns handböcker för sånt också.

Nisse hos frisören

Nisse hos frisören – handbok i att gå och klippa sig?


Klockan var fortfarande för lite
för att gå till salongen. Tog en repa ner till centrum. Bara urtrist att gå och glo ensam. Men jag blev lite glad, i alla fall, när jag såg att vi ska få en egen English Shop! (Den hade inte öppnat än.)

The English Shop

En egen English Shop!


Sen började det dugga
och då gav jag upp och traskade till salongen. Satt och väntade medan M klippte en annan kund.

 Hos frissan

Väntan hos frissan.


M snaggade mig ännu lite kortare
än sist. Jag blev mycket nöjd. Eftersom jag inte hade nån hovfotograf hårfotograf med mig idag får du bara se lite av ena sidan i stället för nacken.

Nyklippt

Nysnaggad!


Eftersom klockan vid det här laget hade passerat fem
och jag inte hade ätit sen frukost slank jag in på ”Luckan” och satte mig under en kristallkrona.

Kristallkrona

Satte mig under en sån här.


Unnade mig en pizza
eftersom jag ju faktiskt sparade en busspeng in till stan. Pizzan var helt ljuvlig, bara smälte i munnen. Jag var så hungrig att jag till och med åt upp kanterna…

Pizza

Ljuvlig pizza!


Tog slutligen en annan buss
än min vanliga, vilket innebar att jag fick gå lite längre efter att jag hoppat av. Det var skönt efter pizzan…

Hemma i postboxen hade en räkning för gravdekoration till pappas grav till Allhelgona kommit. OCH en grön påse med en bok som vännen FEM inhandlat åt mig på antikvariat (jag ska betala). Det ska bli spännande att göra Jussi Adler-Olsens bekantskap! Tack snälla FEM för att du tänkte på mig!

Kvinnan i rummet

Kvinnan i rummet – den första i en serie av Jussi Adler-Olsen. Notera att den kostade 149 kronor som ny. FEM köpte den för 40! Fynd!


Hann knappt få av mig ytterkläderna
innan mamma ringde och skällde ut mig. Enligt henne hade jag lovat att ringa igår kväll angående dagens övning. Det minns jag inte att jag hade lovat, men mitt närminne är ju som det är, så visst, det kanske jag hade gjort. Jag var så stolt att jag igår kom ihåg att köpa, skriva och posta ett vykort från Stockholm till mamma… Jag har väldigt svårt att ta såna här ”påhopp” och det blev naturligtvis inget trevligt samtal. Därför ringde mamma ytterligare en gång lite senare. Ja hej och hå…

Kanske skulle jag göra ett försök att gå på toa. Jag har insett att jag gör det lite för sällan… Före operationen kunde det bli hur många gånger som helst på en dag. Igår kissade jag tre gånger. Det är nog lite lite… Over and out and flush and goodbye!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om reklam på bloggen och om skrivande och om ett nej.


I morse
fick jag ett meddelande som gjorde mig arg och irriterad: WordPress ska börja med reklam. Min blogg är en av dem (alla?) som ”drabbas” av annonser mellan inläggen.

Till att börja med, ja, tror jag. Snart är det väl reklam överallt,

tänkte hon surt som ättika.

Japanskt lejon

Jag blir arg som ett japanskt lejon.


Syftet är förstås
att tjäna pengar. På min blogg. Jag får inte en spänn emellertid– förutom för de inlägg jag skriver mot betalning. Men då handlar det om recensioner av varor, tjänster eller webbplatser som jag SJÄLV har valt att skriva om. Dessutom är jag dödligt ärlig i det jag skriver. Jag försöker välja varor, tjänster och webbplatser som passar den här bloggens profil.

Det är sällan jag skriver om smink (aldrig) och kläder (bara som ett nödvändigt ont och så gott som alltid i tjockis-svart) och mode (aldrig annat än negativt!), till exempel. Om det kommer såna annonser mellan mina inlägg innebär det att min blogg tappar i trovärdighet. Kommer det annonser om litteratur, TV eller svenska aktuella händelser är det snäppet bättre. Men inte bra. Långt ifrån bra. Jag vill bestämma själv vilka annonser som ska få förekomma här! Dessutom tycker jag att det är fel att andra ska tjäna pengar på min blogg.

Jag kan köpa mig fri från reklam. Men det kostar flera hundra spänn och det anser jag mig inte ha råd med. Det alternativ som återstår är att blogga nån annanstans. Tips tas tacksamt emot!!! Jag tror faktiskt att många bloggare med mig börjar se sig om när det blir så här. Att inte ens få ha ett ord med i laget vilken typ av reklam som ska få förekomma bland mina ord och bilder känns INTE OK, WordPress!

Idag fick jag besked om torsdagens övningar. Det blev ett nej och det var väntat. Men jag fick positiv respons på min person och min kompetens och jag fick veta att valet hade varit svårt. Att vi valde bort varandra beror nog till största delen på att jag anser att det tjänsten ska innehålla inte kan rymmas inom 50 – 75 procents tjänstgöringsgrad, om man ska vara realistisk. Dessutom behöver jag ett heltidsjobb som ger motsvarande lön och det var jag tydlig med. Men… tjänsten som sådan är mycket spännande och vad gäller tankarna bakom den och kring behoven var dessa väldigt kloka och sunda. Därför önskar jag den som får jobbet lycka till! Jag tror att det kan bli en både spännande och lärorik upplevelse.

Jag har skrivit en artikel till Uppsalanyheter.se idag och jag har hittat tre intressanta jobb som jag ska söka under dagen. Min UN-artikel kan du läsa här! Stackars Fästmön har fått roa sig själv under morgonen och förmiddagen och strax ska hon iväg till jobbet. Jag själv ska ringa lilla mamma innan jag lägger pannan i djupa veck och skriver tre fantastiskt bra ansökningar! Ett av jobben jag ska söka vill jag nämligen verkligen, VERKLIGEN ha…

Skriver du några spännande saker idag eller gör du nåt annat kul??? Berätta gärna i en kommentar, jag tycker sånt är roligt och intressant!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagen som jag TROR att den blir!


Gårdagskvällen var varm och lite seg.
Jag läste ut en bok och började på en ny. Det är två väldiga kontraster, kan jag meddela. Medan den ena handlar om en kvinna som uppfostrats till man, har den andra två starka kvinnor i huvudrollerna och alla män i boken är svaga…

Sandbarnet och Spinnsidan

Två kontraster som jag fyndat på antikvariat för 60 respektive 20 kronor.


Såg den andra delen
av Top of the lake på TV. Förfasas förstås över byhålementaliteten och känner igen en hel del. Annat inte. Hur som helst, konstigt och spännande är det, men igår var det lite segt. Inte mycket hände som förde historien framåt.

Gick och la mig och somnade till det svaga ljudet av CSI eller nåt liknande. I morse vaknade jag halv sex. Det var liiite tidigt, tyckte jag, men skuttade i alla fall upp på toa innan jag gosade ner mig i sängen en stund till. Slumrade till, men vaknade av att nån kickstartade en moppe några gånger. Himla irriterande när detta sker utanför ens öppna sovrumsfönster. Fast man ska väl vara uppe före klockan sju här (och lägga sig före 19 också, helst) – annars anses man onormal i detta grannskap. Bara för att jag kan låg jag kvar till halv åtta. HA!

Dagens första vakna timmar har jag ägnat åt att söka jobb. Idag har jag sökt två stycken. Det ena hade ett sånt där webbformulär som jag inte älskar, det vill säga, man ska skriva in sitt CV, post efter post, ungefär. Det känns ganska meningslöst att lägga tid och energi på det när allting ändå finns i mitt CV – till och med förtroendeuppdrag och körkort! – men… Det var bara att finna sig i detta eftersom det var en intressant tjänst.

Jag vet inte om du undrar hur många aktuella ansökningar jag har inne just nu, men for your information är det… 40 stycken. Utöver detta har jag sökt en tjänst som redan var tillsatt. Jag är nöjd. Jag kan inte göra mer än söka jobb. Nu gäller det bara att bli upptäckt…

I eftermiddag ska jag ägna mig åt nåt betydligt sköjigare: jag ska träffa min Nästanbror och vi ska prata böcker och skrivande, förhoppningsvis i hans trädgård, i skuggan under ett träd. Det är alltid kul att träffa Kära Sysslingen! Tyvärr blir det alltför sällan, för det är för det mesta nåt skit som kommer emellan. Men på lördag händer nåt kul för honom, för han ska…  ta emot ett stipendium om 100 000 pix. Inte illa pinkat av Släkta! 

Författarkatten Bibbi

Författarkatten Bibbi har nog en och annan klo med i det som har gett stipendiet.


Magen börjar knorra
och det är dags att kolla om det finns nåt frukostartat i kylen. Det finns det, jag vet. Jag var och köpte filmjölk igår.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta för en nyfikis!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om oro. 


Igår kväll, fredag, klockan 21,
tyckte a-kassan att det var bra att skicka ut ett mejl om de nya reglerna som gäller från den 1 september. JÄTTEBRA -NOT! För på såna mejl uppstår det alltid i min hjärna en massa frågor – saker och ting är nämligen sällan solklart förklarade. Och naturligtvis går det inte att kontakta a-kassan direkt – det är ju helg. Smart drag, a-kassan! 

arg_tant

Upprörd.


Dessutom verkar det som om
det är Arbetsförnedringen som ska ta emot de nya rapporterna. För detta måste man logga in och föra in saker som sökta jobb under en månad. Man loggar in på Arbetsförnedringens Mina sidor och man ska använda e-legitimation. Det här har jag legat och tänkt på och oroat mig för i natt, så sömnen har blivit rubbad och magen kass. Mina uppgifter från 2009 (typ utbildningar och jobb etc) när jag skrev in mig sist, ligger kvar, sa de på Arbetsförnedringen när jag var där. Men se logga in på Mina sidor det har jag nog aldrig kunnat mer än nån gång i början. Jag har provat användarnamn och lösenord som jag hittade i mina gömmor, men det är fel. När jag ber om ett nytt lösenord får jag till svar att användaren inte finns. Och samma här: den tekniska supporten har ju stängt för helgen.

Jag undrar om hela helgen nu kommer att gå åt till magont eller inte. Vissa stunder kan jag släppa det hela, andra inte. För det är ju så att om du inte rapporterar in vad du har gjort, sökta jobb etc, då får du ju ingen a-kasseersättning. Jag tycker att det är BRA. Det är inte det. Jag skriver ner allt jag söker i en Excel-fil och gjorde likadant förra gången jag var arbetssökande. Då var man inte ett dugg intresserad på Arbetsförnedringen. Nu har jag allt samlat för mig själv och det är bara att copy-and-paste. Om och när jag nu kommer in på Mina sidor. De verkar vara allt annat än mina

Fästmön säger att jag blir nervig av sånt här och att det brukar fixa sig. Hon känner mig och vet vad jag går för, så jag litar på henne. Men allt sånt här tar så mycket kraft! Kraft som jag skulle behöva till att jobba upp min självkänsla och mitt självförtroende så att jag skriver bra och säljande jobbansökningar…

tårar

Orolig och nervig.


Antagligen har jag fått
en del av nervigheten från mamma. I torsdags var det första gången hon skulle testa färdtjänsten efter att de nya reglerna infördes – i kombination med en ny utförare – i somras, den 1 juli. Hon har inte vågat. Nu var hon tvungen eftersom hon måste till ett apotek. Inte heller hon hade sovit natten innan, men sen hade allt gått bra, till och med bättre än med tidigare upphandlad utförare (= taxibolag). Men hon vågade inte chansa på att de ska hitta hennes adress, så hon får fortfarande gå ut en bit till en annan gata. Hennes hus är avlååångt och mamma mor i ena änden. Taxibilarna brukar stanna i den andra. När mamma går (= rolla) mot bilen brukar den åka. Och så där kan det hålla på sen. Mamma orkar inte. Hon har svårt att gå. Det är bland annat därför hon har färdtjänst. Men hon är inte korkad, min mamma. Hon hittar en lösning som funkar hyfsat. Hon går till en annan adress som taxichaufförerna uppenbarligen hittar. Det är så vi får göra, vi oroliga och nerviga.

Jag har suttit nu på morgonen och försökt lösa problemet med Mina sidor. Jag klarar det inte. Jag får släppa det till måndag. Jag måste släppa det. Det är bara så. Anna och jag ska åka ut en tur idag och TITTA på saker. Att titta är gratis. Vi åker bil inom stan. Bensin är inte gratis, men det är inte bussresor heller. Och just nu kan i alla fall inte jag åka buss – på grund av att UL håller på att införa ett nytt biljettsystem…

Händer det nåt hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta! 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan är SKITsur på Uppsalabuss. Igen.


Den 1 september förra året var jag och Fästmön
på besök i Kitty Lindstens ateljé. Syftet var förstås att köpa en tavla. Så gjordes också. Efteråt firade vi tillsammans med Kitty och hennes Monica med en middag. Vid tillfället var min hälsporre inte att leka med. Jag hade ont och jag haltade. Dessutom väntade jag på besked om det som fanns i min kropp var litet c eller stort C. Nej, ingen bra höst.

Kitty med Just nu vill jag leva
Kitty Lindsten i sin ateljé med tavlan jag köpte, Just nu vill jag leva.


Men vi hade en jättetrevlig kväll – tills vi skulle åka hem. Vi stod som fyra fån och glodde medan Uppsalabussen vi hade tänkte åka hem med bara körde förbi oss trots att vi tydligt gjorde tecken att vi skulle resa med.

Jag mejlade Uppsalabuss (UL) dan därpå – och det hade visst Monica också gjort – för att klaga. Fem dar senare fick jag svar från ULYtterligare ett par dar efter det fick Anna och jag, som kompensation, var sitt endagskort. Alltså ett kort man kan åka på hur mycket som helst, även till Arlanda, om man nu skulle vilja det, under en dag.

Endagskort UL
Endagskort från UL.


Vad Anna har gjort med sitt endagskort vet jag inte. Mitt har legat på bänken i köket. Jag tänkte att jag kanske skulle använda det nån dag när jag är ledig framöver och inte har nåt att göra. Idag när jag dammade tog jag fram det. Av nån anledning vände jag på det. I mikroskopisk gradstorlek på bokstäverna finns några rader text. Jag gissade att texten handlade om hur man ska använda kortet. Det var verkligen svårt att se vad där stod, men efter ett tag lyckades jag läsa nedersta raden – och bli förbannad på UL igen!

Baksida endagskort ULKorthelvetet har gått ut!!! Som du ser är bokstäverna mikroskopiska jämfört med min tumme som inte på nåt sätt är abnormt stor.


Jaa, korthelvetet har slutat gälla,
för giltighetstiden gick ut efter februari i år. Sex månaders giltighetstid hade kortet. Skitdåligt, tycker jag! Det brukar väl för det mesta vara en giltighetstid på minst ett år på såna här kort. Men UL förnekar sig inte utan är lika dåligt som vanligt. Ett endagskort i kompensation för att ha tvingats halta hem på en ond hälsporre…  Och när man plockar fram kortet för att kolla om man inte ska kunna göra nåt kul med det, har det gått ut.

Så jag gör som jag brukar göra, åker med UL så lite och så sällan jag bara kan. Jag slipper bli frånåkt, jag slipper chaufförer som kör som galningar (ja, för tidtabellerna är för snäva) och jag slipper sitta ihop med människor som stinker. För, och detta skrev jag inte när jag rapporterade om min födelsedag, när vi åkte hem stank det skit på bussen! Nån på bussen satt och fes, helt enkelt. Jag är väldigt åksjuk och skitlukt hjälper ju liksom inte upp måendet. Nu är det ju inte UL:s fel att vuxna människor inte kan uppföra sig, men det blir ju ytterligare ett skäl till att inte åka med UL, som sagt. USCH!


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse på väg till jobbet noterade jag plötsligt hur grönt det hade blivit runt omkring. Det känns som om jag är lite dålig på att se årstidsväxlingarna numera. Jag är alltför sällan utomhus och jag fotar mer och mer sällan.

Idag blev det en impromtu-lunch med den roliga, ironiska ”Lisbeth” från fakulteten. Är det nån jag saknar därifrån så är det hon! För vi har verkligen samma sorts humor – det vill säga ganska rå och ofta väldigt svart. När man har lärt känna ”Lisbeth” inser man mer och mer att den här människan är ju bara så jävla kul och smart.

På vägen tillbaka till jobbet kunde jag inte låta bli att hänföras av dess blommor mot en av husväggarna. Jag får nog lov att omvärdera gult – i alla fall i vissa sammanhang…

Ibland är gult faktiskt inte fult…

 

Read Full Post »

« Newer Posts