Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sälja’

Ytterligare ett ilsket inlägg.


 

arg_tant

Jag är skitarg.

Jag hinner nästan inte vakna så blir jag arg igen. Inte vet jag hur det går för familjen ute i Himlen, men Fästmön och jag kunde kommunicera lite via hennes padda och Wordfeudmatchen vi har igång igår – för när det gäller den är hon inte Teliakund. Det är under all kritik att Telia inte kontinuerligt uppdaterar sin webb eller använder sitt Twitterkonto för information om telefonin, bredband och mobiltelefoni som fortfarande inte fungerar som det ska. Lokal media börjar dessutom förlora intresset för det hela. (Upsala Nya Tidning tog inte ens in en kommentar med en länk från mig till ett inlägg i vilket jag prisar tidningen…) En kan inte låta bli att undra om det ska behöva hända nåt katastrofalt som en brand eller rån för att Telia ska ta sitt kommunikationsansvar och för att detta teknikstrul ska bli ”intressant” igen!.. Jag var själv ute i området igår framåt kvällen och det var läskigt hur mobilen bara ”dog”…

Men det är fan 2015 och telefoner, mobiler och internetuppkopplingar kanske fungerar på folks jobb så att de kan ta till sig information och kanske ställa frågor. Igår var jag så arg på detta att jag bloggade både en gång och två gånger. Har inte Telia några kommunikatörer vet jag en som står till arbetsmarknadens förfogande!

Regnstänk på bilfönstret

Regnet bara öser ner idag…

Regnet bara vräker ner här och det hjälper naturligtvis inte upp humöret. Nog för att jag gillar regn, men inte hela tiden. Det tycks ha regnat hela natten och det har regnat hela morgonen. Sen läser jag om Uppsala kommuns senaste dumheter – och vid det laget är mitt humör totalt nere vid fotknölarna.

Jag tycker att det är jättebra om kommunen startar en bostadsförmedling igen. Jag tyckte nämligen att det var idiotiskt att lägga ner den befintliga nån gång på… 1990-talet, tror jag, och låta Uppsalahem, ett kommunalägt bolag, ta över det hela. Sen dess har det ploppat upp privata förmedlare av hyreslägenheter också. Det är som bäddat för att de med störst och akut behov av bostad troligen blir utan.

Men… sen läser jag hur den nya, kommunala bostadsförmedlingen ska fungera. Över 130 ooo personer som idag står i kö hos Uppsalahem och Studentstaden väntas förlora sina kötider. Den som köar där idag ska visserligen få ta med sig sin kötid till kommunens bostadsförmedling när den startar 2016. Den som har köat längst står först i kö för nytt hem. Men efter sju år, det vill säga 2023, raderas alla kötider. Vidare är förslaget att det ska kosta 300 kronor om året att köa i kommunens bostadsförmedling.

Skälet till detta sägs vara rättvisa, enligt projektledaren för bostadsförmedlingen Henrik Juhlin. Han säger i UNT-artikeln:

Bostadsförmedlingen kommer att förmedla lägenheter från en rad fastighetsbolag. Det vore orättvist om de som köat länge hos Uppsalahem och Studentstaden skulle ha företräde till lägenheter från andra fastighetsbolag och på så sätt kunna gå förbi andra i kön.

Jämlikhet och rättvisa

Vad är rättvisa?

Fast… det var ju så, en gång i tiden, att när kommunen tog bort sin bostadsförmedling hänvisades alla köande till Uppsalahem. Det fanns liksom inget annat alternativ då om man ville stå i bostadskö för en hyresrätt.

Visserligen är beslutet inte klubbat än, men sossarnas Erik Pelling är övertygad om att det går igenom. Han säger i artikeln i UNT och på Radio Upplands webb:

Vi räknar med att en del personer kommer att bli missnöjda men det här är vad vi kommit fram till efter förhandlingar

År 2023 är jag 61 år, om jag lever. Några år till efter det hade det inte varit dumt att kunna sälja min bostadsrätt, som är min pensionsförsäkring, och ta en hyreslägenhet. Men med Uppsala kommuns idiotiska förslag blir detta omöjligt. Näää, tänk om, Uppsala kommun!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Flickan som älskade Tom Gordon Den lilla boken Flickan som älskade Tom Gordon är en Stephen King-bok som jag inte visste existerade förrän jag fick den i december. Men redan 1999, när den här boken kom ut, hade författaren skrivit över 30 böcker, översatts till 33 språk och sålt fler än 100 miljoner exemplar av sina böcker. Vad dessa siffror är idag har jag ingen aning om. Däremot vet jag att han är en skräckmästare av rang. Tack, Agneta, för boken!

Trisha McFarland är nio år den lördagen hon beger sig ut på en vandring med sin nyskilda mamma och brodern Pete. Där vägen blir till ett Y viker Trisha av för att kissa. Plötsligt är hon vilse i skogen. Läsaren får följa lilla Trischas kamp för att överleva. Hon har sin blåa Red Sox-tröja, sin träningströja med 36 Gordon på ryggen, sin keps och sin ryggsäck med matsäck för en dags utflykt. Hennes enda kontakt med världen utanför skogen är en freestyleradio. (Detta var före mobiltelefonernas utbredande och mp3-spelarnas intåg – och uttåg.) Hon låtsas att baseballspelaren Tom Gordon är med henne i skogen och skyddar henne. Men frågan är om han kan skydda henne från den där varelsen som finns där och som bland annat har slaktat rådjur…

Stephen King är verkligen en mästare på att bygga upp kusliga stämningar. Enligt bokens omslag ska detta vara en thriller. Det tycker jag inte riktigt stämmer, men visst är det en väldigt otäck historia. Tänk att gå vilse i skogen och dessutom bara vara nio år… Om jag skulle genrebestämma boken skulle jag kalla den en skräcknovell.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett skrytigt inlägg om konsten att trolla med knäna.


 

Gröna tomater

Jag förälskade mig i dessa idag.

Det blev en annan dag idag än vad jag hade tänkt. Så kan det bli och då gäller det att vara flexibel, att inte bryta ihop och att försöka orka. Men det tog på krafterna, så stolsmekandet sparar jag till senare i helgen när kraften förhoppningsvis återvänt.

Rubriken till det här inlägget är ett citat som jag hittade hos Frida Boisen i slutet av mars. Det kanske inte var hon själv som uttalade det ursprungligen, men oavsett, det hängde sig fast i mig. För det handlar om att det är OK att berätta om nåt man har gjort och är stolt över hellre än att visa det perfekta. Och det ska jag göra nu – jag ska skryta.

Dessutom handlar det om mat. Mat och jag har ett… inte helt gnisselfritt förhållande. Jag älskar mat, men avskyr matlagning, i stora drag.

I morgon ska vi fira en födelsedag i familjen lite i förväg. Därför erbjöd jag Fästmön skjuts efter jobbet för att handla tillbehör till sånt som gästerna ska bjudas på. Vi for till ICA Solen i Förorten. Jag tog en korg på hjul för jag skulle köpa en påse blomjord, bröd och filmjölk med mig hem. Blomjord går inte att äta, men jag ska putsa fönstren på framsidan nästa vecka och tänkte då passa på att både byta gardiner och plantera om en del krukväxter samtidigt.

Lite avundsjuk var jag allt på Anna och yngsta bonussonen som skulle festa på tacos i kväll. Men jag tänkte nog få ihop nåt gott jag också. Fast först förälskade jag mig i de gröna tomaterna som såldes… Notera att jag skrev

förälskade mig

inte

köpte mig.

För dessa tomater var helt utanför min prisklass. Dessutom hade jag små röda hemma, inköpta för 9.90 i en annan affär häromdan.

Hemma i New Village skred jag till verket med min trollerimiddag, en middag som inte kostade många spänn. Det är jag nöjd med och eftersom jag har gjort det är det OK att berätta om det, tycker jag. Det jag var mindre nöjd med var att mitt mjölkpaket hade läckt och mjölk hade runnit ner på paketet med Bregott. Kanske blev jag inte av med mer än en deciliter mjölk, men ändå. Onödigt slöseri! Resterande mjölk fick jag hälla upp i en vacker gammal kanna, dock. Alltid något positivt! Så här blev min trollerimiddag:

Bok och lätt middag

Min trollerimiddag denna torsdag.


På tallriken ser du…

  • ett bröd (sex kronor, inköpt idag)
  • vitlöks- och örtost (efterlämnad av Anna i mars, fanns i kylen, alltså)
  • en avocado (fem kronor, inköpt idag)
  • saltgurka (fått av mamma)
  • småtomater (fanns i kylen)
  • svarta oliver (fanns i kylen)
  • mjölk (fanns i kylen)


Övrigt på bilden…

  • Boken (inköpt på Myrorna – som bland annat hjälper dem som har svårt att få jobb att få jobba samt säljer saker second hand för den som har svårt att ha råd med nytt – för 20 kronor i mars)
  • Kannan (arvegods från mina morföräldrar)

Jag tycker att elva spänn för den här middagen är rätt OK – även om man ju kan lägga till några kronor för övriga ingredienser, inköpta sen tidigare. Med denna middag känner jag att jag verkligen inte lever över mina tillgångar, dessutom.


Om jag blev mätt?
Nej, inte särskilt, men det var gott. Vad har DU ätit idag??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nixande inlägg.


 

pekfinger

NIX!

Ofta, ofta skriver jag här om säljare som förpestar min tillvaro. Det var länge sen jag NIX:ade min fasta telefon och min mobiltelefon. När så krävs, förnyar jag mitt NIXande. Och faktum är att det har blivit bättre. Jag har verkligen sluppit ringande säljare, nåt som jag alltså aktivt har undanbett mig. Förutom i fredags. Då slank IT-butiken igenom. Tjejen som ringde påstod att jag inte är ansluten till NIX. Uppenbarligen hade hon inte besvärat sig med att kolla. Dessutom är reglerna förändrade sen den 16 februari. De nya reglerna säger bland annat att företag ska kontrollera sina ringlistor gentemot NIX varannan månad och inte som tidigare, varje kvartal. Men det spelar ingen roll, jag har varit ansluten NIX i åratal.

IT-butikens säljare började dra nån harang om fast telefoni och kopparnätet. Som konsument fick jag uppfattningen att säljaren ringde från en myndighet. Nästan. Efter ett par kontrollfrågor, där jag formulerade om en del av hennes påståenden, erkände hon att hon ringde från ett företag som ville sälja på mig nånting. Vidare ljög hon ju när hon påstod att jag inte var ansluten till NIX – det kan hon inte ha kontrollerat.

telefon tecknad

Säljare: Ring mig inte!

Jag anmäler alla företag som ringer mig trots min NIX-spärrning till DM-nämnden. Via nämndens anmälningsformulär kan man även anmäla oönskad pappersreklam, det vill säga reklam man fått trots en ”Nej tack”-dekal på brevlåda/postbox. Det som är viktigt att man fyller i är det uppringande företages kontaktuppgifter. Det är inte alltid så lätt. IT-butiken, till exempel, hade inga vettiga kontaktuppgifter på sin webbplats. Bara det säger mig att ett sånt företag skulle jag aldrig anlita.

pekfingerNåt som dessvärre inte går att NIX:a är det ökade antalet säljare som plingar på ytterdörren. Förr i tiden fanns det skyltar att sätta upp där det stod att bettleri inte var tillåtet. Såna skyltar finns inte idag. Jag har allvarligt övervägt att skriva en lapp på min ytterdörr om att säljare inte är önskvärda besökare. Men det känns ju lite… pinsamt. Jag undrar lite vad det är för företag. Häromdan plingade på en säljare från Härjedalskök en vanlig vardagseftermiddag. Då är det ju bara pensionärer, sjuka och såna som jag hemma. Nån legitimation fick jag inte se heller. Nä, jag är inte så lite misstänksam…

Så… på min önskelista står nån form av NIX-register som motverkar dörrförsäljare!

Känner du dig besvärad av försäljare??? Har du fått fler besök av dörrförsäljare??? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Den man älskarFörsta boken i bokreahögen från Bokus jag grabbade tag i var Mari Jungstedts senaste Anders Knutas-deckare, Den man älskar. Detta är den tolfte boken i serien och jag kan inte låta bli att undra om inte Gotland är Sveriges svar på Midsomer. För här mördar ju var och varannan författare folk!..

Polisen Anders Knutas är tillbaka efter att ha varit sjukskriven. Hans förhållande med kollegan Karin är nu etablerat. De tu kastas in i en utredning som inleds med ett mord på en mäklare. Mäklaren har fått i uppdrag att sälja en av öns äldsta gårdar. Men det verkar som om nån inte vill det. Naturligtvis slutar det inte med bara ett mord.

Mari Jungstedt skriver otroligt lättlästa och spännande deckare. Det är fart och fläkt och korta kapitel. Den här gången känns det emellertid som om det är några teman för många i boken: det är, förutom mord, syskonavund, ny kärlek, lögner, HBTQ, spel, pengar, incest, gammal kärlek… för att nämna några. Misstankarna riktas ganska tidigt åt ett visst håll. Det blir nästan för uppenbart för att det ska vara ”rätt” håll. Nja, lite för många teman som inte fördjupas särskilt mycket.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett TV-inriktat inlägg.


 

com hem loggaIdag på eftermiddagen plingade det på min ytterdörr. Jag glodde först i tittögat som den kärring jag är, men öppnade sen trots att jag gissade att det var säljare som stod utanför. Konstig tid för naseri, eftermiddagen, förresten. Fast det finns ju dumma människor som jag som faktiskt är hemma.

Två småpojkar, knappt torra bakom öronen, tittade på mig och undrade om jag hade tid. Jag svarade att jag inte ville prata med dem om de ville försöka sälja nåt till mig. Då svarade pojken som förde talan:

Vi kommer från Com Hem och vill prata med dig om den förändrade prisbilden.

Gå bortDå bad jag dem gå. Jag är tvångskund hos Com Hem via min bostadsrättsförening. Com Hem har försökt lura på oss ett baspaket bestående av åtta kanaler som man har fått välja själv ur ett visst utbud. Detta är än så länge gratis, men det var den prisbilden som nu skulle förändras. Sist jag fick besök av en dörrförsäljare från Com Hem både svor han åt mig och himlade med ögonen för att jag inte var intresserad av detta paket. Skälet till att jag tackade nej var att jag gissade att man ville skapa ett behov – och sen så småningom ta betalt för det. Jag hade uppenbarligen rätt. Det räcker bra med de 17 kanaler jag har ändå som tvångskund. Jag tittar kanske på fyra, fem stycken av dem bara, nämligen.

MordetI kväll ska jag för en gångs skull inte titta på Veckans brott klockan 21 i SvT1. Jag ska i stället se den sista delen av serien Mordet. Det har varit en mycket sorglig serie där vi tittare har fått följa fem autentiska mordfall, berättade ur offrets synvinkel. Naturligtvis har det varit skådespelare som agerat i de dramatiserade scener som har visats upp, men verkliga närstående har också fått prata till oss i rutan. Riktigt bra TV-program har detta varit. Den enda kritik jag har mot serien är att samtliga fem mordoffer som porträtterades var unga människor. Även lite äldre människor mördas, TV3! Det kan tyckas grymt att unga människors liv ändas i förtid – och det är det. Men det är lika grymt när en människa, som har levt lite längre, får sitt liv släckt av nån annan. En variation hade varit bättre, tycker jag.

Samtidigt som Mordet startar en brittisk kriminalserie i tre delar i TV4, Hustrumördaren. Våld och mord inom familjen är vanligt förekommande. Detta på TV4 är dock fiktivt, men jag spelar in för att titta senare.

Värdshuset i Deckarna

Värdshuset i Deckarna där författarna träffas. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Ytterligare en bra serie avslutas i morgon kväll. Det är SvT:s Deckarna som jag brukar skriva om efter varje avsnitt eftersom sex olika deckarförfattare porträtteras. I morgon är det Katarina Wennstams tur. Det har varit väldigt intressant och underhållande att få en glimt av hur författarna jobbar och lite grann också varför de skriver såsom de gör. Min största kritik mot programmet har varit Krister Henrikssons smygande i buskarna. Bort med Krille och in med sex nya deckarförfattare snarast! Jag föreslår till exempel… Karin Wahlberg, Viveca Sten, Kristina Appelqvist, Michael Hjorth, Hans Rosenfeldt och Johan Theorin.

För den som vill se ännu mer brittisk kriminalserie visar SvT1 Fortitude klockan 22 på söndag, direkt efter den andra och avslutande delen av Arne Dahl: En midsommarnattsdröm. Fortitude är ett arktiskt samhälle där våldsamma brott är okända – tills nu. Totalt blir det tolv delar, vilket jag tycker är liiite för många delar. Tror jag. Innan jag ens har sett den första…

Fortitude

Några av karaktärerna i Fortitude som börjar på söndag. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett svart inlägg.


 

Black Friday… Vad är det för nåt? Det låter ju rätt hemskt… Tja, jag vet inte ännu när jag sätter mig och skriver, men jag får ta reda på det. Häng med!

Black Friday är ett amerikanskt fenomen. Det känns så typat att lilla Sverige tar efter. Dagen infaller efter Thanksgiving, en helg som framför allt firas i USA och Kanada. Tanken med helgen är att man ska samlas i familjen och vara tacksamma, enkelt uttryckt. En tacksägelsefest, alltså, vid vilken man vräker i sig ugnsstekt, fylld kalkon. Därför är alla affärer etc stängda. Så att man ska kunna vara tacksam och äta kalkon länge utan att distraheras av möjligheten att shoppa. Och som kompensation (?) har man då infört Black Friday – den stora shopping- och readan. Ungefär som vår mellandagsrea. (Finns den fortfarande? Jag tycker att den börjar allt tidigare…)

Black Friday

 

Nu har Black Friday kommit till Sverige. Dagen infaller idag. Många affärskedjor har slagit upp detta i reklamen. Obildad och oberest som jag är hade jag inte hört talas om Black Friday tidigare. Så kan vi ju inte ha det – jag ville veta vad det är. Nu vet jag – och jag är inte imponerad. Varför kan vi i Sverige inte ta över bra traditioner från andra länder i stället för såna här… konsumtionstraditioner? Men allting i Sverige går ju ut på att sälja, sälja, sälja idag. Det ser jag när jag söker jobb. Alla jobb ska i slutänden generera i fler kunder som köper mer av en vara eller tjänst.

I vart fall drar jag på min snipiga muns smilband åt Kjell & Companys reklam för dagen, där jag tycker att man driver med konceptet på ett roligt sätt:

Bläck friday

Fyndigt, Kjell & company!


Reklam kan vara kul
– ibland. Kjell & Companys bläckreklam är det definitivt, tycker jag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

SyndafalletFör ett tag sen träffade jag en av stans trevliga journalister på en sopplunch i Missionskyrkan i Uppsala. Medan jag väntade på mitt lunchsällskap upptäckte jag en hylla begagnade böcker som såldes för en billig penning. Självklart botaniserade jag där, varpå två böcker à fem kronor fick ett nytt hem i New Village. Nu har jag plöjt den första av dem, Syndafallet av Ruth Rendell, en Wexford-deckare som faktiskt har ett Uppsalainslag!

Spänd av förväntan blir jag genast när jag ser att Syndafallet är dedicerad till Karl och Lilian Fredriksson, författare, översättare och förlagsmänniskor här i Uppsala. Sen börjar jag läsa – microstilen i denna ganska slitna pocket, utgiven 2002. Jag hamnar i Sussex, i vars östra delar jag en gång bott i min ungdom. Regnet vräker ner och floden svämmar över. Då får kommissarie Wexford ett samtal från en mamma som tror att hennes båda tonårsbarn har drunknat i vattenmassorna. De är i vart fall inte hemma när föräldrarna återvänt efter en kort tids frånvaro. Dessutom är deras ”barnvakt” också borta. Wexford jobbar med fallet och inser snart att det är nåt knepigt med föräldrarna till de försvunna tonåringarna. När en helgboende så hittar en bil med ett lik i och försöker dölja detta blir det än mer oklart vad som egentligen har inträffat och hur. Genom utredningen hamnar Wexford i Uppsala.

Jag tycker att boken är lite seg, ärligt talat. Under hela läsningen sitter jag och väntar på Uppsala. Det blir en kort stund i stan och det är först mot slutet. Boken är välskriven, men lite för tjock – vissa delar leder inte handlingen särskilt mycket framåt, enligt min mening. Jag irriterar mig även lite på att nya stycken inte är bra markerade alla gånger i kapitlen.

Det samlade Toffelomdömet blir medel. Boken är emellertid helt klart värd den femma den kostade, men jag rekommenderar dig mer att ta en tur till Missionskyrkan och äta en fin och prisvärd sopplunch!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ilsket inlägg.


 

telefon tecknad

Säljare: Ring mig inte!

Man skulle kunna tro att ett medieföretag, som jobbar med bland annat marknadsföring, skulle föregå med gott exempel. Dessvärre icke. För en stund sen blev jag uppringd av en säljare från Dagens Nyheter. Säljaren sade sig heta Hans Åkesson. Och han hade inte kollat i förväg att mitt mobilabonnemang är registrerat i NIX-registret.

Jag har haft min mobil registrerad hos NIX ganska länge nu. Hos Dagens Nyheter har jag varit kund en gång i tiden, men det är flera år sen. Deras säljare har upprepade gånger ringt och försökt kränga prenumerationer till mig. Varje gång har jag tackat nej och bett dem att inte ringa igen. Nu var det säkert två år sen nån säljare från DN ringde senast.

Men idag ringde alltså Hans Åkesson från DN. Jag frågade direkt vad han ville sälja till mig. Han svarade då att han inte ville sälja nånting. Efter cirka tio sekunder kom det emellertid fram att han ville sälja en prenumeration till ett förmånligt pris till mig med anledning av att DN firar 150 år i år.

Då vill du ju visst sälja nåt till mig!

svarade jag. Jag frågade sen om han hade kollat mitt mobilnummer gentemot NIX-registret. Det hade han inte. Därefter försökte han sig på en lång harang om att NIX-registret inte fungerar om ens telefonnummer finns på nätet. Jag avbröt förstås säljartugget och sa att han och Dagens Nyheter, genom sitt ringande till mig, bryter mot god marknadsetik och regler som näringslivet själv har ställt upp. Därpå talade jag om att jag skulle anmäla telefonsamtalet till DM-nämnden och så la jag på drog jag bort samtalet.

Så här skrev jag bland annat i min anmälan till DM-nämnden:

[…] Jag blev uppringd på min privata mobil, som jag har anmält till NIX-registret sedan länge, av Hans Åkesson, säljare på Dagens Nyheter. Dagens Nyheter har tidigare ringt flera ggr och velat ragga mig som prenumerant. Jag har bett dem sluta ringa mig. Nu var det säkert ett år sedan någon ringde.

Den som ringde idag påstod först att han inte ville sälja någonting. Efter tio sekunder framkom det emellertid att han ville sälja en prenumeration till ”fördelaktigt pris med anledning av DN:s 150 års-jubileum”.

Jag frågade om han hade kollat med NIX-registret och det hade han inte, sa han. Därefter kom en lång harang om att NIX-registret inte fungerar etc eftersom privatpersoners telefonnummer finns ”på nätet”. […]

Nu behandlar nämnden ärendet. Det som händer är att man som anmälare får ”rätt” eller ”fel”. DM-nämndens prövning leder till ett uttalande som bland annat publiceras på nämndens hemsida. Det händer alltså inte så mycket, men det är ändå en principsak. Och förhoppningsvis, om jag får rätt i min anmälan, får Dagens Nyheter skämmas lite, åtminstone.

Så här arbetar DM-nämnden!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »