En död, en fri att gå vidare i livet. Två personer som ”sonat” sina brott. Brotten var visserligen att ta andra människors liv, dock är inte graden av brotten i paritet med varandra. Jag tänker på Usama bin Ladin och Annika Östberg. (Tack till Fästmön som gjorde mig uppmärksam på Annika Östbergs frigivning!)
Usama bin Ladin dödades av USA i Pakistan igår. Usama dödades av Obama – fast hans säkerhetstjänst, dårå. Tio års jakt har avslutats. Frågan är vad som händer nu. En bild på den döde släpptes till pressen, men drogs sen tillbaka. Man är inte säker på att bilden föreställde Usama bin Ladin som död. Vår statsminister Fredrik Reinfeldt har uttalat sig och sagt att
En del av världen kan andas ut.
Själv funderar jag och Interpol på hämndaktioner. Ja, alltså JAG ska inte hämnas, men jag misstänker att Usama bin Ladins anhängare kanske gör det. Och vad händer då? Jag tror inte att det finns utrymme här att förlåta – från någon sida. En rättegång hade möjligen varit rättvisare, men livet och världen är inte rättvis.
I skuggan av detta har Annika Östberg frigivits. Äntligen. Efter 30 år i fängelse, varav merparten i amerikanskt fängelse, släpptes hon fri nu i maj. Annika Östberg dömdes för dubbelmord i USA till 25 år till livstids fängelse. Hon var inte den som höll i pistolen och avlossade de dödande skotten, men hon gjorde heller inget för att förhindra brotten och hon hjälpte till. För två år sen kom hon till Sverige. Hon firar idag sin frihet med tårta, promenad i skogen och besök av vänner. Hon är inte längre bevakad, övervakad. Hon är fri. Jag håller fast vid min åsikt att hon har sonat sina brott. Jag vet att andra inte tycker det. Men jag tycker att 30 år är nog. Oavsett hur länge hon sitter i fängelse kommer de två döda personerna inte till liv igen. Nu är det nog. Det är dags att förlåta.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 