Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rumskompis’

Det är… konstigt, men jag är inte förvånad. Dem man trodde skulle bry sig mest, bryr sig minst. Andra har brytt sig mycket, mycket mer än man skulle ha kunnat föreställa sig. Och en del människor, som bara möter en passant, gör tydliga avtryck av sin medmänsklighet på en.

Som Helen, en av mina rumskompisar på sjukhuset. Vi delade en natt tillsammans. När jag kom tillbaka från operationen låg den här lappen på mitt bord – och en flaska Loka:

Handtextad lapp från Helen

Medmänsklighet!


Helene, om du läser det här
kan du vara stolt över att du är den du är! Några handskrivna ord och en flaska vatten räckte långt!!! Och din fina svärfar, han som åtminstone utåt sett gav intrycket av att vara mjuk, varm och generös, skulle vara stolt över dig!

Och så lilla I, som har en sjuk humor som alltid får mig att skratta. Först idag orkade jag kolla Youtube-klippet du sände på operationsdagen. Det var så jäkla roligt att jag nästan skrattade upp operationssåret!!! TACK!


Livet är kort. Medmänsklighet och skratt är inte fel.

Annonser

Read Full Post »

Konfirmationsläger. Sara är där med kompisen Madde. Men allt blir bara fel. Detta är konturerna i Anna Ehns ungdomsroman Det finns så många toppar man blir aldrig aldrig nöjd, sänd till mig av författaren själv.

Om att våga ta ställning. Bland annat.


Att vara på konfirmationsläger är pirrigt.
Sara får göra saker hon inte känner sig riktigt bekväm med. För Sara är en sån där tjej som har svårt att ta ställning, svårt att våga ta plats. Synas och höras är läskigt. Men med rumskompisen Lina blir hon Kristen Stewart. Om det inte vore för det där med Madde, Saras bästa kompis som har träffat Peter. Eller är Peter ihop med Lina? Och sen knäet. (Eller heter det knät?) Sara springer för att slå sitt eget rekord, men knäet… Till sist tvingas hon välja.

Jag gillar den här boken, trots att jag är helt fel målgrupp – tant, 50 bast, inte alls ung tonårstjej. Kanske är det för att jag känner igen så mycket, både från min egen tonårstid men intressant nog även från livet som vuxen. Arbetslivet i synnerhet. Där tonårens intriger fortsatte och ingen vågade säga vad den egentligen tyckte. Eller jo. En gjorde ju det – och åkte ut med huvet före…

Anna Ehns språk är kanske inte heller en ung tonårstjejs, men jag tycker hon fångar mycket av det i de korta meningsbyggnaderna kombinerat med snudd på stream of concousness när Sara skriver i sin träningsdagbok.

Det här är en bra bok och hade jag en 13-14-åring skulle jag definitivt ha satt den i händerna på henne! Nu har jag inte det, men jag kan inte påstå att jag har lidit under läsningen.

Boken är alldeles sprajtans ny, den kom ut i måndags (13 augusti 2012). Naturligtvis finns den att köpa på de vanliga på nätet och i gamla vanliga bokhandlar.

Högsta betyg!

Read Full Post »