Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rullstol’

Ett inlägg om en av änglarna som jobbar med våra äldre.


För ett tag sen hittade jag en ängel på nätet.
En ärkeängel, till och med. Gabriel. Fast Gabriel är ju förstås inte ängelns riktiga namn. Det hade inte varit möjligt att skriva under ett riktigt namn. Gabriel bloggar nämligen om hur jävligt det är i äldrevården. För Gabriel är inte bara en ängel bland äldre, Gabriel är människa av kött och blod också. En männsika som jobbar med äldre.

ängel
Gabriel, en ängel bland äldre.


Gabriel började skriva om missförhållanden i äldrevården
så sent som i maj i år. Det första inlägget handlade om skillnaden mellan offentliga huvudmän och privata. Gabriel konstaterar torrt att det inte är nån större skillnad. Det finns dåliga boenden av båda sorter, boenden där man bara vill tjäna pengar eller boenden där man vill göra ett bra jobb – trots sparbeting.

De kommande inläggen handlar om små och stora missförhållanden – vanvård eller bara slarv, ofta orsakat att stress och brist på personal. Det kan vara bortglömda kissflaskor som sprider dålig lukt, smutskläder och rena kläder i en enda röra. Ett inlägg som berör mig särskilt är det om Hilma, som egentligen heter nånting annat. Hon som är kristallklar i knoppen, men vars kropp inte lyder. Och för det fick hon inte nåt kaffe den dagen – en i personalen vägrade att köra ut hennes rullstol till matsalen. Som svar på Gabriels fråga om skälet till denna vägran fick Gabriel höra att Hilma bara utnyttjar personalen. En svag, 94-årig, rullstolsburen tant utnyttjar personalen… Det köper jag inte!

Detta ständiga upphandlande av vem som ska driva verksamheter och boenden för äldre är ett kapitel i sig. Visst är det bra att allt inte löper på i gamla spår år ut och år in. Men att göra upphandlingar med korta intervaller och enbart i syfte att spara på pengar på våra äldre kan aldrig vara bra. Gabriel berättar om vaktmästartjänster som försvann, liksom aktiviteter för de boende. Bemanningen minskar, medan sjukfrånvaron bland personalen ökar.

I de senare inläggen läser jag om sparkrav på toalettpapper, skitiga tandproteser, sammanbrott, värdegrunder som inte efterlevs, obytta blöjor, felvända blöjor…

Det går inte att låta bli att bli berörd. Detta handlar om våra äldre. Skulle vi ta hand om våra barn på det här sättet? Nej. Jag blir förbannad! Och tycker att Gabriel är modig och gör rätt. För vi kan inte hålla tyst längre bara för att cheferna struntar i personalens avvikelserapporter!


Här kan du läsa Gabriels blogg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en kamp mot snedställda möbler, byråkrater och annat.


Uppdaterat inlägg:
Mamma hittade lite mer grejor i kväll som ska ner i källaren. Jaha, i morgon blir det nyordning i källaren igen…

Kassar med ljusstakar
Lite mer till källaren… 


Det har grejats i mammas källarförråd.
För nåt år sen påbörjades ventilationsarbeten i huset där hon bor. Hantverkarna behövde tillgång till hennes källarförråd, vilket de fick. Men de fick förstås flytta på alla hyllor och grejor på egen hand så att de kom åt det som skulle åtgärdas. Tror mamma närde nån förhoppning om att de skulle flytta tillbaka saker och ting också. Svar: Nej!

Mamma är både äldre och rörelsehindrad, så hon kunde inte flytta möbler och tunga lådor på egen hand. Hon kan faktiskt inte ens gå ner i källaren eftersom trappan ner är brant och inte har nån ramp för rullstol eller rollator. Det tog flera månader, förresten, innan hon fick tillbaka nyckeln till sitt förråd, så hon har inte ens kunnat engagera nån att hjälpa henne. Bovärden har lovat att göra det. Grejen är bara att det har blivit indragningar på bovärdar. Och de som jobbar har inte haft tid. Mammas dotter, det vill säga jag, bor 30 mil härifrån. Den senaste tiden har jag jobbat väldigt mycket och inte orkat åka 2 x 30 mil. Före dess genomgick jag en bukoperation som innebär att jag inte fick ägna mig åt tunga lyft, in fact, inga lyft alls den första månaden. Jag fick inte heller köra bil på en månad.

Jag tog en tur ner för att byta glödlampa i taket och kolla på förödelsen. Det jag såg gjorde det omöjligt för mig att låta bli att ingripa. Tyvärr tog jag inget före-foto, men en gigantisk och tung hylla, som i vanliga fall står upptryckt mot ena kortväggen, var ställd diagonalt i förrådet. Alla kartonger och väskor var upptryckta mot andra väggen. Mitt i förrådet stod en glasdörr från vardagsrummet och kilade fast hyllan. Mammas rullstol stod mitt på golvet.

Det går ju aldrig att göra fint i ett förråd, tycker jag, men jag försökte åtminstone göra logiskt. Fast först baxade jag hyllj#¤%&{n på plats. Svetten rann. Mina rena mjukisbrax blev dammbruna på knäna. Ja för jag fick liksom krypa och kräla under hyllan också. Till slut gick det och så här blev slutresultatet:

Mammas källare andra väggen
Inte fint men logiskt.


På översta hyllplanet ligger smålampor,
småhyllor och två kartonger med prydnadssaker. Mittenhyllan innehåller julsaker, påsksaker och mammas resväska på hjul. På nedre hyllplanet finns extratäcken och -kuddar och vinylskivor, det vill säga sånt som man inte drar fram så särskilt ofta.

På motsatta kortväggen finns en väggfast hylla med stång. Där hänger klädgarderober. Nedanför står tre extrastolar och en gammal träkista.

Mammas källare ena väggen
Klädgarderober och extrastolar.


I mitten står glasdörren
till lägenhetens vardagsrum, en stege samt mammas rullstol, lättåtkomlig – för den som kan ta sig ner för källartappan.

Mamms källare rakt fram
Rullstol, stege och dörr.


Jag fotade och visade mamma bilderna,
förklarade hur jag hade ställt saker och ting. Hon blev nog nöjd, tror jag, för hon tyckte att jag skulle ta en kall öl som belöning. Det gjorde jag och det var förstås underbart gott!!!

 En kall starköl
Underbar belöning!


I mammas gömmor i köket
grävde hon fram ytterligare en belöning – en fin gammal burk med blommor på. Den ska få följa med hem till Uppsala.

En fin burk
En fin burk som följer med till Uppsala.


Mamma har många fina saker,
men nåt som jag alltid beundrar är ett par gamla stolar. Stolarna är gamla på riktigt, för att klädseln på dem sägs vara original. Enligt mamma är det pappas farmor Mabel som har broderat sitsar och ryggstöd. Mamma har paret, men här är en av dem på bild:

En fin stol
En fin stol! Dess make/a står utanför bild.


I övrigt har jag försökt förstå ett brev
om kommunens nya färdtjänstregler, regler som gäller från och med den 1 juli, det vill säga nu i veckan. Om detta kommer ett särskilt inlägg, för jag är riktigt förbannad, på ren svenska, för att byråkraterna inte kan skriva på… ren svenska!

I kväll är Findus vår kock eftersom jippot har stängt av här runt omkring så vi inte kunde åka iväg och handla med bil. Sen blir det TV-deckare och prästostbågar och före dess kanske en promenad. Om vädret håller sig. Himlen liksom öppnar sig då och då och det har åskat så lamporna här har blinkat!..’


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja fan idag är det inte roligt alls att vara Tofflan. Jag har ont på flera ställen på kroppen och jag är ilsken. Det senare är ju ingen ovanlighet, men ändå. Även Tofflor föredrar att vara glada. Helst vill vi vara smärtfria också.

Liksom igår har jag så ont att jag mår illa. Det trycker på både här och var och hälen har jag bara lust att såga av.

Jag jobbade till lunch idag och det var vad jag orkade med. Var tvungen att inhandla diverse på vägen hem, så jag var rätt slut. Fästmön kommer på seneftermiddagen och vi ska handla lite till då. Det hade ju varit himla bra om jag hade kunnat lämna bilen på min parkeringsplats, dårå. Men se det gick ju inte! Jag såg hur personen som har parkeringsplatsen till vänster om mig, de som alltid ställer sig så himla nära, skyfflade snö härom kvällen. Skyfflade från sin parkeringsplats till… min.

Jävla idiot!

tänkte jag, men hade för ont för att protestera. Idag har jag också ont, men idag blev smärtan till en gnista energi i stället. Jag började skotta min parkeringsplats – jag fick ju köra in bilen i garaget – och passade på att ge tillbaka lite snö till grannen. Bakom denn*s bil. HA! Om jag nu tack vare detta får åka till akuten i natt – so be it!

Jag fick alldeles nyss ett kuvert från sjukhuset med en massa papper. Insåg att jag har ätit hälmedicinen en vecka för länge för att det ska vara lyckat inför en operation. Men vaffan, om jag förblöder blir säkert en och annan glad. Frågan är bara vem min stalkare ska stalka då. Vilken stackare som ska drabbas…

Igår mejldiskuterade jag med en vän som har liknande problem med en stalker som jag har. Det märkliga är att båda våra stalkare är kvinnor. Men vad jag förstår av programmet Stalkers på TV3 är det faktiskt inte så ovanligt som man kan tro. I onsdagens program var det emellertid en exmake som stalkade sin exhustru och hennes nya familj. Han hade roat sig med detta i… 30 år! 30 jävla år… Ja, som du förstår är ju stalkare inte särskilt friska i huvudet. Det kan man liksom inte vara. Min stalkare har bara trakasserat mig i två och ett halvt år. Men det verkar ju inte vara några problem att fortsätta. Jag förstår bara inte vad man får ut av att förfölja, trakassera och håna nån annan i flera års tid. Det är riktigt, riktigt sjukt beteende, som sagt. Men h*n är ju inte mottaglig, som vännen K uttryckte det. Så rätt K hade!

Nu är det snart helg på riktigt. Sista helgen i nuvarande skick. Efter nästa helg är jag förhoppningsvis i nyskick. Tjolahoppsansasteg får jag inte ta då, men väl

lätta promenader.

Lätta promenader, my ass! Jag kan knappt gå från stolen till toa, så jag får väl införskaffa rulle snart. Eller en elefant som kan bära mig.

Ha en bra helg! Och gör nåt kul, du som orkar!  Börja med att kolla på dessa goa gubbar! (Jag fick länken av I för att jag skulle ta en paus. Det var innan I visste att jag hade gett tillbaka snö till min parkeringsgranne, tror jag. Känner mig lite lik gubbarna i filmen, faktiskt!..)


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har fått en ny favorit bland de brittiska polisseriena på TV – Kommissarie Banks. Det är en fröjd att hitta en modern polisserie som är spännande och där traditionellt, hårt polisarbete innebär att rollfigurerna använder sina huvuden, inte en massa teknikska prylar. Fästmön och jag njöt av det andra av tre långfilmslånga avsnittet igår, Kommissarie Banks: Friend of the Devil.

Kommissarien till höger, hans medhjälpare Win till vänster.


Det här avsnittet inleddes med
en otroligt stark scen. En kvinna i rullstol får halsen avskuren på heden. Nästan samtidigt som kvinnan hittas, hittar polisen också en ung flicka våldtagen och mördad. Efter en del turer visar det sig att de båda morden hänger ihop. Men först ska en oskyldig stryka med…

Det här är otäckt och det är spännande – och det visar att Kvinnor kan! och att kvinnor minsann inte är de timida varelser de ibland utger sig för att vara… 😉 Skämt åsido, jag tycker att serien känns realistisk. Såväl skådespelarna som rollfigurerna känns också äkta.

Det kan inte bli annat än högsta betyg!

Read Full Post »

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det är farligt att vistas på sjukhus! Jag läser i Dagens Nyheter på nätet om en patient som avled  på väg ut från sjukhuset.

Patienten träffades av en dörr som öppnades med automatöppnare av en person som var på väg in. Dörren gick inåt, på patienten, som alltså var på väg ut, varpå patienten föll, slog i huvudet i en receptionsdisk och föll i golvet. Patienten förlorade medvetandet och avled senare trots snabb vård.

Danderyds sjukhus, där den tragiska händelsen utspelade sig, Lex Maria-anmälde det hela. Dessutom har man nu låtit sätta in ett fönster i den aktuella dörren så att inpasserande och utpasserande ska se om det står nån på andra sidan.

Sitter man i en sån här hinner man inte skutta undan från automatdörrar som flyger upp… 


Ja, automatdörrar må vara bra
i vissa sammanhang, men just när de slås upp inåt kan de vara livsfarliga. Jag har själv upplevt detta på nära håll när jag arbetade på en av stans inrättningar för omsorg om personer med funktionsnedsättning. En sak var väl om en person utan funktionsnedsättning stod utanför när dörren flög upp – de flesta av oss kunde hoppa undan. Lite svårare för den som har kryckor eller sitter i rullstol… Inte en chans att sätta sig i säkerhet. Hur tänkte man, liksom? Inte alls, skulle jag vilja säga…

Read Full Post »

Uppdaterat: Det här är min rätta Twinglyrankning!

 

Trööött i morse! Samma mörka morgon som resten av veckan, men inget regn idag utan tre minusgrader och knastrande steg. Mindre katastrof med stort trauma vid garaget – jag kom inte in! Nyckeln gick inte att vrida runt. Faktum är att när jag väl hade fått in nyckeln fick jag inte ut den igen… Detta kunde möjligen bero på fukt i låset som frusit. Hur som helst, paniken var nära. Jag vred och stönade, gick ner på knä, fick ut nyckeln, körde in den igen, lirkade, vädjade, bankade. Till slut öppnade sig Sesam, men det var baske mig inte på grund av några ord utan ren råstyrka och kraft! Såna krafter att ett trauma uppstod – jag skadade mig i tumvecket. Detta upptäckte jag emellertid inte förrän jag hade kommit till jobbet och tog av mig handskarna. Och tur var väl det, jag hade väl svimmat vid garaget annars… (har ju en tendens att göra det när jag ser blod – du kan ju bara föreställa dig hur… intressanta mina lingonveckor är…)


Svimningsorsak för mig. 


Inte en själ såg jag på jobbet
när jag kom, men en efter en har S och J kommit hit och så väntar jag på Lisbeth, förstås. Hon kom tillbaka efter julledighet igår och det blev ett kärt återseende. Hon får mig alltid att skratta, hon är så cool!

Jag har inlett morgonen på jobbet med att mejla till Twingly igen för det visade sig att man bara tillfälligt tycktes ha fått ordning på buggen igår kväll. Nu är jag rankad både som ett och som sex igen. Högst irriterande och förvirrande…

Vidare har jag utnyttjat jobbkopiatorn till att dra cirka tio kopior på betyg. För en gångs skull har en presumtiv arbetsgivare bett att få kopior på betyg och intyg! Jag tycker att det är jättekonstigt att inte fler efterfrågar det! Man kan ju ljuga om vad som helst på ett CV, liksom! Tvingade S att vidimera kopiorna också, så nu är allt klart inför intervjun i nästa vecka.

Idag blir det fyra timmars jobb. Sen blir det en mugg java hemma innan mamma och jag åker på shoppingtur till Stormarknaden. Jag kommer liksom inte undan längre…

I morgon, fredag, har vi pratat om att göra ett besök på Maestro. Tyvärr är det lite för långt att gå för mamma – rullstolen står hemma i hennes källare – så vi får ta taxi. Ska bara ringa och kolla så att det finns bord först! Och att det är öppet – det är ju röd dag i morgon.

Read Full Post »

Nu är jag arg igen. Jag blev skitarg när jag läser om en rullstolsburen kille som skulle åka tåg mellan Stockholm och Uppsala till och från en fest. Det blev en dyr resa. För SJ. Den kostade dem 80 000 kronor. Jag är inte arg för att SJ ger pengarna till killen som kompensation. Jag blir arg för att SJ inte håller löften och för att rullstolsburna och andra personer med funktionshinder inte kan lita på SJ.

Killen hade assistent med sig på tåget. Det SJ skulle ställa upp med var personal som kunde sköta en rullstolslift så han kunde komma på och av tåget i sin rullstol. Men när killen skulle åka fanns varken handikappvagn (med särskilt gott om utrymme för rullstolar) eller nån tågvärd som var särskilt utbildad i att sköta rullstolsliften. Men vadå, liksom? Borde inte alla tågvärdar ha utbildning i att sköta en jävla lift? (Ja, jag är skitarg, det är därför jag svär!) Det är här diskrimineringen blommar, tycker jag. Borde inte den som är rullstolsburen kunna åka vilket tåg som helst, liksom?

Killen anmälde helt enkelt SJ till Diskrimineringsombudsmannen. Tillsammans med SJ träffade DO och killen en förlikning. Det vill säga SJ köper sig fri från en rättegång kring diskriminering. Och killen får säkert mer pengar genom att göra så här i stället för att driva det till domstol. Det är ett riktigt sjukt system vi har i det här landet, detta att företag – för att inte tala om arbetsgivare! – kan köpa sig fria och på så vis slippa rättegångar. Den enskilde får mer pengar om h*n lovar att nöja sig med pengar. Men nån annan upprättelse får h*n ju inte. Påminner mig om ett annat ”fall” där man kunde gått till arbetsdomstol och fått rätt – men lägre skadestånd än vid en typ av ”förlikning”. Upprättelse kring den egna personen fick den drabbade emellertid se sig i månen efter.

Det här fallet uppmärksammades emellertid i framför allt lokalblaskan och i DN. Och det är bra, tycker jag, även om media borde ha slagit på stora trumman och inte på lilla. Företag eller arbetsgivare som köper sig fria ska visas upp/hängas ut, de ska inte slippa undan bara för att de har råd att betala. Men det är också skrämmande att det ska ta två (2) år innan nåt händer. Killen var nämligen på väg till festen i Uppsala hösten 2009…

En självklar svart bak till SJ och för systemet vi har i vårt land där företag och arbetsgivare kan köpa sig fria från rättegångar. Det är ju bara inte klokt!..


En svart bak till SJ och till det system vi har i vårt land där företag/arbetsgivare kan köpa sig fria från rättegång.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »