Inte en dag får man vara glad helt och hållet. Nehej, man ska gärna deppa ihop och alla ens pengar ska ta slut. När Elias och jag kom ut till bilen för att åka och hämta Fästmön hade vindrutan börjat spricka från ett stenskott.
GAH! Så himla oglad jag blev!
Nu var det bara att ge sig iväg till Annas jobb och skjutsa henne för att kompletteringshandla till middagen och sen hem till Himlen. Jag hann inte innanför min egen dörr förrän magen vände sig ut och in – eller jo, jag hann in på toa, tack och lov. Snacka om nervös mage… Sen fick jag kramp i samtliga tår på vänsterfoten. Vilken tur att man har bärbar telefon eftersom…
Vilken tur att telefoner är bärbara numera…
…nästa moment blev att jag ringde mitt försäkringsbolag. Efter sjutton miljoner knappval kom jag äntligen fram till en mänsklig röst, Lukas. På mjuk och melodisk skånska sa Lukas att hela rutan troligen måste bytas eftersom den har börjat spricka. Självrisken på 1 500 spänn måste jag stå för, resten tar försäkringsbolaget. Vilken tur i oturen ändå. Att det finns försäkringar… Jag kan ju liksom bara föreställa mig vad slutnotan blir… Men 1 500 pix hade jag liksom inte räknat med. Det är fyra glasmästare som mitt försäkringsbolag har avtal med och jag ringde det första på listan. Nu är jag inbokad på måndag morgon klockan sju. Bilen får stanna hela dan och jag får ha en lånebil under tiden. Praktiskt och skönt! För alla såna här reparationsställen ligger ju alltid ute i tjottaheiti nånstans.
Nu ska jag rota i mina gömmor och se om jag kan skrapa ihop 1 500 spänn. Det kan jag nog.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 