Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rosor’

Ett inlägg i vilket Tofflan konstaterar bättring, gläds åt rosor samt skryter om sina datorer. Sina TRE datorer.


Den lilla Fästmön kom hemtravandes en kvart över fyra i eftermiddags. Då hade hon gått hela långa vägen. Det tog en timme! Så skönt det måtte ha varit, för det var en sån där lagom varm eftermiddag. Lite blåsig, men inte för kall och inte för het.

Själv la jag mig ovanpå gästsängen för att vila. Det höll en kvart. Sen plonkade det i Ajfånen och jag förbannade mig själv för att jag inte hade satt den på ljudlöst. Den plonkar liksom till och med när jag har fått svar på mina kommentarer hos en annan WordPress-bloggare. Känns ju liiite onödigt, men… Sen svoschar mobilen också. Då berättar den att det kommer jobbmejl. Det kom flera såna idag och jag har fortfarande inte svarat på ett enda. Har man semester så har man.

Det känns konstigt att ha semester en vardag, för det är ju vad det är idag. Så innan jag gick och vilade skuttade (nåja…) jag ner till postboxen för att vittja den. Fullt av reklam – och underbara rosor från den snälla tant Raffa! Tusen tack!

Rosor kort
Underbara – och eviga – rosor från tant Raffa.


Igår rensade jag kylskåpsdörren på kort
och satte upp alla nya, fina som jag fick till i fredags. Men det är några jag aldrig plockar ner. Ett är från vännen Karin, som gick bort i höstas, och ett är från E som jobbade där jag jobbade en gång, i ett annat arbetsliv. E var den enda som hörde av sig av de så kallade arbetskamraterna i huset där jag arbetade. Förutom en eller två andra som mest var nyfikna.

Tillfälligt avbrott för att kolla övriga datorer!!!

Ja, nu är det ju så att jag plötsligt är ägare till tre (3) datorer. Stordatorn, numera benämnd Storebror, är ju lite krasslig. Men faktum är att han kämpar på. Och eftersom han var min förste av de tre är han mig kärast. Det är bara ett problem och det är att jag inte vågar stänga av honom. Starta om går bra, det har jag testat, men stänga av… Nja, då blir han svart och man måste fippla lite. Nu har jag emellertid rensat och tömt lite, vilket har snabbat på honom när han arbetar. Det märks faktiskt ganska stor skillnad. Och – ta i trä! – inga problem är akuta just nu.

stordatorn
Storebror.


Anna behöver sitta vid en dator
också i kväll, så nu har jag riggat upp Lapdancen (laptopen) som jag fick av en snäll vän. Den är ganska tom och därmed också ganska snabb. Medan Anna nu är iväg och kompletteringshandlar uppdaterar jag virusskydden på Lapdancen och på Toyboy (leksaksdatorn).

Laptop
Lapdance.


Den tredje och minsta, Toyboy, har jag mest som tidningsläsardator i köket, men eftersom jag nu har varit ledig har jag läst tidningar på Storebror. Detta innebär att Toyboy inte har kunnat hämta uppdateringar automatiskt. Men nu är alla tre datorerna skyddade – förhoppningsvis! Storebror gör det automatiskt och under tiden den står på.

Lilla datorn o ett glas vin hos Anna
Toyboy.


Nu låter det som om jag skryter väldeliga
om mina tre datorer, men faktum är att de alla tre har flera år på nacken. Yngst är Toyboy, som jag köpte hösten 2009. Då förstår du – en Toffla måste liksom ha både hängslen och livrem när det gäller datorer. För se utan en dator kan hon knappast klara sig.

På tal om att klara sig undrar jag hur det blir på jobbet när jag inte längre går dit. Idag har jag fått flera mejl där min närvaro och mina arbetsinsatser önskas. Men jag vet inte vad jag ska svara. Blir jag inte varslad under morgondagen förlängs min anställning ytterligare en månad, det vill säga juni ut. Och blir jag varslad får jag överväga om jag ska plocka ut all semester jag har innestående i stället för att arbeta i maj. Så det mejl jag fick idag där man önskar min närvaro och insats i början av juni kan jag liksom inte svara på – även om jag nu skulle vilja svara. Jag har fört en hård diskussion med mig själv och kommit fram till att jag får svara på jobbmejl vardagskvällar, men inte helger och semesterdagar. Idag är det semester.

Vi har ätit några varma mackor till middag och jag har inte fått mera ont. Det vete 17 vad det är med min insida, men nånting är uppenbarligen inte OK. Är det inte det ena skiten så tycks det vara det andra. Jag blir lite trött, det kan räcka nu. Och jag blir rätt att jag ska få alldeles för mycket tid framöver att känna efter. Jag älskar att jobba, men hatar att vara sjuk…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg uti vilket Tofflan i ord och bild beskriver firandet av sin femtioförsta födelsedag.


Semesterdag idag.
 Och födelsedag. Den femtioförsta. Vem vaknade kvart över sex? Petite Moi, förstås. (Måste vara åldern…) Men jag höll mig lugn ett tag, trots att jag var bra sugen på paket som jag visste fanns. Fästmön vaknade strax av att jag vred mig i sängen. Jag fick en liten födelsedagssång till att börja med. Och ett helt lass med paket…

En hög med brev o paket
Ett helt lass med brev och paket.


Det roligaste kortet
var nog detta, med en fin kompis på:

GrodaVem skulle inte bli glad av denna söta groda?


Och det var mycket fint i kuverten och paketen!
Fyra böcker och en extra vass fotfil från Anna och två böcker av en ny författarbekantskap till mig från FEM. Trisslotter och pengar från mamma och kort från mammakusinen B med A samt G och M. Det var ju nästan som att fylla 50 i år igen…

Många bokpresenter o en fotfil
Spännande böcker och en extra vass fotfil samt fina kort.


Efter en snabbfika
och lite blaskande i badrummet bar det av ut till Himlen där Anna hade några ärenden. Jag passade på att fota hennes födelsedagsrosor som stod kvar i vasen. Rosorna hade svartnat och torkat, men baske mig om de inte var nästan lika raka som när jag köpte dem för över två veckor sen!

Torkad ros
Torr, svart men fortfarande rak.


Födelsedagsfrukosten intogs också i Himlen
och bestod för min del av kokt ägg och ostfrallor. Och mer kaffe, förstås.

Födelsedagsfrukost
Födelsedagsfrukost i Himlen.


Johan fick sitt kuvert från Lille M
och han var nog väldigt nöjd med innehållet. Jag lämnade en liten sista april-peng, trots att Johan nu ska börja nåt nytt program i Arbetsförmedlingens regi och troligen inte är ”ledig” då. Det vore ju liksom inte helt fel om han finge lite hjälp den här gången. Johan gjorde sin praktik på min arbetsplats och han var omtyckt, punktlig och pålitlig – det är vad jag har hört om honom, i alla fall.

Efter Himlen tuffade vi in till Stormarknaden för att köpa en flaska Östgöta sädes till sillen på sista april. Anna köpte oss var sin födelsedagskaka som var så smarrig att vi mådde rätt illa efter att vi glufsat i oss dem hemma i New Village.

Födelsedagssmaskens till kaffet samt sista aprilFödelsdagssmaskens till kaffet – och sista april.


Under eftermiddagen slappade vi mest.
Det tar ju på när man har uppnått sin ålders höst och dessutom vaknar kvart över sex fast man har en semesterdag… Min kompis Mia ringde och vi hade ett långt och trevligt samtal. Tyvärr rings vi alltför sällan, typ två gånger om året: på hennes födelsedag den 25 april och på min födelsedag, den 26 april. Efter samtalet kom jag på att jag inte hade kollat postboxen, så jag skenade ner. Där låg dessutom ett kort ifrån Mia samt ett kort med Trisslotter från Annas snälla mamma och L! Så nu har chanserna att jag ska bli miljonär ökat med 100 procent sen i morse!

På kvällen var det tänkt att ha en liten ”släktmiddag”, men tyvärr blev den inställd. (Jag hatar en viss jävla sjukdom!!!) Fast Anna och jag gick ju och åt ändå, för bordet var ju bokat på Restaurang Akropolis.

Mitt middagssällskap
Mitt middagssällskap.


Mitt middagssällskap
var det bästa på hela restaurangen, men hon hade inte nån virkad mössa på huvudet, tack och lov.

Mitt egentliga middagssällskap
Mitt egentliga middagssällskap.


Maten var superb,
men såg bara äcklig ut på bilderna, så du får nöja dig med peppar och salt.

Peppar o salt
Peppar och salt.


Till maten
(fileto kotas till huvudrätt) drack vi förstås ett grekiskt, fylligt rödvin, Naoussa Tsantali. Mycket gott!

Naoussa Tsantali
Lite kall om halsen?


För min del blev det piperia
till förrätt (paprikaröra), kyckling till huvudrätt och iagourti med honung och valnötter till dessert. Till kaffet slank en metaxa ner alldeles förträffligt.

Kaffe o metaxa
Kaffe och metaxa.


När vi anlände hem
hade faster E ringt tre gånger, så jag ska ringa henne i morgon, i kväll är det lite sent.

Ett stort TACK till alla som kom ihåg mig på födelsedagen (det var knappt så jag gjorde det själv), alltså…

  • Anna
  • Mamma
  • FEM
  • Lena HaO
  • Barbro och Arne
  • Mona och Gunnar
  • Magnus och Eva-Lena
  • Linn
  • Elisabeth
  • Agneta
  • Jerry
  • Johan 
  • Tatiana
  • Lena E
  • Riitta
  • Ing-Mari och Lasse
  • Mia
  • Åsa
  • Mie
  • Gunilla
  • Elisabeth 2
  • Anna Karin
  • UnderCover
  • Ludmilla
  • Faster E


Livet är kort. Jag är så tacksam för att jag inte var ensam den här födelsedagen heller.

Read Full Post »

I kväll var det födelsedagsfirande i Himlen. Och en massa annat samtidigt, förstås. Jag svängde in på Stormarknaden och grabbade en bukett rosor innan jag mellanlandade hemma. Tack, Thorszeliusgubbs, för att ni läste min lapp och satte i ventilationsdonet rätt! (Och det var bara lite skitigt på spisen!)

Ute i Himlen mötte Födelsedagsbarnet upp vid parkeringen för en tur till apoteket. Vi trodde vi skulle vara ensamma där. Det var vi inte. Det tog 45 minuter.

Hemma i Himlen var det sen dags för rosorna att sättas i vatten, potatisen skulle in i ugnen och kycklingen stekas. Anna har verkligen sjuhundrafyrtioen armar… Däremellan öppnade hon också paket.

Men om du tror att jag fångade middag eller Anna på bild tror du FEL! Det var verkligen en miss! Maten var supergod med hemgjord tzatziki. Anna var jättesöt och man kan verkligen inte tro att hon fyllde hela 26 år. Men inget av detta kom med i kameran. Fast Hattifnattarna gjorde det…

Hattifnattarna
Hattifnattarna var där.


Jag hamnade i vardagsrummet
där jag satt med Elias och hjälpte honom med läxan. Eller rättare sagt, han gjorde den själv, men behövde få hjälp med motivationen att göra läxan. Den ska nämligen lämnas in i morgon, veckans sista skoldag.

Elias gör läxan
Jorå, matteläxan var redan gjord och skrivläxan förfärdigades före fikat.


Sen var det dags för fika.
Det fanns till och med två olika sorters tårtor och man ska ju smaka på allt. Därav lasset på min assiett…

Rejäl fika
En rejäl fika, kan vi väl konstatera.


Till klockan 21 var jag hemma
och nu är det dags att göra sig redo för bädden så att jag orkar upp för det är ju också veckans sista arbetsdag. För motivationen för min del är baske mig inte hög just nu. Jag älskar att jobba, men jag vägrar att behandlas som en sak. Jag är väldigt bra på det jag gör och jag har en stor yrkesstolthet som man inte spottar på utan att det får vissa effekter.


Livet är kort. Vilken dag det har varit! Så innehållsrik… Lång som ett liv, liksom.

Read Full Post »

Johan hängde med mig för att hämta bilen på verkstan. Nu rullar Clark Kent* lika bra som alltid – och det känns finfint att bromsarna funkar som de ska. För det var nämligen lite fel på dem som nu har åtgärdats. Eller fel och fel, det var lite skit på dem, snarare. Felsökningen kostade 500 spänn, lagningen 1 000. Alltså  1 500 kronor fattigare efter den här dagen. Men det kunde ha varit värre, det kunde det…

Vi stannade till för att inhandla rosor och choklad innan vi anlände till Himlen. Johan var så snäll och skottade parkeringsplatsen så jag kunde parkera. Fästmön bjöd på middag, fast hon inte skulle. Hon hade dukat med finporslinet och finaste tygservetterna…

Finservis och servett

Findukat!


Alla ”barnen” var hemma
– eller äldsta bonusdottern kom lite senare. Det var kul att samlas allihopa, även om vi nu inte riktigt åt samtidigt.

Som om inte mat hade räckt hade Anna bakat en hjärtekaka också. En hel deciliter kakao innehöll den bland annat. Hallon från Slottet och ikke så styvpiskad krem serverades till.

Hjärtekaka

Mycket chokladigt hjärta.


Jag kompletterade
med chokladhjärtan och Anna med geléhjärtan.

Gelehjärtan

Geléhjärtan på finaste assietterna.


Men först åt vi som sagt middag
– och skålade! Anna och ”barnen” i vatten, jag i mjölk.

Ett glas mjölk

Ett vinglas mjölk.


Vi skrattade lite
åt Storasyster som hade lyckats beställa Sims – på norska, medan Johan lagade sin säng med skruvar. Jag hann hjälpa Elias lite med läxan, det var länge sen.

Sims på norska

Sims finns även på norska – och det hade äldsta bonusdottern lyckats beställa.


Jag hoppas att Anna får glädjas åt rosorna
åtminstone ett par dar. Det var en faslig kö för att få köpa dem och ja, de var möjligen lite dyrare än vanligt. Men jag skulle kunna köpa rosor till Anna när som helst. Idag tyckte jag att det var en alldeles utmärkt och passande dag för rosor, Alla Hjärtans Dag. Jag håller med min Sister som inte heller förstår varför så många är negativa till Alla Hjärtans Dag. Häromdan var det ju klasar av folk som skrev om näthat och startade kärlekskampanjer på Twitter. Är det ”finare” och ”bättre” att visa kärlek en ANNAN dag än den 14 februari? Varför så många negativa röster när det är en dag för kärlek? Det är ju fritt och upp till var och en när man visar sin kärlek, men jag tycker det är urlöjligt att racka ner på dem som råkar göra det just denna dag. Låt oss få göra det.

Rosor

Rosor kan jag ge Anna när som helst.


Alldeles nyss kom jag hem.
Jag vet inte hur många mejl, sms och tweets jag har fått om att mitt Twitterkonto var kapat. Maj gadd, det kom visst några bantningstweets från mig. Ursäkta så mycket, men jag sitter inte vid datorn 24 timmar om dygnet. Jag åtgärdade det så snart jag kunde och jag beklagar om du blev drabbad av konstiga tweets!

Har ätit alltför många onyttigheter i kväll, så magen har protesterat. Vilt. Det börjar bli dags att borsta tanden och krypa ner mellan kalla lakan i mitt svala sovrum.

Jag är så glad och tacksam att det finns kärlek i mitt liv och för den kärlek jag får av Anna och hennes barn. Den värmer ett lite illa åtgånget Toffelhjärta. Och till er som älskar att sätta era stilettklackar i detta hjärta kan jag bara tipsa om att saker och ting som börjar med lögner går förr eller senare åt… helvete. Det går inte att bygga nånting hållbart på lögner, nämligen.

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Det har förberetts lite i Toffelhemmet för de stundande julfestligheterna. Jag har gjort ägghalvor, mitt enda egna bidrag till julbordet.

Ägghalvor

Sex halvor = två per juldag.


Jag har tagit fram kalkonetter och kycklingköttbullarna
som Fästmön har gjort åt mig ur frysen för att de ska få tina lite.

Kalkonetter o kycklingköttbullar på tining

På tining!


Även Rippes kålrotslåda
står på tining.

Rippes kålrotslåda på tining

På tining 2!


Anna har ringt
och även om jag mest grinade var det skönt att åtminstone få höra hennes röst denna julafton. Det är bara att bita ihop nu.

Jag har försökt duka fint trots att det bara är jag till julbordet.

Ett försök att duka fint

Ett försök att duka fint.


Besticken fick jag av min morfar
när jag fyllde 18. De är ett kärt minne av honom och jag tycker att det är roligt att duka med dem vid speciella tillfällen. Julafton är ett sånt speciellt tillfälle.

Finbesticken i närbild

Finbesticken detalj. 


Jag har lite ont i magen,
det stränar och drar lite trots att agrafferna är borta. Men det är väl den allmänna uppsluppna – NOT! – sinnesstämningen som påverkar det hela.

Försöker bita ihop, som sagt, tänka på nåt fint/vackert/roligt. Till exempel gläds jag åt alla vackra blommor jag har fått…

Blå hyacint nära

En av de blåa hyacinterna jag fick av Anna. Trots att båda är lågdoftande, känner jag tydligt hyacintdoften!


I buketten från jobbet
fanns röda tulpaner som såg väldigt häftiga ut ovanifrån, nästan som rosor.

Tulpaner från jobbet ovanifrån

Tulpaner som nästan ser ut som rosor.


Bland tulpanerna i buketten från Tant Raffa fanns även ljusrosa nejlikor. Så otroligt vackra!

Nejlika nära

Otroligt vackra nejlikor.


Jag har det bra,
men det klart att det är lite ensamt på julafton. Inte är det roligt med en barnsligt sur mamma på avstånd heller. Men jag orkar inte bry mig. Nu ska jag vila en stund tills det är dags för Kalle Anka.

To be continued…


Livet är kort. Jag har tak över huvudet och klappar under granen. Jag är lyckligt lottad.

Read Full Post »

Den kära, mest älskade Fästmön smög upp i morse och tassade ut till bussen, den som bara kör henne halva sträckan till jobbet från mig. (Den stackarn – Anna alltså, inte bussjäveln! – har dessutom en blåsa på ena foten!) Jag vaknade tjugo i sju av att det var alldeles för tyst i mitt hem (dock inte under mig…). Kryckade mig ur sängen tjugo i sju och fann att den lilla fågeln var utflugen! Jag hade fått sovmorgon av Anna, som tyckte synd om mig, tror jag. Igår kväll fick jag nämligen ta fram kryckan eftersom jag nästan inte kunde gå. Och vilken tur att jag lyckades somna om! Sov ända till halv nio idag…

Den kära, mest älskade Anna! Här på besök i kyrkan.


Jag fick känna lite söndagsfrid idag,
trots att somliga i huset tittade på TV på inte särskilt låg volym under mitt sovrum före klockan sju. Men när jag klev upp och grep mig an dagens verk blev jag efter en stund ackompanjerad av kyrkklockor. Medan jag tog ner en gardinstång och skruvade ner hållare till gardinstänger på de resterande tre fönstren ding-dongade det utanför. Och det var ganska fridfullt.

Kryckan åkte som sagt fram igår kväll. Då hade jag dels jävligt ont och dels svårt att gå. Det var i princip omöjligt för mig att resa mig utan krycka. Det brukar inte vara så svårt att gå inomhus utan krycka, för det finns alltid nåt att hålla sig i. Igår kväll gick det inte alls att gå utan krycka heller. HATAR! Men foten har fått vila under natten och även om jag behöver kryckan för att ta mig ur sängen och upp ur stolar, kan jag halta utan den inomhus i alla fall idag. Jag ska försöka att inte belasta foten så mycket, men samtidigt stelnar jag till om jag inte rör på mig och då gör det ännu mer ont sen, när jag ska försöka röra på mig.

Dagens agenda innehåller inte så mycket, tack och lov. Jag ska stryka några jeans, det är allt. Vattnat mina 42 krukväxter gjorde jag i samband med att jag tog bort fönsterremsor och gardiner idag. Fasen, så full tvättkorgen är! Jag ska nog tvätta nån maskin så tvättkorgen rymmer lite mer tvätt. Till en del fönster har jag rena gardiner till i linneskåpet att sätta upp sen, men sorgebarnet är sovrummet. Jag har haft ett par rätt fula blåa gardiner där. De matchar färgen på tapeterna, men de har rosor på sig. Rosor! Nej, det är inte jag! Kanske borde jag passa på att inhandla nya gardiner till sovrummet nu när jag ska få nya fönster. Men sist jag gjorde det köpte jag ett par som visade sig vara duvblålila i dagsljus. De passade bara som tillfällig och ful nödlösning som solskydd på jobbet…

Ful nödlösning på jobbet ett tag.


Nej, jag är ingen gardinmänniska.
När jag var gift – bevare oss väl! – tog min dåvarande svärmor hand om den biten. Det var ganska bekvämt, även om vi inte hade samma smak alla gånger. Efter skilsmässan följde en period av anti-gardiner-stil i mitt hem. Sen blev jag vuxlig och försökte. Med varierande resultat.

Ärligt talat är jag inte nån som är duktig på det husliga – det tror jag att såväl Anna som mina X:or skriver under på! Visst gillar jag att ha snyggt omkring mig hemma och visst gillar jag att äta gott – bara jag slipper fixa till det själv. Jag kan ta hand om städningen i stället, minus disken, förstås… Anna var så söt igår och tog hand om disken efter maten – trots att hon hade jobbat 7 – 16. Men jag lagade i gengäld maten – och sen kunde jag inte stå på foten…

Det är ganska läskigt, men jag vet att alkohol brukar hjälpa mot värk. Vi drack var sin starköl igår och två glas vin. Det gjorde inte nån som helst skillnad igår – jag hade jätteont. Hälen värkte för första gången, den värkte rejält. På torsdag ska jag tillbaka till Nål-Janne, så jag får beklaga mig då ordentligt och höra om jag kan göra nåt annat på hemmaplan för smärtlindring än att ha hälen på en kylklamp. Testade det igår och då ilade det bara ännu mer.

Nej, nu ska jag läsa lite lokalblaska, inta frukost och stryka jeans – i den ordningen. Dagens middag behöver inte förberedas – vi ska äta ost och kex och dricka var sitt glas vin. Igen. Oj så fulla vi blir – NOT! (Jag hatar att vara full och tappa kontrollen, så jag är aldrig full nu för tiden.)

Vad ska du göra idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi kom iväg vid elvatiden idag – och vi var bjudna på kaffe i Fruängen på förmiddagen. Nej, ekvationen gick inte riktigt ihop, men vi hade förvarnat den übersnälla mammakusinen B om vår sena ankomst.

Söder om söder åkte vi (och bara lite fel så jag gjorde en spännande manöver). Det var varmare där och soligare. Kaffe på bakgården i solens sken, detta sken som vi inte fått så mycket av denna sommar.

Kaffekusinerna mamma och B. Kakorna var förstås hembakade.


På bordet stod en bukett vilda blommor.
Mammakusinen B erkände att hon lider av blomplockningsfetischism. Hon liksom kan inte låta blommor vara utan vill plocka med dem alla!

Vilda blommor på bordet.


Huset där mammakusinen B och hennes A
bor har gräsmattor, blommor och träd både på baksidan och framsidan. Och så växer där smultron…

Smultron fanns det gott om på tomten.


Underbara rosor,
både röda och gula. En gulfick vi med hem, röda får du se här:

Vackra röda rosor.


Mammakusin B fyller år lite före mamma
och hade fått trisslotter av mamma. Dessa inbringade en vinst som hon använde till att inhandla foppatofflor. Lila foppatofflor. Naturligtvis häcklade jag henne och retades, men när hon demonstrerade hur fint de matchade med servetterna tänkte jag att de ändå är rätt OK.

Lila foppatoffel med matchande servett.


Mammakusinens man A
hade stuckit till skogs för att plocka blåbär och svamp. När han så småningom kom hem hade han en megakorg full med gula kantareller och även blåbär, fast i hink för sig, dårå. A är en riktig tryffelhund!

Herr Kantarell himself. 


Mamma och jag fick sniffa på var sin guling.
Och trots att jag nyss hade ätit underbart god lax med härlig potatis, dillsås, illröda tomater och vitlöksbröd tuggade jag i mig svampen rå. Mamma visste inte riktigt vad hon skulle göra med sin kantarell.

Vad gör jag med denna?


Dessert bestående av
bland annat smultron och nyplockade blåbär samt kaffe serverades på framsidan. Det smakade ljuvligt!

Kan en dessert vara ljuvligare än så här?


Vi fick se foton av resten av familjen.
Mina sysslingar är tre i den här familjen och barn har de allihopa, typ 2 + 3 + 2. Jag har inte träffat nån av de yngsta, mina två kvinnliga sysslingar fick jag träffa förra året. Då hade vi inte setts sen vi var barn…

Roligt och intressant var det också att få ta del av mammakusin B:s släktforskning, som hon bland annat samlat i prydliga pärmar. Här fanns brev, kort, personliga beskrivningar av nära och kära, bouppteckningar, vigselbevis… ja, det mesta…

Värdparet A och mammakusinen B.


Vi fick med oss en påse hem
fylld med smaskens – kantareller, morellsylt och kakor – och en fin bukett blommor från trädgården. En blomma hade fallit av och den tänkte jag ha i håret.

En blomma till håret?


Stort TACK för en trevlig dag i gott sällskap som skingrade tunga tankar!!!
Vägen till Uppsala är inte lång…

Livet är kort.

Read Full Post »

Igår var det ju Alla Hjärtans Dag. Det gillas inte av alla och det är OK för min del, även om jag inte kan förstå vad man har emot kärlek – kramar och pussar är gratis, liksom. Hur som helst, på en av Uppsalas skolor anordnade eleverna en liten protest. Men jag blir inte klok på om det verkligen var en protest eller en ren mobbningsaktion. Hur ska man tolka kuratorns ord i lokalblaskan? (För det kan väl inte vara så att lokalblaskan behöver utbilda sina redigerare i skrivande och svenska språket?)

Hur kan dan bli trevlig för alla när en del inte får några rosor alls? Vad menas??? 

Read Full Post »

Jag hade tänkt börja den här dan med att skriva om lite positiva nyheter för en gångs skull. Men redan i morse trillade rubrikerna om en skjuten 15-åring i Malmö emot mig, jag läste om en ung kvinna i Karlstad som sprungit efter bussen och råkat hamna under den med döden som följd, därpå en olycka vid tåget i Förorten där en person omkom. Och så jordskredet i Trondheim… Nej, det är inte lätt att hitta nåt positivt att blogga om, denna årets första dag…


Två rosor till dem som drabbats…


Jag stannade kvar i sängen länge.
Innan jag klev upp messade jag Fästmön. Där var det oroligt. Jag blev smittad. Vi messade hit och dit och till slut fick vi ett svar som vi får vara nöjda med tills vidare. Det var ett på sätt och vis positivt besked och det var det viktigaste.

För övrigt har jag tvättat en maskin smutstvätt. Mamma sitter och läser i mitt vardagsrum, jag får en stunds vila här vid datorn. Jag snaskar och smaskar på julgodis. Utanför mitt fönster vräker snön ner. Jag sitter bakom glaset och har det varmt och gott och jag är mätt för jag har fått äta frukost idag. Jag har det bra i den här stunden, förutom att jag saknar Anna och barnen.

Read Full Post »

Jag är verkligen jättenervös i skrivande stund inför morgondagens övning. Det gjorde det svårt att slappna av i kväll när jag var över till Fästmön och barnen i Himlen för att dricka ”förlovningskaffe”.

Ett stort TACK till alla som stöttar mig via bloggen! (Sen finns det somliga som inte kan låta bli att sticka taggar i Tofflan. Var det nödvändigt att göra det i kväll?..)


Rosor har taggar. En del människor också. I kväll var fel kväll att sticka mig. Det var taskigt gjort.

 

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »