Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rolla’

Ett irriterat inlägg.


Det pågår ett jippo i Metropolen Byhålan idag.
Jippot är nån sorts sportevenemang – som alltid! SM i triathlon, Vätterntriathlon, tror jag. Redan igår började man stänga av gator. Idag är hela stan avstängd för biltrafik. Det är för att skydda dem som cyklar och kutar i tävlingen. Gissningsvis är sjön nedanför mammas hem avstängd för ekor och snipor – för simmarnas skull.

Redan klockan nio i morse började en speaker gasta ikapp med fiskmåsarna. Fast fiskmåsarna vann! HA! Jag sover rätt gott till ljudet av fiskmåsar. Däremot blir jag klarvaken av speakerröster. Idioter!

Jag hade tänkt åka och storhandla med mamma idag samt göra ett besök på pappas grav. Men nu går inte det! Varför? Jo, det pågående jippot har stängt in oss! Jag är väldigt glad att jag kom hit igår, idag verkar det vara omöjligt att ta sig in här! Se kartan över avstängningarna! Vi befinner oss ungefär strax ovanför solfjädern på kartan, instängda av avspärrningarna.

Karta avstängning i stan
Instängda!


Det SKA gå att köra lite bil i stan.
Fast när man tittar på karteländet, framtaget av Lantmäteriet, förstår man inte riktigt hur. Det är som att man har gjort en rejäl miss i informationen på kartan. Kan du se missen i den förklarande oförklarliga rutan här???

Förklarande text till karta
Ser du missen i rutan??? Ledtråd: det har med färg att göra.


Slutsats: #sportfånarna #Vätterntriathlon
helt enkelt skulle behöva en kommunikatör. Och – HEPP! – Jag råkar veta en som är tillgänglig just nu!

Vi får stanna inne och sen sakta rolla över till Lilla ICA för att köpa middag och glödlampor. Ibland avskyr jag verkligen sport och såna här jippon gör inte saken bättre utan värre. NÅN SOM TÄNKTE PÅ PERSONER MED FUNKTIONSHINDER??? 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skrattar vidare.


Ett klipp från Byhålebladet.
Man kanske kunde ha väntat tills tanterna hade rollat iväg innan man tog bilden. Det ser ju ut som om pojkdrömmen tvingade tanterna att dra med den rubriken till!

Pojkdröm
Pojkdrömmen tvingade tanterna att lämna byggnaden?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan filosoferar över himlen, en otrolig resa som går mot sitt slut och sin ärliga mamma.


Idag är himlen
så där oskyldigt blå som i bröderna Gärdestads låt med samma namn. Passande nog, eller snarare genom en tydlig vink från Fästmön igår, valde jag en lika oskyldigt blå pikétröja idag. Inte för att jag känner mig oskyldig, direkt, men kanske möjligen lite fåfäng. Jag ska ju fotas idag, en bild som ska komplettera en artikel om mig och mitt arbete i personaltidningen. Den tidning som, ironiskt nog, kommer ut i samma veva som jag slutar.

blå lacoste
Min blå Lacoste och jag.


Jag försöker att inte bryta ihop.
I stället försöker jag se artikeln och allting annat som sker runt omkring just nu som vägar till nånting nytt. Och faktum är att jag är bättre rustad den här gången! Jag har nämligen arbetat på tre fantastiska arbetsplatser samt en avdelning på det här universitetet under knappt två år. Arbetsplatser där mina kompetenser har efterfrågats och jag har blivit bedömd därefter, inte efter att jag inte alltid fikar… Det har varit en otrolig resa, som har känts lite som att både vila i en trygg famn och ta in så många intryck att hjärnan nästan har kokat. Jag är tacksam att jag har fått vara med om det här.

Gårdagen var kylig och blåsig, så det passade bra att vi slurpade i oss soppa till kvällen. I afton vet jag inte vad som vankas, för Anna ska iväg på möte på eftermiddagen och sen håller hon på och smusslar med saker och ting.

Ringde mamma igår kväll. Det ramlade nämligen in ytterligare ett kuvert i min postbox igår från henne – hon lämnade ju också ett när hon var och hälsade på i påskas. Vi pratade lite om sista april och hon berättade att hon hade fått med sig en sillburk hem från Lilla ICA, en burk hon inte hade betalt för, igår. Vet du vad lilla mamma gör då? Hon rollar tillbaka till affären och berättar om misstaget! Hur många hade inte i stället behållit sillburken och hållit käft om den??? Hon var lite ledsen över att inte ha fått tag i färskpotatis till sista april, men sa att hon får nöja sig med Janssons frestelse från frysdisken till sillen hon köpte. Ibland är avståndet oss emellan skit. Jag önskar att jag kunde åka dit med några färskpotatisar, men det är ju lite långt. Jag vill inte att nån annan gör det, jag skulle vilja göra det själv. Men nu är det som det är.

Anna och jag hängde över våra böcker och våra Wordfeudpartier största delen av kvällen sen. Slöglodde lite på nån autentisk FBI-historia om ett kidnappningsdrama och sen var det plötsligt läggdags. Vi var jättetrötta båda två! Men som vanligt sprakade det i min klockradio klockan 1.23 i natt. Jag vet inte vad som händer, men det har sprakat tre nätter i rad just nu. Det är inte så att jag får nåt meddelande eller att nåt händer med min Ajfån, det verkar som om nånting stör radiomottagaren. Fruktansvärt irriterande är det, för vi vaknar och kan ingenting göra åt det!

Idag skulle jag per telefon diskutera bevakning av sociala medier med vår mediebevakare, men det blev just avbokat.Får försöka att inte spilla ner mig på lunchen, för fotograferingen är först klockan 13.30. Klockan 15 ska jag sen på ett extra institutionsinfo. Men sen… sen är jag LEDIG ända till torsdag nästa vecka! Och då har jag en lunch med den kloka L att se fram emot.

Hur är himlen hos dig idag???

[…] Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå […]*


*Text: Kenneth Gärdestad


Livet är kort.

Read Full Post »

Den som spar hon har, har jag ju redan konstaterat här. Igår hittade jag en påskpuss från förra året. Idag fick jag en julklapp. OCH en födelsedagspresent.

Mamma och jag for ut för att storhandla. Men igår hade vi pratat väldigt mycket om våfflor, så vi bestämde att vi skulle åka och köpa ett järn. Först åkte vi till Elgiganten och där  fanns det järn som antingen var fula (turkosa), svindyra eller skräpbilliga – alltså inget jag ville köpa. I närheten av Elgiganten finns Bauhaus, så vi rollade in där för att se om de möjligen hade nåt. Men det hade de inte. Däremot hittade jag en taklampa till köket. Den jag har gick ju sönder i samband med fönsterbytet. Så det blev en sån här lampa, fast svart, och den fick jag av mamma i julklapp 2012:

Kökslampa
Berga heter lampan och det borgar (!) ju för att det ska vara en hållbar pryl. Bergarna är ju ett segt och envist tufft släkte…


Men en lampa kan man  ju inte göra våfflor i. När vi skulle köra ut från parkeringen såg jag att Elon låg vid nästa köpcentrum, så vi åkte dit. På Elon kostade alla våffeljärn minst en hundring mindre än på Elgiganten. Dessutom var alla järn snygga. Jag hittade ett finfint dubbeljärn som passar utmärkt ihop med Fästmöns brödrost. Man måste tänka lite framåt även om somliga har svårt för det ibland.

Våffeljärn
Ett rött dubbelvåffeljärn.


Våffeljärnet fick jag i förskott
till min födelsedag eftersom vi ju inte ses då. Visst har jag väl en snäll mamma?!

Tokerian köpte vi mat och våffelmix och svindyr hjortronsylt. Och ett påskris, för det ville jag hellre ha än små fjåsiga, gula påskliljor. Gult är ju dessutom som bekant alltid fult. När vi kom hem med riset och alla påsar (ibland är det väldigt praktiskt med en rollator att hänga påsar på…) gjorde jag en ny, fantastisk upptäckt! Jag äger FLER rosa saker än märket och påskharen! Se här på riset:

Påskris m rosa o svarta fjädrar
Svarta fjädrar och… rosa


Några våfflor blev det inte idag,
emellertid, utan det sparar vi till i morgon när det är lååångfredag och vi måste roas.

Glashjärta
Hjärtesnäll mamma jag har!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har säkert berättat flera gånger här på bloggen att min morfar lärde mig spela poker redan när jag var runt fem år. Mormor, för övrigt granne och skolkamrat med Astrid Lindgren (mormor mötte Lassie, typ), kom från ett troende hem i de djupa, småländska skogarna och var naturligtvis inte alls förtjust i morfars tilltag. Hon brukade ofta säga när vi spelade

Nu sitter Djävulen under bordet!

och så knackade hon i bordsytan.

Idag tycker jag att detta är en ganska söt historia och därför tänker jag inte be om ursäkt ifall du har hört den förut. (Att bli tjatig kanske hör till åldern..?). För övrigt spelar jag inte poker längre, inte ens på datorn. Det enda jag spelar är Lotto. Med mamma. Varje vecka. Jag vet inte hur länge vi har spelat nu, det är säkert över 20 år.

lottospelande

Den här bilden är lånad på nätet. För du tror väl inte att jag tänker avslöja vilka tur-nummer mamma och jag spelar på?!

 


Nu vet jag ju
att man kan spela Lotto på nätet, men för mig har det blivit en sport att varje söndag, oftast, i ur och skur, hasa till nåt spelombud. För det här med att lämna in kupongen är mitt göra. Mamma rollar ju numera fram sen ett antal år tillbaka, medan jag kan använda mina hyfsat friska fötter (hälen, nåja…) och ben. Faktum är att jag har pallrat mig iväg för att lämna in Lottoraderna varje vecka – inte en enda gång har jag missat, trots sjukhusvistelser och andra hinder i tillvaron. Eller jag har nog nån enstaka gång lämnat in kupongen via ombud. Nej, det är som sagt en sport att ta sig iväg med kupongen. Och jag har faktiskt noterat andra som tycks ha samma grej för sig! I en av affärerna jag besöker brukar ett gäng herrar i mörka kostymer samlas en dag i veckan i spelhörnan. Jag kan ge mig 17 på att de spelar tillsammans!

Hur som helst, det är ju alltid bra att kunna rätta sina rader på nätet om man inte kan vänta tills man kommer iväg till nåt ombud. Och ganska skönt att möjligheten finns att spela på nätet, just ifall man blir sjuk eller så. Lite oroar jag mig för hur man betalar för sitt spelande, men jag kan inte tänka mig att det är mindre säkert än när man betalar sina räkningar.

Trots att vi har spelat i så många år har vi ännu inte fått nån riktig storvinst. Men en gång, hösten 2011, tror jag, vann vi över 2 000 kronor. Det var väldigt välkommet. Jag köpte mig två par jeans för mina vinstpengar – och min snälla mamma GAV mig sin hälft! Då blev det ytterligare två par jeans!

Nu går vi och väntar på att det ska smälla till igen, gärna lite högre. Vi kan ju inte sluta spela nu, ifall att… Spelberoende? Knappast. Vi betalar 82 kronor i veckan för att få vara med på Lotto 1 och Lotto 2 samt Joker varje lördag. Det blir 41 pix var. Ibland har jag tömt spargrisen för att få ihop till insatsen, ibland har jag vittjat våra vinstplånböcker. Ja, vi har var sin sådan, som jag förvarar hos mig. Allt vi vinner delas lika i två plånböcker. När det är en lagom summa där gör vi nåt kul tillsammans eller köper oss nån fin present. Och vem vet… Jag kanske ska kolla i kväll om det inte är dags snart…


Livet är kort.

Read Full Post »

Det har regnat hela dan idag, av och till. Ganska blött. Vi ska på utflykt söder om söder i morgon och mamma ville shoppa sig nåt nytt i klädväg. Som jag tidigare nämnt har jag inte fått nån shopping-gen. Kläder är jag också totalt ointresserad av. När man är smällfet som jag är kläder bara ett nödvändigt ont, nåt som klämmer, skaver och är allmänt missklädsamt.

Men det enda mamma hittade i klädväg var strumpor. Och jag köpte billigt kaffe, för sånt går ju åt.

Tre för 89 pix på ICA Kvantum var inte fy skam. Synd bara att den som gillar det här kaffet är på resande fot.


Jag shoppade också loss
inne på apoteket. Det blev ett par nya inlägg för min häl är ondare än ondast idag och så medicin. Vilken tur att jag har en arbetsgivare som är generös med att betala en del av mina läkemedel! Det gör ganska mycket, kan jag säga, trots skatt.

Suveräna inlägg, men dyrare på Kronans Droghandel än Apoteket Hjärtat


På apoteket skulle jag också ha CCS fotcreme
som är den bästa fotcremen som finns. Fast det fattar varken Kronans Droghandel eller Apoteket Hjärtat för det är bara Apoteket Apoteket som tycks sälja cremen…

Nåt mer till mig själv blev det inte, men väl en sista present till en kille jag känner som snart fyller år. Ett hårt – och knöligt – paket.

Ett hårt och knöligt paket till en kille som snart fyller år.


När jag kom ut från affären
jag köpte paketet i, var mamma försvunnen. Vi hade avtalat att ses på Kicks, men där fanns ingen mamma. Inte ens ett spår av hennI. Jag kände paniken komma – Stormarknaden är STOR. Mamma har inte sin mobil med sig hit. Hur skulle jag hitta hennI??? Kan förstå ångesten hos småbarnsföräldrar vars ungar försvinner… Jag var orolig att nån hade knuffat omkull mamma och snott handväskan. Till sist, efter tio minuter när jag hade blivit mer och mer rädd, kom hon rollande – på helt fel gång. Hon hade gett sig iväg åt galet håll i tron att affären jag var inne på låg där! Jag fick nästan skälla lite… För om man kommer ifrån varandra på Stormarknaden, hur ska man hitta varandra igen när bara en har mobil på sig??? 

Nu har vi landat med var sin kopp kaffe och var sin bulle i magarna. Jag softar lite vid datorn innan jag ska duka fram mat. Mamma ville ha rostbiff och kallskuren, kokt skinka. Till mig har jag köpt fem små kycklingspett. Klegget till blir Kvantums egna, lite kryddigare potatissallad samt mimOOOsa sallad (östgötskt uttal med rejält O, inget Å, inte!)

I kväll blir det dusch, tvätt av tjockis-svarta klädesplagg samt en titt på ett allsångsprogram på TV. Jaa, jag ska kolla i en och en halv timma och får stå ut med Svante Thuresson och Andreas Weise (jag känner hans syster Madde och henne estimerar jag mer än lillebror), för att nämna det värsta. Visst låter det hemskt? Hemskt så tillvida att dessa tu inte ingår i min musiksmak. Men skälet är att jag ju inte vill missa att se två som jag känner som råkar befinna sig på Liseberg i afton… Kändiskåt, du vet…

Mamma betalade dagens matkasse och det är jag tacksam för.

Tack för matkassen, mamma!


Nu är det dags att stöka lite i köket
innan jag slänger mig i duschen.

Livet är kort. 

Read Full Post »

Så vart det kväller – igen! Mörk kväller, svart som natta var det redan vid 16-tiden. Jag har jobbat över och kom inte hem förrän 18.30. Detta trots att jag har lovat mig själv att inte just jobba över eftersom jag inte omfattas av nåt flexsystem. Men jag tänker ta ut timmarna i tid om inte förr så på onsdag nästa vecka. Då jobbar jag sista dan före julledigheten. Det blev ju så att jag tog ut alla sex semesterdagar jag hade eftersom jag inte trodde att jag skulle bli kvar. Nu blir jag ju det ytterligare en månad, januari. Men, men, mamma kommer på lördag och jag behöver nog vara med henne lite om dagarna också.


Här rollade mamma på promenad med mig förra vintern. Då var det lite mer snö än det är nu, men hon rollade på rätt bra!

                                                                                                                                                                  Väl hemkommen i kväll gick jag en sväng med vattenkannan. När datorn hade vaknat till liv passade jag på att betala en räkning. Det gäller att just passa på medan det finns pengar… Därpå tog jag reda på ren och torr tvätt och sorterade in i skåp och lådor samt i strykhög. Strykningen tänkte jag fixa på lördag medan jag väntar på att mamma kommer med Riksfärdtjänsten. Hon ringde nyss och berättade att de inte åker från Metropolen Byhålan förrän klockan 13. Då kommer de inte fram före klockan 16 i alla fall! Det ger mig nästan en hel dag att greja på. Jag hade tänkte städa i kväll, men jag orkar inte. Jag får göra lite i morgon när jag har varit och handlat hem nåt ätbart till mig och mamma på lördag, så kan jag fixa resten på lördag. Känner jag mig själv rätt kan jag nog inte ta sovmorgon trots allt.

Jag har slängt ut en krok, ett visitkort och mitt CV till en byrå här i stan och blev på stående fot inbjuden till en fika i januari, efter alla helger, för att prata lite. När jag berättade att jag inte hade fått Tjänsten var det nån som tappade hakan… Men jag tror inte att man vill träffa mig för att det är synd om mig, utan för att jag faktiskt har saker i mitt CV som kan vara intressanta. Och det känns ju lite bra för självförtroendet, om inte annat. Några förhoppningar om mirakel har jag emellertid inte. Jag vet att det här kommer att sluta… inte så bra.

Inte så bra var ett mejl jag fick i morse också! Igår kväll mejlade jag doktor Anders om att jag behövde mer mediciner. I morse kom hans svar att han skulle fixa det genast – för i morgon, fredag, jobbar han sin sista dag! Vad jag förstod på hans mejl ska han inte jobba som doktor längre, ens. Synd det, för han är en bra doktor och vi har alltid haft lätt att kommunicera.


En gång överraskade doktor Anders mig med att ge mig en cortisonspruta. Jag hann inte bli rädd – och effekten har suttit i cirka två år, vilket är lång tid.

                                                                                                                                                                   Nu ska jag gå och gräva i kakburken efter några pepparkakor som jag kan trycka i mig innan jag ger mig ut i soprummet med stinky bag (kompost) och tidningspåse, postar julkorten och hämtar Fästmön från jobbet. Fullt ös, medvetslös, liksom…

Read Full Post »

Idag skulle ju Clark Kent* få lite nya prylar för att han hade varit så duktig igår hos glasmästaren. Och det passade bra, för Fästmön handlade lite mat till fredag på samma gång eftersom barnen kommer hem då.

Första stopp blev Biltema. Jag hade tänkt titta på en billig kaffeburk där också eftersom min gick sönder häromdan. Men där fanns nästan ingenting av intresse och allting var flyttat på och ologiskt organiserat. så det blev bara en parkeringsbiljettklämma till vindrutan – för tio kronor. Den hittade jag bland… spännbanden…


En fiffig liten klämma för parkeringsbiljetter. Den jag hade försvann ju igår med den trasiga rutan.

                                                                                                                                                                      På vägen till ICA Kvantum stannade vi till vid Ö&B för att kolla främst kaffeburk, rengöringsmedel och en lunchbox för smårgåsar (till Anna). Jag hittade flera lunchboxar till Anna, men antingen var de för små eller för stora. Fast den här tyckte jag var bra. Dock inte Anna själv.


Anna lunchbox var väl som hittat för en som heter Anna? Men det tyckte inte den som heter Anna, konstigt nog…

                                                                                                                                                                  Fina kaffeburkar hade de inte heller på Ö&B. Jag tycker att deras benämning

Kaffeburk m dekor

känns en smula… överdriven. För inte var den dekoren – eller burken – snygg, heller!


Kaffeburk m dekor för 45 pix på Ö&B = nej tack!

                                                                                                                                                                    I stället blev det för min del lite rengöringsmedel. Och så fick Clark sin doftgran för 15 kronor.


Wunderbaum New Car Scent till Clark Kent som fått ny vindruta.

                                                                                                                                                                  Lite ny musik tyckte jag också att Clark behövde, så jag köpte en billig dubbel-CD med lite tung musik från Bandit – endast 50 kronor. Anna köpte nämligen också en skiva och då fick vi två för 99!


Lite tung musik på två CD till bilen.

                                                                                                                                                                Anna hittade några klädesplagg till Elias och lite smått och gott och jag hittade KN. vi pratade länge. KN är bra på att prata, särskilt om sitt favoritämne, en gemensam bekant i grannskapet som vi båda avskyr…

Så blev det dags för stora varuvagnen och ICA Kvantum. Anna handlade fredagsmiddag och jag köpte en kycklingkorv som jag strax ska steka. I samma veva ringde min lilla mamma och berättade att hon varit och satt in 3 500 kronor till mig! Det var ju 2 000 kronor mer än vindrutan kostade och dessutom var hon fortfarande sjuk, så jag kände mig jättedum. Men tacksam! Stackars mamma hade åkte färdtjänst till sin bank och sen traskat uppför en backe till min bank – bara för att få höra att de inte tar emot kontanter där efter klockan tolv. Men hallå! Vad hände med fenomenet

service?

Det var bara för lilla mamma att rolla ner till sin egen bank igen och där fick hon hjälp. Jag ska ringa henne i morgon och prata lite mer, för jag vill tacka ordentligt och höra hur hon mår!

Den extra slanten gjorde emellertid att jag kunde trippa in på MIQMAQ och köpa en tjockis-svart och riktigt snigg kaffeburk! Tack, mamma! 😛


Svart och snigg kaffeburk kom med hem!

                                                                                                                                                              Så for vi ut med maten och Annas prylar samt några papper som Slaktar-Pojken behöver till i morgon till Himlen. Anna passade på att byta jeans och ta på sig gympadojorna också. Idag har vädret emellertid varit soligt och varmt, men regnet känns alltid nära.

Nu ska jag steka lite potatisrester, ägg samt kycklingkorv, för nu känner jag mig lika utsvulten som ungen som illvrålar på baksidan troligen är. Fast jag kan ju, till skillnad från barnet, behärska mig. Något sånär, i alla fall…

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »

Idag bar det av till ICA Kvantum, mitt nygamla mathandlarställe. Ja, Tokerian är dissad nu sen man inte längre saluför chilibågar. Dessutom skulle jag till Systemet och nåt sånt finns inte på Tokerian, bara apotek, zooaffär och järnhandel. Visserligen är ju Systemet en järnaffär, men det jag ville köpa var i kryddad och drickbar form.


Sånt här järn skulle jag ha och det finns inte på Järnia.

                                                                                                                                                                   ICA Kvantum ligger i Gränby centrum, här ofta benämnd Stormarknaden. Och stor är den,  Stormarknaden. Uj uj uj! Den byggs ut hela tiden och nästa vecka på torsdag öppnar 20 (tjugo) nya butiker och andra ställen i den senaste tillbyggnaden. Alltså jag lär gå vilse!..

En av fördelarna med att inte ha nåt jobb är att man kan gå/åka och handla när det kanske är mindre folk att trängas med. Jag trodde att en fredag förmiddag var ett utmärkt valt tillfälle att slippa armbågas fram, med sin stridsvagn varuvagn som nån sorts på framsidan av kroppen apterad missil. Det var inte nåt bättre val än, låt oss säga, torsdag eftermiddag. Eller onsdag lunch. Där kryllade av folk med samma mål som jag: att fylla varuvagnen med godsaker till helgen och snabbt dra därifrån. (Efter betalning, förstås, man är väl inte kriminell?!)

Det är inte heller fel att säga att jag var, så att säga, yngst i klassen idag. Men det gör mig inte så mycket, bara det att jag har lite synpunkter på dessa gubbar. Tanter är effektiva och målmedvetna, men se gubbar de vet inte vad de ska ta sig för i en matvarubutik. Och eftersom där inte finns stolar att sitta och vänta på placerar sig gubbarna helst stående i mitten av de mest trafikerade gångarna. Gärna står de med händerna på ryggen och visslar. Nej, snälla tanter, lämna gubbarna hemma eller i bilen! De funkar bara som trafikstopp på affärer som ICA Kvantum.


Gula gubben och andra gubbar bör lämnas hemma vid matinköp.

                                                                                                                                                                 Sen finns det dessa väldigt små och söta tanter som rollar sig fram alldeles ensamma – och har svårt att ta sig fram till de varor de vill ha. De är helt enkelt alldeles för försynta. Och små. Når inte upp. Idag hjälpte jag en jättesöt och snäll tant med några varor som stod för högt för hennI*. Hon var så glad och tacksam att hennes vänliga leende och

Tack snälla du!

gjorde att jag kom ut ur affären med vettet i behåll. Eller i alla fall något sånär i behåll. Vissa redan skadade delar kan man ju inte göra nåt åt…

Nu har jag handlat ett sånt stort lass att min matpeng för augusti är slut. Fiffigt när det är typ två veckor kvar… Men nåja, man får se det som en bantningkur som man inte undkommer. De brukar vara effektiva som bantningskurer, matkontobankrutterna. Mer effektiva än en riktig rejäl magsjuka, skulle jag vilja säga.

Strunt samma, i morgon får vi våra kräftor med Östgöta sädes till och starköl. Och Fästmön får göra västerbottenpaj på tex mex-ost, nu ska vi visa hur multikulti vi är! Så det så!

Vad jag ska göra? Äh jag är ju mannen i huset (internt skämt) och ska tappa upp merlotvinet på flaskor! Sånt som riktiga män gör – när de inte blockerar framfarten för Tofflor och små tanter i mataffärerna…

                                                                                                                                                         *hennI = småländska för henne

Read Full Post »

Färdtjänsten är en tjänst som ofta får kritik. Rätt eller fel, men många användare har synpunkter på den. Och nog tycker jag att de bolag som får avtal att köra färdtjänst kanske bord träna sig i service, ibland. Min mamma, till exempel, får numera jaga taxibilen när den kommer. För den kommer inte till mammas ända av huset utan till den andra. Och när mamma väl har rollat bort till änden dit taxin kom, har den hunnit åka. Detta trots att hon varje gång exakt anger var hon står. Ska det vara så svårt, liksom?

Senast idag läste jag på Dagens Nyheters hemsida om en 88-årig kvinna som missade sin sons begravning. Skälet var att hennes stora rullstol inte gick in i färdtjänstbilen – för den kom inte ens in i hissen först eftersom lämpligt hjälpmedel för trappor inte var beställt eller fanns på plats. Se Ingemars kommentar nedan! En vecka före begravningen beställde familjen färdtjänst och berättade då om den stora rullstolen så att färdtjänsten kunde skicka lämplig bil. Men icke! Nu låg emellertid begravningskapellet endast 400 meter från kvinnans hem och man undrar om det inte var möjligt för nån/några att rulla kvinnan dit bort i rullstolen hade man fått ner rullstolen för trapporna så kunde kanske nån/några hade kunnat rulla kvinnan till kapellet. Men det kanske det inte hade varit möjligt. Rullstolar av modell större kan vara fruktansvärt tunga.


En sån här rullstol av äldre modell hade kanske inte heller fått plats i färdtjänstbilen. Bilden är lånad från den här bloggen.)

                                                                                                                                                                Här i Uppsala har det varit en hel del diskussioner och artiklar i lokalblaskan om färdtjänsten. Det har nämligen visat sig att allt färre använder sig av färdtjänsten. Skälet är enkelt: det är helt enkelt för dyrt för dem som behöver resa! Varje resa kostar här högst 150 kronor. Men betänk då att du kanske ska ta dig tillbaka också… Ingen resa kostar mindre än 40 kronor. Och ska du åka mellan Nyby, där jag bor, och Gränby, två kilometer bort där det bland annat finns ett stort köpcentrum, kostar det ungefär 100 kronor. Visst kan resenärerna tänka sig att samåka, men på den korta sträckan mellan Nyby och Gränby centrum verkar det mest opraktiskt. Om nu inte grannen har färdtjänst och ska till samma ställe, förstås.

Centerpartisten Stefan Hanna gick ut i lokalblaskan igår och utlovade sänkta färdtjänsttaxor. Fast han talade ju inte om hur, när och var. Men det han lovade var att det pågår en översyn av färdtjänsten just nu för att se om färdtjänstens avgifter kan bli mer lika avgifterna för kollektivtrafiken. En ny färdtjänsttaxa infördes 2009. Syftet var att öka samåkningen. Men det är bara 0,6 procent av resenärerna som vill samåka.

Kostnaderna för färdtjänsten i Uppsala kommun var förra året 62 miljoner. Intäkterna var nästan 70 miljoner. Detta innebar en vinst på åtta miljoner för Uppsala kommun. Är det tanken, det, att en kommun ska gå med ”vinst” på bekostnad av utsatta människor???

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »