Telefonförsäljning. Dörrförsäljning. Jag har skrivit om det här på bloggen flera gånger. Och nu är det dags igen, inspirerad som jag blev av ett inlägg av Stattinskan. En vanligen ganska vänlig människa som blev liiite irriterad på försäljare, kan man lugnt påstå…
Igår var Fästmön och jag ute några timmar på efttermiddagen för diverse ärenden. Åter i hemmet noterade jag att jag blivit uppringd av två personer, enligt nummerpresentatören. Den ena var min mamma, den andra var ett nummer jag inte kände igen, men som började på 021. Och 021-nummer rings från Västerås. Där har jag sökt jobb. Bland annat. Jag hade datorn påslagen som vanligt och gjorde en sökning på numret. Ingenting. Nyfikenheten tog förstås överhanden och jag ringde. Och blev skitförbannad! En elektronisk röst informerade mig nämligen om att det var Telia som hade gett ett företag i uppdrag att ringa mig i nåt ärende, MYCKET troligt försöka lura på mig nån tjänst eller nåt abonnemangsbyte som jag INTE vill ha. (JA, jag har gått på det EN gång – men aldrig mer, Telia! Jag utnyttjade då mina två ångerveckor och bytte tillbaka.)
Ja, jag är kund hos Telia. Det ger företaget all rätt, tycker de själva, att ringa mig när som helst och ge mig erbjudanden om sånt jag varken vill ha eller behöver. Företag där man är kund kan man nämligen tyvär inte NIX:a bort. Men eftersom man efter ett tag listar ut vilka nummer som har Telia som avsändare och följaktligen struntar i att svara, använder sig nu Telia av till synes helt ”vanliga” telefonnummer. Telefonnummer som inte finns listade när man söker på nätet. Helt lagligt det också, men fyyy så irriterande och dumt.
Bredbandsbolagets säljare ringer ofta från Malmö, har jag lärt mig. Samma sak där. Man använder till synes ”vanliga” telefonnummer. Bredbandsbolagets support, däremot, kan man endast få tag i via e-post. Om nu bredbandet fungerar så att man kan skicka mejl…
En telefonförsäljares pratmanus?
Slutligen, ComHem. Jaa, de har väldigt rolig reklam med Judit & Judit, men det är det enda roliga med det företaget. Just i dagarna skenar de runt och ringer på hos folk i min bostadsrättsförening om kvällarna. Naturligtvis i syfte att vi ska köpa tjänster av dem. För tyvärr är jag kund även där, även om jag egentligen inte har valt det själv. Det är min bostadsrättsförening som har avtal med ComHem om kabel-TV. Så jag är tvångskund, kan man säga. Därför anser sig ComHem ha rätt att ringa på min dörr.
BARA DET ATT JAG ALDRIG KÖPER NÅT AV FÖRSÄLJARE, VARKEN PER TELEFON ELLER VID DÖRREN! ALDRIG!
Så. Nu har jag sagt det. Igen. För tyvärr kan jag inte mota bort dessa pellejönsar med NIX…
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 