Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘röda blodkroppar’

Ett tankfullt inlägg.


 

Rött lönnlöv

Funderingar bland höstlöven…

Det blev snurrigt värre idag i tillvaron. Det var som om jorden snurrade lite extra fort på förmiddagen. Jag fick ett telefonsamtal och jag fick mejl som har gett mig mycket att fundera över. Telefonsamtalet var riktigt spännande för det visade att jag inte har sorterats bort. Samtidigt fick jag bekräftat en del av mina tankar kring hur arbetsgivare kan uppleva mig som överkvalificerad i vissa fall. Men nu ser inte jag själv just detta ”bagage” som det viktiga. Jag var väldigt tydlig med tre saker:

  • Jag söker många jobb.
  • Jag behöver en inkomst.
  • Jag söker bara jobb jag verkligen, verkligen vill ha.

Sen kan det uppstå vissa praktiska problem. Den trevliga personen som ringde mig bad mig ta helgen till att fundera och därefter höra av mig på måndag. Jag får nog ge mig ut bland höstlöven på genomblåsande promenad och tänka. Men ju mer jag tänker på det, desto större blir dilemmat. För det handlar om just ett jobb som jag verkligen, verkligen vill ha…

Och mejlen… Jag har onekligen fått mycket att tänka på. Det känns som om jag behöver backa lite kring ämnet som mejlen handlar om. Fundera, se över och framför allt, lämna i ro en stund.

Röd fläck vid läppen

Skörbjugg eller bara allmän näringsbrist?

Jag blev nästan lite sen på grund av detta till min dejt med Fästmön. Och vi hade rätt bråttom där vi for fram delvis på var sitt håll, som två ystra (?) höstvindar. Hon Som Alltid Upptäcker Skavanker noterade en röd fläck vid min underläpp. Jag har väl ätit för dåligt näringsmässigt sett så det är väl skörbjugg på gång. Kanske borde jag också be om att få lämna lite prover för att kolla läget med de röda blod-kropparna. De som nybildas lite för långsamt och är lite för dåliga. Eller var, hoppas jag.

Anna tog mig i kragen och bjöd på handplockad lunch. Det kändes lyxigt och smaskigt. Innan jag nästan slängde av henne i farten utanför möteslokalen i Förorten svischade vi in för att hon skulle få handla mat till kvällen. Medan Anna satt i möte packade jag in hennes varor. Och passade på att snoka lite i hennes duschrum (<== snyggare omskrivning för ”gå på toa”) innan jag åkte hem till New Village. Men i morgon återvänder jag till brottsplatsen där vi blir en synnerligen decimerad skara under resten av helgen.

Helgen, den här tänkarhelgen… 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Närå, jag kämpar på. Det beror på att Fästmön lagar god och nyttig mat åt mig och förhoppningsvis att meducinen gör lite nytta. Men det klart att det står stilla lite just nu med de röda blodkropparna eftersom jag gör av med fler än jag kan producera. Jag känner mig lite, lite piggare. Inte mycket, men lite. Och det är ett steg i rätt riktning. Dessutom har jag sluppit den infernaliska värken. Den smärtan som jag fruktar mest av allt det onda. För jag förstår den inte och kan inte ”behandla” den. Nu är det emellertid snart dags för den första undersökning, men det dröjer ytterligare en och en halv vecka. Det är en måndagsmorgon och jag får varken äta eller dricka från midnatt. Jag ska ta mig in till stan, till Läkarhuset och bli undersökt klockan halv tio av docent Sven. Känner mig lugn och trygg med detta eftersom jag slipper Sjukstugan i Backen. Är det nåt ställe jag är rädd för så är det Sjukstugan! Att bli behandlad av den som indirekt har förstört ditt liv känns inte OK.

Så här sjuk blev jag sist jag var inlagd på Sjukstugan.


Idag är det fullt ös, medvetslös.
Bara att köra på och försöka klara av svängningarna och byta spår inför varje möte. Morgonen inleds med att sprida flyers om en intern fototävling – ja, jag deltar förstås och tänker ju vinna kameran som är första pris! (nåja…) Klockan tio har jag mitt andra avstämningsmöte med prefekten. Konstigt nog är jag mer nervös den här gången än den förra och första! Jag vill ju så gärna göra bra ifrån mig – för jag skulle så gärna vilja arbeta kvar här… Men nästa månad är det slut. Om det inte sker mirakel, förstås… Please pray for me, those of you who care!

Lunchen ser jag fram emot! Inte bara för att det blir kycklingspett i jordnötssås på thaistället utan för att jag ska träffa ”min” fakultetskommunikatör. L är så fantastiskt klok och det känns inte alls fel eller knäppt att nyttja L lite som en mentor, trots att jag nog är mer senior – både till åren och till yrkeserfarenheten – än L. Men jag har ju inte L:s bakgrund just här. Sen är det alltid, alltid spännande att diskutera kommunikationsfrågor med L, för L är som sagt fantastiskt klok.

Dagens lunch! Fast minus boken – jag har ju levande sällskap idag.


Efter lunch
blir det en intervju och klockan 15 får jag besök av M som ska hjälpa mig att få iväg ett pressmeddelande via vår pressförmedlingstjänst. Jag har bara gjort det två gånger och det är lite mickligt.

Anna börjar tidigare än vanligt idag, redan klockan 14. Hon jobbar ju en del administrativt och idag blir det två timmar datorjobb innan hon kliver ut på golvet och är undersköterska. Jag ska kolla ett par saker efter jobbet, kanske handla nånting. Det är ju inte bara jag i familjen som fyller år i april. Anna fyller 25, ungefär, cirka två veckor innan jag fyller 15. (Ja, ja, jag har dyskalkyli…)

Mamma ringde igår och mår inget vidare. Jag har lite svårt att räcka till för henne eftersom jag behöver alla krafter för egen del, men hon lyssnar inte på det örat. Den ena saken efter den andra kommer upp som jag ska ordna, fixa eller hjälpa henne med under påsken. Och visst ska jag försöka göra det! Men jag skulle också behöva vila och koppla av lite. Påsken är emellertid några veckor framåt i tiden och förhoppningsvis har meducinen gjort ännu mer verkan till dess så att jag är ännu piggare då.

Read Full Post »

Värmen håller i sig och det är vädligt varmt och skönt. Det blåser ganska bra idag, vilket fläktar härligt. Tanken var att Elias och jag skulle åka till Storvad och bada, men min lingonvecka, den andra på fyra veckor, sätter stopp för det. Jag måste ha en toa nära eftersom jag får springa in en gång i timman. Mest trist för pojken! Vi försökte ringa en kompis till honom som han kunde gå och leka med, men ingen svarade tyvärr.

Skjutsade stackars Fästmön till jobbet i morse. Hon började klockan sju. Det var redan 18 grader vid halv sju och sen måste hon klä om till byxor och skjorta med ärm, härligt!..

Jag blir inte bara irriterad på allt blod som flödar ur mig, jag blir väldigt, väldigt trött också. Så när jag kom tillbaka till Himlen sov Elias fortfarande så jag kröp tillbaka i sängen jag också. Klev inte upp förrän vid tio-tiden. 😳 Elias satt vid sin dator och kollade Hemglassbilens färd. Men frukost åt vi ute på ballen* innan solen gjorde det omöjligt att sitta där.


Min frukostkavaljer!

                                                                                                                                                             Huvudet spränger och solen till trots är jag blek i ansiktet och svart under ögonen. Jag får nog börja sminka mig. Eller i värsta fall inhandla leverpastej idag och trycka i mig så att jag får tillbaka lite blodvärden. Det är inte bara själva värdet som är lågt, jag har ju taskig produktion av röda blodkroppar och de som produceras blir inte tillräckligt stora för att jag ska känna mig pigg. Men jag är glad åt de första dagarna i veckan när jag hade massor av energi och fick massor gjort! Och den här helgen är det ju hänryckningens helg, pingst, och då kanske till och med en arbetslös får vara lite trött. Anna hade en idé om att vi skulle åka till Skansen och gifta oss i helgen för det är tydligen massbröllop där. Men tyvärr jobbar hon ju och jag själv kan inte tänka mig att bära ljusa kläder med risk för gigantiska rödrosa fläckar på onämnbara ställen. (Jag svimmar dessutom av skiten också, åsynen av blod, alltså…)

Grannungarna badar i flertalet pooler, ett annat granngäng grälar, Slaktar-Pojken sitter på sitt rum och skriker åt en kompis via Skype, Elias pendlar mellan Hemglassbilen på datorn i det egna rummet och Rollercoaster på datorn i mammas sovrum. Jag önskar att det gick att sitta på balkongen under parasollet, men skiten lyfter ju bara och min personliga parasollhållerska är ju upptagen med arbete just nu.


En bild från gårdagskvällen.

                                                                                                                                                                     Nej, nu ska jag dyka in på toa igen och sen försöka släpa med mig grabben ut i solen och muta med en glass. Det brukar funka! Och ärligt talat är jag ganska sugen själv!..

                                                                                                                                                              *ballen = balkongen

Read Full Post »

I nöden prövas vännen – och vännen som prövades idag bestod! Stort TACK till dig, du vet själv vem du är! Jag fick nämligen ett smärre sammanbrott efter ett telefonsamtal. Allt bara kom över mig. Och en och annan tår föll.


Ett par tårar föll, kan man säga.

                                                                                                                                                         Så några däck blir inte bytta idag, möjligen i morgon. Har beställt linser från billigaste stället på nätet, men det är fel styrka och jag skulle behöva gå till optikern och göra en synundersökning. Har jag tur ska linserna inte betalas förrän efter påsk och eftersom jag fyller år då kanske jag får en slant av mammaäve som jag kan använda till fakturan. Ja, det är i sanning ett äventyr att leva nära kanten.

Men det finns alltid folk som har det värre!

Nu ska jag ägna mig åt mitt sedvanliga Sisyfosarbete, trots att jag känner mig totalt slut. Ansiktet är kritvitt, mörka ringa runt ögonen och det känns som om de röda blodkropparna har gått och gömt sig alldeles idag.

Read Full Post »

I Himlen, det är där jag befinner mig just nu. I Himlen i Förorten, för att förtydliga! Fästmön och jag har hämtat Elias efter skolan och nu sitter han och jag vid köksbordet framför var sin dator. Tjejerna har ännu inte hört av sig, men jag gissar att det kommer ett sms till Taxi Tofflan snart om hämtning. På vägen tillbaka ska jag handla diskmedel till diskmaskinen i Himlen, för det är ett akut och nödvändigt behov nu när vi är sex personer den här veckan!


Akut behov av dessa!

                                                                                                                                                       Jag känner mig extremt trött idag och skyller det på mina dåliga röda blodkroppar. Men knaprar på med vitaminerna, det är det enda jag kan göra.

Känslan av katastrof har släppt lite, men det känns som om kroppen är i försvarsposition och beredskap ändå. En märklig känsla!

Stort och varmt TACK till R, du vet själv varför!!!

På fredag förmiddag har jag tid för klippning! Kalufsen har vuxit sig tät nu igen, trots att jag tycker att jag fäller ganska mycket hår. Det är min pappas hår jag har ärvt, han hade också kalufshår. En konstig grej är att jag också har ärvt pappa-tårna. De krumma tårna som han fick av att gå i för små skor därför att det inte fanns skor i rätt storlek eller egentligen skor över huvudtaget att köpa under kriget. Jag har aldrig varit med om nåt krig, men trots det har jag fått pappas tår. Märkligt…

Read Full Post »

Vissa dar vet jag i förväg vilken färg den kommande dan får. Men inte idag! Idag blev det en överraskning att vakna till en mörkbrun dag, dels för att jag ju inte är så där överförtjust i just brunt, dels för att jag TRODDE att dan skulle vara orange eller vinröd, möjligen. Men den är mörkbrun och inget annat.

Fästmön har just sprungit iväg till bussen, jag hoppas att hon inte halkar på vägen och bryter nåt och jag hoppas att hon hinner. Hon hann precis, messade hon just! Jag skulle föredra att det var vanlig snö ute – eller helst ingen snö alls. Som det är nu är det ju livsfarligt med rena isgator i kombination med slask.


Det är bättre med vanlig snö ute – eller helst ingen snö alls…

                                                                                                                                                  Egentligen är det Annas lediga dag, men hon är ivägsänd på nån föreläsning i Musikens hus (jag måste verkligen SLUTA med att kalla byggnaden det, för den inrymmer så många andra evenemang än bara musik). Själv är jag hemma och packar och softar tills hon återvänder, runt halv tolv, tolv, kan jag tänka mig. Då blir det lite mathandling, för idag kommer Frida och Elias hem till sin mamma. Eller rättare sagt, Taxi Tofflan får hämta, gissar jag. Jag har superlite bensin i tanken, men får väl tanka på plastkort – fakturan kommer ju då först om en månad.

Det finns inte så mycket att säga om livet just nu. Jag har kryssat i ”Arbetslös” på hela förra veckan på mitt a-kassekort. Bättre än så blev det inte. Inte fanns det fler jobb än fem stycken att söka heller förra veckan, men jag hann upptäcka i tid att en tidigare ansökan inte hade kommit fram. Och den ansökan var till ett jättespännande jobb. Förstås. Hoppas att jag inte upplevs som strulig, för i det här fallet var det felskrivet i annonsen (inte helt ovanligt, faktiskt…) vart man skulle skicka sin ansökan och ovanpå det krånglade tekniken. Jag är inte odelat glad åt webformulär som ska skickas in och misstänker att många inte ”går fram” som de ska. Sen förstår jag inte varför man måste krångla till det så? Det är ju mycket enklare att mejla ansökan och CV!

Jag har superont i magen och har haft det en tid, men det fick sin förklaring igår. Detta innebär en massa spring på nätterna och trötthet på grund av att jag inte hinner producera tillräckligt många och stora röda blodkroppar i rätt takt. Lär bli någr kul dar framöver (not…). Slut på gnället, nu ska jag sätta lite fart här!

Read Full Post »

Idag är det den sista dan jag gästbloggar i Skrivrummet. Under dan publicerar jag de tre sista inläggen, det allra sista kommer framåt kvällen. Det har varit en omtumlande vecka, en rolig vecka, en tuff vecka. Och jag bävar för att den ska ta slut. Vad ska jag göra nu?


Vad ska jag göra nu?

                                                                                                                                                       Under en veckas tid har jag skrivit om skrivande, språk, bloggande och böcker – ämnen som man kan skriva hur mycket som helst om… Ämnena jag har behandlat har varit allt från var man köper billiga böcker till yttrandefrihet, jag har skrivit om sagoböcker och om tecken som språk. Och jag har delat ut både kängor till några av dem som gjort mig illa samt en svart bak. DET har varit häftigt!

Men jag har INTE skrivit om skrivvånda eller skrivklåda, två ytterligheter som båda kan vara nog så plågsamma. En av mina största nojor just nu är nämligen att tappa orden, att tappa lusten att skriva. Skrivandet har nämligen betytt så oerhört mycket för mig sen tillvaron rämnade. Att tappa orden, att inte kunna formulera sig, att inte kunna få ur sig alla tankar som snurrar i huvudet – det vore det värsta straffet.

Tre inlägg publiceras alltså vid olika tidpunkter idag i Skrivrummet. De tre allra sista. Själv ska jag ägna dan åt att städa, bädda rent, tvätta… Det passar bra, för idag är det bild på mig och ett citat från mitt bloggande i Skrivrummet i papperstidningen igen och då blir folk så konstiga om man ger sig ut. 😉


Folk blir konstiga när man syns i tidningen. Den här bilden är tagen av Hans E Ericson. Och jag har snott den från lokalblaskans hemsida.

                                                                                                                                                             I kväll blir det förberedelser inför provtagningen i morgon. Jag bävar lite för detta, erkänner att jag är lite rädd för resultaten, men vill samtidigt veta. Det jag har fått veta hittills är att mina värden har åstadkommit trötthet, bleka läppar (jag VET att folk tycker att jag ser snipig ut), depressionsliknande beteende ibland, orkeslöshet, andfåddhet, dåligt minne med mera. Nu är jag på god bättringsväg även om det inte är helt klart vad som orsakar det hela och varför mina röda blodkroppar är som de är. Men allt ska klarna… Vem vet,jag kanske har ett syndrom som jag kan skylla min bukfetma på? 😉

I morgon ska jag också sätta mig med alla blanketter som ska skickas in till a-kassan. Ytterligare en dag närmare den totala förnedringen. Det är därför jag städar idag. Det handlar inte bara om att det behövs städa. Det handlar om att mota bort idiotiska tankar.

Igår kväll var jag så trött och slocknade som ett ljus i sängen över sudokut. Jag messade inte ens god natt till Fästmön. Dåligt av mig! Jag hoppas hon kryar på sig under dan. Hon får vara ensam med Slaktar-Pojken idag och jag tror att hon tycker att det är lite skönt att bara få vila och vara när hon inte mår bra.

Nu är kaffet klart och det blir en stund vid köksbordet med lokalblaskan innan jag river ur sängen.

Read Full Post »