Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rock’

Det bara vräkte ner i morse. Så fruktansvärt tröstlöst! Regn och mörker som start på det nya året. Och om jag får gissa lär väl vintern komma framåt mars – april – när vi alla vill ha vår och värme. Jag klagar inte på snöns frånvaro, verkligen inte, men det här regniga och mörka är allt bra trist.


Lite tröttsamt att se såna här skyar… 


Gårdagskvällen blev lugn.
Jag var fortfarande proppmätt efter lunchen, så mamma fick som sagt äta äcklig pizza själv. Risken är att det blir likadant i afton, men då får jag väl tvinga i mig lite mat med mamma… Fästmön och Elias kommer på besök och vi ska gå och äta… thailunch. Det serveras bland annat kycklingspett idag och det borde gå hem hos den yngre generationen. Till kvällen tänkte jag servera fiskgratäng, men de var så stora så mamma och jag kanske kan dela på en. Och fiskgratäng är ju ganska lätt att få ner, även om man inte är så hungrig…

I morgon är det halv arbetsdag för det står ju trettondagsafton i våra kalendrar. Det ska bli skönt att sluta klockan tolv. Annars har jag börjat nedräkningen i och skrivande stund, med dagen inräknad, har jag femton och en halv dag kvar att arbeta här. Jag ansökte om de tre semesterdagar jag har innestående, så jag ska vara ledig de sista arbetsdagarna i januari. Behöver ladda för det förnedrande besöket på Arbetsförmedlingen. Jag är lite glad, i alla fall, åt att jag fick behålla min förmedlare som också blev min handläggare. Hon försöker verkligen och hon är rolig, entusiasmerande, inkännande och har temperament. Inte som de andra trötta och tröga tanterna jag har träffat på stället. Tänk om man kunde få jobba en sväng på Arbetsförmedlingen och skaka om stället lite!!! Där finns nog en hel del luft i organisationen. Jag funderar sen länge på att mejla Angeles och leverera en del synpunkter och förslag… Nä, när det gäller Arbetsförnedringen Arbetsförmedlingen jag är inte ett dugg rädd eller blyg av mig!

Fler kära återseenden blev det på jobbet idag! Och fasen, jag inser att jag lär sakna de allra flesta här. Som 17! Många är såna karaktärer! Nu på morgonen fick jag ett smakprov av J på nån sorts spel där kända rock- och poplåtar framförs på finska och i nån sorts humpatakt. Det går förstås ut på att man ska gissa verklig artist och låttitel. Jag klarade faktiskt Smoke on the water, The final countdown, We will rock you och Mrs Robinson. Det där var riktigt roligt! Jag tror att sånt här förhöjer stämningen och stärker arbetsmoralen. Nu kan jag nog kanske jobba en stund eller två!..


Mer musik och dans på jobbet, för det förhöjer stämningen! 

Read Full Post »

I samband med mina funderingar kring ordet

skjortblus

dök frågan om dam- och herrknäppning upp.

Varför denna konstiga skillnad?

undrade Nurse Rached.

Jag har gjort en grund dykning och kommit fram till följande:

Enligt Manolo, som hämtat uppgifterna från Nationalencyklopedin, kommer det från medeltiden, föga förvånande… Då ansågs mannen, precis som Jesus, vara den som stod närmast Gud, på hans högra sida. Högersidan förknippades med solen, ljuset och den manliga principen. Därför placerades knapparna till höger på männens plagg. Kvinnokläder hade vanligen inte knappar på den tiden, men vänster sida förknippades med natten, månen och det förflutna.  Knappar i kvinnokläder ansågs alltför lätta att öppna och knappar var därför ett manligt attribut länge. Kvinnorna fick ofta nöja sig med snörning och hyskor. Lite senare delades sidorna i kyrkan upp i en manlig och en kvinnlig. Då fick detta med vänsterknäppta knappar ytterligare en funktion: kvinnorna kunde amma i kyrkan samtidigt som de undvek att visa brösten för den manliga sidan – eftersom damknäppningen är åt vänster!


Tofflan iförd sin mest färggranna skjorta som – notera! – är högerknäppt!

                                                                                                                                                Lapphund har delvis en annan förklaring till dam- och herrknäppning. Herrar måste snabbt kunna knäppa sin rock med vänster hand för att kunna hantera vapen med den högra. Och förnäma damer hade ofta en påkläderska som stod framför henne och knäppte knapparna. 

Knäppt eller inte, nån sorts sanning och förklaring finns troligen i detta!

Read Full Post »

Jahapp! Fredagskväll. Anna och alla barnen utom Slaktar-Pojken men till och med Fritzelina sitter och glor. På vadå? Tja det som alla svenskar tycks glo på utom jag. Idol. Jag säger som jag har sagt ända sen klockan 20:

Idol och Idomin – för barnrumpor!

Ingen jag hört hittills kan sjunga rock. Trist, men ett faktum. Just nu är det en tjej som misshandlar gamla, fina I surrender… SUCK!


Idomin – för barnrumpor, liksom Idol.

                                                                                                                                                       Jag nynnar därför:

På torsdag äts det ärtsoppa, på lördag är det fest, men fredan är dagen jag gillar allra mest. Då blir det kyckling… laj laj laj

Det var alltså jag som skulle laga maten i kväll och då blev det grillad kyckling, potatissallad och baguetter. Fast Anna stod och huttrade i köket och hade börjat duka fram. Hon mår INTE bra, stackarn! Min mage, däremot, har hållit sig OK, MEN. Jag har nyst. Två gånger, alldeles nyss. Baskat, jag tänker INTE bli förkyld igen!

Remissen till de nya proverna kom idag och jag tänkte åka in och fixa detta på tisdag morgon. Jag måste nämligen vara fastande, så jag vill ju lämna proverna så tidigt som möjligt. På tisdag passar det bäst, för då skjutsar jag först Anna till jobbet 7.30.

Bror… nej Syster Duktig sitter annars som vanligt vid Elias skrivbord och har förberett fyra inlägg till bloggen där jag gästspelar ett par dar till. Sen ska jag försöka tillbrina lite tid med familjen, det har blivit dåligt med det. Jag känner mig totalt asocial den här veckan.

Ska gå och kolla om det hänt nåt lustigt ute i världen…

Read Full Post »

En 40-årsfest banar vägen för ett gäng medelålders killar som lirar rock. Och bandet gör succé. Bandet, som i all hast döps till Clark Kent, tillika titeln på Magnus Linds bok som jag just läst. Tack, FEM!


En mycket speciell och läsvärd Clark Kent!

                                                                                                                                          Huvudpersonen Henry återupplivar tillsammans med några gamla kompisar ett band de hade på 1970-talet. Bandet spelar på en i gängets 40-årsfest, en önskan av födelsedagsbarnet i fråga. De tror alla att det är en engångsgrej, men bandet får snabbt uppmärksamhet, gör succé och ger sig ut på turné i sin gamla buss. Samtidigt lever de fem männen livet, lite grann genom 40-årskrisen…

Den här romanen är rolig och ibland lite farsartad, men den har definitivt ett djup också som gör att den trots sin ålder (boken kom ut 1985) inte är inaktuell. Det är samma saker som ältas nu som då, på nåt sätt. Att söka behålla ungdomen genom att leta upp gamla kompisar känner vi väl alla igen liksom det sista rycket att klara sig igenom en ålderskris.

Lite irriterande är emellertid en del stavfel, till exempel ”fotölj”, ”tunnt” och ”faschinerande”, men det står man ut med. En klart läsvärd och tankeväckande bok som faktiskt också gjorts som TV-serie!

Read Full Post »

Testa dina förstaraders-kunskaper i rock/poplyrik i ett kul test hos Svenska Dagbladet! Jag var faktiskt rätt duktig och fick hela nio rätt av tio!


Ett kul test om förstarader i poplåtar!

                                                                                                                                                         Lycka till!

Read Full Post »