Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘risig’

Ett inlägg i vilket skribenten verkligen odlar självömkans konst.


Uppdaterat inlägg:
Och dessutom har jag skrivit min första tweet på finska idag. Bara det, alltså…


Redan igår kväll
kände jag mig risig. Men jag är ju så där att jag ibland kan bota mig själv. Och kanske var det för att jag kände mig så ledsen igår kväll som jag inte lyckades kurera mig: i morse var jag definitivt förkyld och hade ont i halsen. Tackade chefen och kollegan K så mycket för det fina jag hade fått – deras förkylningar.

Det var en bra dag på arbetet idag. Jag gjorde inga fel, bara rätt, vad jag vet. Lite kvalitetssäkring gav vid handen att en och annan uttryckte sitt gillande med mig, typ

Du är den enda som är trevlig och som man får hjälp av.

Ja, nu skryter jag, men citatet är äkta. Det stoppar jag inuti och tar fram nästa gång det blir fel och bannor.

En flaska o ett glas öl o kuponger

Öl och kuponger från Agneta.

Miljöpartiet bjöd på banantårta (!) i morse, L bjöd på geléhjärtan och M och B bjöd på ost och kex idag. Så nån större nöd har det inte gått på mig. Men seg som jag känner mig åkte jag hem lite tidigare för att inhandla ett par saker på vägen hem.

Hemma i New Village är det ljuvligt tyst numera. Inga puckon som skriker. Jag börjar tro att jag behöver hörapparat, tror knappt mina öron. Men så är det. Och jag njuter nu så länge det går.

Whiskykaraff morgonrock prästostbågar

Toffliska sjuktillbehör.

Snälla vännen Agneta hade skickat ett kuvert med öl till mig och kuponger till Fästmön. TACK! Men jag tror inte att det blir nån öl för min del i afton. Jag sörplar just nu på lite uppvärmt kaffe som jag inte hann dricka upp i morse. Sen blir det nog te med honung från jobbet. Möjligen. Jag har ju också varit och handlat lite tillbehör som en Toffla kan behöva när hon känner sig risig: en påse prästostbågar och en ny morgonrock. Pengarna till den senare tar jag ur julklappssedlarna från mamma. Som komplement gjorde jag ett smärre fynd vid utgrävningarna av mitt barskåp. Jag fann en karaff med en liten, liten skvätt Laphroaig på botten. Kanske tar mig en hutt lite senare.

Tvättmaskinen kör lite handdukar och tröjor. Ska väl klara av att hänga den tvätten sen innan jag däckar. Självklart hade jag hellre varit hos min älskade på Alla hjärtans dag, men dels vill jag inte smittas och dels är jag för seg. Kanske, om jag vilar i kväll och gör allt för att mota infektionen, att jag kan hämta Anna efter jobbet i morgon eftermiddag och hänga med ut. Kanske. Man vet ju aldrig, för när en Toffla är förkyld, allra helst en fredag, då är hon verkligen sjuk. En gång, för typ tre år sen och lite till, gjorde hon till och med en filminspelning om detta och den bjuder jag på som avslutning:


Livet är kort. Just nu är jag lite over and out.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur jag mår, lite grann och om drömmar. Igen och igen, alltså.


Tidigt i morse
låg jag i nån sorts halvdvala och hade ont i magen. Det var ett tag sen nu. En lördag under Pride för ett par år sen var jag jättesjuk och sen dess har det varit ytterligare ett par nätter. Jag har haft så ont att jag tror att jag ska dö. Dessvärre gör jag ju inte det utan plågorna fortsätter i cirka tolv till 15 timmar.

I morse hade jag inte jätteont som sist, men ändå ganska ont. På en skala ett till tio, som man alltid tjatar om i vården, bedömer jag smärtan till sju. Jag åt lite ren fil till frukost bara och tog en halv mugg java. Det blev inte värre av det. Alldeles nyss åt jag två ostmackor. Jag är ju hungrig! Vi får se hur det går… Lite risigt är det, emellertid. Och jag har ingen lust att kontakta min husläkarmottagning – jag kommer ju inte ens in i det system mottagningen är ansluten till, Mina vårdkontakter. 👿

risig buske

Lite risigt är det allt idag.


Inte ett jobb har jag hittat
att söka, heller, varken igår eller idag. Jag har snurrat runt på alla tänkbara ställen, men finner bara tjänster som jag inte har kvalifikationer för eller erfarenheter av. Ska prova igen om ett par timmar ifall det dyker upp nåt.

I natt drömde jag att jag och Jeja Sundström (!) var på jakt efter jobb. Vi hade varit på anställningsintervju på ett och samma jobb på nåt ställe som låg i en galleria. Jeja hade lämnat kvar sina personliga saker på en brygga (!) där hon hade blivit avlämnad – av en helikopter. Det tyckte jag, i drömmen, var… lite konstigt… I vaket tillstånd tycker jag att hela drömmen är konstig! Vad har liksom Jeja Sundström i mina drömmar att göra?

Igår kväll satt Fästmön och jag i alla fall och drömde lite ihop. Vi påbörjade en 100-lista över saker vi vill göra tillsammans innan det inte längre går. Jag tror att vi har plitat ner fem (5) saker hittills. Och då är ändå inte alla punkter orealistiska, egentligen. Men det klart, de bygger ju på att vi båda har var sin inkomst och det tycks ju… svårt att realisera för somliga… (Understatement of the Year…)

När jag går här hemma förfasar jag mig ganska mycket över hur slitet, skitigt och förfallet här är. Jag skulle behöva ytrenovera och storstäda. Ytrenovera är förstås inte att tänka på av ekonomiska skäl. Men se storstäda tänker jag minsann göra! Jag har gjort en städplan för nästa vecka. Min plan går ut på att ta ett rum eller delar av lägenheten per dag och städa rejält. Från golv till tak. På måndag ska jag börja med köket. Om det då visar sig att det regnar mot just köksfönstren, träder plan B in: smårummen. Annars ska smårummen få sitt på tisdag, sovrummet på onsdag, badrummet, dusch- och toarummet samt hallen på torsdag och slutligen vardagsrummet på fredag.

Genom att ta ett utrymme per dag kan jag fokusera på ett avgränsat område, vilket jag inbillar mig gör städningen mer noggrann. Vidare vill jag tro att jag då arbetar mer effektivt och ändå får tid till att söka jobb. Om det nu finns några jobb att söka, vill säga…

Jag lappar och lagar en del av det som förfaller i mitt hem, och det är inte bara strumpor… Ett annat exempel är min skrivbordsstol. Den är nu lagad på TVÅ ställen – med silvertejp. Rätt fult, men det funkar! Fast kanske skulle jag ha råd att köpa en ny stol om jag lyckas sälja Kelimmattan den lappade stolen står på… Den mattan sparar jag emellertid för att kunna betala några månadsavgifter (hyror) framöver med…

skrivbordsstol med silvertejp

Mitt hem förfaller… Min skrivbordsstol är nu lagad på TVÅ ställen med silvertejp. Fult, men funktionellt!


Idag är det strålande sol
och Anna jobbar till halv tre. Ska jag masa mig ut en stund ensam? Vet inte om magen är överens om att det är en bra idé, så jag tror jag stannar inne i sällskap med Michael Nyqvist.

Vad gör du idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja alltså rubriken låter hemsk, jag tror att jag gjorde ett misstag när jag skrev i det förra inlägget att vi inte hade fått nån snö. Jag fick inte bara ett straff utan flera. Det började redan i Förorten. Just som vi skulle åka iväg och storhandla… började det snöa. Snön var mer som hagel än snö, men när jag lite senare åkte hem till stan var det riktigt tunga flingor som föll. Fast tittar jag ut genom mitt fönster i skrivande stund har det slutat och solen försöker titta fram. Hört talas om aprilväder?

Att storhandla är aldrig kul, särskilt inte när varenda sekin måste räknas. Nu hade vi sån tur att vännen Agneta hade skänkt en kupong som gav tio procents rabatt. Det gjorde många kronor, det! TACK! (Jag är fullständigt medveten om att vi inte borde ha ätit ute igår, men vi har separata ekonomier och det räddar oss, på sätt och vis. Så nej, vi har ingen möjlighet att flytta ihop eller gifta oss.)

Trots att det är trist att handla kände jag mig flamsig som vanligt på ICA Solen, världens bästa ICA-affär. Jag började filosofera kring toapapper och av nån anledning hamnade jag bland bajspåsarna. Av märket Dogman. Dog man. Man dog av bajspåsarna..? Eller? Jaa, jag är väldigt barnslig.

Bajspåsar dogmanBajspåse Dogman. Dog man när man använde dem?


Men bajspåsar som man dog av
var inte det enda läskiga i affären. Jag hittade trollöl också. Vem i hela friden vill köpa öl med ett sånt här hiskeligt troll på???

Trollöl
Trollöl. Vem vill köpa och dricka sånt som man uppenbarligen blir rätt hiskelig av?


Kanske är det samma som har gjort
den där lustiga påskölen jag köpte, ölet som jag faktiskt inte drack ur i påskas.

Electric nurse påsköl
Electric Nurse påsköl.


Nu slutar det roliga och det djävulusiska tar över.
För när jag kom hem och startade stordatorn var den alldeles svart. Jag testade lite olika saker och till sist fick jag igång den. Den har nu gjort en virusscanning och beter sig ganska normalt, lite vanligt segt, så där. Men ärligt talat är den väl på väg att lägga av. Gissningsvis behöver jag därför inte bara köpa en ny mobil (min gamla går inte att telefonera med och jobbets måste jag ju lämna tillbaka) utan även en ny dator. Jag har visserligen min lilla dator, men den har ingen kapacitet och är i ganska risigt skick den också.

Tjolahopp, ny mobil och ny dator! Men frågan är… igår kväll tuggade jag på en kola. Jag köpte nämligen lite lördagsgodis, fast bara sånt med papper på. (Vill ju inte riskera att äta godis som nåns bajsiga fingrar har vidrört.) Jag vet att jag inte bör äta kolor, men det är ju så gott! Och naturligtvis kändes det som om en gammal lagning är på väg att paja. Jag har redan ett hål som behöver åtgärdas, förutom detta.

Så nu är ju frågan vad jag ska lägga pengarna på – ska jag, som snart blir utan jobb och inkomst, lägga pengar på sånt som gör mig tillgänglig (mobil och dator) och som är ett måste om jag ska kunna söka jobb ELLER ska jag laga mina tänder (vem vill anställa nån som har en massa gluggar?)

Som grädde på moset vägrade min jobbets iPhone att skicka iMessage till Fästmön (som jag fick för lite av i helgen). Och ovanpå detta, sylten: min gigantiska finne i pannan sprack när jag duschade. Den var synnerligen blodfylld och det rann ner över ögat. Jag svimmade nästan, för det gör jag av blod.

Nu har jag inte tid att sitta här och skriva längre. Jag måste säkerhetskopiera alla mina jävla filer eftersom jag inte vet om datorn startar nästa gång.


Livet är kort. Ibland är det bara djävulstyg.

Read Full Post »

Jag var tidigt på jobbet idag. Trafiken flöt på bra och då går det ganska fort att köra. Mår verkligen inget vidare. Visst är det besvärligt med ond hals och hosta, men illamåendet är värst. Uppenbarligen har jag lätt att kräkas och det har väl med bråcket på matstrupen att göra. Det underlättar liksom inte i det här läget.

Mår lite illa…


Men jag pallrade mig iväg idag.
Kanske har jag lite feber, men jag tror inte det. Känner mig bara allmänt risig. Ska ringa Sjukstugan om en stund och kolla av ett par saker.

Igår eftermiddag jobbade jag ju vidare med de fall som användes på institutionsdagen i förra veckan. Nu har jag gjort en sammanställning och jag har kommenterat alla fall och skickat ut. Det ska bli spännande att få svar! Ett par har redan hört av sig, trots att jag gjorde detta ganska sent igår. Då tycker man att det är angeläget och det gör mig glad!

I övrigt ska jag jaga en journalist nu på morgonen, en journalist som tydligen hittat mitt pressmeddelande men inte noterat kontaktuppgifterna till berörda forskare som fanns längst ner. Men det är OK, då kan jag lobba lite. Vidare har jag konsultat professor H, mannen jag borde ha haft som mattelärare när jag var barn, i ett annat nyhetsärende. Jag hoppas att det ordnar sig även om jag blir borta av och till nu framöver.

På förmiddagen ska jag hämta min tjänstemobil och få lite instruktioner kring  den. Gissar att jag sen lär leka med den, testa kameran, lägga in kalenderuppgifter, kontakter i adressboken etc. Det ska bli spännande att se hur vi kommer överens, Ajfånen och Tofflanfånen… Men min gamla privata mobil står nu mer eller mindre vid ättestupans kant, så…

I eftermiddag ska jag till Nål- Janne. Jag gissar att det är därför hälen känns så OK just nu. Det är som om den kroppsdelen vet om att den ska få nålar i sig och då skärper den till sig. Men visst är det en liten värld när prefekten på institution 2 bor granne med Nål-Janne och är landsman med Nål-Jannes företagspartner!.

Fästmön får hem sina små gullungar i morgon, så vi ska handla lite smått till dem på Tokerian. Och så blir det kanelbullar, förstås, för idag är det ju Kanelbullens dag!

Jag älskar kanelbullar och firar gärna Kanelbullens dag! Hoppas bara att illamåendet har gått över till dess. 


Så från i morgon
blir jag ensam hemma. Jag har valt det själv och det beror ju på att jag inte mår bra. Det är ändå gott att veta att min kära finns där och bryr sig om mig och älskar mig ändå, mitt i all skröplighet. Jag är lyckligt lottad!


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår slog vi på stort. Lite grann, i alla fall. Det får man lov att göra när man har fått lön, men samtidigt känner sig risig. Vi tog en bil till Il Forno där vi hade bokat bord klockan 20.

För en gångs skull provade var sin ny förrätt. Jag tog jätteräkor på bruschetta med tomatröra. Underbart gott! Tyvärr är bilden – tja, alla bilder från kvällen skitdåliga. Skulle verkligen behöva en ny kamera/mobil…

Jätteräkor på bruschetta.


Det var skönt och lyxigt
att sätta sig till bords, välja god mat och dryck och bli serverad. Dessutom, att slippa diska och att få skjuts både till maten och från maten. Min häl var ond igår på eftermiddagen, så ond att jag grinade, faktiskt. Fast jag låtsades förstås att det var regndroppar eftersom vi var utomhus, jag måste ju tänka på min image.

Vinet för kvällen blev ett fylligt och pepprigt Solane. Det visade sig vara Il Fornos sista flaska av just den här sorten. Vinet gick fint till sältan i maten.

Gott vin – och restaurangens sista flaska av den här sorten!


Huvudrätten
visade hur konservativa vi är! Men varför ändra sig när man vet att en rätt är urgod? Vi tog kycklingfilé i gorgonzolasås, Fästmön med bacon, jag utan. Till detta potatis.

Urgod huvudrätt! Varför ta nåt nytt då?


Vi skippade dessert
eftersom vi ju hade godisbunkar hemma, men jag tog en dubbel espresso så jag inte skulle somna i taxin hem.

Vad tyckte vi om övrigt under kvällen då? Tja, man undrar hur småflickor har råd att gå på denna restaurang. Och när de väl gör det, kan de inte klä på sig ordentligt? Shorts och linne i höstkylan. Nej, fy så opassande!

Servicen var förhållandevis god med tanke på att restaurangen var fullsatt. Vi hade fyra olika personer som tog beställning, serverade, plockade ut och kom med notan. En av servitörerna var lite stressad och kastade bestick omkring sig…

En gaffel hamnade på golvet när det skulle dukas.


Men värst var nog sällskapet
vid bordet bredvid. Av nån anledning hölls det kramkalas och nån i sällskapet vispade ner nånting från väggen som alldeles tydlig gick i kras. Men inte ett ord om detta nämndes till personalen. Ouppfostrat!

Hemma i New Village igen blev det lite TV-deckare och godis innan vi kröp till kojs vid midnatt. I morse blev jag väckt vid sextiden av att somliga hade skrikkonsert. Hela morgonen, fram till dess att vi klev upp vid halvtio, var det sen show av allehanda irriterande slag. Förutom skrik även en hel del dörrsmällande och sakkastande. GROW UP nån gång. Fort!


Livet är kort.

Read Full Post »

Efter utfört hemarbete skulle vi så storhandla. Storhandling är aldrig roligt, men måste utföras ibland. Särskilt när vi är många som ska äta och bo tillsammans.

Storhandling på Tokerian kan innebära skrattkramper, men också irritationsmoment. Det är som att vissa människor bara måste gå där Fästmön och jag ska gå. Gå, för resten… Jag haltade… Hälen började göra ont igen efter dagens möbelflytt och plastning. Var in på apoteket och beklagade mig över inflammationen i bindväven. Stödstrumpor ska jag ha, sa Nål-Janne, men fy så fula de var! KNÄSTRUMPOR, dessutom! USCH! Det är lika fult på vuxna kvinnor som pippilotter! Men några strumpor blev inte köpta, för jag måste mäta omkrets på smalben och vad och då får benet inte vara svullet. Det blir svullet efter en halvtimma i vaket tillstånd, så… Jag kom bara ut med medicinen mot bråcket på matstrupen.

Men som sagt, på Tokerian får man se och höra både tokigt och slugt. Största irritationsmomentet idag var en kvinna klädd som en tonåring fast hon var äldre än jag som sprang omkring och skrek med rökbasröst i sin mobil. Varför… VARFÖR kan folk inte prata diskret i sina mobiler??? Jag vill inte höra allt de säger.

Jag haltade in bland riset och gömde mig och där kände jag mig hemma av två skäl: 1. Jag är risig 2. Norska namnet på snabbris.

Mitt ris! 


Men dagens storhandlingswow
blev ändå denna GAVEL med… Vit choklad! Jag skulle ha kunnat omfamna den!!!

WOW!


Anna köpte hela Tokerian
och halva ICA Solen, för där fick vi stanna för att det skulle köpas skithuspapper nån vara som det var bra pris på och lite annat.

Eftermiddagskaffe med syltkakor intogs i Annas nästan normala kök (lånekylen är gör inte underverk med inredningen, precis…). Jag åt för många syltkakor eftersom jag tog de kakor som var avsedda för två av den yngre generationen egentligen. Ja, jag är glupsk!

Nu ska jag gå och lufta vinet, medan Anna fixar potatisgratängen och sallad. Lördagskänslan börjar lägga sig över Himlen. Och det i sig är Dagens Wow!..


Livet är kort.

Read Full Post »

Den senaste i raden krämpor är att jag har fått nån märklig allergi. Först trodde jag att det berodde på att jag hade gullat för mycket med mina porslinsblommor – jag klippte ju ner dem lite i söndags eftersom jag var tvungen att ta bort dem och deras upphängningsanordningar på gardinstängerna. Det kliade i ögonen och näsan. Men det har inte blivit bättre alls. Igår trodde jag att jag håller på att bli förkyld, men så känns det inte heller. Bara klådan och en näsa som av och till rinner. Synnerligen ofräscht… Jag lärde mig häromkvällen att man ska peta näsan för att bli av med bakterier. Fast min näsa är inte petbar just nu – den är bara kliig och rinnig.

Så här skulle jag vilja ligga, men se det går inte!


Jag skulle helst vilja stanna i sängen
och klia mig, men se det går inte. Just nu håller jag på att förbereda ett pressmeddelande och det ska både skickas ut och läggas ut här och var. Det gäller att ha tungan rätt i mun…

Igår när jag kom hem efter jobbet var jag så trött och slut att jag glömde kolla postboxen. Det fick jag göra i morse. Noterade då att där låg tre räkningar. Jättekul. Nån plast har däremot inte anlänt till trapphuset. Eller också är det nåt pucko som har lagt beslag på rullen. Det skulle finnas plast en vecka innan de börjar med fönstren – hos mig börjar de på måndag – men ingen plast hittills, alltså. Det hade varit så bra att kunna plasta in möbler och prylar tillsammans med Fästmön de här dagarna. Både idag och i morgon jobbar vi i kors, det vill säga jag jobbar dag, Anna kväll. Och i kväll åker Anna ut till Himlen och sover kvar där för att kunna handla på torsdag förmiddag inför barnens ankomst på fredag. Så tyvärr får jag kanske plasta det jag kan på egen hand. Men Anna är en snäll fästmö och har lovat att vi kan flytta de sista möblerna tillsammans på lördag. Det handlar om sängar och matsalsbord, framför allt, som jag inte orkar flytta själv.

Min uppfattning är att vi samarbetar ganska bra när vi gör nånting ihop. Det kändes lite märkligt att titta på ett annat par igår kväll på SvT1, Par i terapi, som hade problem, framför allt med kommunikationen. Jag skulle aldrig sitta och prata om såna privata saker på TV! Det var många känslor och en hel del gråt när Åsa och Johanna, som paret heter, satt i terapin! Nog för att jag skriver en del väldigt personliga och privata saker här på bloggen, men se terapeuta min relation skulle jag inte göra varken här eller på TV! Även om jag irriterar mig på vuxna kvinnor som har pippilotter – barnfrisyr! – blev jag och Anna också lite inspirerade av det vi sett.Vi är ju väldigt olika som personer. Anna är lugn och sansad och blyg, medan jag är hetsig och kan vara impulsiv i det jag säger och tycker, men också blyg och osäker ibland. Det vi pratade om när vi hade gått och lagt oss stannar emellertid oss emellan och är inget jag tänker skriva om här. Det var ett bra samtal, helt enkelt, med det var bara för oss.

Idag måste jag nog tanka på vägen hem. Håret är jätteskitigt, så det blir en dusch när jag har kommit innanför dörren. Ska också ringa mamma, som jag visserligen pratade med både i lördags och i söndags, men ändå. Jag vet att hon vill veta hur jag har det och jag vet också att hon är lite risig.

Men innan dess ska jag försöka åstadkomma lite arbete. Pressmeddelandet har första prio, men också det webinar jag ska delta i på lunchen. Trist nog missade jag att köpa nånting som jag kan äta framför datorn. Jag får nog spara frukostmackan och försöka roffa åt mig en banan när frukten kommer.


Livet är kort.

Read Full Post »

Tyvärr tror jag att jag började egenvården med ingefärskaramellerna försent. Idag känner jag mig snäppet risigare än igår. Jag nyser och snorar inte alltför mycket, men det kalla i näsgångarna har letat sig ner i halsen och lagt sig som ett sandpapper av grövsta kaliber. Gissar att det bara är att låta skiten ha sin gång. Och jag är ju faktiskt ledig i tre dar från i morgon, vilket gör att jag kanske inte måste sjukskriva mig.

I kväll ska jag försöka palla dra fram snabeldraken* för att gå några varv över mina håriga golv. Men först ska jag jobba hela dan, tanka och handla på vägen hem. Igår kväll såg jag förskräcklig ut i min före detta svarta linne. Först blev det alldeles grått av damm, sen alldeles vitsockrigt av ingefärskaramellerna. Karamellerna är nämligen sega och kletiga och för att de inte ska fastna i sitt omslagspapper är dem överdragna av nån sorts florsocker. Ärligt talat såg det ut som om jag hade ägnat mig åt droger när det vita pudret la sig över bröstet på linnet och tangentbordet… Men det är bara florsocker, jag lovar.

Skönt att ha gjort badrummet och duschrummet i alla fall! Men jag upptäckte att min rostfria (ha, ha!) tvålpump från Järnia hade rostat sönder i botten. Ja, det är sant! Undertill på pumpen fanns (ja, notera imperfekt!) en platta. Den lossnade för länge sen. Jag har provat att superlimma den ett par gånger, men den sitter in. Så det var botten på själva behållaren som hade rostat sönder och läckte ut flytande tvål uppblandad med rost i handfatet. Fräscht… NOT! Så tillfälligtvis har jag hittat en lösning som nog inte skulle falla nån inredare på läppen, men lösningen är funktionell och det är det enda jag orkar bry mig om just nu. Ska ta tag i det här med våtutrymmena senare, jag behöver ju ett nytt duschmunstycke också i stället för det tejpade jag har. (Tejp är för övrigt en underkattad pryl! Tänk så länge jag gick med min mobiltelefon tejpad till dess jag fick tag i en reservdel! Och min bilnyckel är också tejpad nu – det skulle kosta 1 500 kronor att låta göra en ny nyckel och det är inte själva nyckeln det är fel på utan höljet till den vägrar att sitta ihop.)

Fult men funktionellt.


I morse läste jag
som vanligt en massa märkligheter i lokalblaskan. Men roligast av allt var att läsa att 21 av de par som vigdes av förra kommunalrådet Lena Hartwig, utan att hon hade nåt förordnande att göra det, har fått sina äktenskap godkända ändå av högre instans. Lena Hartwig har vigt ett trettiotal par utan att hon egentligen hade rätt att göra det. Naturligtvis kan jag inte låta bli att undra över resten av paren som hon vigde, de som INTE ansökte hos regeringen om godkännande i efterhand. En del kanske har gift sig igen, några kanske har insett att det inte var så bra, så de har separerat (lite inne nu…)

En annan artikel jag funderade lite över handlade om midsommartrafiken. Den skördar ju ganska många offer, även om det har blivit bättre för att vägarna har blivit bättre, enligt artikeln. Med bättre avsågs främst att allt fler stora vägar är breda så att trafiken slipper mötas alltför tätt. Men skribenten inledde med nåt oförklarligt om att de sju midsommarblomstren inte borde läggas under huvudkudden utan under gaspedalen. Eh va??? Vad skulle sju blommor under gaspedalen åstadkomma annat än nedskräpning på bilgolvet? Idiotiskt förslag! Inte ett dugg funktionellt!

Det tar jag mig en ingefärskaramell på… Och så funderar jag på om jag ska tvinga av professor H en intervju, han verkar vara mogen för det just nu…


*snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »

Så var det gjort! Dagens första prövning. Jag blev stucken av samma duktiga biomedicinska analytiker som de senaste två gångerna. Alltså kom det blod som det skulle. Jag lär i och för sig få ett osnyggt blåmärke i armvecket, men bara det kommer blod, så. Som vanligt tittade jag bort. Tål ju varken nålar eller blod, så detta är i sanning en prövning!!!

Morgonen började kall och mörk. Jag vaknade vid 6.30-tiden och skuttade ur sängen tämligen omgående. Tog medicin och med perkolatorn gjorde sitt tvättade jag och klädde på mig. Inför dagens prövning skulle jag vara fastande, men medicinen fick jag ta och vatten och kaffe – tack och lov! – var helt OK. Läste lokalblaskan först idag – det blev ingen dator påslagen förrän jag kom hem! (Stort KORS i det proverbial tak! Varför finns det inget bra ord på svenska för ”proverbial”???)

På labbet var det MASSOR av folk, men jag hade garderat mig för väntetid med min bok på gång, Hanne Vibeke Holsts Drottningoffret. Jag gav den till mamma i julklapp förra året. Trots att jag fick könummer 16 gick det hela ganska snabbt. Det blev två lagoma och sköna promenader från parkeringen till labbet och tillbaka. Stannade till vid en mack och drog av rutorna fram och bak så att jag skulle se nåt – Clark Kent* är genomskitig och skulle behöva en LÅÅÅNG dusch. Och HEPP! så tittade solen fram!


Solen har tittat fram idag! Igår lyste den med sin frånvaro…

                                                                                                                                                      Igår kan man ju verkligen säga att solen lyste med sin frånvaro. Det var en alldeles utmärkt dag för städning. Och bättre blev den, för på seneftermiddagen ringde mamma och berättade att hon fått riksfärdtjänst till jul beviljad. Hon kommer redan den 18 december och stannar till den 8 januari. Det blir tre hela veckor, det… Vi får hoppas att det går bra. Men nu har jag ju mer ork tack vare medicinen, så det ska väl funka.

Pratade med Fästmön två gånger igår. Hon mådde väl sisådär, men hade börjat känna sig lite rastlös. Det är ett friskhetstecken! Fast risig låter hon, så hon blir hemma idag också. Jag lovade att höra av mig efter provtagningen, men tänkte vänta ett tag ifall hon sover än.

På dagens agenda står annars att fylla i ett antal blanketter som ska in till a-kassan om en vecka. Som synes tar jag GOD tid på mig för denna uppgift! Detta på grund av att blanketter är blanketter – det vill säga inte anpassade eller formgivna för normalbegåvade människor utan för… tja, det vete 17 vem! Inte finns det väl nån i vårt avlånga land som tycker att blanketter är anpassade efter individen, i alla fall…

So wish me luck…

                                                                                                                                                         *Clark Kent = my carman

Read Full Post »

Hela morgonen har det regnat. Det har knappt kommit in nåt ljus i lägenheten. Jag har fått tända såväl taklampor som smålampor för att se nåt…

Men nu är det klart, det jag bestämt mig för att göra, och jag är nöjd. Det är renbäddat i sängen, en maskin är tvättad och hängd, det är skurat i båda våtutrymmena. Dammat och dammsugit har jag gjort och så har jag torkat av kakel, spis och bänkar i köket. I en paus pratade jag med Fästmön som mår sisådär och mest verkar ligga och inte orka ta itu med nåt som behövs göras i hemmet, som tvätta. Jag tyckte att hon skulle vila, vila, VILA hela dan och jag ska höra mig för lite senare om hon har gjort det. Hon är faktiskt rätt risig…

Och så har jag sökt ett jobb, förstås. Men det blir väl samma visa som vanligt. Det var några timmar sen jag sökte och jag har inte ens fått ett svarsmejl att min ansökan kommit fram. (Det brukar vara inställt på autosvar hos just den här arbetsgivaren.)

Ute har regnet nu övergått till snöblandat skit. Det är bara så trist… Men jag valde en bra dag för att städa…


Ingen rolig syn genom fönstret…

                                                                                                                                                   Belöningen nu blir en stund i fåtöljen med en bok och lite choklad. Gissar att jag lär somna…

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »