Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘riktig personal’

Nu var det ett tag sen, men det är dags igen… att sluta vara så insnöad! Häng med mig på en tur i omvärlden. Du som vill, förstås. Du som inte vill kan ju bara sluta läsa här.

  • Påven lägger av. Enligt en italiensk nyhetsbyrå har påven, på latin förstås, tillkännagett att han avgår den 28 februari klockan 20. Skälet är hög ålder. Påven blir 86 bast i april. Låter rätt vettigt att släppa fram yngre förmågor, tycker jag.
  • Hästköttskandalen. Ja jisses! Det verkar som om Findus  med flera skulle behöva en köttguide. För uppenbarligen kan man inte deklarera innehåll korrekt. Enligt Svenska Dagbladet kan det vara så att en hästmaffia är inblandad, till och med. Men Aftonbladet drar på värst och hävdar att det kan ha serverats åsna i våra skolorTUR att jag inte äter så mycket kött, säger jag bara. Jag vill nämligen väldigt gärna veta vad jag äter…
  • Polisen bogserade permobil. Det var väl smart! Hur skulle permobilens ägare annars få hem sitt fordon? Det finns väl inte vägassistans för permobiler, eller?
  • Fick sparken för bananstöld – stämmer arbetsgivaren. En kvinna fick sparken från jobbet sen man hittat några bananer och några pannkakor i hennes cykelkorg samt ett paket kaffe och ett paket kex i jobbskåpet. Kvinnan anser att hon är oskyldig och nu har hon stämt sin förra arbetsgivare, en kommun. Varorna var totalt värda mellan 150 och 200 kronor. Man baxnar… Även om hon skulle vara skyldig handlar det om skitbelopp. Sätt åt storfifflarna i stället, de som snor miljoner … eller förstör människors liv genom peta dem utan anledning, för att nämna några exempel.
  • Alla fick kömiljard utom Uppsala. Bra gjort – NOT! I stället för att organisera på ett bra sätt, ta bort ett antal chefer och sätta in lite riktig personal, alltså,  är man upptagen av prestigefrågor.


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning! Läskig bild i slutet – på ett sår utan stygn!!!


Nej, det blir inga
spännande, uppkäftiga, irriterande, roliga, ironiska eller elaka blogginlägg från Tofflan nu för tiden. Bara en massa tjat om operation, sjukdom och återhämtning. Men passar det inte, så läs inte för fan!

Hela dan laddade jag för det här med att ta bort stygnen. Det handlade ju nämligen inte bara om det. Det handlade om huruvida jag behövde skotta framför garaget, om bilen ville starta, om jag pallade att köra. Jag kan säga att allt gick bra! Det var emellertid en Toffla på synnerligen skakiga ben som traskade iväg till garaget med lilla snöskyffeln i höger hand.

Det var ganska halt ute, men både att gå och köra bil gick galant! Sjukstugan i Backen bjuckar inte ens på p-avgifter på söndagar, det var det enda smolket i bägaren. Snåla, jävla ställe! Tänk om direktörerna som jobbar (?) där kunde betala sina reserverade parkeringsplatser så kunde vi andra, patienter och riktig personal, få lite lägre p-avgifter i stället?

På avdelningen mötte jag kloka och lugna Barbro. Pratade lite oro med henne, men blev lugnad. Syresättningen kollades och den var OK. Sprutan stacks i magen. Men först… stygnen. Eller agrafferna. De 23 klamrarna. De nöps bort på nåt sätt av en rejäl undersköterska – dock ingen härsig typ som den som slängde värmedynan på mitt operationssår! Varje agraff innebar att det nöp till, men undersköterskan som gjorde det var en riktig fena. Det tog bara ett par minuter!

Hemkommen igen var jag helt slut. Jag fick med mig gårdagens post upp i alla fall – den bestod av ett julkort. Tänk, den som kunde göra julmumma! Men jag har faktiskt två flaskor mumma från Systemet i kylen till i morgon!

Julmumma julkort

Julkort från vännen Mia.


Jag ringde förstås mamma,
men hon hade besök och bad att få ringa upp. Pratade i stället med Fästmön en liten stund. Jag var så lättad, men också så trött. Vi hade precis lagt på när det plingade på ytterdörren.

Mer blommor?

tänkte jag, men insåg att det inte hade ringt nån från nån blomsteraffär.

Utanför stod Annas snälla mamma och undrade varför jag inte hade ringt angående skjuts till sjukhuset! Men hon var inte arg på riktigt! Utan bara snäll. Jag fick en Janssons frestelse och en julklapp. Hon sa:

Ja, jag hörde att det var lite dåligt med aptiten!

Varken blomma eller klapp hade jag till henne, men ett par skumtomtar fick jag bjuda på i alla fall!

Ner i kökssoffan igen. En gammal bekanting ville spela Wordfeud och jag nappade efter en kort chatt.

Sen ringde mamma. Och pratade. Och pratade. Och pratade. Jag försökte säga att jag var väldigt trött, men fick till svar att jag inte behövde säga nåt, jag kunde ju lyssna… Vad säger man som svar på detta? Ja, min mamma kan vara rätt makalös ibland. Det är som att hon inte inser att nån annan har behov. Ibland är det bara hon som är numera Una och numera Una allena. Till sist fick jag i alla fall stopp på henne. Då hade hon berättat om ett telefonsamtal från en gammal jobbarkompis två gånger och lite annat. Julmat included. Jag höll på att somna. Jag har inga krafter. Och hon förstår inte. Jag tror att hon blev lite stött när jag äntligen kunde avbryta flödet. Men jag orkade inte höra mer.

Jag vilade lite och sen var jag faktiskt hungrig! Idag serverade New Village Kitchen ICA:s fiskgratäng med knäckemacka med Kalles randiga på.

Fiskgratäng o knäckemacka

Knäckemacka, ICAs fiskgratäng och röd mjölk i glaset!


Jag åt och fick i mig allt
– och mådde inte illa ett dugg. Om en liten stund ska jag värma på en halv mugg kaffe som är kvar sen förmiddagen. Här slänger vi inte bort nåt ät- eller drickbart i onödan, inte! Men först ska jag lägga mig på gästsängen och sträcka ut mig ordentligt – stygnlös…

Nu kan kackelmagade sluta läsa. De som gillar att frossa i kroppsliga äckligheter kan titta:

Stygnen är borta

Inte ett stygn kvar.


Vad händer hos dig i kväll? Griljerar du skinkan? Steker du revbensspjäll? Klär du granen? Skriv gärna en rad och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »