April har 30 dar, men jag är mest intresserad av fyra

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver dagens happening, ett boksläpp.Vilket ju passar ypperligt eftersom det är Världsbokdagen idag!

Jårosaatte… Både Fästmön och jag är aprilbarn, men nu är det inte våra födelsedagar jag är mest intresserad av. I fokus är Magnus Alkarps bok Fyra dagar i april. Och nej, den är inte släppt än, men går att förboka om du backar i ditt läsande här och klickar på länken. På tisdag Idag är det emellertid dags – då släpps boken och då blir det en liten happening på Upplandsmuseet.

Det är ”göbben” till vänster som har skrivit boken till höger i bild.

Förra våren hade Magnus Alkarps pjäs med samma namn urpremiär på Stadsteatern i Uppsala. Mitt liv var lite enklare då än nu, men lika fullt. Just den helgen Magnus med fru ville bjuda mig på teater firade jag min 50-årsdag på annan ort. För min födelsedag infaller naturligtvis – passande eller opassande nog – under ett av de fyra datumen i april som boken handlar om.

Pjäsen missade jag alltså helt. Därför ser jag extra mycket fram emot att höra författaren själv berätta om påskkravallerna i Uppsala 1943. Jag tackade ja till inbjudan till boksläppet för ett tag sen och jag har inga betänkligheter mot att smita tidigare från jobbet den dagen idag. Det här tänker jag nämligen inte missa! Anna hänger med, förstås!

Vill du höra mer om boken kan du lyssna på Vetenskapsradion i morgon klockan 13.35, tror jag. Annars kan du säkert lyssna i efterhand på nätet. Eller på Radio Uppland där Magnus Alkarp pratar om hur han älskar greker och varför han arbetar på Rhodos, bland annat.

Självklart kommer så småningom en recension av boken på en blogg nära dig. Tills vidare kan du läsa vad jag skrev om Magnus avhandling om Gamla Uppsala. Eller varför inte läsa avhandlingen?

Livet är kort.

Read Full Post »

Början på dagen

Den här arbetsdagen kunde ha börjat bättre. Men jag är en känslomänniska och det kan inga små fjantar i hela världen ändra på, hur gärna de än vill. När jag kom till jobbet pratade jag med B som undrade hur det blir framöver. En i B:s familj har nyligen förlorat jobbet och själv ska B snart sluta. Vi undrade båda hur det ska gå med allting… För vem kan leva på a-kassa? Vem kan leva på sin pension? Möjligen personer som lever med personer som har inkomst eller att man själv har besparingar.

Välfärds-Sverige har gått i graven för länge sen. Jag tror inte att jag orkar höra en enda person till berätta om hur den har blivit av mitt jobbet eller inte kan försörja sig på den inkomst den har. Inte konstigt att det kommer en och annan tår. Sen kan ju de med enorma månadslöner glädjas åt sina bekymmer över att fundera vad de ska göra med alla sina pengar. För det finns ju såna personer i samhället också. Värsta sorten är väl dem som kallar sig socialister och som inte skäms för att ha en månadslön som skulle räcka till att avlöna fyra undersköterskor, typ. Jag mår rätt illa, ska du veta, för är det några jag tycker är värda BRA löner så är det alla – även undersköterskor – som jobbar med vård och omsorg om andra människor. Resten borde ha mer normala löner. Så tycker jag och det står jag för.

En tradition här på institution 1 är att ta fram ett gigantiskt påskägg med godis. I år har administratören köpt tolv kilo. Och ja. Jag som inte har ätit lösgodis sen början av december förra året eftersom jag blev magsjuk efter det, jag har ätit några bitar. Måste ju kompensera den mindre bra början på den här dagen. Tröstäta, på lätt svenska.

De första bitarna jag tog idag. Jag har tagit fler.

I eftermiddag ska institution 2 ha verksamhetsråd och M har berättat att jag står på dagordningen, så att säga. Vi får se om det blir en liknande start på dagen här i morgon eller inte. På torsdag i nästa vecka har institution 1 ledningsgrupp, vilket är motsvarande. Då kommer jag upp på tapeten även där.

Jag avvaktar ett konkret erbjudande som jag kan ta ställning till. Jag har ännu inte fått svar på mitt mejl som jag skrev i måndags kväll – förra veckan. Eftersom befintligt erbjudande är luddigt bad jag om ett förtydligande. I skrivande stund är jag mer förvirrad än nånsin och vacklar än hit, än dit. Funderar i banor som

vad skulle jag kunna åstadkomma på vissa premisser och vad får jag låta bli att hantera?

Inte roligt när nånting som inte är färdigbyggt bara stannar av på grund av att byggherren inte har pengar. Ungefär som såna där hus vi såg på Rhodos i slutet av 1980-talet… Bortkastade pengar, om du frågar mig. Men det gör du inte. Du tiger.

Jag lunchar med Johan idag. Jag skulle så gärna vilja höra att hans dag har börjat bättre och att han inte jobbar sista dagen här på torsdag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Att ge sig i kast med nånting man borde ha gjort för länge sen…

I vissa lägen är mitt efternamn som gjutet och gjort för mig. I andra lägen… eh… är det inte det. Sen i somras, tror jag, har jag haft en grej stående bakom ett skåp här hemma. Fästmön och hennes äldsta dotter var på antikrunda när det fortfarande var soligt och varmt. De införskaffade (jag betalade) nåt som stått på min inköpslista sen länge: ett äkta kast.

Att det är ett äkta kast är det ingen tvekan om. Det ÄR verkligen nött av TYPER. Och då talar jag inte om människosorter utan om typer som man tryckte med – på den tiden man satte text till tidningar och böcker för hand.

Kastsamhälle.

Nu har jag ett riktigt kastsamhälle på ena köksväggen. Sen tidigare hade jag ett stenkast, som består av enbart stenar och snäckor, samt ett lägre kast, som mest innehåller småfigurer från Kinder Egg. Och nej, jag har inte ätit alla Kinder Egg själv och nej, jag har inte lekt med småfigurerna. Stenarna har jag samlat själv och kommer från Metropolen Byhålan, Rhodos, Gotland och lite andra ställen.

Idag när jag gick med dammvippan flög det i mig att jag skulle få upp det äkta kastet. Eftersom hälen och även benet fortfarande gör ont av och till är det ganska plågsamt att klättra upp och ner på pallar. Det äkta kastet skulle nämligen monteras ganska högt, vilket tarvade detta trampande å en köksstege, modell mindre.

Kastet är betydligt tyngre än stenkastet med stenar och det lägre kastet, så för säkerhets skull hamrade jag i två betongkrokar. Nu får jag hoppas att det sitter där det ska och att det inte trillar ner på min vinsamling eller jättefikusen (ja, inte jag själv, dårå, utan en krukväxt).

Har telefonerat med min sister och sitter nu och har djävulusiskt ont i häl och ben (vaden). Tur att doktorn är generös med medikamenter. Precis när jag skrev

[…] djävulusiskt ont […] 

ringde telefonen igen. Denna gång var det Annas snälla mamma som ville prata idrott med mera. (Ja tänk, att hon ringer till mig för att snacka sport, det trodde du inte, va?!)

Förutom kastsamhället har jag fått lite annat nödvändigt gjort här hemma. Nu funderar jag på att micra mat, rester av kyckling och Baba Ganoush. Anna ska äta kalkon och potatisklyftor, det är inte så illa det heller. Framåt kvällen blir det en repris från igår, det vill säga ostochkexochvinfrån2008 samt Ahlgrens bilar, enligt beställning. Inget lockar på TV:n, men gissningsvis glor vi på Melodifestivalens första deltävling, trots allt. Nåt bloggande om skiten tävlingen blir det inte i år. Det går ju att smula med kex på nysugen matta, dricka vin och spilla ut hälften på duken och/eller läsa under tiden i stället.

Ett sånt här gick i soporna igår.

 

I kväll ska jag emellertid inte krossa nåt vinglas, vilket jag gjorde igår när jag skulle diska. Det var ett handmålat glas som jag tappade i diskhon (nej, jag var inte berusad, jag hade druckit knappt två glas). Eftersom konstnären var jag själv var det ju ingen större förlust.

Vad händer hemma hos dig???

Livet är kort.

Read Full Post »

Resa…

Med dagens lokalblaska kom en resebilaga, förutom en massa ren reklamskit. Jag brukar dissa resebilagor till alla tidningar eftersom jag inte har råd att resa. Men idag kunde jag inte låta bli att titta lite…

En del resmål är jag totalt ointresserad av, som Thailand, till exempel. Nej, om jag hade möjlighet att resa skulle jag välja Italien, Grekland, Frankrike eller Storbritannien. Drömresan går till Venedig. Tänk att få glida fram i en gondol tillsammans med Fästmön… Tidigare var min drömresa Egypten, nu känns det resmålet inte alls lockande.

När det gäller Grekland har jag varit på Rhodos och i samband med den resan även på Kos. Rhodos stad är en häftig stad och påminner, tycker jag, ganska mycket om Visby eftersom den har en ringmur och en Gamla stan. Frankrike… Paris… Romantiskt…

Och så är det ju det här med Storbritannien… Jag har ju bott där en gång i första min ungdom, men då var det i södra England. Det jag drömmer om idag är en tur till Skottland.

Typiskt Skottland för mig! Bilden är lånad från sajten Isle Inn Tours.)

I lokalblaskans resebilaga såg jag en annons på en resa om åtta dar till Skottland. Där ingick whiskyprovning, skotsk natur och historiska utflykter. Det lät så himla mysigt – tills jag såg priset – 13 500 bagis, ungefär. Jag som inte ens har råd att skaffa mig ett pass…

Där slutade mina drömmar. I stället ser jag fram emot den tripp Anna och jag ska göra i slutet av nästa vecka. Den går inom Sveriges gränser, själva resan är lagom lång, den är lagom dyr och bäst av allt: vi får vara tillsammans och fira en högtidsdag. Det är guld värt! Nej, det är mer värt än alla resor utomlands och Skottland och vad som helst! 😀

Read Full Post »