Post i påse och annan post

En bloggpost om post.

I morse vaknade jag klockan 4.15. Det var stört omöjligt att somna om. Var uppe en sväng på toa och försökte sen sova lite till, men sömnen ville inte infinna sig. Mitt alarm står på 6.30 när jag jobbar. Vanligen brukar jag vakna 6.15. Så två timmar tidigare än vanligt, alltså. Jag lär vara en zombie i kväll.

En Toffelzombie.

Smarta brevbäraren hade ju tryckt in alldeles för mycket post och paket i min postbox igår. Det är ju lätt för brevbäraren att göra eftersom h*n öppnar hela fronten på postboxskåpet. Själv kunde jag inte vrida om min nyckel eftersom det låg ett paket i vägen och blockerade låset från att snurra runt i min box. Vilken tur att ordföranden i bostadsrättsföreningen är hjälpsam! Nån gång sent igår kväll var han hit, öppnade skåpet och hängde min post i en påse på ytterdörren. Snacka om service! Brevbäraren, däremot, har jag lust att ta ett rejält snack med… Du skulle ha sett den arga lappen jag skrev igår som jag tänkte tejpa upp idag… (Jag kastade den nyss, men det är väldigt lätt att skriva en ny. Man ska inte reta upp mig just nu.)

Nåja, eftersom jag vaknade så tidigt fick jag i alla fall tid att betala en räkning. Det stora paketet som blockerade låset i min postbox har jag öppnat och innehållet har jag gömt – det var ju julklappar!

Efter allt strul hittills den här veckan har jag inte lyckats få iväg ett födelsedagspaket till en synnerligen god vän som fyller år på söndag. Jag får försöka i kväll, men chansen att det kommer fram till mottagaren via snigelpost på fredag är ju minimal. Fast då har vännen möjligen nånting att slita upp i nästa vecka, i alla fall. Om vännen nu får upp sin brevlåda – brevbäraren kanske har TRYCKT ner alltför mycket i den också. Vad vet jag, vad vet jag. Brevlådor vid hus är för övrigt större än postboxar, så där kan man ju trycka ner riktigt mycket. (Och det där var lite ironi igen.)

Posten, posten… (Jag kan ju inte lägga ut nån bild på paketet i min postbox eftersom det innehåller julklappar.)

Inte ett pip har jag hört om klockan heller. Ska det vara så svårt att ringa och lämna besked så att jag vet om den är klar för avhämtning eller om den kanske måste skickas iväg för byte av del??? Nu är det ju definitivt inte början av veckan längre utan slutet…

Nej, nån bra vecka har denna inte varit – hittills. Som grädde på moset fick jag häromdan ett surt mejl från en läsare. Uppenbarligen tror vissa människor att jag sitter och bloggar dagarna i ända. Det kanske jag kunde göra förut när jag inte jobbade, men inte nu. Att få höra att jag är halvtaskig (!) kändes faktiskt heltaskigt! Jag besvarade mejlet härom kvällen och förklarade hur jag tror att saker och ting ligger till. Nåt svar har jag inte fått. Det är så lätt att lägga sten på andras bördor, men tydligen väldigt svårt att säga

Förlåt för min förhastade slutsats!

Det är mejl som ovan som ger mig ytterligare skäl till att sluta blogga. Jag tror att det blir så snart. Eller möjligen att jag gör bloggen helt privat. Det är så många som snokar omkring här som bara vill mig illa.

Har knappt lyckats trycka i mig morgonens frukost – yoghurt med müsli. Stressen sitter som ett lock i svalget. Eller som ett paket som blockerar möjligheten att öppna låset…

Livet är kort. I morgon är det fredag. TACK och lov!

Read Full Post »

Tofflan undrade: Är du förbannad på nån just nu?

Ett inlägg i vilket Tofflan avslöjar resultaten i den senaste veckans omröstning/fråga.

Den gångna veckan har vi varit förbannade lite till mans, tror jag. Hur som helst, Tofflan undrade om du är förbannad på nån just nu.

Så här fördelade sig de 21 inkomna svaren:

42,86 procent (nio personer) svarade: Nej, inte ett dugg arg är jag på nån!

33,33 procent (sju personer) svarade: Ja, jag är skitförbannad!

19,04 procent (fyra personer) svarade: Mja, lite småarg är jag allt.

4,76 procent (en person) svarade: Other [anonyma kommentarer]: fkvvmvdmelceeokmjc

Tofflan kommenterade:

Jag är skitförbannad på den där personen i Nynäshamn som har förföljt mig i cyberspace i fyra år, tror jag att det är. Vilken förebild är h*n för sina barn och barnbarn? De skulle nog skämmas ihjäl om de visste! Men nu när TV har hört av sig till mig kanske det blir annat ljud i skällan. Tänk så pinsamt att bli outad i TV! Eller också har människan helt enkelt ingen skam i kroppen. Man kan ju undra…

Caroline kommenterade:

Ja, jag är så in i h*lv*t* skitförbannad på en människa som gör livet mycket svårt för en mycket närstående person till mig. Är så arg att jag får hjärtklappning när jag tänker på det och det är inte hälsosamt alls… får hjärnsläpp av elaka människor som förtrycker och utnyttjar andra i beroendesituation. Men jag har laddat med lagtexter, myndigheter man kan ”ta hjälp av” (som jag naturligtvis vänligt ska upplysa om) och dokumentation = man ska inte reta upp den här kärringen!! Det är länge sedan jag var så här arg, med åren har jag slipats av och blivit mer diplomatisk. Ska verkligen försöka vara det nu också, det biter mycket hårdare om allt framläggs i en lugn och kall ton 😀

Stort TACK till dig som svarade – på ett eller annat sätt! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som du som vanligt hittar här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Motigt och roligt

Hur kan en dag vara både motig och rolig? Jorå, det är inte svårt när man heter Tofflan (nåja, heter och heter…) Det började med att det var tvärstopp i nätverket på jobbet från halv nio i morse och nästan fram till klockan elva. Jättekul – NOT! Min datorskärm blev till och med alldeles svart. Naturligtvis befarade jag det värsta och eftersom jag vet att S inte har påbörjat installationen av min laptop än, sjönk modet.

Gick för att ta mig en mugg cappuccino – och vad händer, tror du? Stopp i kaffemaskinen också! Men jag har ju magiska fingrar och ett visst knep, så till slut fick jag de dyra dropparna. Humöret var emellertid inte på topp, som du kanske förstår. Jag hade massor av saker som skulle göras på webben och det gick ju inte alls. Blev så frustrerad att jag i rasande (!) fart löste det supersvåra sudokut i gårdagens Dagens Nyheter. Bara för att. Fick känna mig smart en liten stund bland alla smartisar…

Den här muggen, som jag har fått av en mig närstående blivande 20-åring, har jag till cappuccinot på jobbet. Förstår inte vad h*n menade med det…

Onsdag och jag pinnade iväg för asocial lunch till Thaistället – bland annat för att läsa ut Lördag. Men det kändes lite trist när C kom och frågade om vi skulle äta. Som tur var fanns det andra C kunde luncha med.

Eftermiddagen försvann fort och jag fick gjort det jag hade förutsatt mig att göra. Nätverket krånglade inte mer, men snacka om att man är beroende av tekniken… Och lagom till eftermiddagskaffet pirrade mobilen i jeansfickan att jag hade ett paket att hämta på ICA Heidan. Det var mitt härliga bokpaket från Bokus, förstås! Titta bara!

Helene Tursten, Anna Jansson, Mons Kallentoft och Karin Fossum låg i paketet. Vilket gäng!

Jag hann precis hem innan regnet kom. Ja, jag hade ju förstått stått och snackat (teckenspråk) med CO på vägen från garaget, men vi hann nog in båda två. I skrivande stund är det kolsvart på himlen, men jag vet inte om det regnar så särskilt mycket längre. Det kommer väl. Mina 42 krukväxter har fått vatten och i tvättmaskinen körs en maskin ljus tvätt. Fästmön är och jobbar ända till klockan 21, tråkmånsan. Jag har betalat en räkning och suttit med ekonomin en stund. Det ser bra ut, men, som sagt, framtiden är ju osäker…

Nu blir det ett samtal till mamma innan jag förbereder ett inlägg eller två till i morgon, för tidsinställd publicering. Månntro jag ska ta och reta upp nån…

Livet är kort.

Read Full Post »