Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘resurser’

I helgen ska jag söka åtminstone fyra tjänster. Inte på grund av att jag inte trivs där jag jobbar nu utan därför att jag bara har en visstidsanställning. De senaste åren har jag ägnat mycket tid åt att söka hundratals jobb. Och blivit förbannad ganska ofta. Skälet: många arbetsgivare struntar i att svara på jobbansökningar som de får. Nu har StepStone, en jobbportal, gjort en undersökning som visar att det kan vara riktigt dumt av arbetsgivare att inte svara.

Dags att skriva ansökningar i helgen.


Nio av tio arbetssökande
som var med i undersökningen reagerar nämligen som jag: de blir förbannade på tystnaden. En naturlig följd av det hela blir förstås att man i princip aldrig mer söker jobb hos den arbetsgivaren. Det kan nog bli riktigt besvärligt i framtiden för såna arbetsgivare att hitta kompetent folk. För skiter man i att svara på 41 procent av inkomna ansökningar slår det tillbaka, förr eller senare.

Idag lägger många företag ner mycket resurser på imageskapande och kundvård. Men det de inte tänker på är att arbetssökande också kan vara presumtiva kunder. Dessutom borde företagen tänka på att en god image bland annat innebär grundläggande hyfs – att svara på ansökningar tillhör den kategorin. Det är de 17 402 personer som deltog i undersökningen och jag nog överens om. Jag vill inte heller slösa på min tid och mina resurser för att mötas av… tystnad.

När jag har fått en tillsvidareanställning ska jag lägga ut en lista på arbetsgivare som jag tycker bör förbättra sig vad gäller att svara på jobbansökningar. Den listan blir rätt svart och var och en som finns på den får en svart bak.

Read Full Post »

Gnoendet och gnussandet fortsätter idag. Jag har inlett med att smörja in sofforna så nu glänser de svarta – utan en fläck och utan en smula. Gissa bara hur sur jag lär se ut vid första droppen nån spiller eller första brödsmulan som faller?!

Strax bär det av in till Stormarknaden där vi ska inhandla färskvaror till i morgon och diverse annat. En del mat är redan klar, annat återstår.

Vi stannar till hemma hos mig för att hämta serveringsfat och skålar och, snälla Nurse Rached, kolla postboxen!


Såna här blir det i vaserna i kväll!

                                                                                                                                                                    Kvar att göra idag är också förstås ett sista varv med dammsugaren och att plocka liljekonvaljer.

Jag har pratat med Den Blivande Studentskan i telefonen och anar att känslorna inför morgondagen är väldigt dubbla. Inte lätt, men nu står hon inför faktum:

Skolan är slut och jag är vuxen.

Det går nog bra, är jag säker på! Jag hade hoppats få flyga över henne till en brylling till mig och hans familj i sommar, men jag vet inte hur det blir med den saken. Linn är inte en tjej som sitter sysslolös och väntar utan jag är säker på att hon hittar nåt vettigt och bra. Hon har resurser, den tjejen!

Read Full Post »

Tänk, i Metropolen Byhålan finns det resurser! På ICA Maxi fanns min favoritchoklad, som jag inte sett hemma i affärerna sen i vintras!!!


Min favoritchoklad!

                                                                                                                                                     Mamma köpte TVÅ (2) stycken, men jag fick inte en enda. Jag ska nämligen få båda två på min födelsedag! 😆 Tills vidare får jag nöja mig med att gnaga på en som mamma hittade i sitt skafferi. Det går bra, det med!

Read Full Post »

Att vakna tio över åtta när man inte behöver gå upp tidigare för att skjutsa arbetande Fästmö eller liten pojke som ska till fritids eller skola, känns rätt OK. Eller det känns BÄTTRE än rätt OK. Det känns i alla fall betydligt bättre än att bli väckt klockan sex som igår. GAH! Men jag hörde genom de tunna väggarna och golven och taken att det var Circus Scric igår när jag var på väg att somna runt midnatt. Inte ett dugg avundsjuk är jag! Inte nåt! Det är betydligt roligare med Stora Bonusbarn – dels har jag inte nåt föräldraansvar, dels går det ju att prata med dem! Inga blöjor som luktar illa har de heller. Tur det…


GAH! Tur att mina bonusbarn inte skriker utan pratar. Blöjor behöver de inte heller.

                                                                                                                                                             Idag har vi alla blivit marsianer. Tänk att det redan är den första mars! Det känns oerhört skönt att de två trista månaderna januari och februari är passerade!

Anna är hemma från jobbet den här veckan med ett barn som inte mår bra. Det klart att det märks i lönekuvertet, men det är viktigare att försöka finnas till hands när barnen inte är friska. Jag önskar att jag kunde göra mer, men det känns som om det håller på att lossna lite här borta på vissa fronter och då måste jag utnyttja energin till det. Igår stannade jag ju kvar hemma i stan, men nu i eftermiddag ska jag åka ut till Himlen. På så vis fick Anna och barnen också två kvällar för sig själva.

I morgon är vi hela bandet bjudna till Snälla Mormor, som fyllde 70 år förra veckan. Fast det ville hon inte fira utan hon tog maken med sig och reste utomlands. I stället bjuder hon barn och barnbarn och en sån som jag på middag hemma hos sig! Inga paket vill hon ha heller, men jag har nånting litet som jag ska slå in i morgon. Vi ska inte vara där förrän klockan 16, så jag när jag har skjutsat Elias till skolan åker jag hem hit. Anna hade några papper som hon behövde kopiera till jobbet. Eftersom hennes mamma (=Snälla Mormor) bor nära jobbet passar det alldeles utmärkt att hon gör det i samband med middagen i morgon. Sen hämtar jag upp vid jobbet, i alla fall några ur familjen. Vi får ju inte plats allihopa i min lille Clark*… Men de stora ”barnen” kanske kan gå från hållplatsen till mormor..?

Det händer ganska mycket den här veckan, för på torsdag ska Anna träffa sina jobbarkompisar på kvällen på ett ställe utanför jobbet, så jag är hemma med barnen då. Det är så sällan hon gör nåt på egen hand och jag tycker att det är bra att hon umgås med lite andra vuxna en stund. På fredag förmiddag ska jag klippa mig, tänk att det redan har gått sex veckor! Och jag ser inte klok ut i håret i denna stund, nästan värt att fota och lägga ut en skämsbild – men det finns gränser för hur mycket en Toffla pallar att driva med sig själv... Förhoppningsvis blir det liiite bättre när jag har varit inne i duschen och tvättat håret… Några stora underverk förväntar jag mig inte, men kanske nåt litet under. Jag blir i alla fall ren.


Vatten, duschcrème och schampo kan göra åtminstone små under med en smutsig Toffla…

                                                                                                                                                            Det är underbart att ha två dagstidningar i papper att vräka sig över vid köksboret!!! Dagens Nyheter, som jag har gratis i tre veckor till, ungefär, har ju fler kultursidor och mer utrikes. Stockholms-nyheterna är jag inte så jätteintresserad av, för vad gäller lokala nyheter föredrar jag ju min egen lokalblaska. Jag skulle föredra att UNT hade fler kultursidor. Vissa dar blir det rent löjligt lite, ett par, tre, kanske. Klart att jag fattar att det handlar om neddragningar och personalstyrka och sånt. Men jag tycker att det är SYND och TRÅKIGT. Efter mitt gästspel på en av de redaktionella kulturbloggarna i november förra året fick jag ju lite mer insikt i vilka duktiga medarbetare där finns! Så: MER RESURSER TILL UNT:S KULTURREDAKTION, TACK!!!

                                                                                                                                                             *min lille Clark = bilälsklingen med efternamnen Kent

Read Full Post »

Nästan en tredjedel av all mat vi köper i Sverige slänger vi. De svenska hushållen slänger mer mat än butikerna som ”bara” slänger knappt fem procent. Detta visar studier som gjorts av Lunds tekniska högskola.

Det går åt energi och resurser att producera mat som slängs och detta står för ungefär sju procent av vår klimatpåverkan, enligt forskare vid SLU i Uppsala.

Jag och mamma ska äta rester idag – stekt potatis och prinskorv respektive kalkonetter (kvar sen jul). Vad blir det för mat hos dig idag?


Prinskorv till middag idag, rester från julen.

Read Full Post »

Så förvånad jag blev när jag i dagens lokalblaska läste en replik av en kristdemokrat på en rödgrön debattartikel i förra veckan! Förvånad därför jag insåg att människan faktiskt har rätt! Och det är väl första gången i världshistorien jag håller med (KD). Så här skriver Anna-Karin Klomp:

Vården ska vara lika för alla skriver de rödgröna (UNT 25/8). Nej, det ska den inte, den ska vara anpassad efter den enskildes behov.

Där sätter hon fingret på nåt mycket viktigt: den enskildes behov. Jag vill tro att hon med detta menar att en vårdplats ska gå till den som bäst behöver den, den svårast sjuka. Inte den som kan behandlas i primärvård.

Men lite längre ner i sin replik syltar hon emellertid in sig i resonemang om att detta också ska anpassas så mycket som möjligt efter patientens önskemål. Tja, ärligt talat vill väl de flesta sjuka bli friska och primärvården når ju inte riktigt upp till den slutna vårdens… möjligheter och kompetenser, för att uttrycka det lindrigt.

Så småningom förklarar hon ytterligare att (KD) vill öppna särskilda intagningsplatser på Sjukstugan i Backen för de äldra svårt sjuka. Detta så att dessa männisor slipper vänta på akuten. Det är ett mycket lovvärt avllöfte – frågan är bara om det är genomförbart…


Lyssna till patientens hjärta, men önskemålen..? Hur pass genomförbart är det?

                                                                                                                                                            Efter att ha besökt akuten såväl en fredag eftermiddag som en måndag förmiddag är det bara att inse att folk är sjuka. Många är väldigt sjuka. Det stod sängar och bårar med patienter över allt. Många väntade på att få komma in på undersökningsrum, många väntade på att bli stuckna, många väntade på att få träffa doktorn och många väntade på att bli inlagda.

Mitt fredagsbesök tog fyra timmar – och då vägrade jag bli inlagd, fick skriva på ett papper innan jag åkte hem. Måndagsbesöket inleddes med en ultraljudsundersökning klockan nio varpå jag traskade ner till akuten. Där fick jag vara till framåt 14.30-tiden. Jag fick träffa doktorn två gånger, men resten av tiden var väntan. Väntan på att få komma upp på avdelning. Och tro mig… INGEN som jobbade på akuten satt och sov – alla typ SPRANG.


Personalen på akuten sover inte, den springer. Hela tiden.

                                                                                                                                                         Så åter till (KD:s) vallöfte om vårdplatser till de äldre svårt sjuka. Mycket lovvärt men är det genomförbart? Jag blev inlagd på en akutmedicinsk intagningsavdelning. De flesta patienter var mellan 85 och 95 år. Många stannade ett dygn och forslades sen vidare. Jag låg där i fyra dygn. Då gjordes de mest akuta undersökningarna, jag fick medicin och blev sen utskriven. Resten av undersökningarna ska göras polikliniskt. Jag behöver inte uppta en sjukhussäng för att göra dem. Och detta var jag mycket nöjd med! Men frågan är om gamla tant Asta, 94 bast, klarar av alla förberedelser hemma inför de ofta tuffa undersökningarna som man måste ta sig till sjukhuset för att göra? Problemet var bara att alla sängar var upptagna på avdelningen. Alla. Ska hon ligga i korridoren under väntetiden?

Jag tror att man måste ta tag i problemet på ett djupare sätt än att lova ut vårdplatser. Börja med att ge primärvården ordentliga resurser så patienterna söker sig dit i första hand, inte till akuten. Med mindre tryck på akuten borde antalet sjuka som måste läggas in minskas. Eller i vart fall får personalen mer tid över för dem som verkligen behöver.

Det jag menar är att patienter som inte är svårt sjuka borde kunna lämna prover och göra vissa undersökningar i primärvården, inte på sjukhuset – för det är det som händer nu. Patienter kommer med ofullständiga uppgifter om sitt tillstånd. I stället för att ta hand om de svårast sjuka måste akutens personal kolla upp ALLA – även såna som borde ha kollats upp redan hos sin husdoktor.

Avslutningsvis slår sig Anna-Karin Klomp för bröstet i sin replik kring Närakuten och Ortopedakuten som numera finns på ett av stans före detta sjukhus. Ja, det är bra med akutmottagningar som finns nära, men hur är besöksfrekvensen? Var är marknadsföringen? Vet folk OM att dessa akutmottagningar finns?


”Kände jag till Närakuten? Ortopedakuten???”

                                                                                                                                                       Anna-Karin Klomp menar att de rödgröna tycker att privata vårdgivare tar det bästa. Själv anser hon att fler utövera stimulerar utvecklingen. Personligen skulle jag ALDRIG sätta min fot på en offentligstyrd primärvårdsmottagning igen – men jag har mina skäl. Vid min privatläkarmottagning får jag snabb hjälp, prestigelös hjälp, doktorn ringer och jag mejlar, typ. Det funkar för det mesta bra. Men i den offentligstyrda primärvården är det fortfarande telefontider som gäller och framför allt, en stor rädsla för mejl. Tyvärr. För det går ju mycket snabbare om vårdpersonalen hör av sig när det blir en lucka än att jag ska sitta timmar i telefonköer eller i väntan på att nån ska ringa…

Read Full Post »

« Newer Posts