Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘resurs’

Ett inlägg om skräck, spänning, läsning och sånt jag älskar. (Förutom Fästmön, dårå, förstås!)


 

Chucky

Chucky är en skräckfilmsfigur som en mest skrattar åt.

Idag är det torsdag. Nåt jag länge drömt om att få bevista är den årliga bokmässan i Göteborg. Den kör igång idag. Men inte heller i år är jag där. Det är en aktivitet för min bucket list.

Nä, jag nöjer mig med att läsa böcker och att läsa om böcker. För ett tag sen läste jag i Metro att skräcken är på väg att ta över litteraturen. Svensk skräck petar ner klassiska polisromaner och deckare och klättrar på topplistorna inom såväl litteratur som film och TV. Personligen föredrar jag nog att läsa deckare, men se skräck. På nåt vis är skräckgenren för mig förknippad med film. Men det är intressant att fundera över varför jag – och en del andra, uppenbarligen – gillar skräck och spänning. Genom att uppleva fiktiv skräck får vi uppleva skräck, samtidigt som vi är säkra, enligt Metro-artikeln. När vi blir rädda jobbar våra hjärnor ihop resurser för att förstå var det farliga är och hur vi ska undvika det. Samtidigt samlar hjärnan rädslominnen. Ett skäl till att vi gillar att få igång stresshormon och spara på otäcka minnen blir då att vi får ökad handlingsberedskap, men också att vi lär oss för eventuella framtida händelser. Sen tycker jag att det är fascinerande att i en kriminalroman försöka hitta gåtans lösning – motiv och den skyldige – innan det avslöjas i boken…

tvangstrojan

Siv Dahlin är till exempel med i Aino Trosells bok Tvångströjan, som jag läste 2011.

Ett TV-program som jag inte tycker är så särskilt spännande är På spåret. Häromdan flaggade lokalblaskan för att en Uppsalaprofil är med som tävlande den här säsongen. Ärligt talat hade jag aldrig hört talas om ”Uppsalaprofilen” Tina Mehrafzoon tidigare. Men det var väl viktigt för UNT att lyfta fram att hon har jobbat på tidningen. Tina Mehrafzoons tävlingspartner känner jag däremot till. Det är Aino Trosell, som också på sätt och vis är en Uppsalaprofil – i alla fall en länsprofil. Aino Trosell har även hon jobbat på lokalblaskan ett kort tag. Hon efterträdde faktiskt mig i den redaktionella bloggen Skrivrummet. Det var ett roligt uppdrag, men ett gratisjobb och sånt ägnar vi oss inte åt längre. Men åter till Aino Trosell… Hon skriver ruggigt bra böcker och hon har bott i länet, i Bålsta, om jag inte minns fel. Fast såna som vi, som inte är typ 30nånting, är visst inte intressanta för lokal media. Har du som läser detta inte läst nåt av Aino Trosell kan jag varmt rekommendera de spännande böckerna om Siv Dahlin, en sorts psykologiska thrillers.

I augusti nästa år återuppstår deckarfestivalen Crimetime Gotland. Mellan den 17 och den 20 augusti intas Visby av deckarfantaster och dito författare. Den allra första festivalen hölls i år och lockade 2 500 besökare och 50 författare från Skandinavien, Storbritannien och USA. Jag var sååå sugen på att åka dit, men… inte heller detta kunde jag göra på grund av den livegenskap som arbetslöshet innebär. Ytterligare ett evenemang som hamnar på min bucket list.

Crimetime Specsavers Award header

Det blir ett Crimetime Gotland även 2016.


Men… bästa läsare…
Idag ska jag faktiskt göra nåt som är ännu bättre än att läsa. Jag ÄLSKAR verkligen böcker, men… idag är det min första arbetsdag på mitt nya jobb. Och att jobba är en förutsättning för att kunna skaffa sig alla underbara böcker en vill ha. Bland annat…

Ha en fin torsdag!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med ett tävlingsmoment – för en god saks skull.


 

Ett företag som hjälper arbetslösa att få erfarenheter, meriter och referenser – vilket är användbart när man söker jobb – och som dessutom arbetar aktivt för att stödja cancerforskning… Finns det verkligen? Jo du, det existerar! For Life heter det och jag har skrivit om det tidigare.

Genom sin nätbutik säljer For Life enkla, snygga och användbara produkter. Det arbete som For Life utför görs till förmån för cancerforskning, samtidigt som arbetslösa får möjlighet att lära sig om e-handel, marknadsföring via sociala medier med mera. Tänk att ha nåt vettigt att göra om dagarna, att få komma ut i arbetslivet och få arbetskamrater! Den som får jobba för For Life får uppgifter som är individuellt anpassade. Eget kontor och egen laptop ingår också. Alla ses som en resurs, inte som nån belastning eller som nån som tär på samhället.

Du kan vara med och stödja For Life genom att handla nåt i butiken. Där finns fina och färggranna armband och halsband samt mobilskal. Jag gillar särskilt ICE-armbanden. ICE står för In Case of Emergency och följs av ett mobilnummer som man kan bestämma själv – jättepraktiskt för barn att ha föräldrarnas mobilnummer på sig eller närståendes mobilnummer för den som är sjuk.

Det här inlägget får jag inte betalt för att skriva. I stället har jag ett fint armband i vuxenstorlek att lotta ut – med mitt mobilnummer!!! Och nu har DU chansen att vinna det!

For Life armband med mobilnummer

For Life armband med mobilnummer till Tofflan! (Fast det är ju inte det nummer du ser på bilden!)


För att vara med i tävlingen
ska du skriva en kommentar nedan. Berätta varför just du borde få detta exklusiva armband, som endast finns i ett enda exemplar! Det måste gå att nå dig via den e-postadress du har skrivit/skriver i kontaktformuläret. När tillräckligt många har kommenterar drar jag en vinnare. Jag är enväldig jury och mitt beslut kan inte överklagas.

Må bästa formuleringen vinna! Eller den som bäst behöver piggas upp!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan funderar över sociala medier och dessas betydelse i samhället.


Uppdaterat inlägg: Och nätverkande via sociala medier kan vara en väg till ett nytt jobb.


Idag läste jag en text
 om sociala medier på DN:s webbplats. En forskare i Lund konstaterar nämligen i sin avhandling att sociala medier är en kanal att skapa opinion, men det är ingenting som leder till större demokratisk jämlikhet.

Nils Gustafsson menar att man har lättare att nå fram med sina åsikter om man har resurser och en stark position – även i sociala medier. Och lite grann är det visst så, kan jag hålla med om. Bloggare/twittrar med många läsare/följare når ju odiskutabelt fler personer. Dessutom, om själva skrivandet ses som en resurs, är det ju en fördel om man kan författa bra texter som lockar till läsning.

Så visst är sociala nätverk viktiga även i cyberspace. För om ingen läser det du skriver stannar ju dina åsikter på din blogg, till exempel. Men det Nils Gustafsson menar är att de sociala medierna har förändrat sättet vi till exempel diskuterar politik på.  Detta handlar emellertid mer om form än personer. För det är mer troligt att en van debattartikelskribent också använder sociala medier för att föra ut sina politiska budskap. Men är det inte också så att många har lättare att ha åsikter i sociala medier än i gamm-kommunikationskanalerna???

Samtidigt är sociala medier främst kanaler för de unga, menar Nils Gustafsson:

Enligt mätningar använder nio av tio unga i åldern 15–24 år sociala medier dagligen, medan fyra av tio svenskar totalt inte nyttjar sociala medier över huvud taget.

Jag tänker att det är ganska många människor som inte inser att till exempel Twitter inte enbart är nånting roligt utan väldigt användbart. Där kan du föra ut dina åsikter, utan du kan också bygga nätverk och hålla liv i kontakter på ett annat sätt än tidigare. Och få nyhetsinput snabbt.

tangentbord sv v
Allt som behövs för sociala medier är en dator eller en mobil samt förmågan att skriva – och ett nätverk. Men det senare kan man också skaffa sig via sociala medier.


I mitt jobb försöker jag
 att få allt fler att använda Twitter för att till exempel föra ut sin forskning, men även knyta kontakter. Eller odla kontakter man har i jobbet lite mer. För just Twitter är ju så himla enkelt att använda! Allt som krävs är ju en mobil eller en dator – och förmågan att utnyttja 140 tecken på ett smart sätt.

Men åter till Nils Gustafsson. Han hävdar att den mest jämlika politiska handlingen fortfarande är att gå och rösta och ingenting annat. Och där får han vara oemotsagd – i alla fall av mig.


Livet är kort.

Read Full Post »