Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘reservkraft’

Ett inlägg om ett paket.


Idag låg det ett
grönt paket i postboxen. Ett mjukt grönt paket som inte blockerade låset. Inuti hittade jag ett par julröda fina vantar samt en kärleksvante i rött och orange, allt stickat av den fantastiskt snälla och flinka Irene. Vantarna var till Fästmön och kärleksvanten är gjord för två händer som håller i varandra – den ska vi ha när vi är ute på gemensam promenad.

Röda vantar och kärleksvante

Kärleksfullt i paketet!


Det var perfekt
med det här kärleksfulla paketet idag. Tusen, tusen tack, Iréne!!! Min eftermiddag har varit snudd på helvetisk. Jag försöker tänka positivt och att jag gör så gott jag kan OCH att en del människor anser att de får hjälp av mig och är så tacksamma att de tar i hand. Men när det mesta andra går på tok eller det hamnar saker i mitt knä som jag inte har nån som helst aning om hur jag ska hantera… då tryter krafterna. Lusten tar slut. Det blir inte roligt eller ens neutralt. Reservkraften är nämligen uttömd för länge sen i kampen mot Goliat.

Att sen ovanpå det igen få höra sånt som att

Det var värst vad du har pengar nu!

och

Jaså, det hade du råd med?

gör bara ont. ONT!

Så tack igen, Iréne! Ditt paket kom på alldeles rätt dag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är den andra advent idag. Jag går på nån sorts reservkraft, det känner jag helt klart, men jag är envis som fan och idag ska jag verkligen försöka få gjort det jag tänkt. Vad har jag tänkt, då?

  • Gårdagens två maskiner tvätt ska vikas och stoppas undan eller läggas/hängas i strykhög. Fixat!
  • En jädra massa soppåsar måste ut i soprummet. Halvfixat! Fixat! (Det ligger en jädra massa soppåsar i hallen.)
  • En låda med julprylar ska tas in från förrådet – IFALL jag får lust att pynta. Fixat! Lådan är inburen och står på golvet i arbetsrummet.
  • Ett matförråd måste inhandlas så att jag har nåt att äta när jag kommer hem från sjukhuset samt över jul. För hem ska jag, fort som fan. Men handla lär jag inte kunna på ett tag sen. Inte fixat ännu! Fixat!
  • Idag är det Anna-Panna-dagen och det ska firas lite eftersom det blir så dåligt med julklappar idag. Fixas i samband med handlingen ovan! Fixat!

Som sagt, jag går på reserven, men än så länge går jag. Sen lär jag bli liggande ett tag även om jag måste försöka strutta omkring lite. Jag ser fram emot att ligga ensam och må dåligt. Då har man bara sig själv att bry sig om. Då kan man fokusera på sig själv och sin läkning. När jag är sjuk brukar jag mest sova. Sömn är en underskattad läkningsprocess!

sovande man

Sömn är underskattat!


Det finns vänner som gärna vill hjälpa och det är jag tacksam för.
Men just nu orkar jag inte med människor, inte ens vänner. Jag orkar inte med besök och jag orkar inte med telefonsamtal. Telefonerna reserveras för familjen och familjen enbart ett tag framöver. Däremot blir jag glad för kommentarer här på bloggen, även om jag kanske inte svarar omedelbums – jag vet ju inte hur jag orkar sitta vid nån dator framöver.

Min blogg är i mångt och mycket ett andningshål. Jag skriver av mig tankar och känslor, om bra saker och dåliga saker i mitt liv. För det mesta är det bara just så. Jag skriver av mig. Jag har svårt att ta råd från människor som inte har hela bilden. Och hela bilden är det INGEN som har som bara läser min blogg! Glöm inte bort att bloggen ger vissa delar av mitt liv, men långt ifrån alla.

Många vänner säger att de vill hjälpa. Av erfarenhet vet jag, att när det kommer ner till hjälpdags är det kanske möjligen en som har tid, kan eller vill. Men låt mig då få be om hjälp när jag behöver! Jag vill inte bli ett vårdpaket än så länge, jag vill klara mig själv så länge jag kan! Och Fästmön finns här vid min sida alltid, även om det inte jämt är rent fysiskt. Hon är emellertid bara ett telefonsamtal bort och hon skulle inte tveka en sekund att rycka ut om jag behöver hjälp.

Jag är inte rädd för att ligga sjuk och vara ensam – jag tycker att det ska bli skönt! Det kan kännas lite läskigt om jag får fruktansvärt ont eller andra besvär, men gissningsvis får jag ett telefonnummer att ringa om jag behöver medicinsk hjälp. I annat fall ringer jag väl 112. Telefonerna lär finnas i min närhet.

Så ta inte illa upp om jag inte känner mig särskilt social just nu. Det är mitt sätt att hantera sjukdomen och mitt sätt att fokusera på läkningen framöver. Jag känner mig själv och vet hur jag fungerar. Men jag uppskattar verkligen allas omtanke, verkligen! Tro inte för ett ögonblick att jag inte gör det! TACK!


Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen kom jag ut till Himlen! Jag har varit helt slut i kväll, gått på nån sorts reservkraft som jag inte riktigt vet var jag hittade – djupt nere i näbbstöveln, kanske?

Nästan bums efter jag hade landat kom ett bra sms och ett telefonsamtal där morgondagens möte bokades om från kväll till förmiddag. Toppen!

Fästmön bjöd på god mat och resten av bandet bjöd på sällskap. Frida gick över till sin pappa redan tidigare på eftermiddagen. Tanken var att jag och Linn skulle åka över med lite grejor i kväll efter middagen, men så bestämde sig Linn för att stanna hos pappa hon också. Hon behövde nämligen jobba vid datorn och den är för tung att släpa på till skolan.

Hos pappa väntade ett rektangulärt, halvhårt paket på mig, i sniggt rosa papper! Jag blev så glad när jag öppnade det, för det innehöll Annika Borgs bok Bibeln på mitt sätt. Det är en bok som har stått ganska länge på min bok-önskelista! Det ska bli riktigt intressant att läsa den, eftersom Annika Borg är präst. Tack snälla Jerry!


En bok om Böckernas bok, skriven av en präst.

                                                                                                                                                  Däremot tycks ett ”paket” från Bokus, via mejl, vara försvunnet. Det är mycket beklagligt, men nåt mejl har inte kommit, tyvärr, Rippe!!! Lite oroande är det eftersom YTTERLIGARE ett mejl från en annan vän OCKSÅ är försvunnet… Är det nån som SNOR mina mejl???

Efter utflykten till Morgonen blev det så tur för mig att ha utvecklingssamtal. Den som höll i förhören – ja, för jag fick svara på MASSOR av frågor, läsa högt ur en Bullerbybok, klura på mattetal och jaa, jag blev helt slut. Efter förhören sattes mina mål upp och det jag minns bäst är att jag ska ha skrivit en bok till måndag. Jahapp! Ord och inga visor av magister Elias! 😉

Nu sover magistern och hans mamma och jag har parkerat oss framför TV:n, TV4, för att se lite på förberedelserna inför det brittiska bröllopet i morgon. Det vore lite kul att titta på det, men jag misstänker att jag är upptagen med annat!

Jag fastnade också vid ett program på samma kanal lite tidigare i kväll, Herr och fru. Bland annat fick jag veta att Jan Johansen har svåra tics i ansiktet och att han har blivit väldigt grå. Och att Tomas hade hiskeligt små jeansshorts den första gången Simon såg honom… Jajamens, som Bosse J brukade säga!..

Read Full Post »