Vad skulle vi till Återbruket å göra..?

Ett bokligt inlägg mest. Igen.

---

 

Jag gav mig iväg lite tidigare till mötesplatsen där jag skulle träffa FEM för jag hade ett par ärenden att utföra. Rafsade med mig posten från postboxen och kan du tänka dig, bokpaketet från Bokus med Tomte-Åsas böcker låg där! Med saxen från sjukvårdskudden klippte jag snörena och sen satt jag och gottade mig en lång stund åt mina fyra nya böcker – tre deckare och en spökhistoria. TACK SNÄLLA ÅSA!!! Sen läste jag en stund min medhavda bok också, men strax efter 15 rullade FEM in på parkeringen.

Julklappsböcker från Åsa i Eskilstuna kom idag!

Två bilar är onödigt att köra när man ska till en loppis. Så vi åkte hem och parkerade FEM:s och slängde in mina böcker med mera samt FEM:s grejor uppe i mitt hem. Därefter tog Clark Kent* oss till Återbruket, som ju inte är öppet i helgen. Det stängde klockan 17, men vi var där strax före klockan 16. FEM ryckte raskt åt sig en korg och fem böcker för totalt femton kronor och lite annat hamnade där. Två av böckerna var till mig!

Jag såg en del fruktansvärda saker och puckon, men plånboken förblev i fickan. Fast det var mot sluttampen jag såg dem…. Hyllorna… Två stycken rödbruna Billyhyllor med glasdörrar för 80 kronor styck… Vi hade ju min bil och det fanns ingen chans i världen att två bokhyllor och ett rullbord, som FEM köpte, samt både FEM och jag skulle få plats i bilen. Jag kollade hur det var med hemleverans. Jorå – på torsdagar. Fast nu på torsdag är det ju röd dag och därmed ingen utkörning… Dessutom ska de ha 400 kronor för hemkörningen och de bär inte upp hyllorna för min trappa. Jaa… vad skulle vi till Återbruket att göra..?

 

Här är några bilder att titta på medan jag formulerar slutklämmen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ja…. Det slutade med att jag reserverade hyllorna till måndag eftermiddag. Då får jag tänka över helgen hur jag ska göra och om det finns nån som kan hjälpa mig. På måndag förmiddag ska jag på ett möte, men jag tar bilen dit. Det kanske blir så att jag får åka ett par vändor och besegra min hiskeliga trappa några gånger… Om jag nu köper hyllorna.

Men du… Vad tycker DU att jag ska göra??? Ska jag köpa de två hyllorna för 80 kronor styck eller ska de stå kvar på Återbruket??? Ge mig ett råd i en kommentar, tack!!!

*Clark Kent = min väldigt lilla bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Med i leken..?

Ett något förundrat inlägg och ett inlägg om att söka jobb.

---

 

Det trillar in ett ton mejl varje dag när man är arbetssökande. Fast jag brukar inte sitta naken vid datorn utan ha mysbyxa – enbart hemma, aldrig när jag går utanför dörren!

Knappt hade jag varit ifrån min dator (ett par timmar) på fredagseftermiddagen förrän det hade trillat in två mejl som gjorde mig mycket förundrad. Näst intill stum, faktiskt. Det ena mejlet talade om för mig att jag och 249 andra hade sökt ett och samma jobb.

Fet chans att jag får det, dårå,

tänkte jag modstulet. Men jag är van att få nej och det som gäller är bara att söka igen och igen. En dag blir det napp. Helt fruktlöst har mitt ”arbete” faktiskt inte varit heller, utan att avslöja för många detaljer. Än är jag med i leken, så att säga.

Det andra mejlet gällde ett annat jobb jag har sökt. Mejlet var för att informera mig om att förutsättningarna har ändrats en del sen tjänsten annonserades ut. Kvalifikationerna har skärpts. Den som har sökt behöver inte skriva en ny ansökan, men fler riskerar att sållas bort för att de nu inte har de rätta kvalifikationerna. Till min lättnad (?) noterade jag att jag fortfarande borde vara aktuell för tjänsten, eftersom jag, trots skärpta krav, har det som efterfrågas. Frågan är bara om jag som vanligt har för mycket erfarenhet/kompetens eller är för gammal eller om jag verkligen är med i leken fortfarande.

Jag har en diskussion just nu med en bloggbekanting om hur det är att söka jobb. Eller att vara arbetslös. Vi har väldigt olika erfarenheter och uppfattning om detta. Men jag kämpar som tusan, tro inget annat! Fortfarande. Nu handlar det inte bara om jobbsökeri utan jag har andra saker jag samtidigt måste kämpa emot och med. Det tar liksom aldrig slut. Livet är på det viset. Vad det handlar om reserverar jag för de närmast sörjande i lösenskyddade inlägg. Jag blir så spottad på annars. Och jag orkar inte torka fler spottloskor från folk som bara vill såra mig.

Jag skriver böcker…

När jag inte söker jobb (att söka jobb tar emellertid ganska mycket av min tid – att leta lediga tjänster och skriva ansökningar, fylla i ansökningsformulär som ofta är alltför ”standardiserade” för att fungera optimalt, uppdatera CV, nätverka etc är inget man gör på en kaffekvart) försöker jag hitta annan meningsfull sysselsättning. Jag skriver böcker, till exempel, och jag läser böcker.

Vidare har jag erbjudit mig att utan arvode sköta en webbplats, att läsa för gamla och lite sånt. Allt blir inte av, av olika skäl. Ett skäl är att man inte får jobba med vad som helst som volontär därför att facket anser att det borde vara lönearbete. Inte heller kan jag åta mig för många gratissysslor ifall jag får jobb. Dessutom måste jag orka med det hela också. Min läkare ville sjukskriva mig tidigare i år, men det ville inte jag. Då hade jag blivit SJUK på riktigt. Jag blir friskare av att ha nåt att göra. Däremot måste jag acceptera att jag inte kan göra vad som helst just nu. Men för tillfället är jag fortfarande med i leken – vill jag tro.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Misslyckat besök i vården

Ett misslyckat inlägg.

---

 

Synkontroll på låg nivå.

Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Och nog borde jag ha blivit misstänksam när jag anlände till vårdinrättningen och noterade att man utför synkontroller på låg nivå, det vill säga på golvet… Men jag kan vara ganska vidsynt (!) och till och med mild understundom. Därför slog jag mig ner i väntrummet med min spännande bok på gång och lät mig svepas in i den ruggiga handlingen.

Fast när klockan passerat det klockslag jag hade fått reserverat för mig började jag undra. Först fem minuter, sen tio. Då gick jag ut i receptionen. Nej, vårdgivaren hade inte anlänt. Den vänliga receptionisten ringde vårdgivarens mobil utan att få svar. Jag satte mig ner ytterligare fem minuter, receptionisten ringde ytterligare en gång… Men nej. Ingen kontakt, ingen vårdgivare. Lite fundersamma blev vi, det är ju halkigt och vintrigt ute. Kanske det hänt nån liten olycka? Slutligen skickade jag ett sms till vårdgivaren, tog farväl av receptionisten och åkte hem igen. Jag var glad att jag kom med bil, för annars hade jag fått kuska runt halva stan för att komma hit. Bilvägen till vårdinrättningen är mera lik fågelvägen.

Jag hade varit hemma trekvart när mobilen signalerade sms. Det var från vårdgivaren. H*n bad om ursäkt, men var hemma och vabbade och hade bett sköterskan under gårdagen att avboka alla patientbesök. Jag missades. Uppenbarligen. Nu var det ju inte vårdgivarens fel utan sköterskans, men… Man blir lite… besviken och lite halvsur. Som patient får man nämligen veta att man måste avboka ett besök senast 24 timmar i förväg – annars debiteras man ändå. Vad händer om det är tvärtom, som idag? Ska jag kanske fakturera mottagningen??? Tofflan undrar…

Nu bokades en ny tid per sms, men den är ju inte förrän om två veckor. Jag är GLAD att jag inte är VÄLDIGT sjuk… Men jag kan tyvärr konstatera IGEN att när man är i underläge och redan drabbad av svårigheter straffas man om man råkar glömma, missa eller komma försent. Den som är i överläge kan glömma, missa, komma försent eller helt enkelt utebli utan att nåt händer. Är det inte Arbetsförmedlingen eller a-kassan så är det vården, liksom… och det är inte rättvist. Nu ÄR det emellertid inte hela världen för jag överlever. Men ändå. Varför gäller inte samma regler för underlägesposition som överlägesposition???

NEJ! Det är inte rättvist! (En bild av konsten på vårdinrättningen.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sluta pussas på jobbet i Tyskland!

Föreningen Knigge, en vett- och etikettklubb i Tyskland, vill att anställda på tyska företag slutar att kindpussas när de hälsar. Denna hälsning gör nämligen många obekväma, menar Knigge.

I stället för att pussas menar föreningen att man ska skaka hand. Och den som vill vara extra säker på att slippa kindpussar bör sätta upp lappar om det på sitt skrivbord.

Mina pussar är reserverade för privat bruk.

                                                                                                                                                               Alltså, mina pussar reserverar jag för Fästmön och möjligen Elias, som ibland får en puss på huvudet av mig. När jag hälsar på nån första gången tar jag i hand.

Hur gör du när du hälsar på nån i jobbet???

                                                                                                                                                             PS Ursprungs-Knigge, med förnamnet Adolf,  kan du läsa om här!

PS2 Nej det är inte den 1 april, det är den 12 augusti.

Read Full Post »

Årets bokrea – nåt att bry sig om?

Vid midnatt startar årets bokrea. Den rea där såna som jag ”förr i tiden” gick till bokhandeln och botaniserade – och gjorde FYND! Sen införde bokhandeln möjligheten att reservera reaböcker i förväg. Redan då förlorade bokrean sin charm, tycker jag. Jag minns att jag nåt år lämnade in en ifylld talong. Inte en enda av böckerna fick jag köpa sen – de var redan slut.

Förr i tiden gjorde jag FYND på bokrean.

                                                                                                                                                               Sen några år tillbaka handlar jag så gott som uteslutande böcker via nätet. Den enda gång jag går in i en bokhandel är när jag är i Metropolen Byhålan – för där finns en RIKTIG sådan – Walfrid Nilssons Bokhandel, numera Bokia. Men ändå. Där kan jag gå i TIMMAR och glo. Vidare har stan ett alldeles utmärkt antikvariat nere i hamnen sommartid, Bok-Anna. Jag har gjort massor av fynd där.

Här syns vännen FEM botanisera hos Bok-Anna förra året.

                                                                                                                                                             I år nappade jag på Bokus reautskick och ett litet paket är nu på väg. Inga dyra saker, bara några pocketar. (Jag dissar nämligen Adlibris ett tag till efter deras twittermiss med felaktig e-postadress för ansökning till en tjänst – och lite annat. Hoppas företaget fick tag i nån som vill jobba på ett ställe där man är så slarvig med uppgifterna…) Men som sagt. Några pocketar från bokrean på nätet blir det. Det är allt.

Så man kan verkligen fråga sig om bokrean är nåt att bry sig om…

Läs även andra bloggares åsikter om bokrea

Read Full Post »