En tur bland bär, lögner, mat och ord

Ett inlägg i vilket Tofflan svingar sig ut i omvärlden.

En sån trist dag, bara! Häng med på en tur i media i cyberspace och kolla om det är nåt spännande på gång!

Eurovision Song Contest 2013 drar igång. I kväll är det dags för den första av två semifinalerna i årets Eurovision Song Contest. Enligt lokalblaskan är Danmark favorit. Men i kvällens startfält finns även andra som kan komma långt i tävlingen, till exempel Holland. Själv har jag nu bestämt mig för att Storbritannien är min favorit och Bonnie Tyler får jag ju se garanterat på lördag kväll i finalen!

Har Uppsala fått en ny slogan? Vid norra avfarten till Uppsala har nån i alla fall kompletterat kommunens slogen ”Välkommen hit, välkommen hem” med orden ”Bostadsbrist sedan medeltiden.” Vid västra avfarten lyder tillägget ”Om du har råd att bo kvar.” Orden talar för sig själva, jag behöver inte kommentera ytterligare.

Därför blir det inga körsbär. Typ ”alla” talar om körsbärsträden i Kungsträdgården i Stockholm och tycker att de är så vackra när de blommar. Det tycker jag också. Men jag kan ju inte låta bli att undra varför det inte blir några körsbär där. Skälet är helt enkelt att träden är sterila. Eller, mer korrekt, troligen en steril hybrid mellan  Prunus sargentii och Prunus subhirtella.

Till och med Säpo… Ja det blommar inte bara i Kungsan. Det blommar rent generellt. Jag läste just att till och med Säpo ger ut en byårproducerad trycksak om sin verksamhet. Marknadsföring och synlighet även bland hemliga polisen, alltså…

Vita lögner vanligt sociala medier. Faktum är, att det enligt en ny brittisk undersökning, är väldigt många som ljuger i sociala medier – av olika skäl. En del vill inte framstå som tråkiga, helt enkelt, och framför allt män vill imponera på sina kollegor. Kvinnor ägnar sig mest åt att ”bättra på” sina foton…

Matbilder i sociala medier kan tyda på ätstörningar. Bakom foodstagramming kan såväl anorexi som bulimi dölja sig. Själv äter jag helt fel, men när jag äter gott händer det ofta att jag fotar och lägger ut en bild, ja. Mest för att andra som ser bilderna ska bli avundsjuka.

Språkbråk i Storbritannien. En del av oss – pekar på mig själv, framför allt – hänger upp sig på lustiga felstavningar och särskrivningar. I Storbritannien handlar det om apostrofer, amerikanismer, spjälkade infinitiv, semikolon med mera. Ergo, we’re no alone! Men se semikolon gillar jag! Till skillnad från författaren Kurt Vonnegut… What’s the problem, mate?

Johannes Brost fanns i Nordeas svarta bok. Skådespelaren Johannes Brost var en av dem som banken ansåg vara en olämplig kund.  Nä, jag håller mig till min egen svarta bok. Enkelt recept, liksom!

”Jag rensade ut fem kassar vänner.” Karin Thunberg behövde få bättre plats och förlorade fem kassar vänner. Såna där man läser. Men det gäller att vänta tills det är dags, menar hon.

Arbetslös ska coacha arbetslösa – med ersättning via lönebidrag. Ja du läser rätt! Det är utbildningsföretaget Miroi som har anlitat grå arbetskraft, det vill säga en arbetslös person som man betalar peanuts, lönebidrag. Kvinnan ska ägna sig åt utbildning och coachning, enligt källan. Men dessa uppgifter stämmer inte, säger man på Miroi, utan kvinnan ska hjälpa till att hitta praktikplatser. Alltså har Miroi inte hållit sig till sanningen när man till Arbetsförmedlingen har uppgett vad hon ska jobba med.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ute ur kuvösen

Uff! Det känns som om jag har sovit i en kuvös i natt. Jag får lite fobi med all den här plasten runt omkring mig. Inte har jag sovit särskilt bra heller. Vaknade vid tretiden och var uppe en stund, somnade till, vaknade kvart över fyra nästa gång. När mobillarmet gick på klockan sex sov jag som bäst. Varför är det så?

Frukost och morgontidning intog jag på en obekväm pall, du vet en sån där pall med trappsteg som fanns i en del hem på 1970-talet. Min är röd och jag räddade den från kassering när mammas hus rensades ut. Den är inte så bekväm, som sagt, men väldigt användbar. Perfekt när man vill nå upp till översta hyllan – eller kanske lyfta ner en gardinstång eller så… Såg på en viss auktionssajt på nätet att en sån här pall hade gått för närmare 800 spänn.

En sån här pall.

Dalkarlarna hade aviserat sin ankomst till klockan sju. När jag lämnade mitt hem en kvart över stod de och rökte på gräsmattan utanför… Jag hejade när jag gick förbi och fick ett klent svar tillbaka. Och inte är det några dalkarlar i ordets rätta betydelse. Hoppas de har ordentliga anställningsförhållanden och kompetens, annars har jag inga synpunkter på detta. När jag blickar ut över de lägenheter som har fått nya fönster ser det väldigt fint ut, i alla fall. En del grannar varken hejar eller pratar med mig – mitt fel, enligt dem – men en del gör det. Och det jag har hört från de pratbara, från flera olika håll, är att de är mycket nöjda med sina nya fönster. Jag själv ser verkligen fram emot en vinter utan kallt drag som smyger sig in där fönstren inte är täta…

Idag på jobbet är det lite webbpyssel som vanligt. Dessutom hotade lovade S att jag skulle få min laptop idag, installerad och klar och att vi ska föra över filer. Det handlar dels om att föra över filer från den stationära datorn, dels att föra över filer till vår nya server. Men vi får se hur det blir. S har en tendens att hota/lova och sen händer det inget om man inte hugger tag i S rent fysiskt. Och det ska jag väl göra vad det lider. Bara det att S åker till USA i morgon och blir borta ett tag och om skiten den nya datorn inte funkar som den ska sen, blir det ju lite svårt att få hjälp.

I afton bär det av ut till Himlen där jag ska vikariera som förälder och kock. Därför blir det köpepizza så här dan före lön. Det är ju så otroligt lätt att leva på sin lön när man är van att leva på mindre än hälften. Den där sparsamheten sitter fortfarande i utan att det är särskilt plågsamt. Men det klart att jag hoppas på en mer permanent lösning än den jag har idag. Läste en artikel i morse om att långtidsarbetslösa unga kan få stora problem med hälsan senare i livet. De kan må riktigt dåligt. Jag skulle väl utan protester från nån kunna hävda att detta gäller även äldre som är eller har varit långtidsarbetslösa… Som jag ser det är det ett fruktansvärt straff att vara långtidsarbetslös och inget hellre vilja än att få jobba. Ett straff för vadå? Ja, det kan man fråga sig… Alla är ju inte elaka – som jag är…

I morgon bitti väntar sjukhusbesök och det ser jag inte fram emot. Inte nåt. Jag är rädd och orolig. Kanske mest rädd att bryta ihop. Önskar så att Fästmön kunde vara med och hålla handen, men hon jobbar och jag måste vara vuxlig. Dessutom har snälla A lovat att både köra mig dit och hämta mig. Tänk vilka snälla och genuint omtänksamma arbetskamrater jag har nuförtiden…

Jag funderar på om jag ska leka doktor själv. Doktor Britt-Maries väska finns ju numera i mitt kallförråd…

Mitt armbandsur hade stannat i lördags natt. Är det ett tecken på att tiden är slut?

Livet är kort.

Read Full Post »