Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rena’

Ett inlägg om ett seriehäfte.


 

Professor Frans Necronomicon i Uppsala

I veckan hittade en liten bok för recension ner i min postbox. Ärligt talat blev jag inte lika uppspelt som jag brukar bli när det trillar in böcker. Det här var nämligen en seriebok, det vill säga inte bara en liten aning utanför det jag vanligen läser utan flera mil. Idag till söndagsfrukosten satte jag emellertid mina litterära tänder i det lilla häftet. Och faktum är att jag njöt! Och skrattade!

Historien är inte krånglig på något sätt. Professor Frans och hans elev Henning kallas till Ulleråker där en bekanting till professorn, som hamnade på sjukhuset just tack vare honom, har fått riktigt storspel. Hon ritar och skriver på väggarna i sitt rum. Professor Frans ser förstås att det är hieroglyfer. Ganska snart inser professorn också att den värdefulla boken Necronomicon, en riktig raritet som trängs med SilverbibelnCarolina Rediviva, ska stjälas. Dessutom är självaste rektorns liv hotat – under sista april…

Jag har nog inte läst serier sen jag läste Tintin. Eller jo. Jag har ju läst vuxenserier som Nemi och Nina Hemmingssons böcker. Det här är lite både och. Det är spännande, som i Tintin, och roligt, som i Nemi och hos Nina Hemmingsson. Mycket är förstås studentikost – det hela utspelar sig ju i Uppsala. Eller Upsala, som författaren Mohamed Omar, stavar stadens namn.

Som vanligt i Mohammed Omars böcker finns här förlagor till såväl företeelser som människor som existerar i verkliga livet. Att han väljer att kalla lokalblaskan Upsala GAMLA tidning får mig att skratta högt. Det finns även andra små roligheter jag fnissar åt, som till exempel när Henning googlar på Sven Hedenvind och får frågan på mobilen om han menade Sven-Bertil Taube.

Men det finns allvarliga undertoner i häftet. Själva berättelsen handlar ju om en form av nynazism. Det är inte utan att jag undrar om det finns någon förlaga till personen som mot slutet utbrister:

Jag ska bli führer över Upsala!

Rickard Fornstedt har jobbat med manus tillsammans med Mohammed Omar, men han har även gjort illustrationerna. Omslaget är ruggigt bra och det är också de svartvita teckningarna i inlagan. Jag gillar att de är så rena som de är och jag saknar inte färg ett dugg.

Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta! Professor Frans är perfekt att njuta av i serieform.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket jag ser det positiva i regn och mörker.


 

Regnig kväll i sepia

Det regnar varje dag, vilket inte gör fönstren renare.

Det är inte många som gillar ösregn och mörker, men jag gör det faktiskt! Jag får helt enkelt så mycket gjort här hemma när regnet vräker ner utanför och mörkret sänker sig över mig mest hela dan. Idag har jag tvättat och gått ett varv med dammsugaren, till exempel. Och så har jag skött en del administration, sökt ett par jobb som kändes rätt OK. Fästmön är skjutsad till arbetet och i samma veva tog jag med mig några soppåsar till soprummet.

Det enda som inte blir gjort är fönsterputsningen. Det känns så himla trist och tröstlöst att putsa fönster när det ju regnar varje dag. Inte blir fönstren renare av regnet heller. Snart går det nog inte att se ut genom dem – regnet slår ju på åt olika håll varje dag.

Sen blir det si och så med promenader när regnet öser ner. Jag äger ett par vattentäta skor, men det är värre med ytterplagg. Skinnjackan med sin fejkade pälskrage är nog skön att ha på vintern – regn gör den fläckig och flammig. Det blir mest att jag har min gamla fleecejacka, som väl snart är 15 år gammal. Den är fodrad, men under den har jag en luvatröja så att jag kan trä luvan över huvet om det regnar lite för mycket även för mig. Dessvärre luktar det lite blöt hund om mig när fleecejackan blir blöt… Anna har inte några vattentäta skor alls och en täckjacka som i och för sig är varm, men blir väldigt tung och blöt när det regnar. Därför stannar vi mestadels inomhus i det här vädret. Under den gångna helgen har vi mest sett film och glott på TV, läst och spelat Wordfeud. Och sovit. Anna hade sömn att ta igen.

Den här veckan måste jag ta mig in till stan för ett par ärenden endera dan. Förhoppningsvis kan jag få till en lunch i samma veva med en av stans duktigaste journalister – tillika författare. Bland mina stadsärenden står att göra ett besök hos Pensionsmyndigheten som har ett litet kontor i centrum. Inte för att jag tänker gå i pension, utan snarare för att jag behöver hjälp att orientera mig lite. Jag inser att jag vet skrämmande lite om ämnet pension, nämligen.

ringar

Förlovade i sex år snart.

På fredag förmiddag bär det av på äventyr till Stockholm igen. Eftersom fredag är Annas enda lediga dag den här veckan passar hon på att följa med. Medan jag gör min grej, gör hon annat. Och så strålar vi samman för en middag framåt kvällningen, kanske. På lördag firar vi nämligen sexårig förlovningsdag, men eftersom Anna jobbar både eftermiddag och kväll då, blir det inte mycket till firande den aktuella dagen. Och på söndag är det visst Fars dag, vilket kan innebär att vi gör en utflykt till landsbygden för att gratta farbror Bosse (Annas pappa).

Men nu ska jag försöka ringa och boka julbord till Anna och mig i december. Det gäller att vara ute i god tid…

Vad har du för dig den här veckan? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag fortfarande!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nåt som we love to hate.


Häromdan skrev jag ett inlägg om reklamfilmer på TV.
Nu har jag samlat lite mer underlag så det blir ytterligare ett inlägg. För det här med TV-reklam kan verkligen engagera människor, undertecknad inkluderad. Det är nånting vi TV-tittare love to hate, ungefär.

ÖBkillen

Nåns älskling? Säkert, men inte min, i alla fall… (Bilden är lånad av Mrs Wedell.)


Jag köper fortfarande inte
att all uppmärksamhet – även dålig – är bra. För när det gäller varor och tjänster är väl ändå syftet med reklamen att skapa goodwill??? Som ju ofta i reklam-TV:s värld blir badwill. Man blir irriterad och tycker att företagen är töntiga/knäppa. Hur troligt är det då att man handlar där? Jorå, jag åkte till Ö&B häromdan för att köpa en grej som jag sett i reklamen – pappersreklamen. Annars undviker jag stället så mycket jag kan. Är livrädd för att möta den Överenergiske killen med de många tänderna ovan! (Han borstar nog inte med den tandkrämen som tandläkaren som låter som om hon har en muninfektion gör reklamfilm för…).

Livrädda var det många som blev för ett par år sen för en tjej som gjorde reklam för vissa apoteksvaror. Jag blev det inte, jag tyckte att det var en ganska neutral och OK reklam. Men en aktuell reklamfilm jag verkligen blir skraj för är Kicks! Hur i helskotta tänkte de??? Sminket gör ju människorna i filmen ännu läskigare! Vem vill köpa då?

Riktigt dålig reklamfilm just nu är den med Tommy Körberg och färgen. Har Tommy Körberg så dåligt med pengar att han måste ställa upp och spela in sånt skräp?

Och Dajreklamen (Förlåt, det stavas visst Daim nu för tiden…) Du vet den som använder stereotypbilderna musklig man (hård utanpå) och mjukisman (mjuk inuti). Eller nej… Tvärtom var det nog… Hur som helst: dåligt! (Dessutom fastnar just den här chokladbiten otroligt mycket i tänderna. Tur att jag då använder en annan tandkräm än den i reklamfilmen, för mina tänder blir rena och jag det låter inte som om jag har två tungor i käften när jag pratar.)

Många reklamfilmer handlar om ätande, en del handlar om bantning. Man undrar bara varför de ändå ganska seriösa Viktväktarna fortsätter att visa reklamfilmerna med Shirley Clamp när det avslöjades att hon hade använt en helt annan metod för att gå ner i vikt snabbt – så hon kunde spela in reklamfilm åt Viktväktarna, eller? Man undrar.

Tillbaka till reklam för ätande. Det sämsta jag har sett på länge är nog Burger Kings reklam om killen på stranden med anden. Han som frivilligt avsäger sig tre sinnen – känsel, hörsel och syn – bara för att få behålla sin hamburgare. Det här är snudd på kränkande reklam, tycker jag! Vad tycker personer med funktionshinder som är döva och blinda, till exempel, om denna reklamfilm?

Eller nej. Lägst ner på min lista av dåliga reklamfilmer just nu är nog filmer av typen

saker som pratar.

Alltså, tror reklamfilmsmakarna att folk är dumma i huvudet eller? Jag blir förbannad på kontaktlinser som pratar Kalle Anka och diskmedel som har åsikter!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en loppistur, en MG-träff och en runda på Disagården.


Lördag och hyfsat väder
för en utflykt ut på landet med bil. Det vill säga bara lite sol och lagom temperatur (21 grader). Vi for från stan strax efter klockan elva och anlände till Emmaus i Gryttby just före tolv.  Och det var tur, det, för det står att loppisen öppnar klockan elva på lördagar på ställets webbplats. Det är fel. Stället öppnar klockan tolv. Att det ska vara så jädra svårt att uppdatera viktig information som öppettider…

Först tog vi en runda i uthusen, utom bland kläder och skor för där luktar det så illa, tycker jag. Jag hittade ingenting där som jag ville ta med mig hem, men Fästmön gjorde ett bokfynd till Kronprinsen.

Innan vi fortsatte in i finhuset (huset där alla fina saker finns) tog vi var sin glass. Annas glass var svart och grå, såg inte alls god ut. Men det var den.

Vi tillbringade en lång stund i bokrummet, men jag hittade ingenting där heller. Idag hittade jag bara fula saker här, faktiskt! Innan vi for hemåt tog vi en fika och det var goda mackor – även om de var bredda på fel sida, enligt oss.

Eftersom dagen blev finare och finare bestämde vi att stanna till vid Disagården. På dess parkering var det MG-träff och vi dreglade över alla snygga bilar…

På Disagården gick vi runt en bra stund. Det var ju inte lika hett idag som när jag var där med Inger och Fia. Anna upptäckte att jag visst hade haft rätt: där fanns ett hus i vilket Annas släkt på pappas sida har bott!!!

Vill du se på Annas bilder, kan du kika på Instagram.

Mina bilder från dagen hittar du här:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagskvällen är här och då vet den som följer den här bloggen vad som väntar: Tofflan goes matblogg och öppnar sin Svarta Bok.

Tofflans svarta bok
Nu ska vi se här…


Hittills har det blivit vegetariskt och fågel,
så idag är det dags för fisk. Här kommer en rätt som är väldigt lätt att göra och som går att förbereda kvällen innan om man nu vill det.

Inkokt lax
Så här ser det ut i original!


Kokt fisk behöver inte vara tråkigt.
Det är det här receptet ett bevis på, tycker jag. Laxen ska serveras kall. Till den rekommenderar jag kokt potatis, hollandaisesås, sparris, ärtor och tomater!

Inkokt lax
(Tre – fyra portioner)

Vad behövs?
ett kilo lax (frusen som tinats går bra)

vatten

salt

6 – 7 vitpepparkorn

6 – 7 kryddpepparkorn

ättika eller citron

purjolök eller gul lök

lagerblad

dill


Redskap:
skärbräda

kniv

sax

kastrull

slev

teskedsgumman – äh jag bara skojar, teskedsmått


Börja med
 att skölja firren och klippa av fenorna. Skär fisken i cirka två centimeter tjocka skivor. Skölj av delarna i kallt vatten. Häll i vatten i kastrullen – tillräckligt så att det täcker fisken sedan! Häll i ett par teskedar salt per liter vatten. Häll i vitpepparkornen och kryddpepparkornen. Häll i en droppe ättika eller citron – det renar fisken. Hacka purjolök eller lök och lägg i kastrullen. Lägg i några lagerblad och häll i lite dill. Koka upp och låt lagen koka ordentligt i fem minuter.

Ta bort kastrullen från plattan och lägg i laxskivorna. Sänk värmen till lägsta. Sjud fisken i ungefär 20 minuter. Häll bort lagen. Låt fisken svalna. Rensa.


Min kommentar:
Riktig svärmorsmat!


Här kan du läsa tidigare recept: 

Fårost- och tomatsåslasagne

Pasta Tricolore


Livet är kort. Och det ska vara gott att leva, vet du väl.

Read Full Post »

Idag talade jag en stund med en vän om vänskap. Detta att man faktiskt ibland kan vara färdig med en vänskap. Att den tar slut. För det händer. Precis som en kärlek kan ta slut kan en vänskap ta slut. Om den inte odlas och vårdas – från båda håll.

Jag har släckt många vänskaper i mitt liv. Ofta för att jag har känt mig sviken, men minst lika ofta därför att de bara avtar, faller sönder, dör, helt enkelt. Och finns det ingen lust eller ork till vårdande från båda håll är det ju liksom ingen idé att hänga kvar.

Via cyberspace och framför allt bloggen har jag fått många nya vänner. Även bland dessa finns det såna som har kommit in en stund i mitt liv och sen passerat ut. Men det finns också vänner som jag har tagit till mitt hjärta, som jag önskar att jag kunde finnas till lite BÄTTRE för. Det gäller emellertid att se att man inte alltid räcker till, att det finns avstånd som är för långa eller liknande. Man gör så gott man kan. Man hörs av. Man ringer, mejlar, messar, kommenterar. Och att veta att nån bryr sig om just mig, hur jag mår och hur jag har det, känns skönt inuti.

Igår kväll klampade jag in hos en vän som hade sorg. Jag visste ingenting om det, men L, som kom med kläder till mig när jag låg på sjukhus, hade mist en familjemedlem. Och så plingade jag på dårå, bara för att be om lite hembevakning under de dagar jag är hos mamma. Jag tror inte att hon grät för att jag klampade in, utan det bara brast. Sen att jag stannade kvar och lyssnade släppte fram fler tårar. Tårar ska ju vara renande, men f*n så ont det gör att gråta ibland.


Tårar ska rena, men f*n vad de gör ont ibland!

                                                                                                                                                               Nu kunde vi konstatera att vissa dar bara är så här. Och jag berättade att jag fortfarande saknar min pappa trots att det har gått fyra år. Det vi emellertid kunde konstatera var att både min pappa och L:s familjemedlem slapp bli grönsaker på grund av att de blev sjuka. En klen tröst, kanske, men ändå. Det gör ju ont när de rycks bort så där hastigt, fast samtidigt är det nog vad man önskar sig själv – en snabb död, så man slipper plågas. Och nu när L fällde sina tårar och jag inte vände mig om och gick, har vår vänskap förstärkts. För riktiga vänner drar inte när det är svårt. De stannar kvar. De finns där för att de bryr sig.

Read Full Post »

Låååååångfreeeeedag… Tja, den brukar vara just låååång… Förr i tiden var inga affärer öppna, hade man TV var det bara skit och trist på den och man fick INTE gå bort och leka med kompisar. Man skulle ha låååååångtråååååkigt, helt enkelt… Idag är det lite annorlunda – och tur är väl det att man inte tar så hårt på traditionerna. För den som är kristen ”firar” ju påsk till minne av Jesu död och uppståndelse. Idag är det död som gäller, men på tredje dagen är han tillbaka igen! Det vill säga försvunnen från sin grav. Det måste ha varit en märklig upplevelse för Mariorna när de kom (hon från Magdala respektive Jesus mamma).

Skärtorsdagen, från det ena till det andra, som ju Frida firade igår med SKÄRA strumpor, har inget med färgen skär att göra. Det var den dagen nattvarden instiftades och den dagen man renade sig, kroppsligt och andligt. Ordet skär i skärtorsdag kommer från fornsvenskans skaera som betyder rena.

Men tillbaka till denna lååååånga fredag. Nog blir den lite lång ändå. Anna och jag skuttade upp tidigt för att köra in till stan. Min kära fästmö började nämligen arbeta klockan 7.30 och ska göra det till 13.30. Själv har jag åkt hem för att hämta lite tillbehör till laxen och sillen i kväll i flytande form och för att ta en dusch och tvätta håret.

Lillplutten var riktigt risig igår kväll och somnade nästan framför Antikrundan. Han var hostig och snorig och febrig. Och i morse vaknade jag och känner mig hängig och hostig, framför allt. Hade huvudvärk också 😦 Men det vore ju lite konstigt annars. Jag har ju varit frisk länge och en förkylning med hosta får man väl lov att ta. Fast det känns ju liiiite trist när jag har sett fram mot Anna-dagarna nästa vecka. Får hoppas jag är pigg till dess! I vart fall får vi också se om det blir nån tripp till farbror Bosse i morgon, påskafton. Det beror ju lite på hur Elias mår. Själv försöker jag kurera mig med Ipren och C-vitamin i brusform.


Denne man…

                                                                                                                                                                        … i kombination med…


…denna dryck är dunderbra mot lättare infektion i näsa och hals!

Nu ska jag bläddra lite i gårdagens blad innan jag hoppar in och SKAERAR mig i duschen. Innan jag åker och hämtar Anna ska jag slå en signal till mamma också och kolla läget. Det känns lite trist att hon ska vara ensam, men samtidigt vet hon att jag ju kommer ner snart till flytten!

Read Full Post »