Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rena samveten’

Ett upprört inlägg, men ändå ett inlägg om mod.


Uppdaterat inlägg:
Lyssna på Hilde Klassen, här ett inslag från Radio Uppland


Jag såg på Twitter på lunchen 
att lokalblaskan äntligen har gjort nånting bra: duktige, modige Staffan Wolters har skrivit en artikel om den från kommunen utköpta Hilde Klasson.

Idag tycks det vara kutym att köpa ut människor som anses icke önskvärda. Hilde Klasson har inte bara en anställning (ja, hon har inte slutat än!) vid Uppsala kommun för att utveckla Gottsunda. Hon är S-politiker och jobbar även fackligt. Det är just jobbet för facket som hon själv tror är skälet till att hon blir utköpt. Fast hennes chef säger att det är Hilde Klasson själv som vill sluta.

Till Upsala Nya Tidning säger Hilde Klasson:

[…] Jag har aldrig bett att få sluta. Jag vill arbeta kvar men har pressats att skriva på avtalet. Jag fick veta att det inte skulle bli så roligt för mig om jag valde att stanna […]

Har vi hört den förut? Svar: JA! Historien tycks upprepa sig om och om igen, med lite andra aktörer, bara. Men rollerna består fortfarande av chefer som vill bli av med anställda de inte gillar. Anställda, som på nåt sätt har misshagat dem, tvingas att skriva på avtal eftersom det annars, underförstått, blir ett helvete för dem. Är man dessutom, som en mig närstående person, trakasserad och utmobbad av chefen sen en tid tillbaka orkar man inte stå emot detta sista. Tro mig, jag vet. 

Övriga roller spelas av så kallade arbetskamrater som gör allt för att rädda sina egna skinn, till och med går över lik, mobbar, ljuger och snackar skit bakom ryggen – alternativt tiger eftersom de är rädda för att de ska ostraceras (omplaceras eller få kränkande arbetsuppgifter) eller, som Hilde, avpolletteras. Till min lilla glädje noterar jag dock att Hilde Klasson åtminstone har en kollega som står upp för henne. Heder, Mie!

Hilde Klasson är 60 år och får nu avtalspension tills hon fyller 65. Det är kanske lättare för henne att bråka och gå ut i media än den som är tio, femton år yngre och måste leta nytt jobb eftersom avgångsvederlaget inte var så stort. Men det spelar ingen roll. Det är viktigt och modigt av Hilde Klasson att våga prata om det här. Jag vet nämligen många som har skämts i flera år kring sitt utköp.

tårar
Många har skämts i flera år för att de har blivit utköpta.


Staffan Wolters är den journalist
som jag länge har hoppats på ska skriva om detta. Jag hoppas emellertid få ännu mer av honom: att han, när han ändå är igång, gräver lite hos andra offentliga arbetsgivare. För inte heller dessa har rena samveten. Det finns så mycket skit att gräva upp, så sluta inte, Staffan! Fortsätt, du modige man!

Jag tycker att du som har läst det här inlägget också ska läsa UNT-artikeln (länken finns ovan i det här inlägget). Vidare tycker jag att du ska lyssna på kommunfullmäktige som debatterar den senaste tidens utköp på måndag.

Och för den som inte vet det, men… Visst kan man som enskild stämma sin arbetsgivare inför Arbetsdomstolen. Många enskilda skulle vinna där mot arbetsgivaren. Men domen som skulle följa skulle innebära lägre ersättning än avgångsvederlaget. Även den som har blivit petad från sitt jobb behöver leva. Men hur lätt tror du att det är att få ett nytt jobb efter att ha blivit utköpt?


Livet är kort.

Read Full Post »

Inte har du väl måndags blues? Måndagar är ju så härliga! Vardagen tar över och allt faller på plats igen. Ordning och reda, kanske lön på fredag. Om du har nåt jobb, vill säga. Jag såg två annonser igår på jobb som verkar intressanta och ska sätta mig och skriva ansökningar.

I helgen har jag sett och hört ett och annat. Hur De Onda i vår tillvaro kan slå så hårt. Och så har jag snöat in på att de som har felat grovt tycks klara sig undan och till och med applåderas och promoveras. Men trots det ger en del av oss, som visserligen inte är felfria, men som fick halshuggning och deportation som straff och som blev utan applåder, guldklockor eller nåt tack för det vi ändå åstadkommit, inte upp. Vad det måste reta! Vad vi måste kännas som vaglar i Djävulens öga när vi kan stå framför våra barn med rena samveten. Rena samveten. Tänk på det ett tag!


En del av oss ger inte upp.

                                                                                                                                                              Lite svalare idag, än så länge, och lite mulen himmel med inslag av sol. Kan ju tänkas bli hett igen. På dagens agenda står att ringa ett samtal och försöka beveka samt att återlämna en nyckel. Det är alltid nåt sorgligt med att återlämna nycklar, tycker jag! Man har haft ett förtroende och kanske ett uppdrag – och sen har man inte det längre. Eller man flyttar. Lämnar ett hem fullt av minnen för ett ställe som jag ännu inte har satt nån prägel på alls.


Det är nåt sorgligt med att lämna tillbaka nycklar.

                                                                                                                                                    Huvudvärken bultar bakom pannan idag. Jag känner mig trött och tung i kroppen. Åter en lingonvecka – så typat! Jag blir ju så slut av blodförlusten och att trycka i mig leverpastej är ingen höjdare… Men så får det bli! En tur till Tokerian senare, alltså, för att inhandla järnmat.

Nu har jag sparkat igång den här dan och det är bara att fortsätta…

Read Full Post »