Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘remiss’

Ett inlägg i vilket Tofflan åker omkring lite i omvärlden på nätet, bland media och så.


Det är svårt att ta sig ut hemifrån ibland.
Vissa dar får man tvinga sig. Men idag ska vi nicka pick framåt seneftermiddagen och det blir gott! Först gör jag emellertid ett åk bland nättidningarna. Man måste ju hålla sig lite à jour… Häng med om du vill, stå kvar om du känner för det. Dä bar’ å åk, annars!

 

Vi leker att du är en katt

En del människor är katter utan stake svans.

Pelle Svanslös hus stänger. Och skälet är att ekonomin inte går ihop. Redan på söndag den 25 slår portarna igen. Huset invigdes 2004. Lite synd, dårå, tycker jag, för Pelle Svanslös är ju liksom en riktig Uppsalaprofil. (Sen finns ju Pelle utan Svans, men vad jag har hört av en liten fågel har denne flyttat till en mindre ort utanför stan. Eller… hur var det nu? Var Pelle utan Svans sambo eller..?)


Köerna till UL-center är kvar.
Men jisses… Nu har ju till och med jag lyckas läsa mig till att jag kan byta in mitt värdekort hos ett ombud och inte nödvändigtvis hos UL-center på stan. Jag åker hellre bil till mitt ombud än till centrum med mitt kort. Före den 29 augusti bör jag byta in värdekortet, för efter den dan kan det inte användas längre. Men när de nya värdekorten kan börja användas förtäljer inte historien. Lär inte bli mycket folk på stan den sista helgen i augusti… Om folk inte åker bil. Men det har man knappast råd med med tanke på de parkeringsavgifter som är i centrum.

 

Doktor

Nu får doktorn remittera till UCC!

Landstinget kovänder om UCC. Och DET tycker jag är bra! För det här har varit en av de löjligaste och mest prestigefyllda dumheterna jag har varit med om! I vintras vägrade Sjukstugan i Backen att skicka patienter till kliniken, där det finns såväl medicinsk expertis som högteknologisk utrustning för behandling av patienter med bukhinnecancer. Alltså i vårt landsting. Andra landsting har remitterat sina patienter hit. Våra patienter har fått remiss till exempel till Frankrike. Eller betalat själva för vård på UCC.
Som han den där i rosa tränkan brukar säga när Horace avslöjar namnet på Nobelpristagaren i litteratur:

Äntligen!

”Fler borde tänka på språklagen”. Det säger författaren Thomas Bannerhed och då tar Dagens Nyheter och slår upp det stort. Inte när en ödmjuk – HA! -Toffla bloggar om det, inte (det har jag gjort så många gånger att det inte går att länka till allt jag har skrivit om klarspråk…). Då reagerar knappt nån. Men detta ÄR ett problem och myndigheter följer inte språklagen som de borde!bra att även Thomas och Dagens Nyheter uppmärksammar det, ändå.

 

min nya kamera

Min egen kamera.

De använder Instagram mest. Jag har inte reggat mig på Instagram, för jag fotar, publicerar och sparar bilder på annat sätt. Men lite sugen är jag allt… Inte hade jag nån aning om att det redan är 1,2 miljoner svenskar som finns där! Uj, uj, uj… Den typiska instagrammaren är en ung jämtländsk kvinna, enligt en studie som nyligen gjorts. Där ser man!


Sveriges mest populära kaka.
Gissa vilken det är? Jag kan bara hålla med och hoppas på att NÅN bakar nåt smarrigt åt mig endera dan… Har jag inte namnsdag snart? Är det inte Toffledagen? Eller… fyller jag inte 51 och ett halvt alldeles strax..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken otrolig frihet! Idag jobbar jag – utan kryckor!!! Jag har gått flera gånger i korridoren och hälen känns bara av lite grann. Nu har jag fikarast, ett riktigt kalas, som synes!

Skrivbordskalas.


Leverpastejen får hänga med
ett tag till. Jag behöver få upp mina värden och det är enklare att käka leverpastej som smakar lite åt fiskhållet än att trycka i sig fem kilo broccoli. Men gott… Njae… Ser det som medicin. Dessutom reagerar magen lite på pastejen, vilket är bra eftersom den antiinflammatoriska medicinen jag käkar mot hälskiten stoppar upp saker och ting.

Söndag var det igår och jag hade en skön och vilsam dag. Överhuvudtaget har den här helgen varit vilsam, även om en del tankar snurrade efter fredagens farväl. Jag, som ju försöker göra allt för att inte fira jul i år, hittade min svarta stjärna. Jag monterade ihop den på kvällen och den är onekligen väldigt stor… Typ gigantisk… Men jag planerar att stuva om lite bland växterna i köksfönstren så blir det nog bra.

Telefonerade med mamma både lördag och söndag. I lördags fick jag veta allt om kaffekalaset i onsdags och igår var det en massa prat om julmat. Och plötsligt fååår jag komma dit i jul om jag nu kan köra bil. Vilket jag inte vet än. Det är som om mamma skäms för att vara ensam i jul, själv skulle jag välkomna det. Igår kväll, innan vi somnade, låg jag och berättade för Fästmön hur jag skulle vilja fira jul i en stuga i skogen, utan mobil eller dator, bara en stor, fet brasa. Och Anna, förstås. Och en massa god mat och dryck, fullt av snö och en tomte som bultade på dörren på julafton. Drömma kan man…

Nu har söndagen övergått till måndag. Jag var tidigt på jobbet eftersom jag låg lite efter – jag tog en semesterdag i fredags. De första timmarna har jag ägnat åt att svara på mejl, publicera lite på webben och ringt ett antal samtal för att fråga om copyright i olika sammanhang. Lärorikt!

Klockan elva sticker jag till Boländerna där jag har en tid bokad hos en ortopedkonsult för avgjutning. Ska bli intressant att se om jag kommer därifrån med båda fossingarna i behåll… Men först av allt ska jag fråga vad kalaset kostar. För nån remiss har jag ju inte, bara en rekommendation från doktorn på mottagningen att kontakta denne konsult för att få inlägg. Om det visar sig att han ska ha typ fem miljoner får jag lov att tacka nej. Barna och mamma och Anna måste ju få lite julklappar även om jag inte ska fira jul…


Livet är kort.

Read Full Post »

Jorå, tack som frågar! Lunchdejten gick bra och det efterföljande mötet också. Nu hoppas jag att ingenting annat eller ingen annan krånglar så att det kan bli nåt bra av det hela. Vad det handlar om? Tja, en mig närstående person som behöver få lite flyt på tillvaron. Nuff said!

Min artikel hann jag skriva färdigt och den har varit ett par rundor på kontroll. Det gäller att komma överens. Bilderna har jag däremot inte kollat än, det får sparas till i morgon förmiddag.

Framåt eftermiddagen åkte jag sen ner till stan för att röntga hälen. Jag hittade en bra parkeringsplats ganska nära. Parkeringspriset var också bra, 15 kronor i timmen. Lite skillnad mot parkeringshuset som ligger intill mottagningen – där kostar det 25 pix i timmen att låta bilen stå. Vinkade förresten till Fästmöns mamma och L som passerade när jag skulle betala parkeringsbiljett! De undrade vad jag gjorde där, på kryckor och allt…

Inne på mottagningen var det verkligen fint i väntrummet. Fräscht och snyggt i svart-vitt-grått och med gröna växter.

Fräscht väntrum. Mina kryckalainen i förgrunden.


På väggarna
var det målat grenverk i grått. Tilltalade mig alldeles förträffligt eftersom jag älskar träd!

Älskar träd!


Här satt vi och väntade,
hälen, kryckorna och jag. Det kom en del folk – och det gick en del. Men det är inget ställe man bara kommer till utan man måste ha remiss, förstås. Svaret kommer till min husläkarmottagning senast fredag, utlovades det, så jag ska väl ringa och få en telefontid med doktorn i nästa vecka, som vi kom överens om. Faktum är… och jag vågar knappt säga det… men hälen känns bättre! Jag har nu tagit två tabletter och ska strax ta den tredje antiinflammatoriska. (En tablett morgon och kväll.) Den isande, ihållande värk som jag plågades av igår eftermiddag har inte infunnit sig – och då har jag trots allt gått ganska mycket idag. Med kryckor, förstås, men ändå.

Ond häl på väg att bli bättre???


Jag hade tur som en tokig,
för jag hann göra ett bankärende också. Jag hade en tung burk med mynt som jag länge tänkte växla in. Eftersom banken och röntgenmottagningen ligger nära varandra passade jag på idag. Hela 625 kronor blev det, mest enkronor. Allt hamnade nu på mitt konto!

Sen var det bara att åka hem. Hade jag åkt till jobbet hade blivit en tur ut och sen vända igen. Har jobbat lite hemifrån, svarat på en del mejl och så. Dessutom hann jag göra en förmiddagsmacka till i morgon. I samband med detta uppstod nästa skada, med blodvite som följd!

Jag lyckades skära mig på tummen.


Eftersom jag nästan svimmar
av blod var det bra KBT-träning att fota tummen och blodet, men jag skakade, som synes, bilden är oskarp.

Strax ska jag åka in till stan igen för att klippa mig. Håret känns lite tjockare nu, det har annars fallit av mig i tussar. Fult och jobbigt, för jag har alltid varit stolt över mitt hår och vårdat det ömt.

Mina aliens bråkade med mig idag, så det var bra att jag hann hem och fräscha till mig lite. Jag känner mig emellertid yr och har ont i magen. Men det är bara att bita ihop och tänka att snart, snart är detta elände över. Och då menar jag verkligen över. Ingen mer behandling efter operationen!


Livet är kort.

Read Full Post »

Frågetecknet i rubriken? Tja, med det avser jag att en dag som bara är rätt igenom grå har man bara om man själv inte gör nåt åt gråheten. Som igår, till exempel. Trist väder, trist dag, helgen långt borta. Då firar vi två medarbetare som fyllt 40 respektive 60 med tårta i samband med institutionsmötet. Riktigt lyckat blev det, för jubilarer höll tal och tackade och en av dem berättade att h*n är på sitt trettionde år här. (Jag kände hur det högg till i hjärtat, för jag skulle ha fått guldklocka från min förra arbetsgivare förra året. Men den tog somliga ifrån mig.) Jag är inte i alla lägen den som tycker att det är bra att man stannar på en och samma arbetsplats hela sitt arbetsliv. Själv var jag på en tre, fyra platser i mitt förra liv, dock hos samma grundarbetsgivare. Den som stannar länge inom en organisation får en erfarenhet som borde vara guld värd – mer än en guldklocka! – för alla arbetsgivare, eftersom den är så ovanlig. Men bäst av allt är blandningen av gamla och unga – och det tyckte denna, kloka jubilar. Och jag.

Jordgubbstårtan var divine!


Igår kväll väntade Fästmön hemma
med spänning på att jag skulle ställa mig vid spisen. Det är nämligen ganska ovanligt, allra helst som att Anna var ledig. Och den som är ledig brukar laga kvällsmaten hemma. Anledningen till att jag tog över mitt eget kök var att jag skulle tillaga svampen jag hade fått av kollegan ML i måndags. Det blev var sin omelett med kantarellstuvning – och två påsar kantareller till frysen. Stuvningen blev lite klen, jag inser att jag behöver träna. Men det var ju svampen som var viktigast, inte redningen, så att säga.

Efter duschen jublade jag eftersom jag noterade att den svarta pricken vid vårtan försvann – och därmed vårtan. (Pricken är vårtans rot och den måste försvinna, annars är vårtan kvar.)Tänk att det svindyra medlet Vårtfri verkligen gör skäl för sitt namn! Jag är mycket nöjd.

Jag behövde stappla ut med sopor, men sen kollade vi på andra och sista delen av Edwin Drood, som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Den slutade lite oväntat, vilket jag gillar. Men jag undrar om mr Dickens skrev klart berättelsen eller om nån annan gjorde det åt honom. Han sägs ju ha dött med verket i sina armar – och verket var då ofullbordat…

Vad händer idag? På jobbet ska jag göra ytterligare några sidor på webben åt en av institutionerna (igår gjorde jag sex eller sju, minns inte). Det arbetet fortsätter och jag ska även försöka få klar och publisera en nyhet på vår externa startsida. Dagens lunch blir tillsammans med min bok på gång på Thaistället, alltså av asocial art. Jag behöver det ibland. Och dessutom vill jag läsa ut boken jag fick låna av en av forskarna. Den här boken är väldigt speciell, men det har jag insett först nu mot slutet. I början kunde jag bli galen på all detaljrikedom.

Härom natten fick min mobil spel och laddade ur och började pipa och ha sig strax före klockan två, när jag sov som bäst. Det är verkligen dags att pensionera den, men jag älskar den och har svårt att skiljas från den. Så jag har tre batterier till den som jag alternerar. Igår laddade jag upp batteri nummer två och håll nu en tumme att det funkar som det ska under dan! Eftersom framtiden är så osäker vågar jag inte riktigt investera i en ny mobil, eftersom jag inte kan dra på mig nån återkommande månadsavgift ifall det värsta scenariot blir verklighet. Ja, jag är orolig och bekymrad, men jag försöker att fokusera på det som är positivt och bra. Att ingenting är säkert i livet – mer än att du alltid ska leva med dig själv. Det har jag fått lära mig med besked, så det är jag beredd på.

Jag hade väldigt ont i hälen igår kväll. Den till och med värkte, vilket den inte har gjort så mycket. Den har mest gjort ont att stå och gå på. Mina andra krämpor är som de är och jag känner av en molande värk hela tiden. Inte ett ljud har jag hört från Sjukstugan i Backen än, men det har ju bara gått två månader sen de fick remissen och de verkar ju mest vara bekymrade över att patienterna ser vad de har för underkläder… Men det är lite märkligt… När jag väl tog upp mina besvär med doktorn och han skrev en remiss eftersom han tyckte att det var liiite jävligt för mig, då har det problemet nästan blivit sekundärt. Kan kroppen hela sig själv? Kan kroppen mota bort en alien som tar en i besittning? På utsidan ser det likadant ut och när jag känner så känns det likadant. Men jag behåller livet inuti mig och det är en märklig känsla. Är det en prövning eller är det en gåva eller är det bara en tillfällig respit? Jag har inga svar, men jag kan meddela att jag bekämpar min alien med alla krafter jag har till övers. Alla.


Livet är kort.

Read Full Post »

Hepp så var det måndag! Söndagskvällen, när jag skulle få så mycket gjort, använde jag cirka två procent av till nyttigheter, resten till att spela Alfapet på nätet. Inte en enda match har jag vunnit och jag gissar att det är kloka ugglor utan Ajfånar som häckar på nätet. Sparvarna häckar på Wordfeud. Så måste det ju vara, för jag är ju egentligen världsbäst. Ibland.

Play it again, Sam Tofflan!


Men jag märkte att klockan hade sprungit
fram till nästan 22.30 igår när jag försökte lägga icke rumsrena ord som fi**a, pi**, slyna och sånt. Vart tog kvällen vägen??? Nåja, då vet jag vad jag ska göra kvällen som kommer – stryka en jättehög med kläder (tre maskiner). Tjolahopp!

Morgonen var lika grå som igår, men temperaturen har stigit till närmare åtta grader. Tjolahopp igen, liksom! Bara för att Fästmön har tillgång till Slottet den här veckan ska dagarna regna bort. Själv är jag på väg att rinna bort på ett annat sätt. Idag är det den sextonde dagen jag blöder och det vill liksom inte sluta. Det är inte precis nån fors, men ändå. Hur som helst börjar det bli dags att ringa doktorn för att boka tid för uppföljning samt även provtagning. Jag kanske ska be om en remiss så att man tar bort den där Alien som har bosatt sig i min mage. Jag har sett den själv på skärm. Jädra missfoster! Förutom blödningarna gör den också så att jag inte kan vänta med toabesök om jag behöver gå, så att säga. Kollade också mitt TBE-kort igår och jag behöver inte ta nån boosterdos förrän 2014! Skönt, jag gillar ju inte sprutor och vaccin och det här är det enda vaccin jag har tagit i vuxen ålder.

I morse var det Segpropparnas Dag, tror jag. Först höll jag på att inte komma ut ur bostadsområdet eftersom tre änder hade bestämt sig för att blockera utfarten till leden. De struntade totalt i om jag tutade. Är änder döva, månntro? Jag kanske ska prova att blinka med helljuset nästa gång.

Änder fotade av Micke Lindström, Vallentuna fria.


Vid Dofternas Bro var det som vanligt segt
även om det har blivit bättre de senaste månaderna. Men just det stället är ett strålande exempel på hur ouppmärksamma folk är när de kör bil! Det är nämligen 70 här. Tror du att det är nån som kör i 70? Nej. Eller nja. Vissa av oss – pekar med hela jävla handen – försöker, men det är ju inte så lätt när Alla Andra plötsligt ska spela laglydiga – tror de! – och kör prick 50. Men hallå! Sluta snacka i mobilen eller spela Wordfeud och koncentrera dig på körningen i stället!

Men jag kom fram till slut till mitt älskade jobb! Redan i dörrslussen mötte jag S som dryftade en kommunikationsfråga med mig, en fråga som nog kan bli till ett pressmeddelande, vad det lider. Spännande saker pågår onekligen i det här huset!

För övrigt blir det intervjuer den här veckan med några av medarbetarna på institutionen en trappa ner. Jag ska också delta i ett lunch-webinar i morgon kring sociala intranät. Synnerligen intressant eftersom jag bygger intranät och vill få sidorna mer sociala. Lunchen ska intas vid datorn, så det lär få bli nån macka med icke kladdigt innehåll. Kanske kalkonsalami, jag köpte en liten ask igår.

Read Full Post »

Migrationsverket har lämnat ett yttrande och i och med det släppt ett förslag som säkert orsaker en del frågor och debatt. Förslaget går ut på att asylsökande till vårt land som får jobb här i stället kan söka uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Idag är detta möjligt först när asylansökan har blivit avslagen.

Migrationsverket menar att det är omänskligt att låta den asylsökande vänta tills ansökan blivit avslagen innan h*n kan ansöka om uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Den nya arbetskraftsinvandringslagen kom 2008 och gick igenom eftersom regeringspartierna och Miljöpartiet slöt upp bakom den. Lagen gör det möjligt för asylsökande som har fått avslag på sin ansökan att ändå stanna i Sverige, men som arbetskraftsinvandrare.

Den direkta fara jag ser med förslaget är att rätten att söka asyl kanske urholkas. Det är ju en viss skillnad mellan att söka asyl för att man inte kan leva i sitt hemland till exempel på grund av att det krigas där och att söka uppehållstillstånd för att jobba i ett annat land. Blir det då inte en risk att rätten att söka asyl försvagas?

Men Migrationsverket menar att en dubbel ansökan förenklar för individen och snabbar upp processen. Och det kan jag ju också hålla med om.


Att jobba innebär att vara en del i samhället.

                                                                                                                                                            Sossarnas invändning mot det hela är att cyniska arbetsgivare kan få för sig att utnyttja utländska arbetare. Men det händer ju redan idag – och det är ju inte bara utländska arbetare utan även svenska som utnyttjas. Jag tänker på alla dessa så kallade svartjobb som existerar. Är det då inte bättre om den del av dessa jobb blir lagliga? Eller är arbetsgivarna i såna trångmål att de verkligen inte kan anställa nån ”på riktigt”?

Intressant i sammanhanget är att sedan lagen infördes för tre år sen har 2 785 ansökningar behandlats. Av dessa har 1 162 före detta asylsökande fått tidsbegränsade uppehållstillstånd som arbetskraft.

Klart är i alla fall att Sverige lär ha ett behov av arbetskraft i framtiden. Stora pensionsavgångar väntar och folk som har arbetat hela sina liv kanske inter orkar eller är för utslitna för att jobba ”ett tag till”. Men vi är många som inte är vid pensionsåldern än och som inget hellre vill än att jobba!!!

Att leva i en tillvaro där man bara går omkring och drar är nåt som de flesta av oss inte gillar. För mig personligen har det varit ett helvete. Jag skulle mycket hellre arbeta, helst för en lön. Det jag gör nu ger mig inte en lön, bara ett bidrag till mitt uppehälle. Men det ger mig en mening. Det ger mig nåt att göra. Det stärker mitt självförtroende. Hade jag varit invandrare hade jag dessutom fått ett utmärkt tillfälle att träna min svenska.

Att jobba är ett sätt och en väg att bli en del i vårt samhälle. Så ser jag det. Hur ser du det?

Read Full Post »

Läser och blir lite förvånad – glatt, emellertid – att försvaret uppmuntrar sina anställda att twittra, använda Facebook och liknande. Försvaret har utrett hur man ska ställa sig gentemot de nya medierna och har utgått från E-delegationens riktlinjer.

Försvaret har i sin utredning kommit fram till att sociala medier är användbara källor till information. I ett direktiv står det därför att man…

[…] uppmuntrar sina medarbetare att använda sociala medier och delta i samtalet om myndighetens verksamhet […]

Twittrandet etc är också helt OK att ägna sig åt på arbetstid, så länge man inte går emot andra bestämmelser eller att det hindrar de anställda från att utföra sina arbetsuppgifter.

Syftena med att tillåta de anställda att använda sociala medier är dels att öka kunskapen om Försvaret, dels att främja en offentlig dialog. Det finns väldigt få restriktioner, men en av dem är dock att man inte får diskuterar ärenden som handlar om enskilda personer.

Direktivet är nu ute på remiss till början av mars.

Hoppla, hoppla, detta hade jag INTE förväntat mig!

Read Full Post »

Older Posts »