Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rekommendera’

Ett inlägg om en bok för de yngre. Ett julklappstips, kanske, till och med..?


 

Stjärnklart SallyHäromdan hittade jag en vit bokpåse från Opal förlag i min postbox. Det är alltid spännande att få post från förlag. Den här gången innehöll påsen Stjärnklart, Sally!, en bok av Anna Ehn och Mia Öström med illustrationer av Jenny Karlsson. I eftermiddag blev det tillfälle att läsa om Sally.

Sally önskar sig bara en enda sak i julklapp: en stjärnkikare. Men se mamma och pappa har bestämt sagt ifrån att det inte ska bli några julklappar i år. I stället ska familjen – mamma, pappa, Sally, syrran och lillbrorsan – göra en UPPLEVELSE som säkert är både fånig och jättehemsk, tror Sally. Bästa kompisen Rakel kommer därför med det goda rådet att Sally ska vara supersnäll. Städa och sånt och hjälpa pappa i affären… Sally gör verkligen allt för att få den där stjärnkikaren, men det mesta går på tok: nån halkar, skidor går sönder och värst av allt: Minus rymmer!

Alltså jag är verkligen inte rätt målgrupp* för den här boken, men jag skrattar högt i min ensamhet! Berättelsen är både fyndig och rolig och illustrationerna är fantastiska. Dessutom har berättelsen i sig en stark igenkänningsfaktor: vem har inte nån gång i livet önskat sig en enda julklapp så där riktigt, riktigt hett som Sally gör?! Julklappen, som kanske har ett rim också, som Sally fantiserar:

Det här ger vi gärna
till vår största stjärna!

En fantasi som bryts när mamma kommer hem och pratar i två mobiler samtidigt… (Hur många föräldrar gör inte det?!)

Språket är enkelt, men på pricken. Och just så där korthugget så det blir riktigt roligt. Illustrationerna kompletterar verkligen texten. När storsyster jagar Sally efter att tvingats tvätta håret med diskmedel ser hon verkligen ut som

[…]ett gammalt gosedjur som råkat hamna i tvättmaskinen. […]

Stjärnklart Sally

Sally och kompisen Rakel på omslaget.

Roliga saker i bilderna är också sånt som bifigurerna som asgarvar åt Sallys paketinslagning och mobiltelefonen som streamar julmusik (från Spotify?).

Ska du köpa en rolig och hård julklapp åt din unge eller ditt barnbarn rekommenderar jag verkligen Stjärnklart, Sally! Boken finns såväl hos fysiska bokhandlare som på nätet och kostar runt hundringen. Och läs högt, så får du också skratta!

 

 

 

 

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


*Rätt målgrupp torde vara barn i lågstadieåldern.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hemfarande inlägg.


 

Precis som korven har alla roliga saker två ändar. Och en är slutet. Igår var det söndag och redan dags att lämna Stockholm Pride 2014 och Kungliga Hufvudstaden. Jag bokade sms-biljetter hem, men ett litet missförstånd gjorde att vi fick vänta nästan en timme på tåget. Ingen av oss var road. Det var varmt, kaffet var gott men också varmt, rökare tycktes dras till oss trots att vi satt i rökfri zon på perrongen etc. Jag börjar undra om en del svenska rökare plötsligt blir analfabeter och får svårt att förstå såväl svensk text som tydliga piktogram.

Fast som med det mesta kan vi skratta åt eländet. Till och med det faktum att Fästmön, som var minst varm och svettig, hamnade på den sida om fönstret där det blåste mest. Och att min Ramlösa citrus exploderade över mig, golvet och en hund. Jag satt inklämd i ett hörn med hunden och dess matte och husse på andra sidan. Framåt Uppsala trodde jag att min blåsa skulle sprängas. Det gjorde den inte. Vi hann hem i tid – och det var inte tack vare UL utan Uppsala Taxi!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Anna Ginger Joe och tapas på Maestro

Anna, Ginger Joe och tapas på Maestro. En och annan geting var där också.

Hemma i New Village var lägenheten skapligt varm. Vi fräschade till oss, jag packade upp och ringde mamma. Sen tog vi en promenad bort till Maestro för att få nåt svalkande att dricka och nåt gott att äta. För – tro det eller ej! – vi hade pengar kvar efter vår lilla semestertripp!

Banana split

En splittad Banana split.

Vi hade tur och fick den trevliga, duktiga och framför allt normala serveringstjejen. Tack och lov slapp vi killen som vi inte förstår och som inte förstår oss (Jag bad en gång om en servett, han ville ge mig en filt. Han är svensk. Jag också.) Då blev Tofflan glad(are).

Anna var bara varm. Getingarna var för jäkliga och jag dödade en i vredesmod. En del gäster pratade bara med andra gäster och inte sitt sällskap. Anna och jag pratade bara med varandra. Vi rundade av med att dela på en Banana split. Det blev alltså en splittad Banana split. Dubbelt roligt. Eller inte.

Hemkomna la vi oss under takfläkten. För på balkongen kunde vi inte sitta eftersom grannarna grillade och rökte vattenpipOR. Jag var ut på ballen* och bad grannens gäst att vara vänlig att flytta på grillen så att den inte stod precis så att röken ringlade in i mitt vardagsrum. Det gjorde gästen. Men för mig känns det väldigt irriterande att jag måste säga till VARJE GÅNG det grillas. Det verkar som om alla med uteplatser sov på fysiklektionerna – eller skolkade. Rök stiger nämligen uppåt! Att vattenpiporna avgav rök förstår de uppenbarligen inte. Och jag orkade inte upplysa dem om det. Det fick lov att stinka lite parfym i mitt vardagsrum.

Vi glodde på en film på TV. Jag stängde fönstren i smårummen medan det grillades, men det gick inte att stänga balkongdörren helt, då hade vi kvävts. Och eftersom grannarna partajade denna söndagskväll fram till halv två-tiden (det ska vara tyst klockan 23) tänker jag inte vara tyst (!) utan faktiskt klaga hos bostadsrättsföreningens styrelse. Speciellt som uteplatsen städades av med buller och bång (porslin och flaskor skramlades in och möbler sköts på trädäcket) mellan halv två och två i natt. Det är INTE OK! Särskilt som det inte är första gången det partajas, grillas och röks kvällen och natten före en vardag.

Som grädde på moset har jag bara hittat ett enda jobb idag att söka. Och så har jag svarat på en enkät från Clarion Hotel. Jag var väldigt rak med vad jag tyckte om personalen i lobbybaren. Jag vill varna ALLA från att gå dit: personalen är sarkastisk och oförskämd mot sina gäster. Jag rekommenderade Clarion Hotel att byta ut sin barpersonal. Men annars trivs vi hur bra som helst på hotellet och längtar redan till nästa gång vi åker dit.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trött och varmt inlägg.


 

Ny dator

En liten ny kompis.

Tänk att jag valde den varmaste dan för att göra en investering så som den i en ny dator! Stackars Jerry fick jobba från klockan elva fram till 16. Det är kostsam konsulttid, det…

Jerry hjälpte mig med såväl inköp som installation. Han ville gärna snabbt släcka Storebror, men det satt långt inne hos mig. Till sist tryckte jag på knappen. Och det blev så tyst. Sååå tyst… Den nya datorn hörs inte!

Befintlig skärm och oanvänt tangentbord från mina gömmor kopplades in i det nya underverket. Ljud och högtalare fungerade snällt, liksom lilla trådlösa mussen. Programvaror installerades, jag testade och till och med e-legitimationen fungerade! Jag är förundrad! Jag var så stensäker på att nåt skulle krångla. Men inte ens skrivaren… Mot slutet testade jag att skriva ut ett dokument. Pappret var alldeles fuktigt av den höga luftfuktigheten…

Det minsta jag kunde göra för min livstids IT-konsult var att hämta och skjutsa hem honom. Eftersom Fästmön slutade sitt jobb i samma veva som vi Jerry blev klara med datorn plockade vi upp henne på vägen också. Det hade varit gruvligt varmt att jobba och jag var glad att hon slapp sitta på en het buss hem.

Kvällen har jag ägnat åt att kopiera över filer och bilder. Det var lite pyssel, men en ny dator är ju rätt tom, så det gick ganska snabbt. Kvar att göra är att lägga upp lite bokmärken/favoriter, nånting jag tror att jag sparar till i morgon.

Jag har intagit min middag (varmrökt lax och potatissallad samt en kall öl) på ballen* – och fick nästan genast ont i magen. Tror att det är värmen. Min mage brukar inte komma så bra överens med den.

I morgon ska jag skriva min allra första jobbansökan på nya datorn. Dagens enda trista var ett nej på ett jobb jag hade sökt vid en väldigt fin arbetsplats. Det tog hårt, men jag får bita ihop och komma igen. Än är jag inte slagen!

Skymning öfver Upsala

Ett recensionsexemplar att ta tag i under veckan!

Dagens mest intressanta var en liten bok som kom till postboxen för recension. Lyrik. Jag har knappt läst lyrik sen jag pluggade litteraturvetenskap… Så det ska bli spännande. Jag är alltid ärlig i mina recensioner. Den här boken är skriven av en Uppsalaförfattare och då blir det hela ju ännu mer intressant. Det betyder inte att Tofflan blir ännu mer snäll. Men det har jag förvarnat författaren om!

Nu ska jag ta min allra första surfrunda med den nya märkvärdigheten i mitt hem. Sen ska jag faktiskt softa en stund på ballen, när solen har sjunkit. Där är som en bastu just nu.

Avslutningsvis… ett stort TACK till Jerry för all hjälp idag och till mina mamma, vars födelsedags- och julklappspengar jag har sparat under några år! Ni två har gjort det här möjligt.

Och, som sagt, kan nån rekommendera ett bra och gratis bildbehandlingsprogram nu när jag inte har Photoshop längre (hittar inte skivan…) vore det kanonfint!!!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett drömmande inlägg.


 

Lavendel och petunia

Lavendel och petunia hamnade på Annas balle i helgen.

En del drömmar har jag kvar. Men jag har sänkt nivån. Det är liksom ingen idé att tro att nånting ordnar sig eller blir bättre. Det är smartare att vara inställd på att det blir katastrof och sämre – för tänk så himla glad jag blir om det sen blir… bättre! Just nu drömmer jag om att göra fint på ballen*. Det är inte nån stor dröm. Men som sagt, alla drömmar behöver inte vara stora. Jag blev så sugen i helgen när Fästmön köpte blommor som hon planterade på sin balle att även göra lite fint på min. Och så det där att vi pratade om trall. Jag till och med räknade på kostnaden för trall igår. Nej, jag borde spara varenda spänn, men… jag drömmer…

Anna köpte två randiga petunia-plantor och en lavendel. Petunior är underbara sommarblommor som fram emot kvällningen kan dofta svagt av citron. Och lavendel doftar ju… som lavendel. Jag brukar ibland ha lavendel på ballebordet**, men förra året hade jag diverse örter och en kruka med grön paprika. Paprikan överlevde i köksfönstret och bär nu nya och väldigt små frukter. Den står redan på mitt ballebord.

I en ampel med lila kruka brukar jag sätta en matchande lila hänglobelia. Förr om åren, när det var tillåtet i min bostadsrättsförening att ha ballelådor***, hade jag tagetes i olika färger i två lådor. De senaste åren har jag bara planterat tagetes på pappas, mormors och morfars grav. I år blir det inget planterande där heller, för mamma och jag har från och med förra hösten årsskötsel på graven.

Något år har jag haft en pelargon på bordet. De tycks trivas där – det blir ju väldigt soligt och varmt. Under höst, vinter och vår står de i köksfönstren. Framåt våren brukar de blomma om. Det har mina två pelargoner gjort även i år, så liksom paprikan får de nog flytta ut.

Vi får se om jag gör fint på ballen den kommande helgen. Jag är ju ledig en extra dag igen. Kanske blir det trall. Jag föreslog Anna att vi skulle hjälpas åt med trallarna på våra ballar. Att hjälpas åt – och bli lite osams – tyckte hon lät som en bra idé. Ja, vi har ju alltså spanat på trall från IKEA och det vet ju var och varannan människa att det par som klarar av att montera IKEA-prylar utan att separera, det paret klarar ”allt”!

Men just nu är jag väldigt trött på människor. Jag har svårt med ljud (röster och andra ljud folk ger ifrån sig blir rena oljud i mina öron) och jag blir sjuk av rök. Det finns de i grannskapet som har rekommenderat mig att köpa ett hus i skogen (ja, det är sant) och faktum är att jag är ganska sugen på det. Människor gör bara ont för tillfället, även om kanske inte alla gör det medvetet.

Trissvinst 30 kr

Trissvinsten på 30 kronor kanske blir till en fin balle – eller ett hus i skogen.

Så igår hade jag tur och skrapade fram en vinst på min namnsdagstrisslott från mamma – hela 30 kronor! Det ska bli en ny lott. Och tänk om jag skrapar fram en nätt summa… Kanske blir jag egoistisk och köper mig själv det där lilla huset i skogen, långt från alla som gör ont… Då slipper vi ju reta oss på varandra. Fast alltid är det väl nån som retar sig på att just jag vann en storvinst på Triss. Men var lugn. Jag är inte där än. Jag bara drömmer lite.


*ballen = balkongen

**ballebordet = balkongbordet
***ballelådor = balkonglådor

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt trött inlägg.


 

Bilköer vid broöppning

En annan bilkö, från en lyckligare tid…

Ungefär halv sju var jag hemma i kväll. Då hade jag varit borta från mitt hem i elva timmar. Är det då värt att betala månadsavgift mest för att kunna sitta en stund vid datorn, en stund vid TV:n, en stund vid matbordet och så sova några timmar om natten? Tja, man har ju inget val. Jag är i alla fall väldigt glad att jag kom hem helskinnad. Strax före Mora stenar blev det tvärstopp i trafiken på E4:an. Det var bara att stänga av motorn och vänta. Det hade förstås skett en olycka. Jag såg inget av den, mer än spåren efter bensin som gjorde att polisen hade spärrat av ett körfält närmare Uppsala en bit. Även om hemvägen kändes väldigt lång och jag är aptrött går mina tankar till dem som kanske inte kom hem i kväll.. Ruggigt!

Paket från CDON.com

Paket från CDON.

Men alltså jag är rejält trött. För när trafiken äntligen lossnade skulle jag åka och tanka den pigga tjejen Kia jag har kört i ett par dar nu. Därefter skulle jag handla, för både filen och mjölken var slut. Och så hade jag fått sms om att det kommit ett paket att hämta ut!

Böcker

Dagens bokleverans.

Det var ett av de två bokpaket jag nätshoppat som hade kommit. CDON vann före Bokus vad gäller leveranstid. Jag beställde fyra böcker från CDON och tre från Bokus. Och det var mamma som betalade, eftersom jag använde en del av födelsedags-pengen från henne. (Resten lär jag få ta till bilreparation och inte ny dator…) Du må tro att jag har en gigantisk att-läsa-hög nu. Eller faktum är att jag har två att-läsa-högar. Det är riktigt härligt!

En liten stund till ska jag skriva.  Sen blir det mat – kycklingchorizo och Rydbergs potatissallad crème fraiche med citron, kapris och havssalt. Den senare är kvar sen en måltid Fästmön och jag avnjöt i förra veckan. Jag kan verkligen rekommendera denna potatissallad – den passar såväl till kallskuret som till fisk! Förhoppningsvis också till kycklingchorizo…

Gissningsvis kollapsar jag i bästefåtöljen sen. Det är ju den första semin i Eurovision Song Contest 2014 och Sveriges Sanna Nielsen ska upp och gala. Självklart hoppas jag att hon går vidare till finalen på lördag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en artikel om näthatare.


Uppdaterat inlägg med ny länk i slutet!


I morse läste jag 
en debattartikel i Dagens Nyheter som gav mig en intressant och annan vinkling av mina åsikter om näthat. Jag har medvetet själv inte skrivit så mycket i frågan, men nu fick jag en liten öppning.

Det är Jonas Thente som skriver om att näthatarna ger uttryck för de bortsorterades röst. Jag har faktiskt inte alls tänkt i de banorna. Märkligt, för det borde jag. Jonas Thente menar att det anonyma näthatet är ett tecken på samhällets kris. För det är inte näthatarna som är problemet utan alla andra.

Jonas Thente menar att journalister inte brukar sparka neråt, på dem som redan ligger, så att säga. I stället ger journalisterna röst åt de svaga. Där rynkar jag lite på ögonbrynen och grinar allmänt illa. Det är långt ifrån alla journalister som tänker så – de flesta är ute efter att göra sig ett namn och tjäna pengar. Faktiskt. Dock inte alla! Men kom inte och säg att det finns nån total idealism i journalistkåren. Det köper jag inte! Journalister måste nämligen också kunna försörja sig. Och det gör mindre ont om man samtidigt blir lite känd.

Journalister är emellertid en grupp som ofta också blir näthatade. Är de dessutom bloggare är lyckan total för trollen. Många får dödshot – inte heller jag själv är undantagen detta. Detta har förstås hämmat mitt skrivande, det går inte att komma ifrån. Men liksom Jonas Thente har jag också varit lite taskig då och då mot näthatarna. Jonas Thente skriver:

[…] Jag kan räkna till åtminstone fem uselt stavade dödshot.

Men det där med ‘uselt stavade’ har fått mig att fundera mer på upphovsmännen. Även jag har raljerat med detta att näthatarna i allmänhet brister i språkbehandlingen. Man brukar lustfyllt citera deras åsikter ordagrant. Poängen man vill få fram är förstås att detta är obildade människor – i motsats till oss medelklasspersoner som angrips, vi som läser ledar- och kultursidorna och hånflinar åt barbarerna som kan stava till ‘fitta’ men aldrig till ‘recension’. […]

Om programmet Trolljägarna på TV3 skriver Jonas Thente:

[…] Och avskydda och föraktade har de sannerligen blivit, näthatarna. Hela det officiella Sverige står enat mot denna pest. I tv-programmet ”Trolljägarna” (namnet bygger på en missuppfattning av nätbegreppet ”troll”, men det låter ju klatschigt) letar Robert Aschberg upp hatarna och får dem att stå där blinkande i ljuset med skammen.

Det känns skönt att lindra obehaget med lite traditionell klassmobbning. […]

Det vimlar alltså av puckon och nollor, mer eller mindre… Intressant i sammanhanget är emellertid att se att anonymt hat inte är nånting nytt. Enligt historikern E P Thompson fanns det anonymare hatare redan på 1700-talet. Och de fanns även i Sverige! Jonas Thente citerar Elisabeth Mansén i femte bandet av Norstedts Sveriges historia:

[…] För Sveriges del hade anonymiteten under 1700-talet en stark ställning i det anonyma medvetandet […] Rätten att publicera sig anonymt ansågs både rimlig och önskvärd. […]

Särskilt användes anonymiteten av kvinnorna på den tiden – då fick de ju möjlighet att debattera sånt som jämställdhet och orättvisor…

Nu vill Jonas Thente inte försvara näthatarna – och det vill inte jag heller. Men är det en demokratisk fråga? Jonas Thente försöker i stället förstå näthatarna. Förstå varför de hatar. Det skulle jag också vilja kunna. Förstå, alltså.

Jag tycker att Jonas Thentes ganska långa debattartikel lyfter fram flera tänkvärda saker. Så jag rekommenderar en läsning och därefter en fundering över saker och ting. Här är länken om du missade den i början av inlägget!

Läs här vad Maria Sveland skriver om Jonas Thentes artikel!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett taggat inlägg.


twitter_logo_headerIdag är det fredag.
Tänkte upplysa om det ifall du kände dig osäker. På Twitter används då hastaggen #ff – följt av ett landsnamn i förkortad version, typ se för Sverige, no för Norge etc. Det är roligt att bli uppmärksammad av nån i Follow Friday, som hashtaggen står för i utskriven version. Det handlar om att lyfta fram nån annan, nån som man rekommenderar andra att följa. Eller åtminstone att läsa. Fast ibland blir det jobbigt när nån skickar flera #ff i ett och samma tweet. De flesta människor är nämligen artiga och vill tacka. Och då tackar man liksom alla som nämns i tweeten… Till sist blir man som mottagare smått galen, ärligt talat. Men idag fick jag ett #ff av en nyfunnen vän, som jag mött genom jobbet. Och det var i ett ensamt tweet. Jag har tackat. En gång. Jag blev glad, inte irriterad.

Sättet att få en vänJag har som vanligt den här veckan ägnat morgonen åt att skriva bok. Nu har det blivit fem färdigskrivna (?) kapitel. Jag har inte skrivit ut dem än, men jag hoppas att Fästmön vill läsa dem. Det är viktigt med hennes ögon på mina ord. Ryggen är besvärlig idag, så det tog två timmar att få till dagens kapitel. Jag fick ställa mig upp ofta, gå omkring lite. Ett av de ämnen jag skrev om idag är vänskap. Jag har ju inte bara nyfunna vänner, som på Twitter, jag har också en del gamla vänner som har valt att stanna kvar i min krets. De hyllas lite grann i dagens text, kan jag avslöja.

I min inbox på mejlen ligger ett obsesvarat mejl från en före detta kollega. Det är så roligt att hon har börjat mejla mig, det är nästan ett år sen vi sågs, i samband med hennes avtackning. Eller nej, det var i samband med en disputation! Tiden går… Jag har fått en rapport om vad som har hänt och händer, hon verkar ha betydligt mer koll än vad jag har. Mitt fokus har ju under hösten främst legat på att skaffa ett jobb och sen slutet av november förra året pendla och jobba. Man kan tycka, när man inte hörs av på ett tag, att man kanske inte har så mycket gemensamt eller så mycket att skriva om. Men jag blir som sagt väldigt glad för min före detta kollegas mejl – de är mycket innehållsrika. Det mejl jag ännu inte har hunnit besvara handlar till exempel om mitt favoritämne: böcker. Då förstår du kanske att jag planerar att skriva ett riktigt långt svar.

Som jag skrev tidigare i inlägget är ryggen besvärlig idag. Jag kände mig mer rörlig i morse än jag brukar vara när jag just har vaknat. Bland annat kom jag ner på köksgolvet snabbare för att göra mina övningar. Men det värker och hugger ganska bra idag. Det onda tycks också ha flyttat sig, från mitten och själva ryggraden ut på vänster sida. Det gör fortfarande ont väldigt långt ner, så jag hoppas att det nu är ryggskott och inte njurarna. Nyss blev jag till och med så desperat att jag grävde fram en sorts mystiska lappar som jag fick mig tillsända en gång av en person innan vi slutade gilla varandra och snacka skit bakom varandras ryggar. Jag tror bestämt att det är riktig häxsalva på lappen som jag nyss fäste på ryggen. Dikofenakgelen, som jag använt fyra gånger om dan sen tisdag eftermiddag, har tyvärr inte gett nån större effekt.

Anna är ledig idag och solen skiner. Termometern utanför köksfönstret visade över 27 grader. Jag tror att vi ska försöka hitta på nånting. Det är bra för min rygg om jag rör på mig. Bara jag kan röra på mig lite mer än i skrivande stund. Men det brukar bli bättre framåt dan.

Vad händer hos dig idag? Har du nån vän som du skulle önska att nån annan följde/läste/umgicks med eller nån du vill lyfta fram rent allmänt ur din vänkrets??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kritik, grundlagsskydd och hur man kan använda kritik konstruktivt.


Kritik som handlar om jobbet
förekommer nog på alla arbetsplatser. Man pratar i fikarummet, man pratar med sina förtrogna, man pratar med sin chef. Och ibland lyftar man sin kritik högre eller kanske till media. Vårdförbundet har en intressant artikel om detta i sin webbtidning Vårdfokus. Det intressanta med artikeln är kanske mest det faktum att arbetsgivaren rekommenderas att använda kritiken i stället för att bryta mot grundlagen genom att efterfråga källa…

En rädd rånar-Toffla

Munkavle på?

En medarbetare som arbetar inom offentlig sektor har rätt att framföra kritik. Men trots att vi i Sverige har meddelarfrihet och meddelarskydd inskrivet i våra grundlagar försöker chefer ofta både jaga rätt på källan – om den är anonym – och lägga munkavle på de anställde. Sophie Thörne är arbetsrättschef på SKL, Sveriges kommuner och landsting. I artikeln menar hon att detta beteende kanske beror på okunskap. En chef kanske inte har onda avsikter, utan kanske är pressad och stressad av att det är oroligt på jobbet samtidigt som media trycker på utifrån.

Men det intressanta i den här artikeln är Sophie Thörne rekommenderar cheferna att vända lite på steken. Att fånga kritiken i stället för att ifrågasätta den. Hon säger bland annat:

[…] En chef får inte utöva påtryckningar på den som har framfört kritik, men kan kalla till samtal för att få veta mer. Det kan ses som en del av ett kvalitetssäkringsarbete. […]

Kanske finns det anställda som skulle bli lite smått oroliga om de hade framfört kritik och min chef ville träffas och prata om det. Men har man gått ut offentligt med kritiken är man ju, så att säga, redan avslöjad. Och det samtal chefen kallar till måste ha ett tydligt syfte så att det inte upplevs som ett hot eller ett straff.

Vad händer med chefer som kritiserar kritikerna bland de anställda då? Tja, även om det är förbjudet…

[…] Brott mot efterforskningsförbudet och mot repressalieförbudet, som är en förstärkning av meddelarfriheten, är straffsanktionerat. […]

…händer det inte särskilt mycket, enligt Sophie Thörne:

[…] Att ingripa mot anställda för att de har använt sig av meddelarfriheten kan leda till åtal. Men jag kan inte komma på att något fall har lett till fällande dom […]

Min personliga uppfattning är att kritik helst bör framföras internt i organisationen, inte i media. För att ta ett fiktivt exempel: Om jag upplever att arbetet på min avdelning inte fungerar optimalt och att avdelningen ofta får kritik från andra avdelningar kring allt från närvaro och bemötande till utförda arbetsuppgifter är det ju smart om jag först försöker prata med mina berörda kollegor. Om det inte gör nån skillnad eller om det av nån anledning inte går, vänder jag mig till chefen. Sätts ingen process igång från det hållet går jag till chefens chef. Kanske. Är det ett större problem än i mitt exempel ovan, det vill säga om människor far illa eller riskerar att skadas eller dö, går jag utanför organisationen. Media kanske inte är mitt första val då heller.

Men är det ett problem som borde kunna lösas internt bör det också lösas där. Och finns det ingen vilja att lösa problemet inom varken avdelningen eller via chefen, då skulle jag söka mig därifrån. För hur skulle jag kunna göra ett bra jobb på en arbetsplats där jag upplever att arbetssättet inte fungerar?

Vad tycker du om kritik på arbetsplatsen??? Vågar du kritisera öppet? Finns det något läge där du skulle gå till media eller någon instans utanför organisationen?Skriv gärna några rader i en kommentar, jag är nyfiken!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min tisdag. Tristdag, säger en del.


Vart den här dan tog vägen
när den väl hade kommit igång vet jag inte. Bilköerna var som före jul i morse, mörkret kompakt, men jag nådde mitt mål. Det blev en del småplock på morgonen. Därefter hamnade jag i ett möte om nästan två timmar. Och sen var det lunch. Eftermiddagen svischade också förbi. Plötsligt befann jag mig på Tokerian för att köpa TV-tidningen och yoghurt.

Hemma i New Village hade Fästmön tänt stjärnor och stakar och lampor. Tänk så mycket mysigare det är att komma hem då!

Postboxen var full idag, men tack och lov hade brevbäraren inte proppat den så full så att den inte gick att öppna igen. Jag hoppas att mitt klagomål har nåt fram. Kan inte minnas att jag fick nåt svar från Posten… Ett paket med DVD-filmer fick jag sms om att det landat på ICA Heidan, men jag är för trött för att hämta det i kväll. Tar det nog i morgon kväll, på väg till Annas jobb när jag ska hämta hem henne klockan 21. I postboxen låg i alla fall ett paket från Apotea. Som vanligt både korrekt och snabb leverans! Och fraktfri!

Varor från Apotea

Mina varor som jag beställde i helgen från Apotea – som vanligt rätt och snabb leverans.


Jag kan verkligen rekommendera Apotea
– och det här skriver jag inte för att jag får betalt för det utan för att jag är en nöjd kund, helt enkelt! Nu har jag beställt apoteksvaror därifrån flera gånger. Det har aldrig blivit fel och varorna levereras snabbt (ibland till och med dan därpå!). Dessutom är det fraktfritt och priserna ligger då och då under dem apoteken har. Tror jag ska testa receptbelagda varor nån gång och se hur det funkar. Tydligen blir man, efter inloggning med e-legitimation, uppringd av en farmaceut. Det är ju lite bökigt för mig just nu såsom min arbetsplats är ”utformad”. Men jag kanske testar ändå.

I övrigt lyckades Posten leverera ett kuvert med värdefullt innehåll i form av presentkort på 150 kronor på Boxholmsost! Jag älskar verkligen deras ostar och hade sån tur att jag blev lycklig vinnare hos KlaraTACK!

Presentkort fr Boxholmsost

Jag hade turen att vinna presentkort från Boxholmsost hos Klara!


Anna och jag lagade mat tillsammans
i afton. Det vill säga hon bredde mackor och jag skivade ost, var och en la på makrill från var sin burk. Magarna blev väldigt fulla.

Nu är jag så jäkla trött efter den dåliga sömnen i natt att jag undrar om jag kan hålla mig vaken till klockan 21. Då visar TV4 nämligen det första av två nya Maria Wern-avsnitt… Min TV-tidning har bara gett programmet två insekter. Vi får se hur många tofflor det blir. Om jag orkar skriva nåt om det senare. Mitt brunmärkta finger sitter dock kvar och går att skriva med. Det är inte ondare, bara brunare. Helt klart en ytlig propp, precis som jag har haft mången gång tidigare, dock inte på fingrarna utan på fötterna och smalbenen. Aj still ölajv, alltså.

Ha en go kväll!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


Det var ett tag sen nu
, tycker du kanske. Och visst har jag inte lika mycket tid att kolla vad som händer i omvärlden nu när jag har blivit byråkrat igen. Men idag är det dags!

 

tand

Rymde för att gå till tandläkaren.

Fånge rymde för att gå till tandläkaren. Stackars man! En fånge fick jättetandvärken och bad personalen att få gå till tandläkaren. När fången inte fick nåt gehör trots att dagarna gick rymde han – för att få tanden utdragen. Efter tandläkarbesöket gick han till polisen som körde honom tillbaka till fängelset, utan att passera Gå. För detta fick mannen en dags påbackning av sitt straff… Det tycker jag var lite taskigt.


Dömd pedofil föreslås adoptera.
OK. Man begår ett brott, fälls, döms och avtjänar sitt straff. Men jag tycker att dömda pedofiler inte ska få adoptera barn. Faktiskt!

 

mammas köttbullar

Färre såna här gör miljön bättre.

Svenskarna äter för mycket kött. En studie av forskare i Lund visar att vi svenskar äter för mycket kött. Eller i alla fall äter vi mer kött än vad Livsmedelsverket rekommenderar. Totalt äter vi 70 kilo kött om året. Maj gadd… Koldioxidutsläppen skulle minska med mellan tio och 20 procent om vi drog ner på vårt köttätande. Tål att tänka på, meatlovers. (Själv gillar jag bara vissa ”birds”.)


Facebook avslöjar folks psykopati
. Forskare har kommit fram till att din statusrad på Fejan kan visa om du är psykopat, narcissist eller rentav machiavellist. Det är nämligen några av de drag som kan observeras via de statusuppdateringar du gör. Ett tips för att försvåra att bli analyserad är att våga vara deppig öppet samt använda ordet ”jag”. Att vara öppen med hur man mår, alltså, och inte försköna eller förhärliga sig själva. Enkelt och greit!

 

bok

Drottninggatans Bokhandel är prisad!

Drottninggatans Bokhandel har fått årets Kultingpris. Föreningen Särimner delar varje år ut ett kulturpris till nån som har ”offrat sig för kulturen i Uppsala”. I år går priset till den, enligt mig, spännande bokhandeln på Drottninggatan.


Mygelanklagad politiker tvingas avgå.
Mygel inom offentlig verksamhet har förekommit och förekommer, det vet vi nog alla. Nu senast är det en förtroendevald politiker inom offentlig verksamhet som tros ha snott åt sig ersättning för förlorad arbetsinkomst – trots att han inte längre jobbar där han har uppgett utan slutade för två år sen. Det handlar troligen om 400 000 kronor. Bra att det upptäcktes innan det blev mer, tycker jag som betalar skatt åt denna offentliga verksamhet. Samtidigt hoppas jag att det grävs mer. Det är nog inte bara politiker som myglar, tror vet jag nämligen. Kolla upp en och annan direktör, är mitt tips!!!

 

vissla

En whistleblower?

Uppsala underlättar för whistleblowers. Eller..? I efterdyningarna av korruptionshärvan har Uppsala kommun bland annat inrättat flera kanalar där medborgarna kan anmäla om man misstänker att det pågår felaktigheter inom kommunens verksamheter. Men som en person som kommenterade skrev undrar man hur många som inifrån organisationen vågar anmäla nåt eller nån. Det här med anonymitet fungerar nämligen inte riktigt… Sen kan man också undra, som kommentatorn, huruvida högste tjänstemannen är arg för att det har förekommit oegentligheter – eller för att dessa har kommit till allmänhetens kännedom..?


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »