Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘reklamavbrott’

Ett inlägg om en film.


Det brukar var mest skit på TV
på fredagskvällar. Och man bryr sig inte så mycket eftersom man är så trött. Slöglor på vad som helst, liksom. Men jag såg en film i TV-tablån som verkade lite intressant, Nowhere Boy (2009). Jag klarade att hålla mig vaken tills den började – och ända till slutet. Tack Kanal 5!

Nowhere boy

En film om John Lennon.


Huvudperson i filmen är John Lennon.
Filmen handlar om John Lennons ungdomsår, just före och efter han har träffat Paul McCartney. John är vilsen. Han växer upp hos sin moster och det är först i tonåren som han lär känna sin mamma. De två kvinnorna slåss om hans kärlek. John blir förvirrad, känner sig sliten mellan mamman, som övergav honom och mostern, hos vilken han växte upp. Låten som avslutar filmen är den mycket känslosamma låten Mother. Man kan inte annat än bli berörd.


Den här filmen
visar bara en kort period ur John Lennons liv. Men onekligen en period som påverkade honom mycket. Nästan två timmar lång, inklusive reklamavbrotten. Och jag höll mig vaken. Det innebär att filmen får ett högt Toffelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i kvarten… Detta skrev jag igår (29 januari) kväll:


Den danska deckarserien Dicte
rullade igång på TV4 i måndags kväll. Fästmön och jag pallade inte reklamavbrotten, så vi spelade in den på DVD:n och kollade i efterhand. Med fjärrkan i högsta hugg och fingret på fast forward vid reklamfilmerna.

Dicte

Journalisten Dicte och hennes fotograf.


Efter en skilsmässa
flyttar journalisten Dicte med dotter till Århus, där Dicte är uppväxt hos föräldrar som är Jehovas Vittnen. Dicte söker sin son som adopterades bort vid födseln. Samtidigt dras hon strax in i ett fall med en mördad ung kvinna. En kvinna, som är nyförlöst med kejsarsnitt…

Totalt blir det tio avsnitt och det känns lite långt. Men denna början var rätt OK: ganska grym, lagom spännande och lite rolig.

Ett högt Toffel-betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det verkligen förtton (dvs ett oräkneligt antal) nyanser brunt ut. Det är brunt ta mig tusan över allt, särskilt på min bil. Då kallas det bruna smuts. Lilla gubben, Clark Kent*, vill säga, behöver verkligen en dusch. Vi får se hur det blir till helgen, det ska ju bli kallare igen då, dessvärre.

Fästmön fick lift hem igår av en kollega. Tanken var att vi skulle se premiäravsnittet av Dicte på TV4, men ingen av oss pallade med kanalens reklamavbrott. Jag ställde DVD:n på inspelning och så kollade vi på ett dubbelavsnitt av CSI NY på Kanal 5 i stället. Och sen blev det ju läggdags.

I morse vaknade jag redan klockan fem, vilken var synnerligen irriterande eftersom mobillarmet skulle gå på först en timma senare. Jag låg och tänkte på en del jag hört och sett den senaste tiden och funderade om mina öron skulle trilla av  eller sitta kvar. Dessutom behöver jag verkligen boka en tid hos min optiker. Jag ser INTE bra.

Eftersom vi var morgontidiga hann vi ta en tur till moskéns närhet för att hämta upp ett par vassa saker innan jag svängde in till Annas jobb. Moskén är verkligen en förunderlig byggnad och jag skulle vilja fota den mer. Nu blev det en bild genom min skitiga vindruta.

Moskén

Moskén denna bruna morgon.


Det gick hyfsat smidigt
att ta sig till jobbet idag, inte många eller långa bilköer. Ibland går det nästan fortare att köra genom stan. Eller på andra sidan stan, snarare.

Jobb på institution1 väntar idag. Som vanligt med möte på förmiddagen. Jag ska försöka samla ihop ett gäng som har åsikter om våra medierapporter och vidare måste jag gå med piskan när det gäller forskningssidorna på externwebben. Jag vet inte hur det har gått, jag tror inte att det har gått så värst mycket framåt, ärligt talat… Det beror mycket på den där förbaskade sjukskrivningen, men också på att jag bara jobbar här en dag i veckan. Då hinner man inte svinga piskan så mycket, utan i stället blir det moroten. Nu har jag i alla fall bokat ett avstämningsmöte med prefekten på torsdag så får vi diskutera hur det har gått och hur jag ska gå vidare.

Är det brunt hos dig också idag???


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Jepp! I morse, när jag satt vid skrivbordet hemma en stund noterade jag stänk på rutan. Och när jag kom ut var det blött. Det hade snöat i natt, men övergått i regn nån gång. Hoppas snön försvinner, verkligen! Det enda som är trist med sånt här väder är att bilen blir så skitig. Å andra sidan är det ju mildgrader vilket gör det möjligt att tvätta bilen utan att saker och ting fryser (fast).

Vår lediga helg gick så fort! Två hela, lediga dagar kändes som en hel evighet, men timmarna bara rann iväg. Det var nästan lite svårt att komma på nåt att göra, nåt vi verkligen ville göra. Och egentligen var inte innehållet i dagarna det viktiga. Det väsentliga var ju att vi fick vara tillsammans, Fästmön och jag.

ett hjärta

Vår helg gick fort!


Tyvärr slutade min helg mindre bra.
Jag blev konfunderad. Det är så tråkigt för människor tycks älska beröm och att bli omtalade i positiva ordalag – öppet. Men när det gäller tvärtom – men öppet, alltså, – och dessutom gamla grejor, skrivna för tre – fyra år sen, reagerar man. Nu. Och detta trots att det fanns en önskan om att träffas och prata ut om saker – hösten 2011 hos den part som ansåg sig förfördelad. Men efter ett sjukdomsfall hos den parten återkom den sen aldrig med förslag på ny tid. Och kanske var det lika bra så, jag hade inget behov. Behovet fanns hos den andra parten. Det kändes ändå rätt OK nu, för min del. För mig var det inget viktigt, det handlade om en tid i mitt liv som mest var präglad av rädsla och olust, en tid jag inte ville minnas men som hade varit nödvändig för mig att gå igenom. Jag försökte visserligen ta det enda goda rådet jag fick av en person som annars inte sa särskilt många kloka saker, att försöka lyfta fram de goda minnena. Och faktum är att jag kom på ett par saker. Det var dessa saker jag lyfte fram när vi möttes nu – för det hände(r) då och då. Men jag tror inte att parten ifråga har noterat det. Att baktala nån är för övrigt att gå bakom ryggen, det vill säga när en person av två pratar med en tredje och namnger person ett och pratar skit – utan att person ett får ta del av vad som sägs. Förtala är också ett intressant  ord i sammanhanget. Det betyder beljuga. Det vet jag flera stycken som har gjort om min egen person. Men jag tackar för att vi har yttrandefrihet i vårt land. Vi har rätt att framföra våra åsikter. Rätt att tala om vad vi tycker. Därför vill jag inte att yttrandefriheten beskärs ytterligare. Och därför har jag inte anmält. Än.

Jag borde inte bli besviken. Jag borde vid det här laget veta att det finns människor jag har tyckt om eller tycker om som ömsom smeker och är snälla, ömsom slår och är elaka. De som ställer insinuanta frågor och uttalar negativa påståenden om mig – inte till mig utan till tredje part. Igen. Det gör väldigt ont, men jag gissar att syftet är att det ändå ska nå mig – och göra just ont. Det är att baktala, tycker jag. Den sjukdomen sprids väldigt omfattande och många drabbas om man inte söker hjälp för den. Är det farligt att prata med mig direkt? Jag finns ju här nu! Jag är en annan människa än den jag var för tre år sen, för fem år sen, för tio år sen och för 15 år sen. Därför att jag är utvecklingsbar. Därför att jag också har drömmar och mål som med tiden förändras eller uppnås.

Trots att jag vet hur människor är gjorda det väldigt ont att bli behandlad som luft, en Ingen, i lördags. Jag och en person från min första tid i Uppsala möttes, passerade varandra och låtsades inte känna igen varandra. Ja visst, vi är inte dem vi var för 30 år sen. Du var ett barn då, jag var redan vuxen. Men nu är du vuxen och tar konsekvenserna av alla dina göranden och låtanden. Det har inte gått så bra hittills. Var det därför jag var en Ingen? Tänker…

Idag ska jag luncha med ”Lisbeth”. Det betyder att jag får en rejäl dos av både humor och allvar. Precis vad jag behöver just nu. För jag har tappat modet lite. Jag är konfunderad. Och ute regnar det igen.

regnigt bilfönster

Det regnar när jag tittar i backspegeln.


I kväll börjar en ny dansk deckare, Dicte, på TV4.
Tio delar ska det bli. Tyvärr går den som sagt på TV4, så frågan är om man inte ska spela in för att slippa alla jäkla reklamavbrott. Samma tjat, om och om igen. Men en reklamfilm skrattar jag ändå lite åt just nu, trots att jag är en Suris!


Livet är kort.

Read Full Post »

Nä, jag var lite taskig mot TV4 härom kvällen. Men jag blir irriterad över de många och långa reklamavbrotten och ännu mer irriterad när kanalen har gjort om sin hemsida så man inte hittar information om programmen. Nu ska jag försöka vara lite snäll (men det är ju, som bekant, svårt för mig) och berömma också – även om jag fortfarande inte har fått svar på mejlet jag skickade i onsdags…

Har rättspatologerna varit på besök hemma hos mig, tro?


Nästa onsdag, det vill säga på min namnsdag
(jag förväntar mig gratulationer), är det säsongspremiär för Tyst vittne, en brittisk serie som jag tycker är fantastiskt bra – trots att Amanda Burton hoppade av för länge sen. Den här svängen blir det sex delar där rättspatologerna vid Londons universitet ger sig i kast med allt från seriemördares offer till självmordsoffer.

Jag tycker att Tyst vittne är en av de bästa brittiska serierna i deckargenren. Såväl innehållet som skådespelare är trovärdiga. Jag kan inte annat än gratulera TV4 till beslutet att visa detta braiga!!!

Read Full Post »

Man kan verkligen undra. Om det är april fast i juni, alltså. Med vädret som det är och med min både rinnande och täppta kran funderar jag på såna saker som månadsstatus och allergi. Men kalendern säger juni, efter midsommar, så det får jag lita på.

Växtligheten trivs i alla fall. Kunde bara solen hålla sig framme lite på dagtid skulle jag fota mycket mer än vad jag gör. Nu blir det fotografering när korta sprickor i molntäcket plötsligt uppstår. Som i morse, när jag kom tillbaka från att ha skjutsat Fästmön till jobbet. Då lyckades jag fånga en regnvåt, röd blomma som nån planterat i en ful kruka här på området.

Kan det vara nån sorts petunia?


Idag har jag jobbat hemma
ett par timmar medan nätverket på jobbet var nere för service. Jag kommer åt mejl och hemsidor och intranät, så det funkar bra. Men jag vet inte om jag har fått så mycket gjort via datorn. För tillfället pågår mest tankearbete kring hur jag ska göra en bra startsida åt min ”nya” institution. Vår webbansvariga på min ”gamla” institution gjorde ju ett förslag på en ny startsida till den institutionen som jag pillade lite mer innan jag publicerade. Den blev så himla bra och snygg! Men jag kan ju inte göra en likadan, det känns ju tramsigt… Så nu tänker jag. Mest. Jag tänker också hur jag ska presentera mitt förslag. Får en känsla av att man uppfattar mig som webbarbetare enbart och det är ju lite fel. Som kommunikatör jobbar man ju liiite bredare. Webben är bara en kanal, datorn enbart ett verktyg, typ. Så det kanske rentav blir en handritad skiss… Just to prove a point.

Idag provar jag mina nya inlägg för att avlasta onda hälen. Jag kan ju bara ha dem i gympadojorna, inte i innetofflorna, men faktum är att de känns riktigt, riktigt bra! Tack snälla vän som tipsade mig!!!

Vad händer mer idag? Det serveras kycklingspett på thaistället, men idag ska jag köpa med mig spettten hem till Fästmön och mig. Det blir hemmabredda mackor till lunch i stället. I kväll tar vi en tur till Himlen för ett ärende. Kanske glor vi på kommissarie Thorne, som vi spelade in går från TV4. Hoppas bara att vi inte har sett den tidigare, serien är ju från 2010 och Fyran är ju känd för sina mängder av repriser. Och ökänd för sina reklamavbrott! Så skönt att kunna spola förbi på DVD-spelaren…

Än så länge är himlen blå här. Och det njuter jag av, även från fönstrets insida…

Än så länge…

Read Full Post »

Känsliga läsare varnas för stark bild!!!


Det blev en mycket längre lunch
än planerat idag, för vi, S och jag,  fastnade i en djup diskussion om tro. Och Bibeltolkningar. Och hur störd jag blev i morse när jag passerade kyrkan där min farfar var präst, kyrkan som numera är… reklambyrå… Precis när vi skulle dra dök fru Chef2 upp och joinade oss. S gav sig den på att försöka sälja Budskapet till fru Chef2, men jag tror inte han lyckades…

Tillbaka på kontoret fick jag återbud på eftermiddagens intervju. Därför blev det lite annat gjort på intranät och extranät mest. Och så tog jag mod till mig att riva bort tejpen och kompressen. Nu kommer den starka bilden:

Ett smärre blåmärke i armvecket efter sticket – och ett desto större, rött märke efter tejpen.


På vägen hem stannade jag vid Tokerian f
ör att handla lite grejor till midsommar. Det var nog ganska smart, för där var tämligen tomt. En och annan kuf skymtades förstås, men det vågar jag inte nämna här för då anses jag så elak, så elak. Som vanligt var den största kufen jag själv.

Hemma i New Village blev jag så upprörd av ett brev från Journalistförbundet, där jag är medlem, om presskort. Mitt presskort går snart ut och för att få ett nytt måste jag ta mig till Stockholm. Vissa klockslag. På vardagar. Hur enkelt är det, liksom? Nåt ombud tycks inte finnas här i stan, så Stockholm blir närmast. Eller Västerås, tråååkiga stad. Äh, jag slängde några färskpotatisar omkring mig och sen var mitt goda humör tillbaka.

En färskpotatis på rymmen.


Jag känner mig nästan förkyld,
men eftersom jag inte har varit det på över ett år, tror jag, tänker jag inte bli det nu heller. Fast jag har ganska ont i kroppen och det känns irriterat i näsgångarna.

En maskin grön tvätt snurrar medan jag har läst såväl TV-tidning som personaltidning. Enda glädjeämnet i TV-tidningen är att SvT sänder Morden i Midsomer i sommar – fast bara två (2) nya avsnitt. TV4 kontrar med att sända en annan brittisk deckare exakt samtidigt – nästa tisdag klockan 21. Men HA! Så bra! Jag pallar nämligen inte att se på TV4:s alla reklamavbrott så jag spelar in Kommissarie Thorne på DVD:n för att sen snabbspola. En timma på TV4 blir då cirka 40 minuter.

Efter TV-tidningen blev det personaltidningen och jag är fortfarande SKITSUR för att jag inte vann fototävlingen med dessa bilder:

Mina bidrag. 


Nä, i stället vann en dålig motljusbild
på kossor (nååågot uttjatat motiv), en trist vinterbild på ett av husen på campus (inget liv alls i bilden) och en skitsnygg närbild på en blomfluga (vinnaren behövde absolut ingen fin kamera, h*n hade redan det). Första pris var en fin kamera. Livet är inte rättvist.

Nu ska jag ringa min mamma, för jag är rädd att hon känner sig ensam. Därpå blir det tvätthängning (jag har redan vikt gårdagens lass) och så middag samma som igår – leverpastejknäcke, allt för blodets skull.

Read Full Post »

Older Posts »