Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘registrera’

Ett inlägg om hur det kan bli fel i semestertider.


 

Mörkare regnmoln

Typiskt åskmoln.

Det är jättekvavt idag. Varmt och klibbigt. Men jag klädde mig i rena jeans, linne och sidenskjorta (jajamens!), stegade ut till bilen och körde ungefär sju mil eller lite till. För att låna en toalett. Vadan detta dårå? För jag skulle ju på en anställningsintervju..?

För det första körde jag fel. Jag körde inte bara fel, jag körde rätt vilse. Men människor är snälla. De talar om för en stackars Toffla som är totalt vilse i pannkakan hur hon ska hitta fram till sylten, så att säga. Fast det krävdes tre människor – en joggande kvinna, en pappa med barnvagn och en taxichaufför. Jag anlände en kvart före utsatt tid. Det gäller att ta gott om tid på sig… Fast jag vet ju att det här med vägarbeten ställer till det medan de pågår. Jag skyller på dem. Mest.

Anländ till företaget möttes jag av en trevlig receptionist. Jag fick registrera mig. Receptionisten ringde efter mannen som skulle intervjua mig. Hon möttes av en inspelad röst som berättade att han var på semester.

Men han kommer väl in ändå!

sa vi båda två. Hoppfulla. Och medan jag väntade fick jag i låna en toalett. Det bubblade i mina öron vid det laget.

rosa toalett

Jag fick låna en toalett, dock inte denna.

Jag fick gå innanför spärrarna med mitt nytillverkade besökskort för att låna toa. Det gick bra att komma in, gå på själva Stället och sen komma ut igen. Men nån intervjuare såg jag inte röken av. Receptionisten ringde igen – och fick samma besked: semester.

Då föreslog jag att receptionisten kanske kunde ringa nån kollega till intervjuaren för att fråga om kollegan visste huruvida intervjuaren var på väg in till kontoret för att intervjua mig. Kollegan visste ingenting, men hade som tur var tillgång till intervjuarens privata telefonnummer. Kollegan lovade ringa intervjuaren och sen ringa receptionisten igen.

Under tiden kom en varuleverans. Leverantören blev inte insläppt nånstans, så den trevliga och mycket serviceinriktade receptionisten gick ut för att hjälpa leverantören till rätta. Under tiden ringde förstås receptionistens telefon… Jag berättade detta för receptionisten efter att h*n återvänt till sin desk (det heter väl så på svengelska?). Jaha, det var ju intervjuarens kollega som hade ringt. Receptionisten ringde upp. Det slutade med att även jag fick intervjuarens privata mobilnummer. Jag ringde upp omedelbums.

Intervjuaren råkade komma åt ett antal fel knappar på sin mobil, så samtalet bröts tre, fyra gånger. Men till sist fick vi kontakt. Det visade sig att det hade blivit fel i kommunikationen mellan bemanningsföretaget och intervjuaren. Datum och klockslag för intervjun med mig hade gått till fel e-post-adress. Sånt händer. Fel kan vi alla göra. Fast kanske bemanningsföretaget borde ha efterfrågat en bekräftelse från intervjuaren..? Det gjorde man från mig, i alla fall.

röd telefon

Intervjuaren och jag tar direktkontakt.

Överenskommet är nu att intervjuaren ringer mig direkt, utan att passera bemanningsföretaget, nästa måndag eller senast på tisdagen. Då bokar vi in en ny intervjutid. Vi kom också överens om att båda två ringa den kontaktperson på bemanningsföretaget som bokade tiden med mig via e-post. Det visade sig att en annan person hade haft kontakt tidigare med intervjuaren, men alltså skickat datum och tid till fel adress.

Jag var ganska jämn i munnen och bestämd i sinnet när jag ringde bemanningsföretaget. Nej, jag var inte otrevlig, men bestämd när jag bad om att åtminstone få ersättning för bensin- och parkeringskostnader för den uteblivna intervjun. Man har inte så stora marginaler och fet plånbok när man går på a-kassa, nämligen. Och det var ju ändå bemanningsföretagets fel. Eller nån människas fel. På bemanningsföretaget. Kontaktpersonen lovade kolla upp detta. Jag var väl inte så där jättesäker på att det skulle utfalla till min fördel. Men efter en knapp halvtimme ringde min mobil. Om jag skickar in parkeringskvitto samt uppgifter om resans längd (nej, jag la inte till för att jag hade kört fel!) och mitt kontonummer via vanlig, hederlig snigelpost så får jag ersättning.

Tack, Perido, för att ni inte bara tog på er ansvaret för felet utan också för att ni ersätter mig för mina utgifter! Så behåller man såväl kunder som konsulter.

Jag vill också tacka för att jag inte är ett dugg varm och för att linnet inte klibbar alls på kroppen – AC rules och bilturen var svalkande. Dessutom är det inte var dag jag åker fjorton mil allt som allt för att låna en toalett…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vad var-det-jag-sa-inlägg. Fast jag sa det inte, jag tänkte.


 

Uppdatering 2: Den 8 juli fick jag med posten en ny handlingsplan, skriven av Daniel Strömblad. Denna gång är felet med intervjun korrigerat. Det jag fortfarande känner mig osäker på är vem som är min handläggare. Enligt denna senaste plan är det inte Handan Gül utan Alexandra Norlén. Ställningen dem emellan är nu 2 – 2 (jag har fått deras namn två gånger var när jag har bett att få veta vem som är min handläggare)

 

Uppdaterat inlägg: Den 4 juli på förmiddagen har Daniel Strömblad mejlat mig angående att jag hört av mig om handlingsplanen. Daniel Strömblad skriver bland annat så här:

[…] Är ute på många arbetsgivarbesök just nu och kommer därför inte att ha möjlighet att gå in i din handlingsplan. Men om du via e-post upplyser mig om dina funderingar eller det som inte stämmer ska jag åtgärda det så fort jag kan och skicka en ny handlingsplan till dig. […]

Jag har nu svarat och framfört mina främsta invändningar (inte funderingar):

  1. att jag inte var medveten om att jag medverkade till att upprätta en handlingsplan i tisdags
  2. att jag inte varit på intervju som det står i planen samt
  3. att jag har olika bud på vem som är min handläggare. Vidare skickade jag med länken till det här inlägget.

To be continued, eller..?


 

I eftermiddags hittade jag ett fönsterkuvert från Arbetsförmedlingen i Uppsala i min postbox. Brev från Arbetsförmedlingen och a-kassan ger mig alltid ont i magen, typ magknip som ofta skickar mig direkt till toa utan att passera Gå. Men man ska möta sina demoner, så jag slet upp kuvertet. Det innehöll en handlingsplan som sades vara upprättad mellan mig och Arbetsförmedlingen. Mig veterligen har jag inte upprättat nån plan. Det har Daniel Strömblad gjort, han som skrev in mig i tisdags.

Handlingsplan från Arbetsförmedlingen

Handlingsplanen från Arbetsförmedlingen innehöll som vanligt fel och konstigheter.


Ett kort tag
trodde jag att jag skulle bli glatt överraskad. Jag kände ett visst förtroende när jag lämnade inskrivningen. Nu är det raserat. Igen. Jag önskar verkligen att jag kunde göra slut med Arbetsförmedlingen i Uppsala. Men det kan jag inte. För att kunna komma ifråga för a-kassa måste jag vara inskriven där.

Vad har jag då för invändningar? Jag ska gå igenom dem punkt för punkt så får du se vad jag tänker:

  • Det står att den här planen är upprättad mellan mig och Arbetsförmedlingen den 1 juli. Jag var inte medveten om att jag deltog i nåt upprättande av nån handlingsplan den dan. Jag har inte fått granska texten, jag har inte fått möjlighet att korrigera felaktigheter. Nej, jag har inte varit med och upprättat den här planen. MEN… jag skulle ha kunnat skriva den själv. Skriva kan jag ju. Eller? Då hade till exempel vissa fel inte varit med. Dessutom hade jag inte använt standardmallen för handlingsplaner från A till Ö…
  • I planen blir jag tipsad om att aktivt söka jobb via platsbanken och annonser i tidningar. Vid samtalet i tisdags sa jag att det finns ytterst få tjänster för mig att söka vi platsbanken, jag hittar dem på andra ställen. Nån dagstidning i pappersform har jag inte tillgång till, men visst kollar jag på nätet.
  • Att upplysa mig om vilka jobbsajter jag kan använda känns som ett hån, likaså att jag kan registrera mig hos olika bemanningsföretag. Jag berättade ju vid inskrivningen att jag redan dels söker jobb via jobbsajter, dels finns registrerad hos ett antal bemanningsföretag, i deras kandidatbanker.
  • Vidare ska jag söka jobb genom att ta direktkontakt med arbetsgivare. Det vägrar jag. Jag har förnedrat mig så många gånger genom att ringa eller mejla och fått snorkiga svar – eller inga alls.
  • Jag bör bearbeta mitt kontaktnät. Ja det står så:

[…] du bör även bearbeta även ditt kontaktnät […]

(det är inte jag som skriver dålig svenska utan arbetsförmedlaren). Och jag berättade vid inskrivningen att jag bearbetar mitt kontaktnät och hur jag gör det, bland annat via LinkedIn. Men den förträffliga sajten nämns inte nånstans i handlingsplanen, trots att det är en sajt där man knyter jobbkontakter…

  • Beskrivningen av mitt nuläge är fel. Det står i handlingsplanen att jag har kontakt med ett bemanningsföretag och varit på intervju där. Det jag sa var att jag har kontakt med flera bemanningsföretag och ett av dem ringde mig i måndags. Nån intervju har jag inte varit på sen förra året.
  • Handlingsplanen är skriven så att den ibland använder tilltalet du, ibland mitt förnamn. Det får mig att undra för vem planen är skriven – för mig eller för nån annan? Om det är för nån annan, vem avses då?
  • Det står att jag bör söka jobb i Stockholmsområdet där arbetsmarknaden är god. Jag har sökt och söker jobb även utanför det området. Det finns jobb på andra ställen än i Stockholm, nämligen. Typ i Västerås och Gävle.
  • Den arbetstid jag enligt planen ska ha är heltid eller deltid. Det är fel. Jag måste ha ett heltidsjobb om jag ska klara mig ekonomiskt eftersom jag räknas som ensamstående.
  • Och så slutklämmen där det anges ett namn på ansvarig arbetsförmedlare som sades vara fel namn via e-post senare under tisdagen. Jag vet alltså fortfarande inte med säkerhet om min handläggare heter Handan Gül eller Alexandra Norlén.

Naturligtvis ringde jag Daniel Strömblad direkt efter att jag hade läst handlingsplanen. Han svarade inte. Naturligtvis. Han har inte heller svarat på mitt mejl som jag skickade som svar på hans igår eftermiddag eftersom jag ville få utröna namnet på min handläggare. Jag lämnade ett meddelande i Daniel Strömblads röstbrevlåda vid 15.30-tiden. Han ringde inte tillbaka idag.

Varför VARFÖR blir det alltid fel när ni ska göra nånting, Arbetsförmedlingen i Uppsala???  Och varför svarar ni aldrig när man kontaktar er???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

”Vi hänger inte med i all utveckling, men jag tror på nye GD:n”

Ett inskrivet inlägg.


 
 

Arbetsförmedlingen i Uppsala

Arbetsförmedlingens tillhåll i Uppsala.

Orden i rubriken är Daniel Strömblads. Han jobbar på Arbetsförmedlingen i Uppsala och var den som fick uppdraget att skriva in mig som arbetssökande idag. Vi fick en lång och bra pratstund, jag och Daniel. För hade jag väntat i en och en halv timme ville jag ha valuta för tiden som försvann när det blev min tur.

Nummerlapp och bok

Nummer 28 gul var jag.

Jag fick nummer 28 gul Men jag hade å andra sidan inte trott att jag skulle vara ensam. En bok blev mitt sällskap under väntan. Det blev emellertid lite svårt att fatta vad man läste i sorlet från, gissningsvis, ett femtiotal losers arbetssökande och en del av deras barn som sprang omkring och skrek.

I stället ägnade jag mig åt att observera omgivningen och den inte särskilt effektiva hanteringen av folkmassan. Det gick åt fyra till fem personal för att tilldela de arbetssökande en nummerlapp – en gul, rosa eller grön, beroende på vad ens syfte med besöket var. Gissar jag. Nåt system i kaoset borde man ha. Men nummer hoppades över, ropades upp utan att det riktigt hördes i den icke tysta lokalen, folk tröttnade. En del försvann, andra återkom senare. En aldrig sinande ström av människor.

Samhällets olika skikt

Vad var det för folk som var där då? En del unga så jag, en del i min ålder och äldre än då, några lite yngre än jag, några som inte talade svenska… Och de flesta av oss var där för att registrera vårt misslyckande att bidra till försörjningen genom arbete. Nu behöver vi ersättning från annat håll. För min del a-kassa. En ersättning som har legat på samma nivå i tolv (12) år. Ja, för tolv år sen var ersättningen säkert bra. Idag är den inte ens en tredjedel av min senaste lön.

Bland personalen noterade jag en god representation av samhällets olika skikt. Här fanns halta och lytta, några tanter, en man i min egen ålder och förvånande många arbetsförmedlare med invandrarbakgrund. Det är bra. Jag fick slutligen gå en trappa upp med herr förmedlare Daniel Strömblad.

Inskrivningsrum på AF

Ett så übersnyggt inrett inskrivningsrum på Arbetsförmedlingen i Uppsala.

Själva inskrivningen var det inga större problem med. Mina uppgifter fanns kvar (de sparas i två år) och jag hade snällt fyllt in en värdelös blankett medan jag väntade. En blankett som skulle vara grund till en handlingsplan. Jag hade angett att jag inte vill ha hjälp med nånting annat än att fixa ett nytt jobb (det var ett eget svarsalternativ jag skrev till).

Daniel undrade om jag hittar några jobb att söka via Platsbanken. Jag skrattade och svarade nekande. Tipsade i stället om en bättre webbplats med mer nischade jobb för min del.

– Ja, vi hänger ju inte riktigt med i all utveckling, medgav Daniel.

För det är till exempel så att jag söker olika sorters tjänster, inte bara det som arbetsförmedlingen i sina system kallar kommunikatör/informatör.

Daniel kunde visa mig åtta (8) lediga jobb i Platsbanken som var lämpliga för mig att söka. Jag berättade att jag tänkte söka minst det dubbla antalet andra jobb som jag hittat på andra håll. Dessutom var en av tjänsterna rubricerad Informatör, men i själv verket söktes en person med gymnasielärarekompetens. Hur fel kan det bli..?

Byggare och riktig handläggare

Min nya, riktiga handläggare då? (Ja, för Daniel är alltså handläggare för folk inom byggbranschen, berättade han. Visst bygger jag en del, bland annat webbplatser och dito sidor, men… Jag är inom en helt annan bransch, kort sagt.) Tja, jag sa att hon hade ringt mig den 12 maj och att jag bett henne skicka sina kontaktuppgifter, uppgifter som jag fortfarande inte (den 1 juli) har fått. Daniel, som var inne i systemet, såg att det fanns en notering om att hon hade ringt mig. (Jag talade sanning, alltså.) Han skrev ut hennes namn. Jag fattade inte riktigt vad som var förnamn eller efternamn, men det är ju skitsamma. Jag ville bara veta vem jag ska kontakta om jag råkar få jobb.

Utskälld, men bättre utan love

Nånstans i vårt samtal undrade jag hur det är att jobba på Arbetsförmedlingen, en av Sveriges mest utskällda statliga myndigheter.

– Vi har mycket att jobba med så att vi blir bättre, sa Daniel. För några år sen låg Skatteverket i botten, nu har verket fått riktigt bra betyg av människor. Det borde vi också kunna få!

Men management by love, som var den tidigare generaldirektören påfund, tror Daniel inte på. Däremot har han stora förhoppningar på Mikael Sjöberg, som den nye GD:n heter. Han kommer från Arbetsmiljöverket, men har också arbetat som statssekreterare i regeringskansliet.

– Han kan ta politiker, menade Daniel. För får vi inte tillräckligt stora budgetar kan vi inte åstadkomma det politikerna vill att vi gör. Mikael Sjöberg verkar vara en person som kan sätta ner foten ordentligt och förklara vad för lite pengar räcker till och inte räcker till.

Det låter ändå lite hoppfullt, tyckte jag. Jag tänkte på det när jag gick ifrån den här hemska inskrivningen (jag känner mig förnedrad att behöva gå till Arbetsförmedlingen och skriva in mig, därför hemsk). Men när jag kom ut från inskrivningsrummet mötte jag en minst lika stor folkmassa som satt eller stod och väntar på sin tur, med färgade nummerlappar i nävarna. Då blev jag snabbt lika nedslagen igen. Är vi så här många nya arbetssökande bara i Uppsala den 1 juli 2014..?

Jag legitimerade mig med mitt presskort och sa till Daniel att jag nog skriver om det här. Men han har inte läst igenom texten före publiceringen på min blogg.

 
 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett aktiverande inlägg.


 

Tro inte att jag sitter på mitt arsle och slöar bara för att jag är snart är arbetslös. Så här ser min att göra-lista ut för den kommande veckan – och ett tag framöver:

  • Jobba den 30 juni
  • Registrera mig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen den 1 juli
  • Skicka in ansökan om ersättning tillsammans med diverse intyg  till a-kassan den 1 juli
  • Fixa arbetsgivarintyg den 30 juni (ytterligare ett behövs för inkomstförsäkringen och det från Blogvertiser måste också fixas och skickas in!)
  • Söka jobb!!! (Varje dag…)
  • Ringa B, som fyller år den 1 juli!
  • Stryka
  • Bädda rent
  • Tvätta lakan
  • Ev. åka till Stockholm den 5 juli och träffa FEM och Finske Pinnen
  • Städa garaget
  • Putsa fönster
  • Planera för samt köpa presenter till Mors födelsedag i juli
  • Åka med ett par saker till Annas snälla mamma i Slottet
  • Köpa dator och få den installerad och fungerande
  • Fixa presenter till E som fyller år i juli
  • Pride 31 juli – 3 augusti

Lite att göra? Nä, tror inte det. Arbetslöshet = semester? Nä, tror inte det. (Jo, Pride, förresten är ju att räkna som semester, torsdag kväll till söndag eftermiddag.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att slutföra saker. Och om böcker!


 

Tömt skrivbord på jobbet

Tömt skrivbord på jobbet – för att gå ut i arbetslöshet.

Idag har jag verkligen tömt skrivbordet. Min arbetsplats ser ganska ödslig ut. Lite synd att jag inte få vara kvar, för den är svart och snigg. Inget jävla turkost. Inte ens orange. Nä, orange är ju för glada tillfällen. Datorn tänker jag inte tömma, för jag har inget privat på den. Detsamma gäller tjänstemobilen.

Idag blev jag rätt less på folk som twittrade ut bilder på sina städade skrivbord med ungefär denna vidhängande text:

Tömt skrivbord för att gå på semester.

En dag till ska jag jobba. På tisdag ska jag till Arbetsförmedlingen och registrera mig som arbetssökande. Igen. Tredje gången på fem och ett halvt år. Och ett skäl ju helt klart att arbetsgivarna föredrar grå arbetskraft framför att anställa människor på riktigt.

Tyvärr kom jag på att jag skulle ha bett om två arbetsgivarintyg och inte bara ett. Jag kollade inte upp inkomstförsäkringen förrän i kväll. Tydligen är det nya regler, för nu ska även Bliwa ha arbetsgivarintyg precis som a-kassan. Tröttsamt – eftersom jag ju inte kan ansöka om att få pengar från inkomstförsäkringen förrän jag har fått min a-kassa beviljad och utbetalad första gången. Har jag tur innebär detta a-kassa i september, tillägg från inkomstförsäkringen i… oktober? november? Och så tror alla dessa byråkrater att man försöker lura till sig pengar!.. Vilka pengar..?

Bokpaket o sista lönebeskedet

Bokpaket och det sista lönebeskedet från min nuvarande arbetsgivare låg i postboxen idag.

I kväll har jag suttit med mina räkningar för den här månaden. Det var ganska många, men nu är alla betalda. Eller i vart fall inlagda för betalning. Nu måste jag skärpa till mig och börja hålla i pengarna. Men… idag trillade det in ett litet bokpaket igen. Jag kunde ju inte motstå Bokus sommarerbjudande på pocketböcker…

Det blev fyra böcker allt som allt. Två ska jag ge bort (en till mamma och en till Fästmön) och två har jag högtidligen gett mig själv i sommarpresent. Eller för tidig namnsdagsgåva. Mamma ska få sin i födelsedagspresent, fast jag vet inte riktigt när vi ska fira hennes födelsedag. Några fler paket ska jag fixa också, men jag har inte så många idéer. Bara nån.

Böcker från Bokus

Dagens böcker från Bokus. De två i mitten ska jag ge bort.


Medan jag har betalat räkningar
och skrivit här i mitt hemmaarbetsrum har tvättmaskinen tumlat runt med gröna grejor. Jag har packat ner lite saker inför Himmelsfärden i morgon. Ett tag hade jag tänkt ringa mamma, för vi har inte hörts av sen i söndags. Men mamma bor bara knappa åtta mil från Bråvalla där blixten slog ner i eftermiddag. Och man ska inte prata i telefonen när det åskar så pass… Jag får helt enkelt hänga lite tvätt och lägga ett par öl på kylning. Men nej, supa skallen av mig i kväll ska jag inte!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett blött och trött inlägg. Och ett inlägg om ingenting.


 

Uppdaterat: Senaste nytt via lokalblaskan är att det inte heller på måndag den 10 juni går några tåg mellan Uppsala och Stockholm.

 

Droppar på blad

Några droppar förevigade på väg till garaget i morse.

Redan igår började det regna. Det fortsatte i natt och på morgonen. Jag älskar regn. Det tilltalar min själ, min sinnesstämning. Men så klart jag kan gilla sol också! Fast den ger mig gärna eksem. Det gör inte regnet. Det bara faller. Eller vräker ner. Till tröst. Det är nån som gråter mer än jag. (Vilken tröst, vilken logik!)

Jag är så trött, så trött. Kan det vara så att jag trots allt inte fyllde 52 härom månaden utan 102? Och i morgon måste jag kliva upp en halvtimme tidigare än idag. Hur ska det gå? Clark Kent* ska till bildoktorn och jag följer med honom dit för att lämna honom över dan och hämta en lånebil. Det råder nämligen fortfarande tågelände här. På Radio Upplands webbplats läste jag nyss:

Tidigast på måndag kan tågtrafiken mellan Uppsala och Stockholm gå som vanligt igen och mellan torsdag och söndag kommer inga tåg kunna gå på sträckan alls. […]

Det är tur att man inte har planerat nån tågutflykt till Kungliga Hufvudstaden i helgen. Eller att jag ska jobba. I morgon (torsdag) har jag ju lånebil. Jag förstår att människor jobbar som tusan med att få tågen att rulla som de ska igen. Samtidigt har jag svårt att förstå varför det tar sån tid att få ordning på saker och ting. Och varför ansvariga mest tycks informera via media och inte elektroniskt. Eller via sociala medier. Det vore ju ursnabbt! Det är många resande som har smarta telefoner, you know…

I kväll händer ingenting i mitt liv. Jag ska försöka läsa ut Doktor Sömn och sen försöka få lite sömn så jag pallar den tidigarelagda uppstigningen. Igår inhandlade jag mammas och min första gemensamma Trisslott – i stället för att vi tvingas registrera vårt Lottospelande. På lotten blev det heller ingenting.

Om jag lyssnar på regndropparna som faller hör jag i alla fall mer än… ingenting…


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett frustrerat inlägg.


 

alien

En ny sån här?

Idag är det redan onsdag. Onsdag! Dagarna flyr och här finns jag och inget blir gjort. Det är så mycket som borde bli gjort, nämligen, men som inte blir det tack vare en viss kroppsdel. Jag försöker överleva dagarna med smärtan, den som kommer och går. Och som flyttar på sig! När jag vaknade igår hade jag ont i hela ryggen nedtill. Tidigare har jag haft ont på vänster sida om ryggraden. I morse vaknade jag av en knivskarp smärta nedtill till höger om ryggraden. Jag börjar tro att det är en ny liten alien som gäckar mig och förflyttar sig bara för att retas.

Dagarna bara går och inget händer. Det är tråkigt att ha ont, det är tråkigt att inte palla att göra nånting, knappt ens gå ut i det härliga aprilvädret. Det gäller att se till att jag har ärenden så att jag faktiskt tvättar mig, klär på mig och tvingar mig ut. Igår visste jag inte hur jag skulle ta mig hem från Tokerian för jag fick så ont. Men det gick. Dagens ärenden utanför hemmet gäller att posta ett brev och att inhandla middagsmat. Det ska jag väl klara av?

Toffelfötter på balkongräcket

Toffelbenen längtar efter balkongsittningar.

På min balle* står möblerna fortfarande under presenningen. Mattan är ihoprullad och tronar som en tennsoldat i ett av hörnen i lägenhetsförrådet. Men jag orkar varken skyffla möbler eller matta till dessas rätta positioner på ballen. Bilen behöver tvättas och det skulle biltvätten klara av medan jag sitter i. Fast den behöver dammsugas inuti också och det klarar inte jag just nu. I badrummet svämmar tvättkorgen över med smutstvätt. Jag har i alla fall kört igång en liten maskin alldeles nyss. Måste beta av. Och lägga till strykhögen som redan finns i gästrummet.

Det finns de i min närhet som lider av svåra, kroniska och degenerativa sjukdomar. Jag fattar inte hur de står ut. Men en av dem sa en gång att h*n försöker bortse från det h*n inte klarar av och fokuserar på det h*n fortfarande fixar. Det blir så mycket mer positivt då. Önskar jag kunde göra detsamma… I stället för att få ångest över allt som inte blir gjort…

 

kalkonpastrami mimosa grön paprika körsbärstomater

Kallskuret. (Bilden är från september 2011.)

Fästmön är så duktig och traskar till jobbet varje morgon. Jag tror att det tar henne ungefär 45 minuter. Hon vet att min rygg är som sämst på morgnarna och dessutom säger hon att hon gillar att gå i morgonsolen, så jag behöver inte skjutsa. Jag tycker att hon är duktig, jag, och försöker hitta andra sätt att vara behövd på. Som att fixa middag. Köket är inte min plats i hemmet, så du må tro att det är en utmaning! Igår blev jag så glad när jag kom på att vi kunde äta kallskuret med grönsaker, cole slaw och mimosasallad. Det var liksom bara att inhandla och ställa fram. Idag är det värre. Jag har inte en aning om vad jag ska servera…

Från mitt eget jobb har jag inte hört pip sen före påsk. Jag måste nog mejla till chefen, för det kom aldrig nån bekräftelse på att han tog emot det korrekta sjukintyget via e-post. Så länge han inte har registrerat det i det personaladministrativa systemet lär jag inte höra nåt från Försäkringskassan, tror jag. Ja, det är ju en ekonomisk fråga i allra högsta grad, detta att vara sjukskriven. Jag hade räknat med en sista, härlig aprillön. Får jag lön för en vecka, blir jag glad.

I kväll klockan 20 är det ett nytt avsnitt av När livet vänder. Det ska jag se, för det ger mig perspektiv på det jag kallar mitt lidande jämfört med andra som verkligen lider. Och som har kommit vidare. Jag har inte rört mig ur fläcken.


*balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


Ingen kan väl säga
att det är nån annan årstid än vår nu? Detta trots vissa bakslag i forma av blåst, kyla och vit nederbörd. Därför undrade Tofflan den gångna veckan om du har noterat nåt vårtecken.

Så här fördelade sig de 29 inkomna svaren (procenten är som vanligt avrundad):

49 procent (14 personer) svarade: Ja – i form av växtlighet. 

34 procent (tio personer) svarade: Ja – i form av djur. 

14 procent (fyra personer) svarade: Ja – i form av nåt annat än blommor och bin, typ. 

Tre procent (en person) svarade: Other: 
Massor av skräp och hundbajs.

Ingen svarade: Nej inte nåt.

Tatiana kommenterade:

Krokusar på väg från bussen !

Stort TACK till dig som registrerade att du funnit vårtecken och/eller kommenterade detta på något sätt!

En ny fråga finns som vanligt att kika på här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Och som vanligt vore det kul om du deltog i den nya omröstningen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en anmälan och ett beslut.


Idag kom ett mejl
från DM-nämnden. I somras fick jag ett antal oönskade säljarsamtal till min mobiltelefon. Detta föranledde att jag anmälde företaget som ringde, Baraspara, till DM-nämnden. Nästan ett halvår har gått och jag hade så gott som glömt bort min anmälan när mejlet med nämndens beslut trillade in i min mejlbox. Här kan du läsa ett skärmklipp av beslutet. Notera att överträdelserna anses allvarliga.

DMs beslut om Bara Spara

Detalj ur beslutet.


I mitt inlägg om min anmälan
skrev jag (för dig som inte orkar eller vill klicka på länken ovan) följande:

[…] Jag har inte varit kund där, jag är inte kund där och jag tänker inte bli kund där. Jag har inte heller gett mitt medgivande till företaget nånstans att man får ringa mig. […] 

Företaget har hävdat till nämnden att vi som har blivit uppringda troligen har gett vårt medgivande – nånstans. Personligen är jag stensäker på att jag inte har gjort det. Jag vill nämligen verkligen inte att försäljare ringer mig på min mobiltelefon – eller på min fasta telefon heller, för den delen. Det går idag att spärra såväl sin fasta telefon som sin mobil via Nix. Men genom att göra det känns det som att man går med på att det kan ringa säljare. Hur man än vänder sig har man arslet bak, alltså. Jag har i alla fall registrerat såväl mobil som fast telefon hos Nix. Dessutom anmäler jag alla företag som ringer och försöker sälja på mig saker och ting. Företag där jag är kund är förstås undantagna – dessa hindras inte heller av Nix.

Nästa fråga som dyker upp är förstås om företag där man har varit kund får ringa. Eller om det är OK att dessa ringer. Så här står det hos Nix:

[…] Ett kundförhållande enligt ovan ska anses bestå även en tid efter det att avtalet upphört, normalt minst sex månader därefter men inte mer än ett år, om inte särskilda skäl föreligger. […]

Igår ringde, för sjätte gången, en säljare som vill få mig att ta en ny prenumeration på Upsala Nya Tidning. Jag sa upp tidningen i mars i år. Varje gång en säljare har ringt med ärende att få mig att prenumerera på tidningen igen har jag sagt ifrån ordentligt. Varje gång har säljarna också lovat att ta bort mig från uppringningsregistret. Det gjorde även den säljaren som ringde igår. Jag är medveten om att det inte har gått ett år än sen kundförhållandet upphörde, men det har gått ungefär tio månader. Till denna tid finns också sex stycken nej att lägga. Så vad är det som är så svårt att fatta och respektera???

Jag vill inte prenumerera på Upsala Nya Tidning. För varje samtal från en säljare som representerar företaget blir jag mer och mer negativt inställd. Tjatet resulterar alltså inte i att jag blir prenumerant igen utan bara att jag ännu mindre vill det. Badwill, alltså. Om ringandet fortsätter anmäler jag även tidningen när ett år har passerat. För några särskilda skäl föreligger inte.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att vara go och gla, att trösta sig med kexchokla´ och att vilja ha sitt godis själv.


Redan torsdag
och redan den sista dan i oktober. Idag springer en massa utklädda ungar runt och tigger godis, det är ju Halloween. Jag har god lust att klä ut mig till nåt hiskeligt monster (behöver inte göra så mycket för att bli hiskelig) och öppna dörren och skrika

Bus!

när nån unge ringer på. Fast här ringer nog inga ungar på. De är varnade av sina föräldrar att den där tanten ska man inte plinga på hos, för hon är ELAK. Ja, jag är faktiskt så jätteelak att jag vill ha mitt godis själv, inte ge bort det till okända, utspökade och tiggande ungar.

lördagsgodis

Mitt godis är mitt!

 
Kan ge mig den på att det finns ungar som inte vill ha godis utan pengar i stället. En del är säkert utrustade med mobil plastkortsapparat. Ungar är rätt förslagna nu för tiden. Annat var det på min tid. På Stenåldern. Jag minns bara att jag nån enstaka gång gick påskkärring – det fanns ju inte Halloween i Sverige på den tiden. Mamma och mormor var omedgörliga och tvingade mig att rita fina (!) teckningar som jag överlämnade i utbyte mot nån karamell. Då neg jag djupt och tackade rodnande. JA, DET ÄR SANT!

Häxa 4

En av mina inneboende häxor.


Emellertid har jag inte varit iväg
och köpt mitt godis än. Jag hade två kexchoklader som jag tryckte i mig igår kväll som tröst för att jag var så ledsen. Jag bävar för hur jag ska orka med de kommande storhelgerna och mammas krav (vännen FEM fattar precis!) på att jag ska vara typ

go o gla, kexchokla´

Det finns liksom inte alltför mycket att vara ”gla” över i nuläget och då blir jag heller inte ”go”. Oron är en ständig följeslagare som jag kämpar hårt med för att övervinna. Jag vill ju tänka positivt, se en lösning inom en snar framtid. Men bara tanken på jul och allt vad den kostar ger mig ont i magen.

Jag har sagt till Fästmön att det blir en julklapp var till ”barnen”, varav tre nu är vuxna. Det finns inte möjlighet till fler. Och det blir inga dyra grejor heller. Tyvärr. Hur mycket jag än skulle vilja. Till mamma, som ju då kanske firar med mig, blir det ett gäng småsaker. Hon kan ju inte handla till mig heller, så det blir inte trångt under granen. Om vi nu ska ha nån. De 400 – 500 kronorna kan vi lägga på mat i stället. Mamma brukar ju inte bara stanna över juldagarna utan i tre veckor, lite före, under och efter alla storhelgerna. Så matpengar går det åt. Jag vill dock ha till protokollet att mamma är mycket generös med matpengar!!!

Det enda jag kan lova mamma – och mig själv! – är att försöka hålla mig ”go o gla”. Men det tar väldigt mycket kraft och energi. Jag är ingen rolig människa att vara med och det säger jag konstaterande – och beklagande för alla som tvingas hänga med mig (vilket i och för sig är valfritt…).

_________________________________________________


Dagens agenda
har jag redan börjat bita av. Jag har sökt ett jobb, det enda jag har hittat hittills, och jag har skrivit in lite fler poster i november månads aktivitetsrapport. Den rapport som jag ska skicka in mellan den 1 och den 14 november till Arbetsförmedlingen. Enligt de nya reglerna från i höst får jag annars ingen a-kassa. Och det är inte säkert att jag får det ändå… Trots att jag sökte över 40 jobb i september och över 30 jobb i oktober. Ovanpå det har jag gjort lite annat, som skrivit spontanansökningar, reggat mig hos ännu fler bemanningsföretag, varit på rekryteringsmässa, blivit intervjuad med mera med mera… Jag vet inte riktigt vad jag ska göra mer…

Det har tagit tid att långsamt börja bygga upp ett havererat liv. Jag tycker ändå att jag har byggt så gott jag kan och byggt bra! För envis som synden är jag och min botten vägrar att bli flat – jag är TJOCK och rundbottnad som den där leksaksgubben som alltid reser sig när man puttar till honom.

clown.womit

Oj då! Jag hittade inte bilden på gubben med rund botten. Då får glo på en spyende clown i stället. Den representerar mig själv rätt bra nu också.


Snart är det dags
att duka fram frukost. Jag måste över till Tokerian och köpa frukt och grönt, för i morgon hoppas jag att Anna kommer hit. Då blir det lite bättre måltider – lite mer organiserade sådana också. I helgen tänkte jag servera henne kalkon, kyckling och lax. Fast inte samtidigt.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna och berätta i en kommentar, jag är så nyfiken på vad som händer ute i verkligheten!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »