Ibland undrar jag så…

Ett till undrande inlägg.

Ibland undrar jag så vilka alla ni är som läser min blogg ganska ofta, men aldrig kommenterar. Ni har säkert era skäl till att aldrig tycka nånting om mina inlägg, men jag blir så otroligt nyfiken. Jag ser ju regelbundna besök från ställen jag aldrig har besökt eller knappt känner till, möjligen har sett i en kartbok…

Därför utmanar jag dig från till exempel…

• Vallda
• Matfors
• Jordbro
• Härnösand
• Trelleborg
• Östersund
• United Kingdom
• Söderhamn
• Lausanne
• Hörby

att ge dig lite, lite till känna. Bara för att stilla min nyfikenhet! Jag bjuckar ju rätt mycket på mig själv här, kan inte du bjucka på en liten hälsning i en kommentar? Snäääällaaaa..???

Livet är kort.

Read Full Post »

Sittplatsen på veckomötet avslöjar dig!

Ett inlägg om varför man väljer en viss sittplats.

Sittplatser kan vara diskutabla grejor. Känsliga saker, till och med! På min förra arbetsplats hörde jag en historia om en person som medvetet snodde en plats i fikarummet som en annan person jämt satt på. Det slutade med att personen, vars plats blev ”stulen”, satte sig så nära ”plats-tjuven” som möjligt. Så där lite… för nära, du vet…

En fin stol hos mamma.

Läste i morse hos Aftonbladet – tro det eller ej! – en ganska rolig artikel om det här med hur vi sätter oss på veckomötena på jobbet. Du kanske är ledig i helgen och helst vill glömma jobbet. Det skiter jag, som saknar jobbet, i.

Under läsningen nickade jag igenkännande. Valet av sittplats har delvis med att göra hur het eller kall du är, men mycket att göra med dina ambitioner.

Chefens sittplats är vanligen en kortända av bordet. Det signalerar ordförandeskap och därmed auktoritet. Dessutom ger det en bra överblick över bordet och de som sitter där. Så om du också sätter dig på en kortända kan chefen bli störd – din placering signalerar att du har eller borde ha stort inflytande… Och det är, som bekant, inte så populärt hos alla chefer… En chef som sätter sig på en långsida, däremot, signalerar öppenhet och mottaglighet, främjar kreativiteten hos medarbetarna och visar att chefen är trygg i sin roll.

Här kan man ha möte. Men vilken plats skulle man välja här?

En vanlig mötesdeltagare sätter sig bredvid nån h*n känner. Men om man sätter sig bredvid chefen gör man det i chefens ”radarskugga”. Samtidigt innebär det att man vill vara nära makten och står på tur att få makten.

Man sätter sig mittemot den man vill ha koll på. Eller den man vill smajla för. Och vill man vara aktiv under mötet sätter man sig förstås så att man syns av chefen – samtidigt som man kan läsa av chefens reaktioner.

Är man förändringsbenägen byter man plats från möte till möte. En intressant grej att testa – för den som nu har ett jobb som innebär regelbundna möten…

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Nu är choklad bra. Igen.

Ibland blir jag lite trött på alla forskarrön om att choklad är bra för hälsan. Rapporter från olika håll i världen poppar upp lite då och då och jag får ibland känslan att de inte tillför så mycket. Samtidigt känns det bra att regelbundet få bekräftat att chokladätande inte alltid är av ondo.

Nu senast har en studie gjord på 33 000 medelålders och äldre kvinnor i Uppsala och Västmanlands län presenterats. Och nu visar resultaten att choklad skyddar mot stroke. Regelbunden och måttlig konsumtion, bör understrykas. I studien gjordes för en gångs skull ingen skillnad mellan ljus eller mörk choklad. Eftersom det handlar om svenska kvinnor är det troligt att de allra flesta äter ljus choklad. Detta eftersom 90 procent av all chokladkonsumtion i Sverige utgörs av ljus choklad.

Choklad är gott och jag äter nog mer än genomsnittssvensken.

                                                                                                                                                                                                                                               Men det är förstås nyttigare med den mörka chokladen. Dels därför att den innehåller mindre socker, dels därför att kakaohalten är högre. För det är just kakaon som är bra! Den innehåller flavonider, som är en sorts antioxidanter. Det är dessa som kan hindra att blodkärlen skadas av syreradikaler. En del studier visar dessutom att choklad kan sänka blodtrycket och öka spänsten i kärlen!

Vi svenskar borde vara väldigt skonade från hjärt-kärlsjukdomar. Vi äter nämligen sju (7) kilo choklad om året i genomsnitt… Och gott är det! Eller???

Read Full Post »

Nu har jag gett upp!

Nu är jag så jäkla trött på mina lingonveckor så jag spyr. Tanter på snart 50 bast borde få slippa skiten. För ingen kan väl komma och säga att man tycker att det är roligt när det blöder? Nej, just det. Och jag som svimmar av blod plus har mina blodbrister mår f*n i helv**e när lingonen trillar in.

Nog blev jag undersökt sist jag var på sjukhus (i augusti förra året), då, när man försökte hitta orsaken till mitt dåliga blod. Naturligtvis konstaterades det att jag hade ett grymt stort myom som har växt ganska fort (jag gjorde en magnetröntgen i november 2008 och på två år hade myomet växt till dubbel storlek). Jag har hyfsat regelbundna lingonveckor, men när jag var på sjukhuset och blev undersökt diskuterade vi behandling eftersom myomet kunde tänkas vara orsaken till mina värden. Det finns två metoder – dels spiral, dels operation. Eftersom jag inte vill ha ett främmande föremål i kroppen och dessutom är tämligen till åren kommen för en kvinna räknat, var jag helt inne på operation. Det var även gynekologen.

Därför blev jag rätt förbannad, på ren svenska, när det cirka två månader efter att jag blivit utskriven damp ner ett brev från gynekologen där hon berättade att hon skrivit ut en spiral på e-recept. Ha! Den kan gott ligga kvar. Jag tänker då inte hämta ut den.

Samtidigt har jag insett att blödningarna ju inte blir direkt mindre. Och skitglad blev jag inte igår när lingonen trillade in – lagom till Pride, folkmassor och baja-major – du förstår säkert min ovilja..? Jag stegade helt enkelt över rondellen till apoteket och inhandlade ett paket Cyklo-f.

Såna här har jag blivit rekommenderad.

                                                                                                                                                            För att Cyklo-f ska funka är man enligt förpackningens baksida tvungen att uppfylla tre kriterier, som jag uppfyller:

          √ Man ska vara över 15 år.

          √ Regelbundna lingonveckor med 21 – 35 dars mellanrum.

          √ När lingonveckorna är som rikligast, behöver man dubbla skydd för att inte blöda igenom. Man måste också byta ofta.

Cyklo-f kostade 105 pix. Inte så billigt. Man ska ta två tabletter tre gånger dagligen, normal dos. Man får äta i högst fyra dar. (Jag räknar…. onsdag, torsdag, fredag och lördag. Perfekt!) Men vänta nu… Eh 6 x 4 blir ju 24. En ask innehåller bara 18 tablettur…

Dessutom läser jag i microstil på förpackningen att jag bör rådfråga läkare före användning om jag till exempel haft blodpropp och om mina föräldrar har haft det. Hum… blodpropp hade jag för ett år sen, senast.  Före det året innan. Min pappa hade… åtta blodproppar.

Men jag har just svalt två tabletter. Och jag har gett upp, jag tänker ta den här ”kuren”! För jag orkar inte känna ur lust och kraft bara rinner ur mig, jag vill ha roligt på Pride, inte behöva tänka på att ta mig till en toa i tid. Så är det!

Read Full Post »