Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘referenter’

Ett inlägg om tillvarons turbulens.


Idag har det varit…
en rätt omtumlande dag. Den började som vanligt med jobbsökeri och bloggeri. På eftermiddagen åkte jag iväg till Gamla Uppsala där jag skulle träffa en intressant person att intervjua för en artikel för Uppsalanyheter. Posten hann precis levereras till min postbox hemma. Jag tog med den och öppnade den på en bänk, i skuggan under ett träd, medan jag väntade på mitt intervjuoffer. Det var en ganska lustig kombination, håll med om att den är lite… dökul…

Inte flera mord ForLife

Inte flera mord och ForLife… Dökul post, eller hur?


Även om jag mest läser
och ser deckare på film, som ofta handlar om ond bråd död, väljer jag livet! Tro för 17 inget annat!!!

Intervjun gjordes på teckenspråk. Jag kände mig väldigt rostig, men upptäckte att många av tecknen fortfarande fanns kvar! Sen är mitt intervjuoffer en person som jag har jobbat med i många, många år. H*n är mycket förstående över mina fumliga tecken – och dessutom är h*n väldigt bra på att läsa på läpparna… Så du får inte heller tro att jag är totalt teckenspråkig – det är jag inte!!!

Det blev ett trevligt återseende och vi hade mycket att avhandla. Det har hänt ganska mycket i våra liv sen vi sist satt ner och pratade. Men intervjun var ju huvudorsaken till att vi skulle ses. Vi hade väl precis kommit igång när min mobil ringde. Jag bad om ursäkt och svarade. Det blev riktigt märkligt, för jag blev mitt i min intervju kallad till en EGEN intervju! En anställningsintervju, dock. I morgon, redan. Jisses, det är nog först nu som jag känner att jag är nervös…

Eftersom det är en ganska lång resväg blir jag därför borta större delen av dan. Och om jag skriver nåt om intervjun blir det viktigaste sagt under lösen. Det passar bra för det är verkligen dags att byta lösenord också! Ska bara komma på nåt lagom knepigt…

Ytterligare glädje blev det när jag noterade en utbetalning under morgondagen från a-kassan på nästan 5 000 kronor. Synnerligen välkomna pengar! Jag hoppas nämligen kunna bjuda ut Fästmön på försenad sex-år-sen-första-dejten-firande i helgen.

Ikväll har jag en snabb dejt med Anna vid 21-tiden när hon slutar. Jag har lovat att skjutsa hem henne från jobbet. Men innan dess hoppas jag kunna lägga in min artikel – kanske lägga ut också..? OCH förbereda mig inför morgondagens intervju. Jag har plockat fram intyg och en referenslista samt kontaktat referenter. Nu ska jag läsa in mig lite på ”företaget”. Jag ska bli intervjuad på två ställen, så det gäller att vara alert… Andra delen av Maria Wern får jag se… i natt..?


Livet är kort. Och jag väljer det. Livet, alltså.

Read Full Post »

Uppdaterat!
Jag kom på ett sätt att spara filer som PDF ändå och skulle komplettera min ansökan på ett ställe. Det gick inte. Jag fick skicka in en helt ny ansökan. Rekommendation: sluta med webbformulär – de funkar ju inte som de ska.


Den här lååånga, lediga helgen
är snart förbi. Även helgerna tycks ha en förmåga att svischa, inte bara vardagarna. Jag känner hur lite tid jag har över till att göra det jag både vill och borde göra privat, men…

Två maskiner har jag tvättat idag. Fästmön var gullig och rev ut smutsiga lakan och jag ska bädda med rent senare. Förmiddagen har jag suttit vid datorn för att fixa några ansökningar. Det har tagit sina modiga timmar och det handlar inte om att jag har svårt att formulera mig utan att vissa arbetsgivare envisas med att ha

webbformulär. 

För arbetsgivaren är webbformulär ett enkelt sätt att få en snabb överblick över inkomna ansökningar. Ansökningarna blir jämförbara och innehåller inte nån ovidkommande information. För den som är arbetssökande är webbformulären inte bara trista utan också rätt jobbiga. Du måste som vanligt först klura ut bra formuleringar, själva din ansökan, så att säga. Den kan du sen kopiera och klistra in i formuläret. Så långt är det inte så besvärligt.

När det gäller dina arbetslivserfarenheter, utbildningar och referenter måste du lägga in dessa som poster i formuläret. Det tar ganska lång tid. Och då har jag ändå ett färdigskrivet CV samt en lista över referenter i Word så jag behöver egentligen bara copy-and-paste. Men även ctrl+c, ctrl+v tar sin lilla tid…

Visserligen kan du bifoga filer, men du måste fylla i formuläret för det är formulärets uppgifter arbetsgivaren går på i första hand. De filer du bifogar ska sen vara sparade i särskilda format. Både min hårdvara och min mjukvara är gamla, så jag kunde varken göra PDF:er eller docx-filer av mitt CV i Word på nån av mina datorer.

blanketter

Webbformulär är lika jobbiga att fylla i som pappersblanketter – när man inte har modern mjukvara, till exempel.


Jag tycker att man ska kunna skriva
sina ansökningar hemma och inte på jobbet på arbetstid. Men på jobbet finns ju bättre utrustning och nyare program än hemma, så jag ångrar nästan att jag inte gjorde det. Fast på arbetstid har jag ju inte tid för privata göromål som tar en god stund att genomföra.

Nu protesterar säkert en del och tycker att jag tar mig tid att blogga på arbetstid. Det är faktiskt väldigt sällan jag bloggar på arbetstid. Ofta tar jag mina raster till det, men ännu oftare skriver jag inläggen kvällen före eller tidigt på morgonen, hemma, och tidsinställer publiceringen. Så tro inte att jag alltid sitter vid datorn när det plötsligt kommer ett nytt inlägg! Jag kan vara flera mil därifrån…

Det är inte så kul att ta av timmarna på vår lediga helg, men idag var jag tvungen att göra det. Anna sitter och tittar ikapp på TV-serier på Play och på DVD:n under tiden. Sötnosen har också varit och handlat, för i kväll ska vi laga Chili con carne enligt Mathems-recept fast på kycklingfärs, och det behövdes kompletteringshandlas. Lite fikabröd slank visst ner i kassarna också, så jag ska  sparka igång perkolatorn strax.

Jag har telefonerat med mamma och hon ville ha mig att ringa om riksfärdtjänsten till påsk i morgon. Det fick jag säga att jag definitivt inte kan, jag har inga som helst möjligheter att göra sånt på arbetstid. Nu skulle hon försöka själv och jag hoppas att hon fixar det. Tanken är att hon kommer hit på onsdagen i påskveckan. Anna börjar klockan 16 då och hinner då ta emot henne hemma hos mig medan jag jobbar. Sen kom vi överens om hemfärd den 5 april, alltså fredagen efter påsk. För som det ser ut nu måste jag till Arbetsförmedlingen direkt efter påsk och registrera mig. Jag känner att jag vill ligga i för att fixa nytt jobb, inte gå långtidsarbetslös igen. Då går jag under…

Efter eftermiddagskaffet ska jag ta en surfrunda hos bloggvännerna. Igår skippade jag den rundan eftersom vi dels var på stan, dels hade hemmakväll. Förresten skrev lokalblaskans Roger Berglund för en gångs skull riktigt bra om gårdagens deltävling i Melodifestivalen, men som vanligt rekommenderar jag herr Olssons sammanfattning av deltävling fyra samt hans tankar om finalen – även om jag inte håller med om mycket allt! 

Och… ja just det… framåt kvällningen gläntar jag på nytt på Tofflans Svarta BokHåll utkik på en blogg nära dig!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag blev det en mycket bättre dag än igår. Tänk att man ändå inte kan tro det, trots att alla säger

I morgon blir det bättre, ska du se!

Jag var som ett åskmoln igår kväll och synen i duschrummet var väl… rätt rolig. Fästmön fick skratta lite i alla fall och det bjöd jag på. Nästan.

Idag var jag på jobbet strax efter klockan sju. Vid elva-tiden hade jag fått tre gånger så mycket gjort som under hela dan igår. Då har man hämtat igen ganska bra och kan vara nöjd med sig själv. En stund.

Jag stack iväg på ett ärende vid lunchtid eftersom jag insåg att mamma har namnsdag nästa vecka. Köpte med mig en sallad tillbaka som jag åt i lunchrummet i huset, för en gångs skull. Fick trevligt sällskap av prefekten på institution 1 och passade på att fråga honom till råds om vad jag skulle begära för procent av prefekten på institution 2 – som jag hade lönesamtal med efter lunch.

Passande frimärke på mammas namnsdagskort.


Lönesamtalet avlöpte bra.
Jag fick inget bud och gav inget bud, men vi pratade om vad jag gör, vad jag har i lön och hur arbetet går. Eftersom framtiden är osäker tog jag upp där och prefekten svarade att det måste förankras lite här och var, men att han gärna ville veta mer om min bakgrund. HEPP vilken tur att jag hade mitt aktuella CV på en USB-sticka i väskan, liksom min personliga hemsida på företaget klar. Som bonus hittade jag en lista med aktuella referenter som jag bifogade. Han ville också ha en sammanställning av vad jag kan erbjuda för tjänster, så jag mejlade M eftersom vi ju satte ihop en sån för ett tag sen. Men sen började jag på en egen, lite mer konkret. Jag förväntar mig ingen astronomisk löneförhöjning, det finns andra värden när det gäller arbete – till exempel att man trivs, att ens kompetens efterfrågas och att arbetskamraterna är snälla mot en. Det är man jag inte van vid…

Resten av eftermiddagen fixade jag lite andra saker, som, liksom en del av det jag gjorde på förmiddagen, jag inte trodde mig om att kunna. Ibland slår det där jädra dåliga självförtroendet klorna i en. Tur att man har 25 procent finne i sig då och kan plocka fram sisun. Jag lyckades med två saker jag inte trodde att jag skulle klara!

Igår blev det indiskt till middag med Anna som kock; idag blev det thailändskt med mig som kock matleverantör via thaistället på jobbet. Rejäla lådor med fyra kycklingspett var samt ris och några gurkskivor för endast 110 spänn!

Efter maten rultade jag (ja, jag är tjock och då rultar man!) ut med soporna, vattnade de 42* och ringde mamma, men sen gjorde Anna mig på riktigt bra humör. Hon skruvade loss duschmunstycket i badrummet och monterade på duschen i duschrummet och satt på det nya duschmunstycket, det som inte passade i hållaren på stången i duschrummet, i badrummet. Nu har jag två fungerande duschar igen! Underbart!

Duschen i duschrummet, numera utan silvertejp.

Duschslangen i badrummet fick nytt munstycke. Det ser ju inte världsasnyggt ut, men det är funktionellt.


Tack snälla Anna, min egen rörmokarhjältinna!

I skrivande stund pågår en jämn Wordfeudmatch med AstroMonica, men jag ska strax slänga mig i fåtöljen och bara, bara softa. Den här veckan innehåller enbart tidiga morgnar på vardagarna, så jag är ganska trött. Nästa vecka ska jag försöka vara piggare så att jag kan hämta mitt öl-pris tillsammans med Mie. Efter det räknar jag med att till och med hälen blir på bättre humör så att jag liksom DANSAR hem…


*vattna de 42 = vattna alla mina krukväxter


Livet är kort.

Read Full Post »

… är man uppenbarligen inte. Blev nyss uppringd av ett bemanningsföretag genom vilket jag har sökt en tjänst. Trots att mina löneanspråk ligger lite högt vill de ändå träffa mig i nästa vecka för en intervju. Och jag ska ta med mig kopior på betyg, intyg och utbildningar samt namn och nummer till minst två referenter. Spännande! Det kanske inte blir detta jobb, men…

To be continued…

Read Full Post »

Jag vet inte vad det är just nu, men det känns som om jag har ett otroligt flyt! Inte så att jag tar ut en massa saker i förskott, bara det att det känns rätt bra att vara i nuet och att låta saker hända.

Eftermiddagen ägnade jag åt mina översättningar. Om det är ett evighetsarbete? Nja, men det handlar om cirka 30 texter och jag har fått in en tredjedel korrigerade på engelska. Det är dessa jag översätter till svenska nu. Inte helt lätt när man inte har terminologin, men jag har stor nytta av den medicinska terminologi jag förvärvade i mitt förra arbetsliv…

Idag blev jag också betrodd som medarbetare och fick hämta ut ett passerkort. Det ger mig tillträde lite här och var – och även till en superduperskrivare. Inte så dumt.

Molnen hängde tunga när jag promenerade bort för att hämta passerkortet, men det kom inget regn förrän jag landat hemma…


Molnen hängde tunga.

                                                                                                                                                            Jag fick ta en del av arbetstiden till att kontakta referenter. De flesta via sms, några per telefon. Många har svarat och det är roligt att så många som tolv personer kan tänka sig att ställa upp och säga nånting om mig. Under förutsättning att intervjun på fredag förmiddag går bra, vill säga… Det var spännande att bli telefonintervjuad utan att ha några papper eller ens en dator och internet tillgängliga, men uppenbarligen gick intervjun bra. Samtal nummer två kom när jag just återvänt till kontoret efter passerkortspromenaden…

Lite jobbade jag också på i eftermiddag. Det blev fortsatt jobb med översättningarna samt uppdatering av en enkel trycksak, en affisch. Kände mig lite tafflig i kommandona, men några småjobb till så hoppas jag att det sitter.

Det är märkligt med detta flyt just nu… Jag trivs så bra med det jag gör just nu och jag får verkligen möjlighet till kompetensutveckling. Men det är ju det att inte ger nån inkomst att tala om. Och den närmaste tiden blir jättetuff ur ekonomisk synpunkt för min del. I skrivande stund vet jag inte när det ramlar in pengar härnäst. Däremot vet jag att det finns gott om räkningar att betala vid slutet av månaden. Plenty bills…

Under tiden tar jag mig en frukt och funderar…


Välfyllda fruktkorgar på ”jobbet” – varje dag.

                                                                                                                                                              En finfin förmån på ”jobbet” är dessa underbara fruktkorgar som står lite här och var. På min ”avdelning” är vi cirka tio personer och där finns två korgar med frukt. Frukten fylls på varje dag. Och det är fräsch frukt. Inte sån som är stött och därför har köpts in billigt av en snål arbetsgivare. Dessutom får man äta hur mycket man vill. Det skulle vissa arbetsgivare ta sig en funderare över, tycker jag…

Ytterligare en extraordinärt bra förmån om man är anställd här är att man får betalt för sina utlägg för besök i vården och läkemedel. Verkligen nånting som jag tycker att vissa arbetsgivare borde, inte bara fundera över, utan faktiskt erbjuda sina anställda. Särskilt de anställda som jobbar med… vård och omsorg… Men dessa arbetsgivare verkar inte så rädda om sin personal, ärligt talat. Eller hur ska man tolka det när ett företag erbjuder vissa tjänster, men de egna anställda får betala för dem..? ”Sjukt”…

Nu har det regnat och mörknat och jag har tänt lamporna här hemma. Sen tittade solen fram så jag fick gå och släcka. Och nu är det mörkt igen. Jag ger upp! Tvättmaskinen jobbar och jag ska ringa lilla mamma. Nehepp, lilla mamma ringde först! Ser också fram emot ett samtal med Fästmön senare eftersom jag fick höra att Lully har fått jobb ett tag framöver!.. Kan det vara så att det vänder för oss nu???

Read Full Post »

Dagen efter. Ja det är det. Det är dagen efter kvällen före. Men jag är INTE bakis. Det var verkligen länge sen jag hinkade i mig såna mängder att jag blev bakis. Det är faktiskt flera år sen! Och det är jag nöjd med mig själv för. Jag ser nämligen inte det roliga i att bli berusad, jag vill ha kontroll på vad jag säger och gör och hur jag går! Det var inte så att jag fattade ett beslut. Det bara blev så att jag dricker på ett annat sätt idag. För dricker gör jag! Igår delade Fästmön och jag en flaska Villa Puccini (2005; utmärkt årgång, tvärt emot vad andra tycker!). Det blev två små glas till maten och ett halvt efter. Mina egenmålade glas är nämligen ganska små – till skillnad från de vackra glas jag fick av mina så kallade arbetskamrater när jag fyllde 40.


Mina sex egenmålade vinglas.

                                                                                                                                                        Ett av 40-årsglasen rymmer ungefär en halv flaska. Då går det snabbt att dricka en flaska, kan jag meddela…


Svårt att få en bra och skarp bild, men här är ett av glasen jag fick när jag fyllde 40. Glasen är handmålade av en konstnär från Eskilstuna.

                                                                                                                                                          Jag började måla på främst glas efter min skilsmässa. Det var en tid när jag behövde göra nåt med mina händer. Nånting som skingrade alla jobbiga tankar. Att måla var nånting jag alltid drömt om att göra. Så här i efterhand, när jag ser resultaten, tycker jag att jag hade god självinsikt som slutade måla efter ungefär ett år. Men det blev några glas och det blev en lampfot, några lampskärmar, nån glasburk, nån kruka och en och annan korg.

Idag, när jag behöver ha nåt för händer och skingra tankar, sätter jag mig här vid datorn och bloggar. Det funkar bra och det är faktiskt ingen som tvingar nån till läsning av det jag skriver!

Anna började klockan åtta idag, så det blev lite sovmorgon. Men idag hade jag kunnat sova betydligt längre! Igår kväll fick jag nämligen fruktansvärt ont i magen. Jag trodde inte att jag skulle palla att liveblogga från Melodifestivalfinalen, men tack och lov släppte det nånstans mitt i programmet. Och naturligtvis tycker jag att fel låt vann. Jag hade velat se Danny Saucedo representera Sverige i Tyskland. Nu blir det en ung man som är mycket medveten om sitt utseende och som krossar glas för 200 000 kronor varje gång han kör sin låt, Eric Saade. Jag tycker att det är snudd på… Tänk om en arbetslös eller sjukskriven kunde få de där pengarna att leva på under ett år i stället! Ja, jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att det är rätt skamligt. Och inte är det säkert heller att Eric Saade får ta med sig sin glasbur till Tyskland, enligt Christer Björkman som intervjuades efter finalen.

Anna jobbar dubbla pass idag, så jag ska åka och hämta hem henne tre timmar mitt på dan. Till söndagsmiddag serverar jag troligen sparrissoppa. Hon har ännu inte fått besked om huruvida hon ska hem i kväll eller inte. Jag skjutsar förstås hem henne – oavsett om det blir idag eller i morgon, men tänkte sen återvända hem. Dels för att jag har ett inbokat möte i morgon klockan tio på stan, dels för att förbereda mig för intervjun på tisdag eftermiddag. Jag börjar bli nervös nu… Men alla gulliga referenter har hört av sig och peppar!

Nu blir det tidningsläsning. Jag bävar för bilderna från Japan, men tänker inte blunda. Rubrikerna skriker ut att tiotusentals människor befaras ha omkommit. Det är förskräckligt. Hemskt.

Read Full Post »

Massor av tankar – av den bra sorten! – snurrar för tillfället i huvudet. Runt, runt, som snöflingorna utanför mitt fönster. Ja, för idag har regnet övergått till snö. Inte mycket snö, men ändå. När ska det ta slut..?

Det var gårdagkvällens telefonsamtal som satte igång ruljangsen på tankar. Plötsligt är det dags att kontakta referenter igen. Och varför hittar jag inte min ansökan??? Eftersom jag ändå inte kan sova och inte vill ligga kvar i sängen och vända och vrida på mig och störa Fästmön som har sista sovmorgonen på sju dagar klev jag upp och sparkade igång stordatorn. Nånstans måste min ansökan finnas! När jag har suttit här en lång stund, typ en kvart, och kliat mig i huvudet inser jag att min ansökan inte finns. Eller den finns, men enbart i cyberspace. Just denna arbetsgivare har en hundraprocentig fäbless för webbformulär. På gott och ont, kan jag tycka. Gott är att det blir mer ”lika för alla” och att det blir lättare för arbetsgivaren att jämföra ansökningar. Ont är att – eller TYCKER JAG – ansökningarna blir för lika. Och det skulle jag, ärligt talat, tycka var lite trist.


Tankarna snurrar positivt idag.

                                                                                                                                                        Fredag idag… Igår när jag messade runt fick jag massor av svar från referenter som inte bara vill lämna referenser utan också träffas. Ett gäng som jag ska försöka träffa är ”mina” frilansare – och det skulle bli nästa fredag. Efter gårdagen bör jag hålla hårt i plånboken, men det var länge sen jag träffade dem, så jag ska nog messa och fråga när, var och hur. Jag får väl panta några burkar så att jag kan skrapa ihop till fikapengar! 😉

Anna jobbar i helgen med start i kväll. Det var därför vi var ute på lite ”äventyr” igår, torsdag. Hela dan i morgon jobbar hon och dubbla pass på söndag. Inte det roligaste schemat. Det nya schemat väntas bli OK:at och ska gälla från den 1 april. Det påverkar oss alla inblandade och kan innebära en del praktiska förändringar. Själv går jag bara och längtar efter och drömmer om att få arbeta, att få arbetskamrater, att bli en del av en gemenskap, att få en inkomst, att träffa nya människor, att få nåt meningsfullt att göra utanför hemmet… Jag vill så gärna tro att det är min tur nu. Är det det? Är det Min Tur den här gången?

Read Full Post »

Older Posts »