Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘redo’

Ett diverseinlägg denna våffeldag.

 

Våfflor i laggen

Våffeldag idag, juh!

Idag har det varit en ond dag. Det vill säga ryggen min har varit ond. Annars har det ju varit Vårfrudagen. Eller Våffledagen, som vi svenskar så sniggt har omfor-mulerat dagen. Lite sol, lite moln bjöd vädret på. Jag pinade mig ut på efter-middagen och inhandlade anti-inflammatorisk gel till ryggen. Nu jäklar ska det onda fördrivas! På grund av magen kan jag nämligen inte äta värktabletter, inte hur många som helst, i alla fall. Och dagarna svischar förbi. På måndag morgon måste jag vara redo att åka och jobba igen.

Det var inte skönt att köra bil heller idag, men jag fick upp ryggstödet nästan helt vertikalt vilken underlättade. Fästmön hade lång dag idag, 7 – 16-dag, och var så duktig att hon GICK till jobbet i morse. Men nu på eftermiddagen åkte jag och hämtade henne, för hon har ju gått ytterligare några kilometer på jobbet att läggas till morgonens tre.

Våfflor

Nygräddade Toffel-våfflor.

Eftersom jag är aningen justerad kan jag inte skämma bort min älskling så mycket som jag vill. Men se våfflan kan Tofflan fixa i alla fall! Medelst mix, förstås. Och via det fina dubbel-järnet som jag fick av mamma förra våren antingen som tidig födelsedags-present 2013 eller sen julklapp till julen 2012. Mix, grädde och hjortronsylt var redan inhandlat och hallon från Slottsträdgården grävde jag fram ur frysen. Jag tror att det faktiskt blev nånstans mellan tolv och 17 våfflor – precis det som utlovades på ICA-våffelpaketet. Anna åt fyra eller fem, kanske, jag åt väl… sju, åtta… Betänk dock att jag bara hade ätit en skål fil med müsli på hela dan. Jag kan fan inte äta när det värker.

Kvällen sänker sig över New Village och den trötta Annan vilar på gästsängen medan min rygg tillåter mig att sitta vid datorn en stund. Jag har ju inte bara en bok att skriva, jag har dessut0m en blogg att sköta! Anna har blivit lovad att få läsa de inledande kapitlen till helgen. Det är viktigt att hon är med på det jag skriver, annars får jag skriva på annat sätt.

I morgon hoppas jag att ryggen är ytterligare bättre så att jag kan skriva ännu mer. Att tvätta och städa bilen får anstå tills jag är frisk, men jag har ett par småsaker att fixa medelst dator och internet som jag också måste ordna innan jag återvänder till kexfabriken. Eller besticklådan. Jobbet har varit både och genom historiens gång.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket jag försöker intala mig själv att jag åstadkommer nåt av värde.


Det blev sovmorgon idag.
Så underbart! Om du bara visste hur mycket jag uppskattar sovmorgnar nu för tiden… Jag, som är morgonmänniska och pigg om morgnarna, trött om kvällarna… Till och med jag kan förändra mig.

sovande man

Sovmorgon är gott.


Strax före klockan nio
vaknade jag, som vanligt av liv i luckan i huset. Vissa människor måste visst skrika hela tiden, mer eller mindre. Tröttsamt. Det påminner mig om att jag måste upparbeta mod att gå och säga till. Och riskera att ett nytt gäng blir avogt inställt till mig. Eller kanske rentav är normala och tar in det jag säger. Det vet jag ju inte än, jag känner inte personerna ifråga.

I övrigt längtar jag till ett annat gäng drar sin kosa – nåt kvarter bort, bara, visserligen. Tyvärr verkar det inte som om det händer särskilt mycket, så det kanske bara var önsketänkande från min sida. Trist. Och jag som planerar ju en GÅRDSFEST. Eller nej visst, nej. Nu är det ju ingen närstående som precis har dött – och det är ju i såna lägen man ordnar fester. Sarkastisk? Jag? Nu är det ju som det är och de döda kommer inte tillbaka, inte som levande, i alla fall. Men jag längtar tills vissa drar, om jag säger så…

Som rubriken säger har jag i alla fall fått nånting gjort den här dan. Nånting vettigt, vill säga. Jag har betalat en räkning och fixat lite med min ekonomi och budget, jag har bäddat och jag har sparkat igång den första maskinen tvätt av dagens planerade två. Utanför mina fönster är det runt fem grader kallt och det snöar ganska stora flingor. Tyvärr måste jag ge mig ut när jag har fräschat till mig samt ätit frukost.

Idag är annars en sån här dag när jag skulle kunna stanna inne hela dan och göra ganska nyttiga och vettiga inomhusprylar. Som att läsa, till exempel. Läsningen av recensionsboken går finfint, för tack och lov är det en bra bok. Jag läste över hundra sidor igår, har nog rentav kommit halvvägs.

Den som jag trodde skulle göra mig lycklig

Halvvägs i detta recensions-ex. Tack och lov är det en bra bok!


Soppåsarna som ska bäras ut
står redo i hallen. Jag ska hälla i mig lite mer kaffe innan jag gör mig själv redo för en utflykt i verkligheten. Hoppas den blir kort, utflykten, för jag behöver fortsätta läsa, men också gå ett varv med dammsugaren. Risken är dessvärre att utflykten drar ut på tiden. Det är ett antal ställen jag ska besöka och den som känner mig vet att jag avskyr sånt. Den som inte känner mig får veta det nu. Men vad det är för utflykt behåller jag för mig själv. Tro inte att jag skriver allt här…


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad.


Att jag är både blåst och humorbefriad,
såväl mytoman som elak, har jag fått höra så det räcker de senaste dagarna. Det gör ont, men det är väl också syftet? (Retorisk fråga.) Fast jag har förstås också fått höra att jag är värdefull och snäll, kompetent och en kämpe. Såna ord om mig väger lite tyngre. Idag kan jag komplettera omdömena om min person med

genomblåst.

Det blåser som 17 idag och jag har just varit ute på en promenad om ungefär 4,3 kilometer. Jag kan ärligt säga att jag höll på att vända tillbaka hemåt flera gånger. Men jag trotsade blåsten och egentligen var det inte särskilt kallt…

Björkar i blåsten

Björkarna stod pall i blåsten och så även jag.


Jag hade inte tänkt gå så långt,
bara få lite frisk luft efter intervjun när jag talade om sånt som är sjukt. Det var en frilansande journalist som intervjuade mig och vi får se om h*n kan sälja in sin artikel till nån veckotidning.

Lövlöst träd

Bortblåsta löv.


Visst passerade jag Den Hemliga Trädgården,
men idag var dörren stängd. Jag tror att budskapet var att jag ska lämna den lite ifred ett tag. I stället kollade jag lite vad folk har i sina trädgårdar. Häromdan hittade jag ju till exempel en alternativ sovplats…

Madrass i träd

En alternativ sovplats?


Idag hittade jag lite annat.
Många har solstolar ute fortfarande, medan andra har samlat ihop sina utemöbler och lagt presenningar över. Visst kan det komma soliga, fina dagar, men nog är väl i alla fall badvädret över..?

Badboll i ett träd

Redo för nästa sommar?


En fantastisk… sak,
som jag har gått förbi många gånger men också tänkt plåta lika många gånger är detta sjöodjur. Visst är det väl häftigt?! (Retorisk fråga.)

Sjöodjur

Det är nog inte alla som har ett sjöodjur i sin trädgård…


Medan jag tar en stunds tankepaus
och gör lite annat hoppas jag att du får en fin eftermiddag.

Det var en gång en gubbe, som satt på en stubbe…

Gubbe på en stubbe

Gubbe på en stubbe.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en rätt typisk helgfrukost.


Samtliga vaknade
idag runt åtta. Fästmön fick ligga lite längre och dra sig, men snart var husmor (= jag) igång och stökade i köket – allt för att göra en riktig frukostbuffé och bjuda mina gäster på.

Men frågan var bara var gästerna höll hus… Ingen Elias…

Elias tomma plats vid köksbordet

Elias plats vid köksbordet var tom.


Och ingen Anna heller…

Annas tomma plats vid köksbordet

Annas plats vid köksbordet var också tom.


Det var bara jag
som var i tid till frukost!

Min frukostplats

Min frukostplats.


För jag är ju en STJÄRNA
– i alla fall enligt min profilstyrka på LinkedIn!

Stjärna

Min profilstyrka på LinkedIn.


Elias hittade jag…
vid datorn, surprise, surprise…

Elias vid datorn lördag

Elias återfanns… vid datorn.


Anna upphittades i duschen,
men därifrån kommer ingen bild. ALLT visas nämligen inte på den här bloggen. Däremot dokumenterades en del av Spillkråkans framfart under frukosten. Inte nog med att det slängdes paprika och togs räkost till det kokta ägget i stället för kaviar – det slängdes yoghurt…

Spillkråkans plats

Spillkråkans plats.


Nu är alla tvagade och påklädda
och redo för dagens äventyr. För Annas del innebär det jobb. Elias och jag ska åka till Stormarknaden och kolla om vi hittar var sitt nytt skal till våra iPhoner. Sen ska det förstås handlas lördagsgodis. Men inget godis före maten – som faktiskt ska lagas till hemmavid idag av undertecknad! (Gör nu ett stort KORS i taket!) Jag bjuder på kyckling och potatisklyftor med currysås. Ifall nån är sugen, menar jag…

Senare i eftermiddag kommer en sammanställning av den här bloggens statistik för augusti. Tänk, i morgon är det redan september…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan undrar om hon verkligen alltid uppfattar och gör rätt saker…


Föredragningen jag själv hade igår eftermiddag
har jag inte sagt så mycket mer om än att jag rörde folk på olika sätt. Jag fick inte just nån förberedelsetid att tala om, men jag snodde ändå ihop lite anteckningar till nån sorts pratmanus. Inne i möteslokalen gick jag ifrån manus helt och pratade fritt.

Att kritisera är aldrig populärt, men jag tyckte att jag valde ett ganska ofarligt ämne, hanteringen av en viss kommunikationskanal. Dessutom var jag noga med att poängtera att det var ett generellt problem. Igår blev en person vid mötet upprörd, idag fick jag veta att en annan person vid mötesbordet kände sig kritiserad. Men hur ska man kunna lyfta upp och diskutera problem om man inte får använda exempel ur levande livet? Jag hängde verkligen inte ut enskilda personer, utan en grupp, för övrigt. Och så klart en och annan som råkar ingå i den gruppen tog åt sig.

frågetecken
Jag blev lämnad med ett frågetecken före lunch.


Det som lämnade mig som ett frågetecken
och som gjorde att jag valde att gå iväg och luncha ensam med min bok på gång för att sortera tankarna idag, var emellertid nånting annat. En person som deltog i mötet och som jag gillar att jobba ihop med hjälpte mig med ett litet datorproblem på förmiddagen. Vi började då prata om mötet också. Jag fick veta att gruppen inte är säker på vad för sorts hjälp den vill ha, vilken typ av kommunikatör man vill ha. Kanske vill man ha nån som inte tar fram kommunikationsplaner utan skriver populärvetenskapliga texter, till exempel. I mitt stilla sinne började jag fundera på om jag fått rätt inbjudan till mötet. För i min inbjudan står ungefär så här (något skyddat för att inte hänga ut nån person eller enhet):

[vid] förra [mötet] diskuterade vi hur vi vill arbeta med kommunikation, både internt och externt. Vi diskuterade då bl.a. den kommunikationsplan som du har gjort för XY. Jag vill nu adjungera dig till tisdagens möte (ca. kl. 13.10) för att berätta om XY:s kommunikationsplan och vilka syften den fyller. […] 

Det står inte

Kom hit och presentera dig och din kompetens, berätta vad du kan erbjuda oss.

Nu har jag jobbat på just den arbetsplatsen i snart ett år och man kan ju tycka att man borde ha hunnit ta reda på och sett mina kompetenser under den här tiden. Men jag anser att jag främst har jobbat, på just denna arbetsplats, som webbredaktör och webbmaster för externwebb och internwebb inklusive byggnationen av en helt ny intern webbplats. På min andra arbetsplats har jag jobbat mera brett. Visst blir det mycket webb också – webb och intranät är ju viktiga och vanliga kanaler för kommunikation idag – men jag har också jobbat med andra saker. Typ strategiskt och operativt i en tämligen skön och lagom blandning. Och bland annat har jag skrivit nyheter och pressmeddelanden i populärvetenskaplig stil…

Så… var det i själva verket så att jag skulle ha fläkt ut mig igår och rapat upp alla mina kompetenser, särskilt mina kompetenser som skribent? Fattade jag fel när jag trodde att jag skulle beskriva ett projekt för en uppdragsgivare, vad det projektet har gett och om ett liknande projekt kan vara något att driva hos min andra uppdragsgivare?

Och idag på förmiddagen gjorde jag nånting som kanske kan klassas som Jordens Misstag även om jag ventilerade per sms med en person som är hyfsat insatt i vissa saker och ting innan jag agerade. Samtidigt agerade jag för att bevisa både för mig själv och andra att jag duger, det var inte en handling i desperation. Det var en handling av nån som känner sig redo att passera små människor utan att bry sig om deras armfäktande men med ett genuint visat intresse för en sak.


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för äckligheter!!!


Kommer du ihåg STOPPljuset
från igår?

stoppljus i pannan
En ilsket röd finne i pannan.


Jag kan nu meddela
att ljuset har gått från STOPP-rött till redo-gult. Och gult är ju, som bekant, alltid fult…

Gul finne
Gult är verkligen fult.


Undras om nästa färgväxling
då blir… grönt..? (Visst är jag äcklisch?! Men om du har läst så här långt och tittat på bilderna får du faktiskt skylla dig själv…)

PS Naturligtvis har jag försökt klämma helvetet finnen och misslyckats.


Livet är kort. Gult är fult. Finnar är vidriga.

Read Full Post »

Färre avgångar, säkrare teknik och bättre beredskap. Det gör att SJ känner sig redo för vintern. Men samtidigt lämnar man inga som helst garantier till resenärerna att tågen ska gå mer punktligt än tidigare vintrar…

De två senaste vintrarna har varit tuffa för SJ. Men det kan man väl säga att de också har varit för alla de tiotusentals människor som har rest – eller försökt resa – med tåg… Nu har SJ:s delårsrapport kommit och mycket i den handlar om förbättringsåtgärder.

Ett av recepten för att bli bättre är att det blir färre avångar. Och det låter ju logiskt… Ju färre avgångar desto större chans att de (få) tåg som går avgår i tid. Eller?

VD Jan Forsberg säger i Dagens Nyheter:

[…] Vi lägger ett vintertrafikprogram som är utglesat. Vi vill att de tåg som ska gå, ska gå i tid så långt det är möjligt. När man får sådana här extrema väderleksförhållanden så behöver man fordonsreserver, så vi drar väl [!] ner trafikvolymen i antalet avgångar med närmare tio procent […]

Och SJ:s nye ordförande, Jan Sundling, är mycket optimistisk och säger att folk – och gods! – aldrig har rest så mycket som de gör nu. Och om punktligheten säger han bland annat:

[…] Den blir bättre om de som har ansvar gör någonting åt det. Om 30 till 35 procent ligger på tågoperatörerna måste de ta det jobbet. Om resten ligger på Trafikverket och på någonting annat måste de ta det jobbet […]

Nu tror jag att tågresenärer och pendlare i princip skiter i vem som är ansvarig för att tågen ska gå. Det viktiga är att tågen går. När de ska. Och några garantier för det har man inte utlovat från SJ, i alla fall. Inte i den här vintern heller.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »