Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘receptfri’

Ett ryggande inlägg.


 

Tofflan på köksgolvet

Tofflan på köksgolvet, mitt bästa tillhåll just nu.

Som du kanske fattar av inläggets rubrik gick det inte alls bra att jobba idag. Jag vaknade efter att ha sovit uruselt (vaknar varje gång jag vänder mig i sängen), tvättade mig och la mig på köksgolvet. Redan då hade jag skitont, alltså, och arbetsdagen hade inte ens börjat.

Att köra bil gjorde ont typ hela tiden – vilket det inte har gjort riktigt tidigare – så när jag kom fram till kexfabriken/besticklådan hade jag, på ren svenska, inte bara skitont utan jävligt ont. Jag var rejält smärtpåverkad, nästan omtöcknad.

Och faktum är att jag gjorde nåt ovanligt: jag insåg mina begränsningar och ringde min husläkarmottagning. Efter trekvart blev jag uppringd. Under tiden gjorde jag lite nytta och fixade en nyhet. Vet inte hur texten blev med tanke på mitt tillstånd.

Jag har fått en läkartid klockan 13 idag och är evigt tacksam för den! Igår kväll tog jag nämligen den sista tabletten av den receptbelagda antiinflammatoriska medicinen jag hade i mina gömmor. I morse blev det den receptfria. Nu hoppas jag att doktor Jan skriver ut nåt som gör susen. Eftersom jag var hemma hela förra veckan behöver jag också ett läkarintyg. Jag vet ju inte om jag blir sjukskriven, men jag skulle tro det. Sist jag hade ett liknande rejält ryggskott blev det sex veckor. Det var för övrigt under den tiden min dåvarande chef planerade och förberedde för min avpollettering, fick jag senare veta. Snacka om att hugga i en rygg som redan var kass!..

Spottande grodor

Hade ingen bild på nån potta, så det blev sPOTTAnde grodor i stället. Ungefär så jag känner mig.

Nu tror jag inte att det blir sex veckor, möjligen nån. Det här är ju fjärde veckan med ryggont, så det bara måste bli bättre snart. (Eller?) Min nuvarande chef behöver inte planera min av-pollettering, för min visstidsanställning gäller ju bara till och med den 30 april. Nåt annat vet jag inte. Trots det har jag dåligt samvete för att jag inte är på jobbet eftersom jag sätter mina kollegor på pottan. Men jag tror att de hellre blir satta där än att jag är på jobbet och stönar och gnäller och nästan grinar, som idag.

Detta inlägg har jag för övrigt legat ner och skrivit. Den enda ställning som funkar just nu.

To be continued…  

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett behandlat inlägg.


 

Plasthjälte

En kraftman – fast i plast.

Idag har jag mött kraftfulla män. Trodde att det skulle bli svårt att vakna kvart i sex efter dessa dagar i mer eller mindre ständig dvala. Jag vaknade fem i halv sex. Av ryggen. Men jag stod ut, för jag visste ju att jag skulle få hjälp idag hos Björn. Ryggen var emellertid riktigt besvärlig i morse. Jag kunde inte alls böja mig över handfatet och tvätta mig, så jag fick inleda med att hasa ner på köksgolvet och ligga där en 20 minuter. Jag har liksom svårt att hinna med sånt när jag ska iväg och jobba, men hela förra veckan gick jag upp en kvart tidigare bara för att få ryggen i hyfsat skick.

När jag väl hade lyckats tvätta och klä mig hann jag till och med sleva i mig lite yoghurt och en mugg kaffe. Dagens nästa etapp var bilverkstan. Sommardäcken låg ju redan i bilen tack vare Johan, så jag behövde bara köra bil sju kilometer. Ryggen var motvilligare än nånsin, men man utvecklar vissa tekniker för att klara vardagsrörelserna.

Att öppna garageporten är en sån rörelse. Jag liksom niger och ser ut som om jag har ett kvastskaft nerstucket i jeansen, får i nyckeln relativt snabbt, förhoppningsvis, låser upp och vrider runt handtaget. Antagligen ser jag urlöjlig ut när jag häver upp porten. Jag vet att jag stönar så där sexanspelande som vissa tennisspelare gör när de servar.

Köra bil går ganska bra. De går till och med hyfsat att ta sig i och ur bilen. Jag har nämligen en ganska hög bil. På bilverkstan hade de dessutom bra stolar och jag kunde vänta medan de skiftade hjulen, det skulle bara ta och det tog bara en halvtimme.

Därför hann jag hem emellan. Och hur jag fick in däcken i kallförrådet vet jag inte. Jag lät ännu värre än när jag öppnar garageporten, jag knuffade, rullade, stånkade, nästan skrek. Runt omkring mig duttade vaktis och plockade upp skräp på marken. Nej, du ska inte tro att h*n för ett ögonblick erbjöd sig att hjälpa mig. Och jag bad inte om nån jävla hjälp heller. Kan själv. Envis som synden.

Nästan omgående blev det dags att åka in till ett av stans gamla sjukhus och träffa Björn, en livs levande naprapat. Jag har aldrig varit hos en naprapat förut. Men jisses, han var både stark och bra. Jag berättade min rygghistoria och han undersökte lite. Jag fick testa att göra vissa rörelser. Björn konstaterade att jag är rejält sned.

Sen fick jag klä av mig… Du-du-du-du-duuuuuu… (hör du strippmusiken?) Jag känner mig nämligen så otroligt snygg med min putmage, mina tromboflebitmärkta ben och ryggen som buktar. (<== ironi!!!) Men upp på britsen skulle jag och jag klarade mig nästan själv. Som jag skrev tidigare i inlägget utvecklar man vissa tekniker. På mage på britsen fortsatte Björn att undersöka, men också att behandla. Det gjorde… väldigt ont. Men efteråt gjorde det väldigt gott. En halvtimme går fort när man har roligt (nåja…), så jag har fått nya tider nästa vecka. Mottagningen har kvällsöppet, vilket är bra eftersom jag måste jobba, men en tid är på torsdag eftermiddag. Skärtorsdag. Jag har tidigare frågat chefen om ledigt då och inte fått nåt mer besked än att han måste kolla med de andra. Nu måste jag i alla fall till naprapaten. För det här var riktigt, riktigt bra.

Pronaxen och naproxen

Pronaxen och naproxen. Jag börjar med den vänstra och slutar med den högra.

Antiinflammatorisk medicin i tablettform tyckte Björn definitivt att jag skulle införskaffa. För ryggen är rejält inflammerad och musklerna runt om det onda är mycket påverkade. I sämst skick är rumpmusklerna, faktiskt. Och mina återkommande sträckningar beror självklart på att jag försöker kompensera och motverka det onda i ryggraden.

Eftersom jag ju knappast får en läkartid inom rimlig framtid (det är ju påsk och så) stannade jag vid apoteket på hemvägen för att köpa Naproxen 250 mg. Den är receptfri. Och jag har i mina gömmor hemma rester (efter en behandling av hälsporre) av dess kompis Pronaxen 500 mg. Så många rester att jag kan äta en kraftigare tablett två gånger om dan från och med idag och till och med söndag. Sen kör jag den mildare. Om ryggen därefter inte är bra, efter två veckors tablettmissbruk medicinering samt naprapatbesök, då blir det doktorn som gäller.

Och nej. Jag har det inte värst.  Jag har antagligen ett ryggskott, en inflammation, som går att behandla och som går över om ytterligare ett par veckor (det är tredje veckan nu). Det finns de som har ont jämt. De som aldrig får en frisk rygg. Såna som Klara, den arga. När jag tänker på henne inser jag hur otroligt stark hon är. Men också vad hon måste plågas. Varje dag och mycket mer än jag, dessutom livet ut. Jag är glad att Försäkringskassan äntligen har beslutat om att hon ska få sjukersättning.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Å vilken underbar natt jag har haft! Jag fick SOVA! Det blev ju inte så mycket av varan sömn natten innan, så den gångna natten var verkligen härlig! Jag tog den sista slurken Cocillana innan jag borstade tänderna. La mig sen med TV:n påslagen och stängde av den precis innan jag somnade. Vaknade bara en enda gång, vid tretiden. Sen sov jag ända till klockan 8.20 i morse! Det är så underbart att få vakna utsövd!


I natt fick jag vila huvudet ordentligt på den här! Skönt!

                                                                                                                                                            Fick för resten mejl av min doktor i morse att han har fixat ett e-recept, så jag ska åka och hämta ut en ny flaska hostmedicin under dagen. Jag tar ju bara denna morfinbaserade medicin till natten, men har man haft besvär med hosta några gånger så går den åt. Jag är för övrigt väldigt försiktig med den – just för att den innehåller morfin. Man blir rätt… påverkad. Mina pupiller blir så små, så små och jag känner mig härligt lullig. Ett behagligt tillstånd, tycker kanske många, men jag tycker att det är snudd på obehagligt och vill bara lägga mig i sängen för att sova.

Nu är jag emellertid uppe – och hostan har kommit som ett brev på posten. Dagtid tar jag bara nån enkel receptfri slemlösande hostmedicin. Mest för att få hostans slem mindre segt så att jag blir av med skiten – du fattar väl hur, utan att jag går in ALLTFÖR detaljerat på det..? Men grejen är att man hostar ju MER om man tar slemlösande – det är därför man bara ska ta det på dagtid. Smart tänkt, eller hur? Till natten vill man ju ha hostDÄMPANDE så att man får sova.

Gissar att jag blir kvar i stan även idag, men att jag åker ut till Fästmön och barnen i morgon i samband med att Anna slutar jobbet. Skulle behöva en Cocillina-natt till så att jag känner mig så här härligt utsövd som jag gör idag! Jag vill ju inte gärna ta medicinen om jag ska upp tidigt och skjutsa Anna till jobbet, för medicinen påverkar reaktionsförmågan.

Igår tog jag det mest lugnt. Jag gick mellan sängen och fåtöljen och datorn och gästsängen, i princip. Anna och jag pratade i telefonen igår kväll i över en timma – det vill säga Anna pratade, jag kraxade. Vi brukar aldrig få prata ostört så länge. När vi hade avslutat samtalet kom ett ett sms från Anna att Elias hade somnat, troligen redan 19.30… Gissar att det inte var det lättaste att få plutten att sova till natten sen…


Elias är känd för att kunna somna var och när som helst. Här en bild från 2007. Elias har somnat på väg upp i sängen… Anna fotade!

                                                                                                                                                        Vädret ser ut att bli lika strålande som igår. Trist att man inte kan sitta på sin balle* för antingen så röks det eller så grillas det här i området. Och då blir min hosta värre. Det kom häromdan ett informationsblad från BRF-styrelsen som påbjöd elgrillar till oss som bor med balkong. Övriga skulle visa HÄNSYN. Ha! Varför inte elgrillspåbud till ALLA? Den som vill grilla på vanligt sätt kan ju använda föreningens grill utanför festlokalen, där störs man minst av röken.

Jag tror att Tant äntligen fick sin trasiga ruta fixad igår! Själv ringde jag och beställde ett nytt ICA-kort – mitt har blivit så slitet – samt fixade på en av två trasiga bottenknappar på persiennen. Idag ska jag försöka få lite mer gjort, till exempel åka och handla lite – det passar ju bra i samband med att jag hämtar ut hostmedicinen. Fick ett sms igår i kväll att mammas parfym är skickad, så jag kan kanske få hämta den i kväll eller i morgon om den inte kommer hem i postboxen, förstås. På tala om mamma ska jag väl slå henne en signal också och kolla läget.

Men nu blir det en stund vid köksbordet med tredje muggen java och lokalblaskan.

                                                                                                                                                       *balle = balkong

Read Full Post »