En riktigt ruskig bok, med flera invävda berättelser – om kärlek, svek… och om råttor. Råttfångerskan av Inger Frimansson är det läskigaste jag har läst på länge. Verkligen! Tack Rippe för läsupplevelsen, för det var ditt presentkort som gav mig den!
Det läskigaste jag har läst på länge.
Bokförläggaren Titus Bruhn ligger för döden. Men innan han dör vill han träffa sin andra hustru Rose, som han lämnade för nya hustrun Ingrid. Döttrarna Jennifer och Julia har han tillsammans med första hurstrun Birgitta. Döttrarna står på Roses sida, för hon blev som en bonusmamma sedan deras egen mamma lämnat pappan för en annan man. Och de avskyr verkligen Ingrid… Titus vill nu träffa Rose och försonas med henne innan han dör. Eftersom han är i så dåligt skick själv sänder han Ingrid. Ingrid har inte alls nån lust och försöker först få tag i Rose per telefon. När Rose inte svarar blir Ingrid till slut tvungen att åka dit, till den lilla backstugan nånstans på landet. Det skulle hon INTE ha gjort… För Rose lever ensam och ganska isolerad – sonen Tomas är utomlands. Men helt ensam är inte Rose, hon har ju sina råttor som hon tämjer… Bara det att alla råttor är inte tama, en del bits.
Det här är det läskigaste jag har läst på länge! Hu vilken historia – eller hu vilka historier, borde jag säga. För det är som sagt flera berättelser i en. Det brukar bli rörigt när författare vill berätta så mycket i en och samma bok. Men Inger Frimansson är fullkomligt lysande och får ihop alla trådarna. Högsta betyg!