Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rätt nivå’

Ett inlägg om min dag på jobbet, mat och lite annat.


 

Det är fortfarande nytt och roligt på jobbet. Och det är fortfarande saker som inte är riktigt fixade. I morse tog jag min kollega till hjälp för att installera en webbkamera och försöka mig på ett videosamtal. Det gick… sisådär. Först såg och hörde jag min kollega, men kollegan såg inte mig. Sen såg jag ett frimärksstort jag och hörde inget. Ja, så där höll vi på ett tag tills det faktiskt funkade. Lite senare kunde jag ha mitt första riktiga videosamtal med huvudredaktören uppe i norr.

Videosamtal

Det gick sisådär att videosamtala först… Och ja. Min skärm är dammig.


Jag levererade ju mitt första ”jobb” i fredags 
och var lite spänd på hur huvudredaktören skulle ta emot det. Eller snarare om jag hade lagt mig på rätt nivå. Hade jag varit för petig, för okunnig eller för slarvig? Jag hade nog varit aningen för petig, sa huvudredaktören under videosamtalet, men jag fick godkänt per e-post:

Det mesta ser mycket bra ut

Skärmklipp av huvudredaktörens omdöme per e-post.


När jag kom till jobbet i morse 
kände jag mig som en packåsna. Förutom jobbväskan hade jag två papperskassar med växter i krukor och så lax- och spenatlasagnen jag skulle äta till lunch i händerna. I väskan låg vattenflaska och kaffemugg – jag var så nöjd att jag kom ihåg det utan att skriva lappar. Märkligt, men det verkar som om minnet fungerar bättre ju mer jag har att göra och tänka på…

Färgglada växter och mugg på kontoret

Nu blev det lite färg på kontoret! Den fina kaffemuggen fick jag för några år sen av äldsta bonusdottern i födelsedagspresent.

 

Selfie 27 september 2015

Jag trivs på mitt nya jobb! Fast den här selfien tog jag igår kväll i bästefåtöljen.

Största delen av min arbetsdag ägnade jag emellertid varken åt att videokonferensa, pyssla med växter eller dricka kaffe utan åt att påbörja en granskning av en megarapport. Rapporten lär sluta på nånstans mellan 800 och 900 sidor och jag fick de 200 första att läsa idag. När jag kommit till sidan 130 var klockan halv fem och det var dags för mig att åka hem.

Min tredje arbetsdag är avslutad och jag trivs fortfarande lika bra. Jag gillar att jobba med sånt jag vill tro att jag är bra på. Och med detta sagt gissar jag att en och annan som vanligt tycker att jag skryter. Fast jag gör inte det. Det är så mycket jag inte är bra på att det där lilla jag är bra på är en piss i havet.

Tomat

Jag lekte med tomaten i lördags. Annars är det här med mat mest ett problem för mig.

Det är mest en sak som det är lite problem med just nu och det är maten. Jag försöker hitta billig färdigmat som jag kan micra på jobbet. Nån gång i veckan tänkte jag äta lunch i restaurangen och nån gång då och då besöka salladsbuffén på ICA. Men jag har inte särskilt gott om stålar. Jag får nämligen ingen full lön förrän i slutet av november. Som konsult släpar min lön en månad efter. Jag tidsrapporterar ju mina arbetade timmar och dessa får jag betalt för i efterskott. I slutet av oktober får jag alltså lön för fem dar och förhoppningsvis tretton dars a-kasseersättning.

 

 


A-kassan
hade förresten hört av sig idag
med ytterligare ett obegripligt meddelande om att min handläggare på Arbetsförmedlingen har anmält att jag har fått jobb från och med den 24 september. A-kassans meddelande skulle jag svara på senast ett visst datum in i oktober. Men jag fattade aldrig vad jag skulle svara på… Vad kan vara oklart? Kanske vill de att jag verifierar datumet. När jag tänker efter gjorde ju Arbetsförmedlingen fel en gång för mig i november 2013, vilket ledde till att jag förlorade ersättning för två dar. Men ärligt talat fattar jag varken hur Akassan Dimsyn Vision kan formulera sig så krångligt att en inte begriper vad de vill eller hur Arbetsförmedlingen kan anmäla fel datum. Hur svårt kan det vara, liksom???

Nu ska jag inta ett par rostade mackor och sen strosa över till Tokerian i förhoppning om att få lite inspiration till billig mat. Visst kostar det lunch och så småningom parkering att jobba, men jag lär spara in på kaffe och toapapper (de hänger liksom ihop) och elen, framför allt, eftersom datorn är avstängd om dagarna.

Glid inte bara förbi om du har läst ända hit – lämna gärna en hälsning i en kommentar och berätta hur DIN dag har varit!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-deckare.


 

Brittiska TV-deckare är ofta nånting som faller mig på läppen. I alla fall av den äldre sorten. I afton visade SvT 1 en modern dito. Fästmön och jag lämnade ballen* som solen i sin tur just lämnat för att titta på första delen av tre av Ett fall för Jonathan Creek.

Jonathan Creek

Jonathan Creek och hans fru. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


I den här första delen
samsas egentligen två fall. Det ena handlar om en knivhuggen skådespelerska, det andra om mystiska kärleksbrev från en man till Jonathans svärmor.

OK. Det här är bra. Trots att det är modernt och innehåller en hel del humor är detta en riktigt bra brittisk deckare. Jonathan Creek är nån sorts blandning av Sherlock Holmes och Patrick Jane. Men Jonathan är modernare än Sherlock och mer brittisk än Patrick. Dessutom är balansen mellan humor och spänning lagd på helt rätt nivå – i alla fall för att passa mig.

Toffelbetyget blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att känna sig O. O som i Olle.


Jag är trött, trött, trött
ta mig tusan jämt. Och ändå sover jag inte som jag ska, när jag ska. (Det är väl därför jag är trött…) I morse hade jag som ett järnbälte runt bröstet.

När jag kommer hem känner jag mig som världens största O-människa. I kväll tvättar jag rött, jag har duschat och jag ska försöka hinna åka och hämta ett paket i samband med att jag ska hämta hem Fästmön från jobbet. Försöker göra mig synlig inför mig själv.

röd tvätt

Jag tvättar rött.


I morse
skrev jag ett inlägg om att inte passa in. Det känns som om ingen förstår mig. Jo. EN – Anna. Det är bara med henne jag kan känna mig avslappnad och tycka att jag är nån. Hon gör mig till nån. Det skrämmer mig lite, för snart kommer den dan när Anna inte är här.

Och morgonens inlägg… det handlar om att jag känner det som att jag inte passar in nånstans, att jag har känt så hela livet, i alla sammanhang. Varför är det svårt att förstå?

Det känns verkligen som om ingen annan än Anna förstår mig. Det är som att jag inte kan kommunicera – och jag ska ju vara proffs på det! Människor missförstår mig. Det måste ju bero på mig. Jag är en, ”alla andra” är många. Det är nästan så jag börjar tro att jag lider av nån sorts afasi. Ibland kontrollfrågar människor mig saker när jag har sagt nånting. Det är i nio fall av tio feluppfattat. Det är mig det är fel på. Det är jag som inte kan uttrycka mig begripligt. Som inte kan passa in.

Och ändå… I sa att jag var så lugn, fin och pedagogisk idag. La mig på rätt nivå när jag skulle förklara… Jag är visst motsägelsefull. Också…

Jag är en glasfigur – för det mesta. Det borde både höras och synas att jag pratar, men jag har ingen mun, inga läppar understundom. Ingen stannar tillräckligt länge för att ta reda på vad det är jag försöker uttrycka. Människor orkar inte med mig. Jag passar inte in. Nånstans. Jag är en O-människa. Jag orkar inte med människor.

Glasfigurer

Inuti glaset är jag.


Jag försöker bjuda
till. Men att le räcker inte längre. Att försöka vara trevlig och intresserad tjänar ingenting till. Det går ju inte att misstolka vad som avses när man börjar fippla med sin mobil mitt i det jag säger. Det blir så tydligt:

Du är icke önskvärd.

Eller, helt enkelt…

Du passar inte in.

Nån jag träffar varje dag har jag börjat prata litteratur med. Det känns fint. Bra. Men jag kan inte ta mig fram här i livet genom att le och snacka böcker. Det räcker inte.

Definitivt orkar jag inte med några kommentarer på det här inlägget. Jag orkar inte ens försöka kommunicera mer på en stund. Det är som att människor antingen vill äta upp mig eller totalt ignorerar mig. Jag måste ta itu med det här. Nu.


Livet är kort.

Read Full Post »