Liten & Berömd

Ett inlägg om en dokumentärfilm.

---

 

Med tanke på rubriken skulle man kunna tro att jag har suttit och tittat på ett visst musiktävlingsprogram för fjortisar. Det har jag inte. Jag har sett ett väldigt intressant och seriöst program om barnskådespelare. I kväll visade SvT2 Liten & Berömd, en dokumentärfilm av Michaela Brådhe Hennig och Rex Brådhe.

Inger Nilsson spelade Pippi Långstrump – och blev sin roll, enligt många. (Foto: SvT)

Det var en märklig känsla att se några av sina barndoms film- och TV-skådespelare som vuxna. I mitt minne är de ju fortfarande de barn de var när de spelade Pippi, Pojken med guldbyxorna, Fideli. Och det är en del av det som har varit jobbigt för dem, att de alltid – eller väldigt ofta – har blivit och fortfarande blir förknippade med en roll de hade som barn. Allra tydligast blir det när Inger Nilsson berättar om sitt liv efter Pippi. Om hur folk klev rakt in i familjens hus, journalister och fotografer trampade in i klassrummet. Men också om hur svårt det var att få andra roller än Pippi Långstrump, som hon i mångas ögon ”blev”.

Naturligtvis har de alla positiva minnen också. Bertil Guve, som spelade Alexander i storfilmen Fanny & Alexander, minns de häftiga stunderna med den store Ingmar Bergman. Demonregissören, som kunde bli helt rasande, men också vara otroligt generös.

Julia Hede Wilkens, Fideli i Den vita stenen, är sig väldigt lik på TV-skärmen idag. Allvarlig, intensiv blick. Hon påminner lite grann om min kollega och vän ”Lisbeth” på SLU. För jag är säker på att Julia Hede Wilkens är lika rolig som hon är seriös – precis som ”Lisbeth”.

Pojken med guldbyxorna, Harald Hamrell från Uppsala i verkligheten, hade tidigt en dröm om att bli regissör. Och det blev han senare också.

Ytterligare några före detta barnskådespelare berättar i filmen. Men det är just Inger, Bertil, Julia och Harald jag själv har starka minnen av från min barn- och ungdomstid. Det är riktigt intressant att höra dem berätta om hur deras liv var – och blev. Lite sorgligt också, för all del. Bara det faktum att det inte finns nåt liknande STIM-pengar för barnskådespelare. Skådespelare, som därför gång på gång kan exponeras på TV utan att de får en spänn. Mitt futtiga

TACK till er för att ni förgyllde min barndom!

betalar inga räkningar. Men ändå…

TACK för att ni fanns där!

Toffelomdömet om den här dokumentären blir det högsta!

 

Missade du den kan du se den på SvT 2 i morgon, lördagen den 20 september SVT2 klockan 14.55 eller samma kanal fast på onsdag den 24 september klockan 23.15.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att man ska behöva bli arg varenda dag…

Ett inlägg om den lilla människans utsatthet, om bullar och om brännare.

Du ska veta att jag verkligen, verkligen försöker hålla humöret uppe. Jag gör saker som är bra och vettiga för mig, men jag gör framför allt det jag måste och bör göra: söka jobb. Mitt mål är att söka minst tre jobb om dan, samtidigt ska det vara jobb som jag verkligen är intresserad av. Jag vill inte slösa nån bort varken min egen eller nån annans tid. Igår sökte jag därför tre spännande jobb, alla i Stockholm, idag tre lika spännande jobb i Uppsala. Fick ett urtrevligt mejlsvar, personligt ställt till mig (inget jävla autosvar) från ett företag i Stockholm, där kontaktpersonen är på semester, men uppenbarligen ändå läser både mejl och kollar in min profil på LinkedIn. Där har vissa företag och myndigheter ett och annat att lära…

Städningen tog min förmiddag. Därefter blev det ett besök på Tokerian för att inhandla förnödenheter. Hur det var med skåpen? Tja… så här såg det ut den 28 juli:

Trasiga skåp på Tokerian. Bilden är tagen den 28 juli.

Och så här såg det ut idag:

Lika trasiga skåp idag den 6 augusti.

Det här blir garanterat en spännande fortsättning, att se vad som händer, menar jag. Om det överhuvudtaget händer nåt. To be continued…

Jag slog en signal till mamma, för jag kände att hon nog var ganska ensam. Efter det messade jag Fästmön och erbjöd hämtning och hemskjutsning – allt för att få en puss. (Hann knappt få en…)

Sen ringde a-kassan…

För tredje gången var det en trevlig person i andra änden. Jag pratade ju med a-kassan ett antal gånger förra svängen jag var arbetssökande och tro mig: de flesta var så jäkla otrevliga. Som medlem känner man sig ganska liten och utsatt när man ringer…

Tjejen som ringde idag tackade för min ansökan och mina papper. MEN… hon hade inte fått nån signal från Arbetsförnedringen att jag var inskriven där! TACK SÅ JÄVLA MYCKET, ARBETSFÖRNEDRINGEN! Ytterligare dar åt skogen, utan ersättning. Ytterligare längre väntan på pengar, förutom de karensdagar som a-kassan har. Dessutom behövde jag komplettera med ett intyg om utbetalad ersättning från Försäkringskassan. Jag hade ju lite tumörer som opererades bort i vintras, remember? Enligt a-kassetjejen kunde jag ringa både AF kundtjänst och FK kundtjänst och be att de registrerade mig respektive skickade det intyg som erfordras. (Man får inte ha svårt med språket, har jag lärt mig.)

Jag ringde AF kundtjänst, som jag också har goda erfarenheter av. Min plats i telefonkön var… 111… Nåja, efter en kvart kom jag fram, framförde mitt ärende och fick hjälp. Tjejen som svarade där sa att de normalt inte gör såna anmälningar till a-kassan, men när hon gick in och läste såg hon ju att jag hade varit på Arbetsförnedringen den 1 augusti (min första arbetslösa dag). Dessutom stod det att Arbetsförnedringen hade meddelat min a-kassa. Det hade man INTE gjort! Så nu gjorde hon på AF kundtjänst det. Får vi hoppas!!!!

Klockan tickade på och jag skulle hämta Anna klockan 16. Men jag behövde ringa FK kundtjänst också och de stänger klockan 16. En halvtimme kvar… Nästa telefonkö. Jag blev nummer 77. Ytterligare en kvarts väntan. BÅDA mina öron kokade efteråt. Men även på FK kundtjänst fick jag hjälp och intyget bör vara hos mig om två dar. Sen ska jag skicka det vidare till a-kassan. Ytterligare fördröjning! Det hade ju varit bra om det stod nånting om att man måste skicka in intyg även från Försäkringskassan om man har varit sjukskriven en längre tid… Jag blev sjukskriven fyra veckor och trots att jag långt ifrån hade återhämtat mig började jag jobba heltid direkt. (Så otroligt duktigt! Nej, men jag ville jobba och jag behövde få en lön.)

TRO NU INTE ATT JAG TYCKER SYND OM MIG SJÄLV, FÖR DET GÖR JAG INTE, ÄR BÄST ATT SKRIVA HÄR!!!

Men det som gjorde mig riktigt förbannad är att Arbetsförnedringens miss att inte lyckas skicka in en bekräftelse till min a-kassa att jag hade varit där och skrivit in mig! Jag blir fullkomligt rasande, till och med! Det förutsätts att vi som söker hjälp via olika myndigheter, till exempel arbetssökande eller sjuka, enbart är ute efter att luras och sno åt oss pengar. HA! Om en sån som jag ens skulle försöka lura till mig en hundring lovar jag dig att det skulle bli påkommet och jag skulle få straff! Men när myndigheterna gör fel, vad händer då? INTE ETT JÄVLA SKIT!

(Dessutom tvingades jag, medan jag häckade i de två telefonköerna, lyssna till en viss unges skitsnack om en annan unge som sagda unge brukar leka med. Skulle ungen inte ha gjort, jag överväger starkt att rapportera till den omtalades mamma som är en vän till mig! Dumma, mobbiga unge!)

Tre minuter i fyra stod jag utanför Annas jobb. Prick klockan 16 kom hon ut. Vi åkte i sporrsträck (kan man göra det i en bil?) till ICA Solen. Där tittade vi på bullar, en aktivitet som är mycket lugnande för uppretade Toffelnerver. Men vi tittade bara och köpte inga.

Att titta på kanelbullar inverkar lugnande på uppretade Tofflor.

Däremot hittade jag kalkonbrännare som jag inhandlade två paket av. Cayenne och chipotle, riktig dynamit, alltså! Dessa ska vi klämma nån kväll nästa vecka när Anna är här.

Riktig dynamit köpte jag!

Till middag i kväll blir det också korv, men kokt sådan. Jag tänkte tvinga i mig de två kvarvarande wienerkorvarna i paketet jag åt ur häromdan. De var inte goda, men nu har jag inte råd att vara knusslig. Sen floppar jag i fåtöljen med min bok på gång och försöker hålla mig vaken till klockan 22.50 när nionde delen av Bates Motel går på SvT 1.

Vad ska du göra i kväll??? Skriv gärna några rader och berätta! Om du har lust. Annars låter du bli.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 26: Lite mindre Pest och Lite mer Pest

Ett nytt tjatigt inlägg om Tofflans tillvaros gropar och dalar.

Torsdagstradition. Autopilot, typ. Här är veckans gropar (lite mindre Pest) respektive dalar (lite mer Pest). Det är inte svårare än så här:

Lite mindre Pest

• Amaroneviner (Älskar alla sorter! Dyrt ska det vara, helst!)
• Att titta på gamla vackra saker (Titta kostar ingenting.)
• Elgrillat (Ryker inte, luktar inte.)
• Messob (Gott!)
• Regniga dagar på sommaren (Tyst och rökfritt utanför.)

Lite mer Pest

• Soleksem (Varken snyggt eller skönt.)
• Tokerians höjning av priset på jordgubbar från 35 till 65 pix på midsommarafton samt lokalblaskans telefonförsäljare (Elakt och irriterande)
• Varsel före en storhelg (Lika omtänksamt som ett cancerbesked på en fredag.)
• Sura mammor (Som inte klarar av att säga ifrån åt sina barn, men som blir rasande när nån hjälper dem med det.)
• Anamorph (Fy vilken dålig film!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Hipp som happ, som happenings… in the outside world

Att sitta och fundera över en framtid som känns som en stängd dörr (nej, jag är inte innanför, jag är utanför) är ingen idé. Jag sticker ut och kollar eventuella happenings i världen utanför.

Sparade inte samtycken. Det är till att ha oordning på sina papper. Alltså Sjukstugan i Backen har det. Jag har det inte. Jag har två pärmar med viktiga papper hemma och två pärmar med viktiga papper på jobbet. Men på Sjukstugan i Backen har man inte sparat ett endaste av de samtycken som patienter som medverkade i TV-serien Sjukhuset skrev under. Handlingarna finns hos produktionsbolaget – och är därmed inte offentliga handlingar. Smart gjort… En riktig såpa, skulle jag vilja säga. JO-anmälan är nu ett faktum.

Länsförsäkringar tog bort reklam efter kritikstorm. Länsförsäkringar har en reklamkampanj som har gjort folk inte bara kritiska utan rasande. Kampanjen visar upp stereotypa könsroller, enligt kritikerna. Enligt kommunikationschefen har syftet inte varit att bekräfta stereotypa könsroller utan att spegla bredden hos bolagets kunder. Fast att ställa upp affischerna så som gjordes var väl ingenting annat än rena bekräftelser av stereotypa könsroller??? Var det bara Länsförsäkringars kommunikationschef som inte såg det – för jag har inte hört nån annan som tycker att kampanjen visar en bredd av kunder..?

Kvinna blev rånad under epilepsianfall. Men fy faaan, på ren svenska! Hur är människor skapta?

Förbjudet läkemedel i hästkött. Men det var ju det jag sa var farligt! Det var ju det som var farligt i den så kallade hästköttskandalen – tillsammans med falska uppgifter om innehållet, förstås! – inte att det var häst i stället för ko eller gris!

SvT öppnar sitt arkiv. Och spännande ska det bli! Totalt finns nu 200 programtitlar i över 800 avsnitt. Och det fylls på – ända upp till 10 000 timmar.

Stort salmonellautbrott i Sverige. En uppländsk producent har sålt foder med salmonella till ungefär 900 svenska gårdar.

Agnetha Fältskog aktuell för Allsången. I alla fall om man får tro Expressen. Den som lever i sommar får se. Och kanske höra den underbara rösten!

Livet är kort.

Read Full Post »

Höstliga tankar om falsk trygghet och annat i livet

Om det kändes som vinter i lördags och som vår igår, känns det baske mig som höst idag. Det började regna på förmiddagen och på lunchen, när jag trippade ut till närmaste lunchställe för att äta en sörja av fisk, mos och sås, blåste det en kall vind. Det var rätt skönt att krypa tillbaka in i den falska tryggheten på kontoret.

”Jag har bara regn hos mig…”

Att tryggheten på ett kontor är falsk har jag fått känna av flera gånger än en. Den första gången var det som att bli hemlös när jag inte få komma tillbaka dit. Jag plockade med allt som gjort kontoret ombonat – bilder, växter och mina kända, röda fönsterlampor. (Jag ser dem skymta fram ibland, längst bak i mitt linneskåp hemma.) På vägen hem hoppades jag att den som skulle flytta in efter mig skulle vantrivas. Jag hade ett av Företagets mysigaste kontor, det var det flera som sa. Jag vet vem som fick mitt kontor efter mig lika väl som jag vet vem som fick min tjänst efter mig – två personer som kunde tala för sig. Så mina lyckönskningar behövde de aldrig. Att sen en av dem hade mage att beklaga sig i media om sitt stressiga liv som karriärsklättrande småbarnsförälder gjorde mig smått rasande. Det var ju inte ens så att h*n var ensamstående förälder och väldigt beroende av sin höga inkomst. JA, JAG ÄR BITTER SOM FAN!

I mitt nyaste kontor har jag inte en enda krukväxt. Inte heller några röda, jävla fönsterlampor. Jag har satt upp ett par bilder på Prinsarna på min anslagstavla, en och annan rolig seriestripp samt fem naturbilder jag har tagit och är stolt över. That’s it. Det skulle ta mig två minuter att rafsa ihop. Och tro mig, jag är alltid redo att dra. Jag ska aldrig mer känna mig trygg i vilket arbetsliv det vara månde.

Så klaga för 17 inte du som har både jobb och familj. Och dessutom en fin villa, som personen ovan hade. Det är många som vandrar på den här jorden som inte har någotdera. Men dem ser väl inte somliga som går där med näsan i vädret och är så viktiga. Fast om man inte ser upp kan man snava. Det är hur lätt som helst att förlora allt.

Memento mori!

Det borde vi alla, var och en, tänka på…

Livet är kort.

Read Full Post »

Kultur bara för eliten? eller Är alla sjukskrivna okunniga om kultur?

Som bekant har jag ingen morgontidning i pappersform längre. I stället läser jag tidningar på nätet. Och tro det eller ej, jag fastnade för en artikel i lokalblaskan idag. Artikeln handlar om ett trädkollsprojekt inom projektet Kulturbärarna, projekt där man involverar personer som har varit arbetslösa eller sjukskrivna en längre tid. Projektet Kulturbärarna ingår i det nationella projektet Kulturarvslyftet.

Projektet startade i november förra året och drivs av Skogsstyrelsen (nej, lokalblaskan kan inte stava rätt till Skogsstyrelsen…) och Länsstyrelsen, i samarbete med Arbetsförmedlingen. Det hela går ut på att inventera träd i Uppsala, Enköping och Österbybruk. De natur- och kulturvärden projektdeltagarna får in läggs sedan ut på Trädportalen.se. Där har sen såväl myndigheter som privatpersoner möjlighet att se ”sina” träd. Myndigheterna får dessutom en viss ledning i beslut som gäller trädfällning eller trädbevaring, nåt man kan ha nytta av när man till exempel ska bygga hus nånstans.

Värt att inventera.

Man kan tycka vad man vill om såna här arbetsmarknadsåtgärder. Min åsikt är att de för det mesta inte är särskilt lyckade. För ett par år sen skrev jag till exempel om högutbildade arbetssökande som inom ett projekt satt och virkade i en butik. Om jag minns rätt var det en kemist.

Totalt sett har projektet inte gett så många nya arbetstillfällen som det var tänkt. I Kulturarvslyftet har 4 400 personer ingått. Av dessa har 188 fått nya jobb. Och en fjärdedel av dem, det vill säga 47 personer, har fått jobb i Uppsala län.

I artikeln i lokalblaskan berättar en anonym ung man om hur han kom att delta i trädkollsprojektet och hur viktigt han tycker att det är. Den unge mannen, som blev arbetslös efter att hans tidigare arbetsgivare gått i konkurs, andas en positivism som jag tycker är underbar! För hur många unga arbetslösa – gamla också, för den delen! – kan känna sig positiva när tillvaron utan jobb ger dem bevis för att de är värdelösa, mer eller mindre?

Jag är fullkomligt övertygad om att det finns fler liknande projekt som kan drivas inom Kulturarvslyftet. Projekt som är meningsfulla och som ger deltagarna en del självkänsla tillbaka, men där de också får utföra ett användbart arbete.

Därför blir jag minst sagt rasande (det är en underdrift här) när Upsala Nya Tidning tillåter att en sån här nedsättande kommentar till artikeln får stå kvar, när man från tidningens sida annars är så kvick med att rensa i kommentarsfälten:

MagnusJ kommenterade kl. 20.54 igår [16 mars 2013] kväll:

”Regeringen tycker att sjukskrivna ska arbeta med kultur, för då behöver man inte kunna något. Jag tycker sjukskrivna kan arbeta i regeringen.” – Mark Levengood

Ännu mer rasande blir jag när jag noterar att den som citeras kommer från den så kallade kultureliten i vårt land. Vad är det för syn på sjukskrivna människor, Mark Levengood??? Hur vet du att sjukskrivna inte kan nånting om kultur?  Skämmes!

Livet är kort.

Read Full Post »

Stenbeck: Uppgång och fall

Det är nu över tio år sen Jan Stenbeck dog i Paris. Ändå fascinerar hans liv och yrkesbana i alla fall mig. I kväll gick den tredje delen i dokumentären om honom, Stenbeck: Uppgång och fall.

Jan Stenbeck. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Tre avsnitt har nu visats. Har jag lärt mig nåt nytt om Jan Stenbeck? Har jag förstått ett och annat?

På 1990-talet var Kinnevik belånat upp över öronen. Ändå körde Stenbeck på. Bland annat startade han tidskriften och TV-programmet Moderna tider med Göran Rosenberg vid rodret.

Som företagsledare kunde Jan Stenbeck vara omväxlande rasande, omväxlande omtänksam. Utåt sett tycktes företaget väldigt grabbigt.

Senare under 1990-talet började det gå bättre. Marknaden för mobiler växte och Jan Stenbeck startade tidningen Metro. Samtidigt började Stenbecks äktenskap knaka i fogarna. År 1999 begär Jan Stenbeck skilsmässa. Han får barn med en annan kvinna innan äktenskapet är upplöst, men erkänner inte faderskapet förrän 2002. Familjen fick inget veta förrän efter hans död.

Dottern Cristina tar över företagsledningen, endast 25 år gammal.

Det här är en fascinerande historia om en duktig affärsman som gick bort alltför tidigt. En bra dokumentär!

Livet är kort.

Read Full Post »

Arbetsförmedlingen misslyckas med en av sina viktigaste uppgifter

Inte ett dugg förvånad är jag när jag läser tidigt i morse om att Arbetsförmedlingen misslyckas med en av sina viktigaste uppgifter: att hjälpa långtidsarbetslösa att få jobb.

En intern rapport hos Arbetsförmedlingen om nästan 600 långtidsarbetslösa visar att ungefär hälften inte har fått jobb. Och bland de utlandsfödda har över hälften lämnats att klara sig själva. Biträdande generaldirektören Jan-Olof Dahlgren menar att det beror på att antalet arbetslösa har växt så snabbt att Arbetsförmedlingen inte har tillräckligt med personal att hjälpa dem. Eller hjälpa och hjälpa, det handlar väl inte om att Arbetsförmedlingen som myndighet ska hjälpa nån, den ska väl göra sitt jobb? Eller? Men jag minns ju vad en av mina handläggare svarade på min fråga om Arbetsförmedlingen gör och om den ägnar sig åt att förmedla jobb, med tanke på dess namn:

Nej, vi förmedlar inte jobb.

fick jag till svar. Klart och tydligt.

Men redan i höstas fick Arbetsförmedlingen resurser och bland annat anställt 2 000 nya medarbetare. När dessa

kommer in i arbetet

tror Jan-Olof Dahlgren att det kan bli bättre. Hur lång tid ska det ta, dårå, om man har haft extra resurser sen hösten 2011??? Är det inte dags att sluta kalla medarbetarna nyanställda när det är juli 2012?

Man kan ju inte heller låta bli att undra om dessa senast anställda var långtidsarbetslösa eller inte och att detta i värsta fall var ett sätt att putsa siffrorna… Nåja, jag hoppas att det kan göra sitt jobb – oavsett vad vissa handläggare tror att Arbetsförmedlingen har för uppdrag eller vad den faktiskt har. För om dess medarbetare inte klarar av att förmedla jobb bör man nog byta namn å det snaraste innan nån smarting anmäler myndigheten för vilseledande marknadsföring.

Ovan nämnda rapport var för övrigt klar redan i april, men har ännu inte föredragits för generaldirektören Angeles Bermudez-Svankvist. Var har hon varit i tre månader, då? Letat jobb åt långtidsarbetslösa? Nej, det kan jag väl aldrig tänka mig.

Hela 49 procent av rapportens slumpmässigt utvalda långtidsarbetslösa har inga registrerade aktiviteter i sina handlingsplaner, enligt Dagens Nyheter. Handlingsplaner som är obligatoriska. Här finns inte heller nån dokumentation om vilka jobb personen har sökt och enligt vilka jobbsökarstrategier.

Antalet anvisningar till jobb är ytterst få, 

skriver DN. Jag är inte ett dugg förvånad, jag fick en enda (1) under de två år och åtta månader jag var arbetssökande. En.

För övrigt har jag just lärt mig vad en långtidsarbetslös är:

en person som under mer än 6 månader (27 veckor) varit utan arbete, inte deltagit i program med aktivitetsstöd och är 25 år eller äldre

Är det nån som förstår att jag bara känner mig rasande när jag läser om Arbetsförmedlingen och det arbete den utför? Men… jag vill tillägga att det faktiskt också finns undantag bland handläggarna och dem som jobbar där. Jag träffade på två (2) under mina år som inskriven. Så dessa två, Ingmari och Maria, undantas från den svarta bak jag härmed delar ut!

Till Arbetsförmedlingen för dess enorma misslyckande med att utföra en av sina viktigaste uppgifter.

 

Read Full Post »

Lärarlegitimationerna försenas och praktiskt gymnasium föreslås

Lärarnas yrkeslegitimationer, ett omdiskuterat ämne, införs inte i sommar som det var tänkt. Skälet är att Skolverket inte hinner med. I fredags bad verket regeringen om mer tid.

Att kunna lära ut ställer höga krav. 

Det är Skolverket som ansvarar för att lärarna får den nya yrkeslegitimationen. Men det har varit massor av problem hela med detta ända sen beslutet togs. Hittills är det bara 2 000 förskollärare och lärare som har fått legitimation. Ytterligare 85 000 ansökningar väntar på att behandlas av Skolverket och nästan 100 000 till kan komma.

Skälen till Skolverket ber om mer tid är som sagt en massa strul. Det har varit tekniska problem såväl som ofullständiga eller oklara ansökningar. (Jag hade förväntat mig att lärare som ska lära ut saker klarade av detta.) Skolverket har till och med tagit hjälp från ett bemanningsföretag, nåt som har fått kritik. (Jag fattar inte varför, men…) Lärarfacken tror att reformen kan träda i kraft inom tidigast ett år.

Ja, självklart är det inte lätt när det strular med tekniken eller när ansökningarna är ofullständiga. Man kanske hade trott att lärare var bättre på ansökningar. Men det jag misstänker vara det verkliga skälet är att det råder brist på lärare som verkligen är lärare. Att kunna lära ut ställer höga krav. De utbildade lärarna räcker emellertid inte till och outbildad personal eller personal som inte är färdigutbildad tas in i stället, verkar det som. Om jag hade barn skulle jag vara rätt rasande på det. Klart jag vill att mina barn ska ha utbildade lärare! Varför skulle jag nöja mig med mindre? Det vore ju som att gå till en doktor som inte är utbildad – en jädra chanstagning, om du frågar mig. Alltså den outbildade doktorn kan ju vara bra, men operationen kan ju misslyckas…

Jan Björklund, fotad av Kristian Pohl.

Utbildningsminister Jan Björklund har också i dagarna föreslagit att man ska införa en sorts praktiskt gymnasium för dem som är skoltrötta. Ett- till tvååriga utbildningar utan teori. Visserligen finns de nya lärlingsutbildningarna, men de är treåriga. Eftersom mer än 10 000 elever hoppar av gymnasiet varje år vill Jan Björklund införa dessa kortare kurser.

Naturligtvis åker Jan Björklund på däng genast. En miljöpartist säger till TT att

[…] Björklund spelar rysk roulette med ungdomarna. […]

Varför då? undrar jag. Är det inte bättre att dessa unga gör nånting i stället för att gå arbetslösa? För det är ju det som händer om de inte går gymnasiet – vem vill anställa en skoltrött tonåring?

Kritikerna menar att utbildningsministern skulle lura ungdomarna att de får jobb. Ungdomar är inte dumma bara för att de är skoltrötta! Jag tror inte alls att de skulle låta sig luras. Jag hävdar att det är bättre att de gör nånting än ingenting. Lärarnas Riksförbund anser åtminstone att förslaget är värt att pröva – och det tycker jag också!

Read Full Post »

Tjuvlyssnat eller Inte kunnat undvika att höra

Rasande liten flicka, mellan två och tre år, till sin mamma:

Om mamma är dum mot mig är jag dum mot mamma!

Mamman svarar nåt ohörbart varpå den söta (ja, hon är verkligen söt!) lilla flickan vrålar:

Jävla idiot!

Mamman svarar:

Du FÅR inte bada mer, du ska komma in nu!

Flickan vrålar ÄNNU högre:

 Jävla gris!

Eh… Hade jag lyft in ungen pronto efter det första jävla om det var min, eller? JA!

Read Full Post »