Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ram’

När Fästmön och jag UMGÅS kan vi ibland göra det i separata rum. Till exempel vid var sin dator. Det vet jag att somliga har åsikter om, men det skiter jag i. Anna och jag finns nära varandra ändå. I kväll har vi emellertid pysselkväll. Vi har suttit vid samma bord en hel halvtimma. Sen var jag tvungen att gå och blogga lite.

Anna var nämligen en tur på stan idag efter att hon bjudit mig på lunch ute på jobbet. Jag hämtade henne på vägen hem och vi åkte med tröjan till Lager 157 och Tokerian. Men sen åkte vi hem och pysslade, Anna med sin nya leksak, jag med mina åtta kort från Fotografiska museet i Stockholm som skulle ramas in i lika många ramar.

Pyssel. Den som har god syn kan nog se vad Anna har köpt.


Anna har som tur är en dotter
med viss erfarenhet. Jag kan inte bistå med nånting. Jag bara svor över ramarna från Clas Ohlson, ramarna som var för små så att varenda jävla kortjävel måste klippas. Visserligen hade jag en skalpell till min hjälp, men den var till föga nytta eftersom jag inte har nåt bra underlag att förstöra skära på. Till sist blev jag ändå ganska nöjd.

Ganska nöjd blev jag med detta! 


De inramade korten
har tills vidare placerats i bokhyllan i sovrummet. Jag funderar på om de ska monteras nånstans på nån vägg eller så. De får bo i hyllan tills vidare.

Nu ska jag ta ett snack med de här gubbarna!

Härliga jordgubbar!

Read Full Post »

Varning för Kiss och Bajs!!!


Idag har jag en riktig hemmadag!
Jag gillar verkligen att gå och skrota hemma – om jag inte är tvungen till det utan det är självvalt. Utanför regnar det fortfarande och jag njuter i fulla drag av att bara göra… ingenting.

Riktigt sant är det ju inte att jag inte gör nånting, för jag har ju tvättat en maskin och bäddat rent med mina nya satinlakan.

Titta så fint det blev! 


Överkastat är nytvättat
och hänger på tork, så bara för bildarrangemangets skull la jag dit Kiss och Bajs. De tronar annars, tillsammans med ett antal kuddar, ovanpå överkastet.

Nu ska man emellertid inte blanda ihop Kiss och Bajs i gosedjursversion med den fina akvarell jag fick till 50-årsdagen av Arga Klara. Den tronar än så länge i min bokhylla i sovrummet, i väntan på att jag ska hitta en passande ram. Den slutliga placeringen är ännu inte bestämd, men det kan bli på toadörren i hallen. Jag menar, då slipper ju folk gå in i städskåpet eller nån garderob av misstag när de vill kissa eller bajsa.

Kiss och Bajs i akvarellform. När vi ses ska jag be konstnären Klara att signera verket!


Jag känner mig döäcklig,
men ingen mer än jag själv drabbas. Jag har bara borstat tänderna och inte tvättat mig ännu och jag går omkring i rena underkläder, men skitful, oformlig grågrön t-shirt och slitna, tjockissvarta Nike-brallor. Igår slog det mig att ALLA som har gråa mjukisbrax tycks vara tjocka. Varför köper de inte tjockis-svarta mjukisbrax i stället? Då kan man åtminstone lura sig själv att fetman inte syns så mycket. Nä, gråa mjukisbrax gillar jag INTE.

Vad ska jag hitta på nu då? Tja, jag ska ta en surfrunda och sen blir det väl att slå en signal till mamma. Hon är så väldigt tyst den här veckan och skälet är ju hockey, vad nu det är för dumt påhitt!

Klockan 16 slutar Fästmön jobba och då ska jag åka och hämta henne. Vi måste sen stanna nånstans och kompletteringshandla till kvällens middag, som blir Tofflan’s cookalong no. 5.

Å vad jag njuter av tystnaden! Det enda som hörs är knattret av tangenterna och tyvärr en unge som gallskriker då och då. Men det senare får man borthöra ifrån. Jag är så glad att jag slipper höra sjutton olika musikstilar och färdigskrattade TV-program* samtidigt. Det enda som hörs i just denna stund är regnet… ungen som gallskriker…

Vad gör du idag då???


*färdigskrattade TV-program = TV-program där en (inspelad) publik hör skratta på de rätta ställena. Det bevisar en gång för alla att komedi inte är roligt. Jag menar, varför måste man tala om för folk när det är plats för skratt?

Read Full Post »

Dan före dopparedan. När jag smög ut i vardagsrummet för att passera det till toa slog grandoften emot mig. Härligt! Den lilla granen blev verkligen fin! Grenarna var täta och hade den varit större att jag klassificerat den som Kalle Anka-gran!!! Du vet en sån där som Musse släpar hem – och som Pluto morrar åt och förstör för att där sitter jordekorrar (Piff och Puff).


Musses och Plutos gran – och Piffs och Puffs…

                                                                                                                                                                Idag står det städning på agendan. Jag måste ta det värsta, mamma är ganska bra på att spilla och smula och jag gillar inte när det krasmar under Tofflan när jag går. (Bra att ha nån att skylla på, som du märker!)

Jag har fått ett sånt bra jobbtips av den vänliga Stattinskan och mina tankar är hela tiden där, det vill säga hur jag ska formulera mig. Äntligen nån som kommer med några konkreta förslag och inte bara en massa tjolahoppsansa-råd om saker som jag redan har försökt med, både en och tre gånger… Det blir tröttsamt i längden, samtidigt som jag förstår att man själv känner sig fyndig och påhittig. Tro mig, jag har prövat det mesta, till och med att till presumtiva arbetsgivare och presentera mig och lämna CV, så där som ungdomar gör… Men i skrivande stund sitter jag i en alltför mjuk säng (aj aj, min rygg!!!), vid den lilla leksaksdatorn där jag knappt kan läsa mejl för att ramen är för stor för skärmen (och går jag ner på 75 procent ser jag nästan inte bokstäverna…) och där mobilstickan indikerar ett otroligt svajigt bredband från Tre. Tröttsamt!

Som vanligt ylas det i huset. Jag fattar inte hur man kan trivas med att ha det så, det måste göra ännu mer ont i öronen när man har oljudet precis inpå. Det är otroligt jobbigt, för att vakna till slammer, lek och stoj från en barnkammare under sig är inte särskilt trevligt eller nåt jag önskar ens mina värsta ovänner. Lägg där till ylande, också, och studs med liten boll, så kanske du förstår hur trist det är att lyssna på en semestermorgon.

I kväll ska jag ut till Himlen och träffa Fästmön en liten stund. Därefter blir det vidare färd till Morgonen där alla julklappskassar ska avlämpas, liksom Anna. Anna inleder nämligen sitt julfirande med Uppesittarkväll på Morgonen. Eftersom hon jobbar i vården, jobbar hon förstås i morgon, men förhoppningsvis hinner hon hem tills Kalle och hans vänner önskar god jul. Om hon nu är lika barnslig som jag och ska se på det… För resten, med Kalle i ovanstående avses herr Anka.  Frågan är hur jag står ut med att se den andre Kalle, det vill säga, Kalle Moraeus som julvärd. Tror jag inte att jag gör, men å andra sidan är det ju såna skitprogram på TV i morgon att vi nog nöjer oss med att se på Kalle samt julfreden i Åbo (till det programmet finns det aldrig nån länk på SvT, jävla rasister!) på förmiddagen. Det sistnämnda så att mina finska rötter ska få sitt.

Och inte ska vi sitta och glo på TV hela dan och kvällen när det är julafton! Nej vi ska äta gott och jag ska öppna en flaska julmumma och ta några centiliter Östgöta sädes innan jag öppnar julklappar. För jag har ju åtminstone fått en stor, grön från FEM! 😛

Read Full Post »

Dagen går snart över i kväll. Jag har fått en hel del gjort, men känner mig ändå, konstigt nog, lite oinspirerad. Bilverkstan ringde och berättade att reservdelarna till Clark Kent* inte hade levererats – och därför kunde de alltså inte påbörja arbetet. Men hallå! Kommer man på det klockan 14.30 på eftermiddagen när man stänger klockan 17 och jag lämnade bilen klockan sju i morse?.. Tydligen. Hur som helst, jag får behålla lånebilen under morgondagen för då hoppas man bli klar.

Lånebilen, ja, det är en liten kvick och röd sak med sex växlar, inte samma som i fredags, men en likadan. Fästmön och jag var en tur till Stormarknaden med den och det är rätt mysigt att köra en bil som svarar direkt när man gasar och där bromsen nyper så snart man nuddar den… Förhoppningsvis blir Clarks bromsar lika bra sen efter verkstadsjobbet!


Clark Kents lillasyster Clara Kent.

                                                                                                                                                                 På Stormarknaden var det livat som vanligt – NOT! Inte heller hade vi nån större tur med vår shopping. Anna var ute efter en specifik reseguide med kartor, men den fanns inte. Jag var inte ute efter nånting annat än räkor och veckans TV-tidning, i princip. Den senare hittade jag, räkorna blev ICAs trista. Det fanns liksom inget annat att välja på med skal.

En Konstig Knopp hälsade på Anna, bara det att Anna känner inte vederbörande utan tror det är jag som är apan. Ja ja. Vi fattade som vanligt inget – vi är blonda – och fnissade hysteriskt. Man har liksom inte roligare än man gör sig. Och vi gör oss alltid roliga. Till tröst köpte vi var sin liten chokladbit och var sin rooosa trisslott att skrapas lite senare.

Jag har gripit mig an pusslet jag lånade av Hortellskan för ett tag sen. Det är en ganska fin bild som föreställer en strand, men det är VÄÄÄLDIGT mycket turkost i den. Trots det har jag lyckats lägga ramen och strandkanten hittills. Tänkte att jag sitter en stund och försöker få inspiration att gripa mig an strykhögen. Inspirationen uteblev, så här kommer en bild på pusslet.


Rambitarna och strandkantsbitarna är lagda, men än återstår en hel del av de        1 500 bitarna att läggas på plats.

                                                                                                                                                                 Till kvällen blir det lite TV, en ny brittisk dramaserie i två delar startar på SvT1, Kvinnor som älskar. Får en att glömma den trista vardagen en och en halv timma. Och kanske får jag lite inspiration till att möta morgondagen, en onsdag i juni. Bakom TV-serien finns DH Lawrences bok Women in love, en bok som ställde till rabalder (liksom de flesta av författarens verk…) när den kom ut 1920 på grund av ämnet – sex.

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lilla bilman som ska sova på sjukhus i natt!

Read Full Post »

Söndagseftermiddag. Jag började titta lite på pusslet jag lånade för typ en månad sen av Hortellskan och hennes kära K. Titta. Sen la jag några bitar i ramen innan jag åkte och hämtade Fästmön från jobbet.


Mycket turkost är det i det här strandpusslet…

                                                                                                                                                               Sen åkte vi ut till Morgonen dit Linn hade bjudit oss på kaffe och kladdkaka med glass och bär. Mor firades som sig bör! Jerka Utan Skägg och jag höll oss utanför bild, bäst så. Tack, Linn, mycket gott och gulligt av dig!


Mor Anna och tre av hennes fyra barn. Frida, som är en av familjens skönheter, lipar. Synd på en sån söt tjej! Men hon blir antagligen gaaalen på mig för att jag lägger ut en bild där hon är med…

Read Full Post »

Dagens postskörd kan tyckas mager – ett vykort – men jag är mycket glad åt det samt åt att slippa reklam och fönsterkuvert.

Jag är, liksom avsändaren själv, inte heller säker på vad som menas med herrcykeln, men kan det vara en önskan om att vi ska hålla stången??? (Och nu menar jag inget snusk, FEM!!!)


Tack snälla Syster, för din omtanke! Dina rader värmde!!!

                                                                                                                                                           Vykortet fick mig att le och tänka på den gamla Pugh-låten som börjar så här:

Hej god dag hur står det till med damen
Säg vill ni inte sitta upp på ramen
Jag bjuder, jag bjuder
På skjuts på min velociped […]

Read Full Post »

Dagen idag är lika grön som sopbilen jag irriterade mig på nyss. Den gjorde mig nämligen nervös med sin placering och jag körde så nära garaget att jag nästan inte fick upp porten. Pinsamt!

Annars vet du väl att det just idag är en väldigt speciell dag? Den som vill kan dubbelfira semlor, eftersom det är fettisdagen, och kvinnor, eftersom det är internationella kvinnodagen. Jag firar med städning och så tänkte jag köpa en semla till Fästmön när hon varit på skolmöte i eftermiddag och Taxi Tofflan har skjutsat. Tanken var att springa och störa Rippe på jobbet, men Rippe är upptagen i eftermiddag, så jag sitter kvar i bilen och läser. Det är ju tursamt nog inte minusgrader idag.

Ja det är svårt att uppamma nån sorts glatt humör när man vaknar till en grå och blåsig dag och dessutom har ont i axeln. Dagen kan jag inte göra så mycket åt, men axeln har jag smörjt in med gel och det brukar hjälpa efter ett par dar. Annars får jag mejla till doktor Anders och be att få en spruta. Det funkade så himla bra sist, trots att jag är fasansfultt rädd för nålar.


En spruta rätt in där det gör ont är inte så skönt, kan tyckas, men det känns väldigt bra i leden efteråt!

                                                                                                                                                        Äh, det här med axeln har bara att göra med att jag vill slippa städa idag. Men det gör jag inte! Jag ska alldeles strax gå ett varv med vippan i bildgåta nummer åtta. Kanske gör jag en paus för att läsa en av mina två dagstidningar. Jag tror faktiskt att jag ska börja med att läsa lokalblaskan redan nu. Så jag inte missar nåt.

Förmiddagen blir det alltså städning och sen efter det en välbehövlig dusch och hårtvätt. Anna slutar halv två och ska sen forslas långt bort till Tjottaheiti på ett skolmöte. Efter mötet blir det en tur till Stormarknaden där ICA Kvantum har bra extrapriser på kyckling och choklad och så ska ju Anna få en semla, dagen till ära. Semlor är inte min grej, varför jag inhandlar nåt annat onyttigt till mig själv.

Renoir-pusslet? Jorå, jag hade skitsvårt att låta bli det igår kväll, trots att det var skumt i lokalen. En liten bit på väg med ramen var det jag hann att få till.


Några av de 1 500 bitarna är på plats i ramen.

Read Full Post »

Vi var VÄLDIGT insnöade, visade det sig. Clark Kent* hade ju stått ute i natt och trots att jag var iväg två svängar igår kväll – och fick sopa och skrapa bilen båda gångarna – var den tämligen dold under tunga drivor. Men jag har ju min lilla skyffel, min lilla borste och min lilla skrapa och efter en halvtimma var Clark utkörbar. Bara det att närmaste vägen ut från Himlen inte var plogad… Några bilar hade kört där tidigare så det gällde att ha tungan rätt i mun och försöka hålla sig i det enda uppkörda lilla spåret. Det gick bra TILL ICA Solen, dit jag åkte medan Fästmön åt en mager middag, för att handla yoghurt och lite pålägg.

På väg tillbaka fick jag backa när jag kommit in på den sista vägen, för där hade en bil på väg ut kört fast. Naturligtvis kommer det idioter och ställer sig bakom mig (två stycken). Till slut fattade de att jag skulle backa ut, men en av idioterna körde in en bit – tills han (ja det var en man vid ratten i bilen) såg bilen som kört fast. Då höll han själv på att köra fast när han skulle backa ut… Dramat pågick under minst en kvart och ingen av gubbarna i de båda bilarna var ute och hjälpte kvinnan komma loss (de stod liksom bättre till än jag med min bil eftersom jag fick backa upp bussvägen och därmed inte kunde lämna min bil ifall bussen kom – då hade jag stått i vägen). Ja hej å hå, gubbar, säger jag bara! Sen var den första så IVRIG att komma in att han prompt körde – varpå tjejen som kört fast –  en TREDJE gång. Själv lämnade jag artigt företräde till henne på den smala vägen…


Väldigt insnöat var det idag…

                                                                                                                                                          Allt som allt tog det mig en timma att gräva fram bilen, åka till ICA, handla och åka tillbaka till Himlen. Så jag blev inte särskilt glad eftersom vi hade lovat att svänga förbi Morgonen med några filmer till Frida. Det var liksom inte plogat över allt i byn… Och det var nog lite svårt att förstå för dem som inte hade varit ute och kört bil…

Efter många om och men levererades filmerna, men ibland önskar jag att jag kunde säga nej. Eller jag sa nej idag och föreslog ett annat alternativ, men det var ingen som nappade på detta. Och jag hade ingen lust att tre människor skulle bli sura på mig, så jag vek mig. Det gör jag inte nästa gång. Jag hjälper gärna till, men nån taxirörelse driver jag ju inte, så… Nästa gång vädrets makter slår till är det JAG som bestämmer om jag kör eller inte. SÅ! Nu har jag rensat ut detta ur mitt system och det är inget som hänger kvar. Inte hos mig, i alla fall.

Anna och jag hann stannat till hemma hos mig. Där blev det till att gräva sig in i garaget först – parkeringsplatsen var ett berg och inte att tänka på med min rygg – innan vi kunde trippa (läs: lufsa) in med våra datorer, väskor och kassar. Vi hann packa upp också, men sen blev det dags att tuffa iväg till Annas jobb. Smågatorna där runt omkring brukar INTE vara särskilt plogade, så jag ville vara ute i god tid. Idag var de emellertid bra plogade och det skedde inga incidenter tur och retur – även om halkvarnaren blippade (= lät och blinkade) några gånger…

Även i stan hade det kommit mycket snö och så här översnöat var mitt gästrumsfönster (det är även gästrumsfönstret ovan i närbild):


Snöigt gästrumsfönster…

                                                                                                                                                            I kväll blir jag ensam ända till klockan 21, för Anna ska jobba över en timma. Nu börjar jag bli hungrig – har inte ätit nåt sen frukost – men jag glömde förstås att köpa nån mat på ICA idag. Risken är stor att det blir kycklingkorv och pommes strips, det är vad som finns i frysen. Och jag är faktiskt inte överförtjust i strips, vill hellre ha frites eller klyftor.

Gissningsvis sätter jag mig sen en stund med pusslet. Kan ju inte låta ramen ligga där och retas…

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lilla snömansbil!

Read Full Post »

For your information: Med gemensamma krafter har vi nu lagt pusslets ram. Alla kantbitar låg i asken, fast jag muttrade vid nåt tillfälle:

Jag tror att Monica och K har TAGIT en massa kantbitar och sen har de lagt i bitar från ett ANNAT pussel…

Titta, lite stolta är vi allt! Men nu blir det inget pusslande för min del förrän på fredag kväll, tidigast!


Ramen är lagd – med gemensamma krafter och två jordnötskakor var!

Read Full Post »

Idag är det dags att tända det andra adventsljuset. OCH öppna lucka fem i den roligaste julkalendern! Om du inte orkar öppna luckan kommer innehållet här:


Den här fattade jag inte riktigt, men..?

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »