Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rakryggad’

Nästa månad har både Fästmön och jag våra födelsedagar. Men det ska börja funderas i tid, tycker jag, inför såna evenemang – även om ingen av oss fyller jämnt. Man vill ju komma på det där lilla extra spännnande, oväntade, outtalade önskade…

Annas födelsedag är en söndag under värsta jobbarehelgen, så hon har ansökt om semester. Det vore inte helt fel, för då blir det eventuellt en tripp till Kungliga Hufvudstaden och diverse förlustelser där. Själv fyller jag på en måndag och jag är ju alltid ledig nu för tiden, så för min del blir det inget speciellt. Förra året firade vi min födelsedag med fryst Dajmakaka som vi smockade i oss, bara Anna och jag.


Gott som 17!

                                                                                                                                                         Men nu är det dags att börja fundera över eventuella inköp. Jag kan ju inte skriva nåt mer detaljerat HÄR eftersom jag ju vet att Anna läser min blogg. Önskar bara att hon kunde ha hintat lite mer vad gäller födelsedagspresenter… EN grej vet jag att jag ska inhandla, men den är mest på skoj. Sen kanske jag kan komma på nån eller ett par till småsaker. Men sen… Man vill ju ha det där oväntade, som sagt! Överraskningen med stort Ö.


Ett paket med oväntat, men mycket önskat innehåll???

                                                                                                                                                       Jag brukar vara ganska bra på att hitta presenter till andra, men just nu står det still i hjärnkontoret. Fick väl möjligen ett par idéer igår på stan. Problemet är bara att jag ju aldrig är på stan numera. Jag tycker det är otroligt jobbigt att ta sig dit, där vimlar av folk som invaderar mitt personliga utrymmet, det luktar illa, det är förbaskades HALT just nu…

Och så är det detta med folket från stadens sandlåda* som allt som oftast tycks ha kontoret på stan. Ungefär hälften av dem stannar och hälsar och pratar, medan resten ser ut som om de har skitit på sig när de ser mig och springer flera mil. De sistnämnda är JOBBIGA, tycker jag. Jag kan gå med mitt huvud högt, för jag har varit ärlig och rakryggad och slitit hårt, men ynkryggarna, de är krökta av skam och deras blickar bortvända. ÄNDÅ tar jag illa vid mig och gråter när jag kommer hem. Så det är svårt att gå på stan och leta presenter. Mycket lättare när Anna är med. Men hon kan ju inte vara med när jag ska köpa presenter till henne!

Så, nån som vill bli min personliga medföljare vid presentinköp i Uppsala city framöver???

                                                                                                                                                     *Stadens sandlåda = lekskola, fritidshem för vuxna människor

Read Full Post »