Väg till nytt jobb eller bara gratisjobb?

Ett inlägg om sysselsättning.

---

 

”Niklas” fick moppa gratis.

Idag läste jag en riktigt bra och intressant artikel i UppsalaTidningen – senaste numret med artikeln hittar du här – signerad Fredrik Dahlström. Ja, den är så intressant att jag gärna själv hade skrivit den. Bra är den för att den tar upp nåt angeläget och riktigt sjukt fel: det här att arbetslösa får jobba gratis, det så kallade fas 3.

Det sägs att tanken med fas 3 är att hjälpa arbetssökande att komma in på arbetsmarknaden. En väg till jobb, alltså. I artikeln i UppsalaTidningen berättar ”Niklas”, alias en Uppsalabo i 40-årsåldern med småbarn, om sina upplevelser som fas 3-deltagande städare hos företaget Svensk Kommuntjänst AB. ”Niklas” säger att han fick fem minuters introduktion och sen hink och svabb.

OK, hur svårt kan det vara att städa trappor?

undrar du kanske. Ja svårt och svårt… Har man varit arbetslös länge (det har man när man hamnar i fas 3) behöver man ordentlig introduktion OCH handledning. ”Niklas” fick inte handledning heller. I hans arbetslag ingick inte ens nån ordinarie personal. 

Enligt reglerna för fas 3 ska arbetet inte ersätta ordinarie personal som ju får lön för jobbet. Samtidigt ska ett fas 3-jobb var så arbetslikt som möjligt. Enligt verksamhetschefen Kjell Karlsson vid Svensk Kommuntjänst AB har en handledare från företaget varit på plats. Vidare menar han att ”Niklas” med flera inte har ersatt ordinarie arbetskraft eftersom de utförde ett tillfälligt uppdrag. Men hur tillfälligt är ett uppdrag? Företaget får ju hela tiden just uppdrag. Och om man anlitar en underleverantör, i det här fallet ett gäng fas 3-människor, bör man väl betala den leverantören? Jag förespråkar nämligen lön för utfört arbete, gör inte du? (<== retorisk fråga)

Fas 3-städarna blev alltmer missnöjda , men fick bara mer städjobb. Och så fick de höra att de var omotiverade. Hot om utebliven ersättning (aktivitetsstöd eller försörjningsstöd är det nog som avses, även om det står a-kassa i artikeln. Jag tror inte att man får a-kassa i fas 3.) kom också från företaget. Genom att meddela Arbetsförmedlingen/motsvarande instans att deltagarna inte sköter sig kan deltagarna bli av med de futtiga pengarna som aktivitetsstöd och försörjningsstöd (existensminimum) ger.

Man utsätts för hot om utebliven ersättning redan från början.

Just dessa hot är man utsatt för redan i början som arbetssökande när man får a-kassa – trots att vi är många som har betalat vår a-kasseavgift varje månad i hela vårt yrkesverksamma liv (även när vi är arbetslösa – och får ersättning från… a-kassan…). Visst är det bra med en viss press på sig att aktivt söka jobb, men jag är väldigt less på att det hela tiden förutsätts att man är ute efter att lura till sig pengar och sko sig på systemet. Det är liksom inte värt det. Min a-kassa är mindre än en tredjedel av den lön jag hade på min senaste visstidsanställning. Aktivitetsstöd och försörjningsstöd är ännu lägre. Vem kan leva på detta i längden? Inte nog med att det är förnedrande och socialt isolerande att gå utan jobb länge, det är förödande för ens ekonomi. De ynka slantar man får i ersättning är inte värda att försöka lura till sig, de räcker ju inte. Jag vill dessutom påminna om att a-kassan inte är höjd på 13 år.

Det finns bra företag och empatiska arbetsgivare som vill ge människor en chans. Gynna dessa! Men straffa de företag som skoningslöst utnyttjar människor i en utsatt situation! Vidare efterlyser jag bättre kontroll av företag som erbjuder fas 3-jobb. Och ansvaret för den kontrollen borde rimligtvis bäras av Arbetsförmedlingen, som ju är den gemensamma nämnaren i detta.

Känner du till nåt bra företag/organisation som ger långtidsarbetslösa vettig sysselsättning utan att utnyttja dem för gratisjobb? Tipsa gärna i en kommentar nedan!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det gör ont

Ett gnällinlägg.

---

 

Tyvärr är det slut nu med friden. Jag har fått ha en lugn och skön vecka, när jag har kunnat njuta av tystnaden ganska bra och framför allt inte blivit sjuk.

Matlagning på hög nivå till frunch.

Människor förstår inte. En del ifrågasätter när jag säger att jag blir sjuk. Men hallå! Vems luftrör är det – dina eller mina? Jag fattar att alla inte vill ha kokt ägg till frunch, men… Jag överraskade mig själv idag med att använda spisen. Undrar om spisen eller jag blev mest förvånad.

Idag har jag inte alls mått bra. Jag har varit yr och det har varit svårt att andas nästan hela dan. Som om jag har känt på mig i förväg att friden skulle vara slut.

Mackor med ost och makrill, garanterat rökfria.

Till middag lagade jag… äh, jag hittade en burk makrill i skåpet (nej, inte den norska, den sparas!). Gjorde knäckemackor med makrill och ost på. Hann precis slänga i mig innan grillen och vattenpipan nedanför tändes. Jag bad snällt att mannen skulle flytta grillen. Han undrade vart han skulle flytta den. (Kan människor inte tänka själva?) Jag föreslog sidledes. Innan dess hade jag stängt fönstren i gästrummet och i arbetsrummet samt dörren till sovrummet. Han flyttade grillen sidledes. Det funkade ett tag. Jag kunde liksom inte be honom flytta vattenpipan också. Den står precis under min balkong.

Jag gick in. Det är jätteskönt – NOT! – att sitta inomhus med alla fönster och balkongdörren stängda när det är 34 grader utanför och 29 här inne. Men jag orkar inte bråka med fler grannar. (Jag anses bråkig och besvärlig för att jag har svårt att andas.) Jag orkar inte ha lektion med vuxna människor om att rök stiger. Jag orkar inte förklara att taskiga luftrör är osköna att dra ner rökluft i. De flesta tycks ju inte ens förstå vad taskiga luftrör betyder. Att det känns som att ha glas i rören. Att det gör ont. Ont att andas.

Det är jobbigt att hela tiden behöva försvara sig och förklara sig. I den bästa av världar visar vi varandra hänsyn. Min granne gjorde sitt bästa idag. Tyvärr räckte inte det.

Men snart… Snart sticker jag härifrån och dricker regnbågsvatten.

Regnbågsvatten..,

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Härlig värme, mammor och lite om hur svårt det är med kommunikation (hört den förut..?)

Ett inlägg i vilket Tofflan njuter av vårvärmen, pratar med och om mammor samt får blodtryckshöjningar av irritation.

Vilken dag det blev igår! Värmemässigt sett, alltså! Det var en sån där riktigt skön värme, inte för kvävande utan bara najs. På jobbet blev det en lite splittrad dag, men jag kom iväg hemåt i skaplig tid. Stannade på Tokerian för inhandla förnödenheter såsom glass. Middagen serverade jag mig i köket. Den bestod av tre rostade mackor med kalkonsalami. Till dessert blev det en GB Sandwich. Lite senare på kvällen blev det en dessert till av samma slag.

Jag fick ju ett spännande bokpaket med posten igår och satte mig direkt efter middagen på ballen* för att läsa, med blyerstpennan i högsta hugg. Där var så behagligt. Jag fällde ner markisen något, men luft kunde ändå passera under den och genom balkongen. Högst upp på inköpslistan står nu ett myggnät. Det ska jag kika på under hemvägen idag!

Klev in för att påbörja min bokrecension, men blev avbruten av kära moder som inte riktigt känner av/förstår när jag säger att jag är upptagen och sitter och skriver. Nu hade jag nästan kommit halvvägs, emellertid, så jag satte punkt och gjorde paus. Efter detta samtal ringde jag sen Fästmön för att höra hur läget var med hennes moder som opererades under måndagen. Allt har gått bra och hon väntas hem på torsdag, redan. En hyfsat lång konvalescens väntar dock.

Fortsatte sen min läsning. Klockan hade hunnit bli alldeles för mycket. Men så ramlade flera jobbmejl in, mejl som skapade en viss… förhöjning av mitt blodtryck. Kommunikation är svårt (dagens underdrift…) det är bara att inse. Det lustiga är när vissa hävdar att kommunikation är oväsentligt och undrar vad vi ska ha det till – och samtidigt återigen misslyckas med att kommunicera nånting väldigt viktigt… Jag försökte att ta till mig och applicera något av det jag just läst i boken jag recenserade, men det var inte lätt igår kväll. Det var… svårt…

Utomhustempen var över 16 grader igår kväll vid halv elva-tiden. Det var i alla fall nånting positivt att fokusera på.

Samma blodtryckshöjning kände jag när jag i förrgår hade en mejlväxling med X på Bokus kundtjänst. Alltså, det var flera av X:s mejl som jag inte förstod för att de helt enkelt var så dåligt formulerade. Dessutom saknades vissa ord i en del meningar och hej och hå. Utöver detta blev det som när man i tjänsten mejlar för att få teknisk hjälp: man får ett ärendenummer fort som fan med vändande mejl, när man mejlar. Fast från Bokus får man ett nytt ärendenummer för varje mejl, trots att man fortsätter på tråden, så att säga. Själva svaren från kundtjänst hamnar dock, av nån anledning, i min skräpmapp… Ärendenumret kommer fort som tusan, svaren dröjer lite längre, alltså. Men de kommer, svaren. Till skräpmappen, som sagt. Eftersom jag anser att detta i sig är ett kommunikationsproblem är det lätt att det snurrar till sig. Idag på morgonen hoppas jag att vi har utrett ”allt”. Jag skickade in ingressen till min recension inklusive en länk till inlägget på bloggen. Vi får se om Bokus godkänner det eller fortsätter krångla. Krånglas det vidare blir det slut på länkningarna från den här bloggen. Och det är synd, det, för jag tycker att Bokus har ett bra utbud och bra priser. Men ibland räcker inte det. Man måste vara lite serviceinriktad och möta kunden på ett bra och inte slarvigt sätt, också.

Det är onsdag idag och redan mitten av veckan. I morgon är jag ledig och det tänker jag fira med en öl och en snaps till sillen jag ska äta i kväll. I morgon ska jag tvätta och bädda rent och eventuellt ta en fika på stan med en ny intressant bekantskap i nyhetsvärlden. Mer om detta kanske kommer på en blogg nära dig så småningom!!!

Men först ska jag på avtackning med smörgåstårta idag på lunchen och så ska jag jobba lite där emellan. Nyheter och presentationsmaterial är redan publicerade, nu väntar lite till som behöver göras…

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »