Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rabatt’

Ett inlägg i vilket nya paket figurerar, ett och annat återseende, men få fynd.


 

Grodbakelse

Helt slut efter en halv arbetsdag i stan.

Det är inte varje dag en Toffla är på stan. Idag har jag tillbringat nästan en halv arbetsdag där och jag är helt slut. Samtidigt var det förstås jätteroligt att få besök av vännen I och forska lite bland litteraturen i Uppsala. I var på jakt efter kurslitteratur. Själv hade jag två digra litteraturlistor som åkte fram och tillbaka, upp och ner på antikvariaten.

Röda Rummet gjorde jag ett pocketfynd för 20 kronor. I hittade litteratur som måste hämtas från ett lager annorstädes. Det föll sig naturligt att gå och inta lunch under tiden. Naturligtvis gick vi till min vän Greken på Kafferummet Storken, för där fanns ätbart för oss båda två. Jag tog en vegetarisk filodegspaj, kaffe och en chokladboll med socker på. När det var dags för mig att betala dök plötsligt min vän Greken upp vid kassaapparaten och slog in… 50 kronor… Det må jag säga var bra rabatt, för det verkliga priset för mitt kalas skulle nog gå på mer än det dubbla!.. Han är så snäll, Ioannis!

En annan vän som är snäll är I, som kom med tåget idag för att hälsa på. Varje gång vi ses får jag ett paket av henne. Idag fick jag två. Nu behöver mina vänner verkligen inte ge mig varken rabatt eller paket. Men det är väldigt gulligt av vännerna att vilja pigga upp mig på det viset. I hade kollat in min inköpslista över böcker här på bloggen. De lila paketen innehöll böcker från den listan. Tack snälla!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter att ha tjattrat som två apor – ja, en av oss är ju i alla fall en riktig sån – med mat i munnen i nån timme rullade vi med stinna bukar mot Myrorna. Där hälsade vi på äldsta bonussonen för att kolla hur det stod till med hans fötter i födelsedagsskorna samt se hur den nyrenoverade bokavdelningen blev. Fötterna mådde bra – inget skav – men fötterna var varma; bokavdelningen var ljus och fräsch. Johan har nu fått ordning på det mesta där nere. Endast ett par banankartonger återstod att packa upp. Det är ett tungt jobb att jonglera med böcker och ställa dem iordning i hyllor, snurror och på bord. Men jädrar så bra det blev. Ordning och reda gör ju dessutom att man lätt hittar. För övrigt var alla böcker i väldigt bra skick, så jag ska komma tillbaka nån dag när jag har tråkigt och botanisera igen. Idag gjorde jag tyvärr inga fynd – men jag kom ju ändå hem med tre böcker totalt sett! Det gladde mig att man lyckats rädda världen från den stora översvämningen i början av hösten 2014 när affären tvingades stänga för renovering. Men sportattiraljer på bokavdelningen… nja… Sängkammarlitteratur, däremot…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 Inger

I fotade Uppsalas China Town, medan jag fotade I.

När kurslitteraturen hade hämtats och betalats tog vi några turer på ett par gallerior när vi ändå var i farten. I passade på att fota Uppsalas eget China Town. Då passade jag på att fota I.

På Resecentrum var det ingen kö hos UL, så jag passade på att reda ut krånglet med mitt busskort som visar bortitok-saldo. Jag fick nån förklaring som gick ut på att chaufförerna inte redovisar som de ska samt fallerande teknik. Det senare tror jag mest på, för på webbplatsen har det stått att det är tekniska problem

just nu

ända sen starten med de nya busskorten och fortfarande. Är inte det lite pinsamt, UL..?

Sen var det dags för I att kliva på tåget hem. Jag följde henne till perrongen och hasade sen till närmaste busshållplats. Min fot gjorde vid det laget fruktansvärt ont. Hälsporren dunkade synnerligen oskönt. Dessutom kände jag mig rejält trött efter dagens alla intryck. Det var nästan så att jag tog in på stans nyaste hotell…

Radisson Blu i Uppsala

Radisson Blu, Uppsalas nyaste hotell.


Men hemma är bäst!
Och nu ska jag vila, läsa en stund och ladda för torsdagens andra höjdpunkt: Antikrundan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett svängande inlägg.


 

Januariregn på fönstret

Januariregn på fönstret häromdan, vilket gjorde att all snö var borta igår, nästan.

Ja jisses det här vädret! Man kan tro att det är april. Igår mitt på dan traskade vi över till Tokerian, Fästmön och jag. Då var det soligt som en vårdag och snön hade i princip smält bort. Det var fläckvis lite halt, med betoning på lite.

Vi tog Den Långa Vägen till affären för att få ljus och luft. Min häl har börjat bråka igen, så det var ingen behaglig promenad, tyvärr. Men fram kom vi och mat inhandlades. Jag hade en kupong som Willys+-kund och den gav god rabatt. Hemma igen var jag helt slut i rutan. Jag vill så mycket, men tycks orka så lite. Luft och ljus behöver jag få mer av, helt klart, men det är lite svårt när man har dumma hälar.

Appassimento

Appassimento var fin till pulled turkey.

Igår serverade köket i New Village pulled turkey. Det blev rejält med kött över till Annas matlåda idag. Den tråkmajan jobbar nu och ända till i kväll. Vi avnjöt ett par glas vardera (små glas) av den andra flaskan vi köpte för julklappen (presentkortet) från Den Hjärtegoda. Det blev flaskan som Anna valde, Appassimento. Jag tyckte att den var lite godare än Zensa som jag valde. Vilken tur att det finns var sitt glas att avnjuta till goda ostar i kväll när Anna har jobbat färdigt!
Tack för två goda viner, LE!

Det trådlösa nätverket här hemma funkar skitdåligt och jag håller på att semla (nej FY! Såna estimerar vi inte!) samla ork för att ringa igen. Igår försökte Anna sitta vid sin dator en stund på eftermiddagen/kvällen, men Bredbandsbolagets skitrouter ger så svag signal att det var helt värdelöst. Trådlöst via Brebandsbolaget = värdelöst, alltså. Det har tidigare fungerat ganska bra, även om det har varit långsamt då och då. Segheten drabbar förstås även vår surfning på mobilerna. Synnerligen irriterande, för jag betalar i dagsläget ganska jävligt mycket pengar till Bredbandsbolaget…

Att ringa tarvar kraft. Mina orksignaler Mina kraftresurser är decimerade just nu efter en annan grej i morse. Min a-kassa är så fiffig (<== ironi) att den skickar mejl till min skräpmapp om att jag har meddelanden att läsa på Mina sidor. Såna mejl skickar a-kassan alltid ut på fredagsnätter. Eftersom meddelandena i nio fall av tio är obegripliga behöver man ringa och prata med En Människa. Men det kan man ju glömma en lördag. Den här gången efterfrågar man ett arbetsgivarintyg eftersom man bestämt hävdar att jag har ett deltidsarbete.

Var då???

undrar jag och tänker otroligt fula saker om deras skitsystem.

Snö utanför

Och så blev det vinter igen i natt. Det snöar och snöar och snöar. Fortfarande…

Och så en U-sväng tillbaka till vädret. I natt blev det nämligen vinter igen, tyvärr. Det har snöat och snöar massor. Eftersom temperaturen ligger runt nollan är snön blöt och tung. Jag skottade lite utanför garaget innan jag skjutsade Anna till jobbet, men skyffeln är med in – det lär ju komma mera. Ryggen gillar inte alls att skotta. Tyvärr har den inget val.

En otroligt trist dag ser detta ut att bli. Jag har kört en maskin tvätt och hängt den och nu ska jag strax bädda rent. Mamma ska få ett telefonsamtal så snart telefonen har laddats upp efter senaste telefonkön.

Kvällen har emellertid ett par höjdpunkter: dels slutar Anna klockan 20, dels börjar en ny brittisk kriminalserie på SvT1, Grantchester i sex delar. Vad jag förstår utspelar sig serien 1953 utanför Cambridge där en präst och en polis löser mordgåtor tillsammans.

Nu har jag blabbat om min fredag och lördag. Kan inte du blabba om din? Vad gör DU idag???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kundtjänst och service.


 

Uppdaterat inlägg: Ha ha ha! Fram på seneftermiddagen har jag fått svar på min fråga, denna gång av Christopher. Han svarar att rabatten fortfarande (ja jag fick den ju liksom igår…) är aktiv fram till den 17 november och att jag är välkommen att enkelt nyttja den vid min nästa beställning. Sen är det samma jävla länk till den avslutade undersökningen. Och när jag svarar på mejlet och undrar varför de inte från början anger hur länge rabatten gäller… får jag ett autosvar med ett nytt ärendenummer. Surprise, surprise…

 

Ett orange paket från Bokus

Ett orange paket från Bokus är trevligt att få. Kontakt med Bokus Kundtjänst är däremot mindre trevligt.

Det händer att jag köper böcker hos Bokus. Där är det bra sortiment och priser och snabba leveranser – även om de inte har utkörning till min närmaste paketutlämning utan jag måste ta bilen för att hämta mina paket. Ibland. När paketen är stora. Det händer inte så ofta nu för tiden. Små paket kommer hem till postboxen.

Men det är lite jobbigt att man får så himla mycket reklam så snart man har gjort en beställning. Uppenbarligen har de koll på vad man söker efter på nätet också. Jag kan kika på lite böcker eller köpa – eller bara blogga om dem – och vips dyker det upp reklam som banners eller via mejl på just dessa böcker. Jag har slutat att tycka att det är läskigt – all trafik på nätet går ju att spåra.

Däremot har jag en del synpunkter på Bokus kundtjänst och service – inklusive marknadsföringen, förstås. Igår fick jag ett mejl att jag hade en rabattkod som skulle ge mig fem procents rabatt på nästa köp. Men det var bråttom att utnyttja rabatten, för enligt mejlet går den snart ut. HUR snart framgick emellertid inte.

Eftersom jag är en frågvis typ, som dessutom tycker att marknadsföring i form av rabatter är bra, men bör innehålla ”komplett” information, kontaktade jag Bokus kundtjänst via e-post igår kväll. Att få ett rabatterbjudande som inte är tidssatt känns oseriöst. Jag frågade helt enkelt vad det var för slutdatum på rabatten. Direkt kom med autosvar ett meddelande om att jag anmält ett ärende hos kundtjänst samt vilket ärendenummer det har. Idag på förmiddagen kom det ett svar via mejl. En Simon skrev:

Hej, tack för ditt mejl!
Vilken rabattkod har du fått iåfall? Återkom så kan jag kontrollera hur länge den gäller.

Har du fler frågor eller synpunkter är du välkommen att kontakta mig igen genom att svara på detta mejl.

Med vänlig hälsning
Simon
Bokus kundservice

Vad tycker du om svaret du fick av oss? Klicka här!

Jag gissar att han undrade vilken rabattkod jag hade fått i så fall som det heter på korrekt svenska och svarade på vändande mejl. Det tog fem sekunder, sen hade jag fått ett autosvar på mitt mejl med ett ärendeummer. Fast då var det ett nytt ärendenummer…

Nåt svar på min fråga har jag inte fått sen dess och det är alltså flera timmar sen jag svarade på Simons mejl. Inte heller gick det att tycka till om svaret, för länken vid orden Klicka här! fungerade inte… Eller länken funkade och jag kom till en sida där det står att undersökningen är avslutad…

Nä… Bokus kundtjänst – eller kundservice, som de kallar den – har ett och annat att jobba med, förslagsvis:

  • ändra autosvarsfunktionen så att den bara kommer för nya ärenden, inte pågående
  • svara på mejl – och gör det inom rimlig tid
  • ta bort länkar i kundtjänstpersonalens mejls sidfot till avslutade undersökningar
  • anställ människor som kan skriva korrekt svenska
  • sluta skicka reklam och bomba mig med banners för böcker jag redan har köpt – från er…

Hade länken till undersökningen funkat, skulle jag ha sluppit blogga om det här.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett verkligt inlägg.


 

höstsol genom trädet

Soligt idag igen! Fast den här bilden tog jag för ett par år sen, ungefär.

Åter vaknade jag till en höstdag med strålande sol! Det är den allra sista dagen i månaden september. Från i morgon går vi in i hösten på riktigt, känns det som. Igår tog jag en härlig promenad, idag blir det bara en kort dito över till Tokerian. Hälen värker en del, nämligen. Inte så att jag inte står ut, men det är dumt att överanstränga och överbelasta.

Som vanligt har jag inlett dagen med att leta nytt jobb, skriva ansökningar, nätverka etc. Men faktum är att jag ska nätverka IRL senare idag, på eftermiddagen/kvällen. Det ska bli så roligt att besöka en av de bästa arbetsplatser jag har varit på de senaste åren! Tyvärr blev min vistelse där bara fem månader lång, men jag fick goda erfarenheter, en boost av självkänslan och gick vidare till ett ännu bättre jobb. På det senare jobbet stannade jag ett år och fem månader. Jag hade gärna stannat längre. Visstidsanställningar kan innebära riktigt spännande uppdrag, men de är också tidsbegränsade. Hade jag haft en rik maka/make som hade försörjt mig skulle jag ha kunnat vara kvar på kanske 50 – 65 procent. Som ekonomiskt ensamstående räcker inte det. Men jag är ändå tacksam att jag fick vara kvar så länge som jag fick. Det blev ju totalt sett nästan två lärorika år.

Ryggsäck och papperspåse

Packat för en firning och bonusmorseverksamhet.

När jag nu återvänder till brottsplatsen (^== skämt!) är det för att fira av en Hjärtegod person som idag jobbar sin sista dag före pensionen. Det blir säkert många kära återseenden! Och så kan man ju alltid luska lite om det inte finns nån som nånstans har behov av en kommunikatör, webbredaktör, skribent eller så…

Efter firningen piper jag ut till Himlen där jag ska bedriva verksamhet som bonusmorsa över natten. Fästmön är nämligen på Lady Gaga-konsert i afton i Globen tillsammans med sin svägerska (<== min sister). Troligen sover Anna därför över i min lägenhet i New Village, medan jag sover över i Himlen och ser till att vårt enda skolbarn gör läxor, äter frukost och kommer iväg till skolan i morgon.

Min sister och jag slog för övrigt telefonirekord igår kväll. Vi pratade nästan lika länge som våra mammor, 47:57 minuter. Men vi enades om att vi är trevligare än mammorna. (Fast genom att tycka så undrar jag om jag känner mig så trevlig..?)

Lite typat att två roliga aktiviteter krockar idag – firning och övernattning hos skolbarn – men jag får försöka räcka till. Det brukar jag göra.

Jag har nätshoppat nya skrivarpatroner till 75 kronor rabatt idag. Kostnaden svider ändå, men billigare än hos InkClub kan man inte handla. Går man dessutom in via deras annons hos Uppsalanyheter.se (i högerspalten) får även Uppsalanyheter nån liten procent i intäkt, tror jag.

Men vad händer hos dig idag, dårå???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Det är torsdag om jag kan läsa kalendern rätt. Det betyder en summering av den gångna, Tofflianska veckans höjdpunkter (ja) och lågvattenmärken (nej). Och det är inte svårare än så här:

Ja

Nej

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fackligt inlägg.


 

metall

Min morfar startade en lokalavdelning av Metall.

När jag började jobba, på bronsåldern, gick jag med i facket. Men fackföreningar har funnits långt innan dess. Min morfar, till exempel, startade en lokalavdelning inom Metall.

Det var liksom ingen tvekan om att jag skulle gå med i facket redan från början. Sen dess har jag varje månad, oavsett om jag har jobbat eller varit arbetssökande, betalat såväl fackavgift som avgift till a-kassan. Och även om jag gnäller om det ibland finns det liksom inget annat alternativ för mig: facket ska man vara med i.

Idag tycks det vara så att de flesta unga inte är med i facket eller anslutna till nån a-kassa. Det som händer när de blir arbetslösa är att de får minsta ekonomiska hjälp från samhället. Tro det eller ej, det är betydligt lägre än a-kassan. A-kassan har inte höjts på tolv, tretton år vad jag har förstått. Men snart är det val och då hoppas nog många med mig på en höjning.

Att vara med i facket handlar om mer än bara pengar. Du kan få hjälp och stöd av ditt fackliga ombud om du har problem på jobbet med till exempel en chef som vill peta dig eller om du känner dig diskriminerad. Facket kan löneförhandla åt dig om du tycker att det är svårt. Facken har också olika medlemsförmåner. Det handlar om allt från rabatter till prisvärda försäkringar och banklån. Många fack ordnar utbildningar och kan hjälpa dig med praktiska saker som coachning och till och med ditt CV.

Medlemsavgifterna till de olika facken skiljer sig åt. Det handlar också om vilken inkomst du har. Man kan gå med i facket redan när man studerar. Många fack har gratis eller väldigt förmånliga medlemsavgifter för studenter.

Så vad väntar du på, du som inte redan är medlem? Surfa in på webbplatsen Gå med i facket nu och kolla upp vilket fack som passar dig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ilsket inlägg.


 

Buss

Landstinget gör det igen: skillnad på skit och pannkaka.

I min jakt på vettiga lediga jobb att söka fastnade mina ögon på en artikel i lokalblaskan. Rubriken skär i ögonen: UL-resor kan bli billigare för anställda i landstinget. Alltså, livet är inte rättvist, men vad  i hela friden är detta? Och är det ens tillåtet skattemässigt? 

Enligt artikeln ska de landstingsanställda kunna köpa biljetter till stadsbussar, regionbussar och Upptåget till en rabatt på upp till 2 000 kronor om året. Arbetsgivaren köper en årsbiljett och sedan dras en viss summa varje månad från lönen. Idag kostar ett månadskort (30-dagarskort) 790 kronor. Med rabatt skulle motsvarande kosta 625 kronor för de landstings-anställda.

Det här förslaget kommer från majoriteten, det vill säga alliansen. När ärendet diskuterades på ett styrelsemöte igår kom den rödgröna minoriteten med ett motförslag där man ville utreda möjligheterna att ge de anställda 20 procent rabatt. Alliansens förslag fick dock fler röster och nu ska det hela alltså gälla från och med oktober.

Under några år på 1990-talet fick de anställda hos samma arbetsgivare fri öppen sjukvård. Men detta upphörde efter ett tag – inte för att det var för dyrt för arbetsgivaren utan på grund av nån skatteteknisk regel, tror jag. Har dessa regler ändrats nu? Jag kan inte tycka att de rödgrönas förslag är rättvist heller. Varför ska ägaren till UL gynna sina egna anställda, medan andra löntagare som måste åka kollektivt vackert får betala ett fullt – och i mina ögon alldeles för högt – pris?

För arbetsgivaren beräknas det hela kosta en miljon kronor om året. Det låter lågt. Och under nästa år ska biljettpriserna höjas igen med i genomsnitt tre procent, enligt artikeln i lokalblaskan. Utom för de egna anställda dårå, som får fortsätta åka på rabatt.

Rastacykel

Idag cyklar 32 procent av de landstingsanställda till jobbet. Miljövänligare och bättre för den egna hälsan än så kan det inte bli.

Att syftet är att få fler än en fjärdedel av de 11 000 egna anställda att åka kollektivt kan tyckas lovvärt. Men det är faktiskt 32 procent som cyklar (en ökning med tio procent jämfört med året innan). Ska inte kolossen landstinget i stället applådera dem som väljer det kanske mest miljövänliga alternativet att ta sig till jobbet? Ett alternativ som också främjar den egna hälsan. Jag menar, nu när allt fler av oss måste vårda oss själva eftersom det fortfarande – efter många, många år – är svårt att få tider i primärvård och väntetiderna på akuten ett skämt (som inte är roligt)…

Jag tycker dessutom att det här är ett extremt fult sätt att locka underbetalda anställda. Höj lönerna för vårdpersonalen i stället så har de råd att köpa bussbiljetter precis som alla andra!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »