En eftermiddag i solen – och i regnet…

Ett inlägg till vänskapens lov.

---

 

Elliot, lilla hjärtat!

Idag blev jag förälskad. I en man. Ja, det är sant! Men han är fyrfota, hårig och har svans. Dessutom skällde han ut mig vid första ögonkastet. Elliot är emellertid inget troll utan världens sötaste hund. Jag var hembjuden till hans Mormor på rabarberkräm till lunch. Mötet med Elliot blev liksom en bonus. Jag är rädd att jag stannade alltför länge (över fyra timmar). Fast vi fikade också…

Med vissa människor – och fyrfotingar! – klickar man. Elliots mormor är en sån person. Det här var andra gången vi sågs och det blev en hel eftermiddag. Ändå var det aldrig tyst. Vi har mycket gemensamt, men inte allt. Därför är det givande på alla sätt att samtala med nån som förstår hur det är utan att man behöver precisera och gå ner på detaljnivå. Och att denna så förstående person också kan tillföra nytt i dialogen.

Vi för en kamp för vår existens och vår tillvaro. Vi är behövda på många sätt, men inte fullt ut. Då är det bra att peppa varandra genom att tala om att man duger.

Jag är väldigt glad för min nya vän. Elliots mormor gör inte bara superperfekt rabarberkräm (varken klistrig/klimpig eller för lös och lagom söt), hon lagar gott kaffe och bakar fin sockerkaka också. Inte tänker jag på mat nu när jag har kommit hem!.. Men det ätbara är en del, vänskap är nåt annat. Det är inte lätt att få nya vänner när man är i min ålder. Och det är ju inte det enda som är svårt med åldern, vet vi ju… Jag läste nyss en tweet från en person som tycker att folk som är 60 år är från medeltiden.

Lilla vännen,

har jag lust att säga

stäng näbben!

Jag är visserligen en bra bit från 60, men jag har vänner som är där och de är allt annat än urgamla. Men vi som är lite äldre än 28 har lärt oss att välja våra strider. Vi, såna som Elliots mormor och jag, behöver inte hävda vår brist på erfarenhet såsom småfolket gör. En del av småfolket, ska tilläggas. Inte alla.

Det har varit en skön eftermiddag i solen. När regnet kom vevade Elliots mormor ner markisen och så satt vi kvar och babblade. Innan jag gick fick jag titta in i garaget och tänk – där stod en Billy rödbrun som jag ska få om jag vill ha den! OM jag vill!!! Dessutom har jag blivit lovad hemtransport i en något större bil än Clark Kent*. Men först ska både hyllan och garaget tömmas och det sker i samband med garagerenovering. Där har jag lovat att vara behjälplig. Jag vill gärna vara behövd ibland, vill inte du det?

Hemma i New Village ringde telefonen när jag precis fått av mig skorna. Det var lilla mamma. Jag ÄR behövd. Det är gott att veta. Jag tror också att hostig pojke i Himlen uppskattade glassdessert efter sin lunch. Personligen hade jag tänkt mig ett längre besök på förmiddagen, men ett test kom emellan.

Solen lyser fortfarande. Har DU haft en bra dag??? 

Här kommer några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Regn, regnbågar, regnbågsflaggor – och en blå himmel

Ett inlägg om en ny dag, om väder och vind och vardagliga ting.

---

 

Regn på rutan och härligt grönt utanför.

Det har regnat flera dar i rad nu. Jag har inga problem med det, jag älskar regn. Det ger mig tillåtelse att kura inomhus och läsa eller städa. Solens strålar, däremot, är obevekliga och visar upp varje skavank, varje dammkorn. Men idag är himlen blå, det blåser, det är kyligt och det regnar inte. Och just idag passar det alldeles utmärkt för jag är inviterad till en terrass där det ska ätas nykokt rabarberkräm med mjölk till lunch.

Igår var det sånt härligt ruskväder att jag inte var utanför dörren. Jag tror bestämt att jag till och med glömde kolla postboxen. Det var perfekt väder för att läsa den spökhistoria jag påbörjade igår kväll. Jag pratade inte med en enda människa förrän strax före klockan 21 på kvällen, när Fästmön ringde. Två av mina dagliga krav på mig själv är att jag ska lämna hemmet en stund och prata med minst en människa. Det ena kravet levde jag alltså inte upp till. Medan Anna och jag telefonerade drog ett åskväder förbi. Lite läskigt att telefonera just då. Sen dök regnbågen upp på himlen, men eftersom jag använde mobilen till att prata i kunde jag ju inte fota samtidigt. Vilken tur att det var så många andra som fotade regnbågen. Lokalblaskan gjorde ett upprop och fick in några bilder. Om du vill se regnbågsbilder av varierande sort och kvalitet, kika här! Själv var jag nöjd med att fota regnet på fönstret och den gröna tillvaron utanför…

Kroppen är lite seg idag.

Den här veckan har jag varit väldigt morgontrött och helst velat ligga kvar i sängen och sova lite till. Men jag har piskan på mig, så det går inte att sova då. Jag brukar vakna vid sjutiden varje morgon – ibland en halvtimme före, ibland en halvtimme efter. De här senaste dagarna har det varit en halvtimme efter. Förutom idag. Då vaknade jag halv sju. Kanske känner kropp och sinne att jag ska upp och ut och iväg och göra nåt roligt idag? Dessvärre bråkade ryggeländet i morse, så om sinnet var piggt var kroppen seg som en råtta. Men lite promenerande runt i min gigantiskt stora lägenhet (<== en överdrift!) och lite stretchning gjorde i alla fall tillfälligt susen. Jag har kunnat söka några jobb och nu sitter jag kvar och skriver lite annat. Fast jag får resa på mig då och då.

Det drar sig mot helg och nationaldag. Det senare är inget jag firar. Skulle jag sätta upp en svensk flagga på min flaggpinne på lördag kan jag garantera dig att det skulle reageras i området. Möjligen trotsar jag lite och hänger upp en regnbågsflagga. Den passar mig personligen bättre. Frågan är om den tilltalar omgivningen eller gör den mer uppbragt än om jag flaggat svenskt.

Nej, nu kan jag inte såsa mer utan måste sätta lite fart. Om jag får rabarberkräm i min såskopp idag, vad får DU??? Skriv gärna några rader och berätta!

Såskoppen är från Gustavsberg och siktades på Återbruket för ett tag sen. Kanske står den kvar. Jag köpte den i vart fall inte. Pris: 50 kronor.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Himmels-helg och Mors dag

Ett inlägg om min helg i Himlen och om Mors dag i New Village.

---

 

Det är synd att säga att jag var på topp igår. Det är så mycket SKIT som väntar mig och då har jag lite svårt att vara sprudlande, spirituell och roa andra. Faktum är att jag mådde så dåligt att jag hade svårt att andas, kände ett tryck för bröstet och höll på att tuppa av. TACK, älskling, för att jag fick hänga med dig!

Just som jag skulle rulla ut från garaget igår kom regnet. Sen dess har det regnat mer eller mindre oavbrutet. I alla fall i Himlen. I eftermiddags, när jag återvände till New Village, hann jag precis in mellan skurarna. Därför har det känts legitimt att häcka inomhus. Jag har läst ganska mycket, men min bok på gång är en vidrig historia och jag kan inte läsa för många sidor åt gången. Vi tittade förstås in hos mr Selfridge igår kväll också.

Internetet krånglade både i New Village och i Himlen, men jag tog med min lilla router så att vi kunde mobilsurfa igår. Anna trodde att hennes trådlösa abonnemang hade upphört, nämligen. Fast… när jag hade packat ihop min router idag fick vi kontakt med hennes trådlösa. Det var väl nåt skit igår, eftersom min fasta lina inte fungerade. Surt nog fungerar min router jättebra – hos alla andra utom hemma hos mig. Här hemma ska man helst sitta i samma rum som routern för att kunna surfa någorlunda snabbt. Tack och lov fungerar fasta linan idag.

Jag har ringt min lilla mamma – det är ju Mors dag, men jag brukar ringa på söndagarna även i vanliga fall. Det behöver inte vara Mors dag för att jag ska ringa. Vi skrapade en Trisslott tillsammans. Det vill säga jag satte på högtalaren på telefonen och så skrapade jag ruta för ruta och rapporterade. Tyvärr blev det ingen vinst. Nästa vecka köper mamma lott – vi köper en lott varje vecka och turas om att köpa den.

Till mig har inget barn ringt. Det är bra. Det hade känts skumt om jag hade fått nåt samtal – jag har ju inga barn. Jag får ha mitt godis ifred, med andra ord. För jag har lördagsgodis kvar. Medan min mamma åt en Findus färdigrätt till middag idag, åt jag en kycklinghalva. Godiset blir dessert att smaska på framför Frikänd, en riktigt bra och spännande norsksvensk serie.

Inför morgondagen bävar jag. Det klapprar och trycker i bröstet igen. Men jag försöker att se fram emot rabarberkrämen som jag har blivit lovad att få äta på torsdag i trevlig sällskap. Ett sällskap som förstår mitt tryck i bröstet precis.

Jag hoppas att du har haft en bra helg. Här är några bilder från min helg:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ledig vuxenhelg i sikte! (eller i alla fall nästan en hel helg)

Fredag. Fästmön jobbar sin sista dag innan fyra veckors semester väntar. Tre av dessa veckor ska hon tillbringa med sina barn i lite olika konstellationer. Jag älskar bonusbarnen, inte tu tal om annat, men ibland önskar jag att Anna och jag hade något mer vuxentid tillsammans. Tid när hon inte jobbar. Och liiite extra tid får vi i helgen – en hel lördag! Anna jobbar nämligen alltid de helger vi är barnfria, så denna extra dag blir mysig – trots att vi inte har bestämt vad vi ska hitta på. Troligen inte nåt revolutionerande, det sätter innehållet i plånboken stopp för. Men ändå. En hel lördag med tillhörande kväll och natt…

I eftermiddag tänkte vi stråla samman nere på stan. Jag har ju laddat mitt busskort på ICA Solen och ska försöka ta mig in per grön buss. Uff! Den som känner mig vet hur jag avskyr bussar och bussresor, men det är bara att möta sina demoner och ta tjuren vid hornen. Vi tänkte bara strosa lite och kika i affärer. Inget särskilt som ska inhandlas, möjligen nåt för Anna som har en resa i juli att se fram emot. Då kan det ju vara bra att ha nån ny t-shirt eller så.

Min sommar ligger som ett oskrivet vykort. Jag vet inte ens vad den har för bild på framsidan. Kanske den här:

Regnfönster ut mot en trist bakgård.

                                                                                                                                                                   Eller kanske ser min sommar ut så här?

Utsikt över Vättern.

                                                                                                                                                             Mamma undrar varje gång jag ringer – och sista tiden har jag ringt varje dag – när och om jag kommer hem. Jag har inget svar. Jag är ju livegen, kan inte resa hur som helst. Som arbetslös finns det inget som heter semester, inte ens en vecka hos sin gamla mamma.

Igår var det en ledsen dag. Jag är så van att göra rätt för mig och kände mig så påhoppad av facket som jag trodde skulle stå på sina medlemmars sida. Nej, det här livet är inte så roligt just nu, men jag får försöka spotta i nävarna och ta nya tag. Igen och igen. Till den dan jag inte orkar mer. Den dan som närmar sig. Det gör den.

Jag har kört igång en maskin tvätt redan eftersom jag noterade att folk är vakna i huset. Ska snart slänga in mig själv för en rejäl tvätt också – fast i duschen, dårå. Orkade inte göra det igår efter att jag hade varit Ute på Uppdrag. Det blev till att dela en dr Oetker-pizza med Anna till sen middag samt provsmaka rabarberkräm till dessert. Den fick godkänt! Idag blir det kräm till frukost. Det går det med.

Jag har inga drömmar kvar, inga drömmar i vaket tillstånd. Hur kunde det bli så?

Read Full Post »

Det viktiga här i livet…

Idag funderar jag över det viktiga i livet. Jag skjutsade Fästmön till jobbet strax före klockan 13 och nu är jag ensam hemma fram tills hon slutar klockan 20. Strax innan vi åkte kokade jag en skål rabarberkräm på Slottsfruns rabarber som vi fick tidigare i veckan. Kostade oss nada, jag hade till och med potatismjöl i skåpet! Gott till middag eller kvällsmat.

Gott till middag eller kvällsmat.

                                                                                                                                                                    Jag minns en tid när jag tog såväl rabarber som rabarberkräm för givna. En tid när jag också tog för givet att mina föräldrar alltid skulle vara mina föräldrar – och framför allt i livet. En och annan salt tår slank nog ner i kastrullen under koket.

Det blev en tur till Tokerian innan jag landade hemma igen. Vittjade postboxen och fick ett mindre trevligt brev från a-kassan. Jag förstår inte att a-kassans ton alltid måste vara mer eller mindre hotfull. Är jag misstänkt för nåt? Förutsätter man att jag fuskar? Den här gången vill a-kassan för andra gången att jag skickar ett arbetsgivarintyg. Jag har redan skickat ett i december förra året.

Jag skriver ju som bekant en del blogginlägg mot betalning och jobbar för ett företag som heter Blogvertiser. Varje gång jag har skrivit ett inlägg på uppdrag skriver jag nogsamt upp en (1) timmas arbete på mitt a-kassekort. Hittills i år handlar det om under tio timmar – timmar som jag som sagt har redovisat på mina a-kassekort och timmar som jag fått lön för och som jag har skattat för. Du kan ju själv räkna ut att det inte handlar om några tusenlappar.

Och inte är det att se som nån deltidsanställning heller, vilket a-kassan tycks påskina. Det handlar om uppdrag. Jag har nu letat upp blanketten på nätet och använt mig av så kallat ifyllnadsstöd för att kunna fylla i den som PDF. Vidare har jag ringt och pratat med Anders, som jobbar på Blogvertiser. Den delvis ifyllda blanketten har jag mejlat till Anders, som nu i sin tur ska komplettera den och skriva under den och slutligen skicka den till a-kassan. För mindre än tio timmars uppdrag, timmar jag redan har redovisat, har detta arbete tagit över en timma i anspråk.

A-kassan är byråkrati i sitt esse ibland.

                                                                                                                                                                Är det nåt som är viktigt i livet??? Ja, för mig som lever på a-kassa är det viktigt eftersom jag är beroende av den lilla inkomst det ger. Men jag har svårt för byråkrati när den är i sitt esse, det har jag. Och jag undrar om inte handläggarna på a-kassan har annat att göra än att skicka brev till oss som uppbär ersättning. Vi (Jag), som har betalat och betalar vår (min) a-kasse-avgift varje månad under såväl goda tider, som arbetslösa. Vi (Jag), som söker jobb febrilt. Vi (Jag), som har jobbat på uppdrag mindre än tio timmar under ett halvår. Vi (Jag), som plikttroget har angett det på våra (mina) blanketter. Jag blir så ledsen, så ledsen, så ledsen.

Därför vill jag sluta det här inlägget med en vacker dikt som jag läste idag i en ung människas dödsannons. Jag tror nämligen på änglar. Dikten Himmelsfärd är skriven av Anna Rydstedt och jag hoppas att det är OK att jag citerar de delar av den som var införda i annonsen:

Över trädens toppar
jag flyger upp i himlen,
där pigga änglapojkar
med vana änglaflickor
skall duscha mig från svett och gråt
ur svala regnmoln

Fastän jag inte än har fållat
min vita änglaskjorta
utan slarvigt i eoner springer
i en röd pyjamas,
som jag dog i
en gång,
så var Gud snäll ändå
och gav mig ett par vingar,
gröna som björkarna den våren
jag klättrade i björkarna och
hämtade mig löv,
vita som vingenäver i flykt
med Mikael
över solen

Read Full Post »