Idag är jag inte go att tas med. Det blir man inte när en av ungarna i huset har stepp- och skrikskola varje morgon mellan sex och sju (samma tid på kvällen, läggdags?). Hade jag varit frisk hade jag köpt ungen två par feta sockar – ett par till fötterna, ett par till käften.
Och så har jag ont, det påverkar humöret. Jag vaknade av ett tryck – och insåg att jag inte hade varit på toa hela natten. Tänk, jag får sova hela nätterna nu! Det är underbart! Kröp tillbaka till sängen en stund innan nästa tryck: tarmen! Ja, den kom igår och vi ska inte ägna den här bloggen åt skitsnack för då blir somliga så upprörda, men… Kan du förstå hur ljuvligt det är att skita när man inte har gjort det på många dar? Det var emellertid premiär redan igår. Eftersom jag inte får i mig så mycket fast föda trodde jag inte tarmen skulle innehålla nåt. Joråsaatte…
Jag har perkolerat lite kaffe och lagt fram dagens lokalblaska för läsning. På dagens agenda står dusch och hårtvätt. Fästmön har ställt in en pall i duschen som jag kan sitta på om jag inte orkar stå. Men bara tanken på att stå i en kvart, 20 minuter gör mig trött, så jag väntar ett tag.
Anna dyker upp vid 15-tiden med nyponsoppa, TV-tidning och för att sticka mig. Men sen måste hon fort hem till De Utsvultnas Skara. Den stackarn, hon får fara som ett torrt skinn! I nyår hoppas jag att jag mår mycket bättre och då ska hon få vila här och jag ska försöka pyssla om henne så gott det går.
Nu ska jag försöka snyta mig. Det är inte roligt. Det gör ont att ta i. Igår nös jag och trodde att hela jag sprack som ett korvaskinn i ugnen. Men se dö tänker jag inte ännu!
Förresten påminde mig Anna igår om att det finns många dumma sätt att dö. Här hittar du några:
Livet är kort. Gå inte bort än, lille Per!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 