Dagen går mot sitt slut…

Min sista lediga dag går mot sitt slut och kvällen är på väg att ta över. På förmiddagen satt jag en liten stund vid pusslet. Ringde mamma också, men hon hade inte tid att prata så länge för hon dammade…

Jag kunde inte hålla mig utan messade Fästmön och frågade om hon ville bli hämtad och hemkörd. Det ville hon. (Min baktanke var förstås att få en puss eller två – det fick jag!) Anna blev lite glad, tror jag, för precis när vi svängde in till parkeringen vid ICA Solen kom regnet. Lustigt, för det var ju jättesoligt när jag var ute. Solbrillorna åkte därför upp i huvudet när jag körde hemåt. Märkligt väder… Vi hämtade också Elias i skolan så då fick jag säga hej då till honom lite mer ordentligt än det blev i morse när vi var så trötta.

Hemma igen blev det ytterligare en stunds pusslande. Sen satte jag på hårdrock och skurade badrummet och duschrummet/toan. Resten av städningen tar jag i helgen. Jag ska visserligen träffa B nån av dagarna, men att damma och dammsuga tar ju max ett par timmar.

För ovanlighetens skull lagade jag mat till mig själv. Jag hade en snutt kycklingstekkorv som jag stekte upp. Till den blev det kokta snabbmakaroner och ett par glas gammal mjölk. Faktum är att det till och med blev mat över, så jag gjorde en matlåda till fredag.

Matlåda till fredag.

                                                                                                                                                             Jag känner mig mycket stolt att jag kom ihåg att laga lite extra mat och att göra en matlåda. Det var ju ett tag sen sist. Två år och åtta månader, ungefär…

I morgon blir det ingen varm mat till lunch, för jag bad ju att få gå på begravning som tidig lunch. Har lagt fram en Crisp & Cereal-bar, hasselnötter och choklad. Mums!

Lunch till i morgon!

                                                                                                                                                            Kavajen har hängt en stund på vädring, men nyss kom ett ösregn, så den åkte in på insidan av nätdörren. Där får den åtminstone lite luft. Kläderna är framplockade och skor, två alternativ, putsade. När det har slutat regna ska jag ta en tur till Stormarknaden och handla lite mat (idag kom det in tusen kronor på ICA-kortet!) samt en handblomma till i morgon.

I kväll blir det dusch och hårtvätt och lite telefoni med Anna.

Klockradion är ställd på halv sju, hoppas det är tillräckligt! Timern är ansluten och perkolatorn inkopplad, så det ska dofta och finnas nybryggt kaffe i morgon bitti när jag kliver upp. Det brukar vara ett bra sätt att vakna på.

Ett bra sätt att vakna på – när man känner doften av nybryggt kaffe. Den röda markeringen visar sladden så att Jonas ska förstå hur det hela hänger ihop! 😉

                                                                                                                                                                Men känner jag mig själv rätt lär jag skutta upp förväntansfull i morgon bitti. Och rädd. Massor rädd. Och lite ängslig för det nya och för begravningen eftersom jag vet att jag blir ledsen.

Read Full Post »

Barnen är i Himlen och jag river och rafsar hemma. Typ.

Den Mest Älskade, två av barnen med packning samt ett antal matkassar är nu i Himlen. Vi hann precis handla mat för några dagar och åka hem med den innan Clark Kent* fick köra fort till skolan för att hämta Elias, därefter till Morgonen för att hämta Frida. Linns väska vägde som vanligt bly och jag frågade Frida om hon möjligen vikt ihop sin storasyster och placerat henne i nämnda väska. Jag tror inte hon uppskattade mitt skämt.

På ICA Solen fick jag i alla fall glädjas åt att man blivit så klok att man har ”importerat” honung från Östergyllen! Det är värt att hyllas! Fast på tal om hylla… Honungshyllan behöver rengöras, hörrni…

Honung från Östergyllen – men på en skitig hylla. Fy…

                                                                                                                                                       Sen blev jag mindre glad när vi kom hem till Himlen. Där behövde det nämligen också städas. Jag blev riktigt besviken på Slaktar-Pojken. Innanför ytterdörren stod det flera soppåsar som luktade som om de stått där i minst en vecka. Soppåsar går liksom inte ut till soprummet av sig självt, det krävs en människa till det. Det luktade INTE gott, kan jag meddela. Köket såg ut som ett smärre katastrofområde. Jag tycker INTE att det är OK att underlåta att hålla basalt snyggt omkring sig när man är 20 år. Men det värsta av allt var väl den missade tiden på Arbetsförmedlingen i morse och den dåliga ursäkten om väckning per sms klockan fyra i morse. Och??? Hur många gånger har inte Anna och jag blivit väckta av sms både tidigt och sent men ÄNDÅ varit tvungna att ta oss iväg till våra jobb eller andra viktiga möten?! Nej, riktigt dåligt är detta. Riktigt dåligt. Egentligen är det ju så att försörjningsplikten har upphört. Det gör den redan vid 18 års ålder om man inte studerar. Studerar man på gymnasium kvarstår försörjningsplikten till 21 års ålder. Nu är Anna en snäll mamma, men hon kan inte försörja vuxna barn hur länge som helst. Inte när det finns tre barn till i familjen som fortfarande går i skolan. Deltidslönen räcker liksom inte till. Det tycker jag att man ska tänka på väldigt noga. Man bör nog åtminstone försöka lyfta ett finger eller två – och då menar jag inte FU-fingret – och dra ett annat strå till stacken än det ekonomiska om man inte kan bidra med pengar. Det bör man ta sig en allvarligt funderare över. Tycker jag. Och jag har visst med det här att göra, för Anna är min fästmö och detta är en företeelse som jag vet tär på henne, inte bara ekonomiskt, även om hon aldrig beklagar sig. Så tänk till och sluta kom med dåliga ursäkter som att det ska komma papper med posten eller att kompisar väcker med sms. Det är pinsamt.

På vägen hem hamnade jag bakom två traktorer, medan jag hade en fartglad yngre person i en Volvo, med en Wunderbaum med amerikanska flaggan på hängandes i backspegeln, bakom mig. Det gjorde inte mitt humör bättre att liksom nästan få in en Volvo i min bakvagn.

Här hemma har jag nu rivit och rafsat. Först har jag kört igång en maskin tvätt. Soppåsarna är ihopplockade och knutna och jag ska strax gå ut med dem. Vidare inför morgondagen är skorna putsade och vårjackan hänger på vädring. Kläder är framtagna och dagen till är blir det premiär för turstrumporna som jag fick av den snälla, and not so spinster, S. Med dessa på fötterna kan det väl inte gå annat än bra, eller???

Turstrumporna har premiär i morgon.

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille stålmansbil

Read Full Post »