Skakigt 2: Teknikstrul

Ett struligt inlägg.

---

 

På tal om teknikstrul… Så här blev Jerrys dator när jag satte mig framför den en gång…

Tekniken strular här hemma. Och då menar jag datortekniken. Fast inte min nya dator utan en av internetuppkopplingarna samt WordPress som jag bloggar hos.

WordPress har krånglat länge nu. Jag har ju märkt att man har gjort om och förnyat vissa saker. En del till det bättre, annat till det sämre, enligt min mening. Vad som irriterar mig är att man inte får veta att nånting görs eller är på gång. Det bara händer oförklarliga saker plötsligt – eller så händer ingenting. För ett tag sen kunde jag till exempel inte redigera inlägg trots att jag var inloggad. Men så kom jag på att jag kunde ta en bakväg. En dag fungerade ”huvudingången” igen. Då hade jag emellertid redan hunnit starta en liten diskussionsgrupp hos WordPress om detta.

Dagens strul gäller också redigering, men av kommentarer. Jag skrev ett svar på en kommentar och ville typografera det. Därför gick jag in i redigeraläge. Det hade jag inget för – jag möttes av nån konstig text som deklarerade att jag inte var behörig att redigera för att jag inte var inloggad. Hmpfffffff…. Min blogg, liksom… Alltid inloggad hemma, liksom…

Sen ett tag tillbaka krånglar också notiserna för kommentering. De kommer antingen typ ett halvt dygn senare till min iPhone eller inte alls. Och på bloggen ser jag inte alltid att jag har fått en ny kommentar på ett inlägg. Det är skitirriterande eftersom jag har som policy att svara på alla kommentarer som publiceras.

När det gäller internetuppkopplingen la den bara av under förmiddagen. Det gick inte att hitta nån IP-adress via min fasta lina. Men jag har hängslen och livrem och ställde då om till trådlöst. Det funkar, tack och lov! Därefter kunde jag surfa in på Bredbandsbolagets driftstörningssida och se att det pågår tekniskt arbete idag fram till nån gång på eftermiddagen. Fint att det står nånstans på nätet, men jag undrar hur kunder som inte har hängslen och livrem får den här informationen..? 

Nu ska jag stänga ner för ett tag och göra lite annat. Förhoppningsvis har både WordPress och Bredbandsbolaget slutat greja så tekniken strular tills jag kör igång igen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Varför svarar inte folk och fä… eh, företag..?

Ett inlägg om nåt som irriterar mig.

Nu är jag irriterad igen och det är ingen bra känsla! Tar och skriver av mig, så vet jag att det lättar.

Föremålet, nej föremålen, för min irritation är folk, fä och företag som inte svarar. Svarar på frågor, till exempel, eller ansökningar. Mest irriterande är det när folk själva har initierat en dialog, jag svarar med en följdfråga eller en kommentar och sen… Bara tystnad. Beror den på att man inte kan eller inte förstår? Beror den på att man inte vill? Beror den på brist på hyfs? Eller VAD???

Vad beror det på???

Vi är så jäkla tillgängliga idag! Och vi som söker jobb tar till och med mobilen med oss in på toa. Ifall att… Men varför svarar en del inte när vi är i en dialog per sms, Twitter, mejl etc? Detta får mig att undra hur man agerar i en IRL-dialog. Tystnar man bara och glor då, eller? Går man därifrån? Snacka om att man skulle uppfattas som konstig då…

Det är direkt ohyfsat att inte svara och det är min bestämda åsikt. Därför har jag som policy, både privat och i yrkeslivet, att alltid svara.

1. Ett privat exempel: jag svarar på alla publicerade kommentarer på bloggen.
2. Ett exempel ur mitt förra yrkesliv: jag svarade på alla mejl där svar behövdes eller begärdes. (Sen kanske jag svarade fel ibland, men DET är en annan historia!..)

När man söker jobb får man numera ofta ett autosvar via e-post. I alla fall i två fall av tre. I det tredje fallet får man gissa om ansökan gått fram. Eller kanske skicka den igen. Möjligen ringa, men märkligt nog är det inte alltid en platsannons har ett namn och ett telefonnummer till nån som kan lämna mer information! Är företag rädda för sökande, undrar man då?

Kommunikation är svårt.

Nä… Kommunikation är inte lätt. Jag vet, jag har jobbat med det i typ 25 år. Men jag trodde i min enfald att människor svarade på tilltal fortfarande – även om det sker via andra kanaler än det talade ordet. Och jag trodde, i samma enfald, att företag visade respekt för den tid och det engagemang till exempel de sökande till en tjänst ändå lägger ner – genom att svara

Tack för din ansökan!

eller nåt i den stilen. Autosvar är ganska trist, men bättre än inget.

Och när man sen inte får jobbet tycks samma autosvar vara inkopplat, med den variationen att man byter ut förnamn i inledningen. Däremot svarar man aldrig på såna mejl om Förnamnet hör av sig och ber om återkoppling, till exempel. Hur ska en sökande då kunna bli bättre – både vad gäller att skriva ansökningar och genom att förkovra sig inom nånting man saknade eftersom man inte fick jobbet?

Nån mer än jag som irriterar sig på uteblivna svar i en dialog? Kränkande tystnad? Vavavavaavava???

Livet är kort. 

Read Full Post »