Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘psykisk sjukdom’

Ett inlägg om en författare jag gillar.


 

Alla vilda

Alla vilda – en dokumentär om Birgitta Stenberg.

I morse hade jag just parkerat mig vid datorn när ett ledsamt tweet dök upp från en av våra större tidningar. Där stod att läsa att författaren Birgitta Stenberg är död. Birgitta Stenberg led av cancer och avled i natt 82 år gammal. Hon var på dagen 30 år äldre än jag. Så nu vet du det. (Jag hör hur Intresseklubben antecknar.)

Som många andra litteraturvetare, bokläsare och HBTQ-människor har jag ett förhållande till Birgitta Stenberg. Även om hennes storhetsperiod kanske var lite före min egen (<== ha ha ha, jag har aldrig haft nån!) gör det henne inte mindre i mina ögon, snarare tvärtom. För det krävdes ett visst mod att leva som bisexuell i en tid när att ha sex med en person av samma kön först var brottsligt (fram till 1944) och därefter en psykisk sjukdom (fram till 1979).

Birgitta Stenberg skrev böcker som jag slukade under min egen komma ut-period. Jag tänker främst på de självbiografiska Kärlek i Europa, Apelsinmannen och de efterföljande böckerna. Den allra sista boken av Birgitta Stenberg som jag läste var Eldar och is, en spännande bok full av överraskningar om Birgitta Stenbergs mormor och mamma.

Nä vet du… Jag tror inte att Birgitta Stenberg har gått bort! Jag tror att hon har gått vidare. Nu sitter hon säkert nånstans på ett moln, blickar ner på oss som är kvar här och funderar på sin nästa roman. Romanen, som kanske ska handla om hur det är att gå vidare..?

Vila i frid från smärtan, Birgitta! I övrigt har jag en bestämd känsla av att du inte har varit nån vilande person!


PS Den här helgen
är det Sigtuna litteraturfestival. DÄR tror jag att Birgitta Stenberg hade platsat perfekt!

PS 2 Här kan du läsa om vad jag skrev när Birgitta Stenberg hade sommarpratat.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Take shelterDet brukar inte vara nåt märkvärdigt på TV om fredagskvällar. Men i afton hade jag prickat för filmen Take shelter (2011) som SvT2 visade. Det skulle vara en thriller och den hade fått många insekter i betyg av TV-tidningen. Förväntansfull slog jag ner röven i bästefåtöljen i nästan två timmar.

I filmens fokus står pappan Curtis. Han får hemska mardrömmar i vilka han blir angripen – först av sin hund och därefter av människor han gillar. Efter en särdeles hemsk dröm kissar han i sängen. Det är då han söker läkarhjälp. Och för att psykisk sjukdom finns i familjen. Men samtidigt börjar han bygga på ett skyddsrum. Curtis får nämligen nästan bibliska varningar om en kommande katastrof.

Den här filmen är ett riktigt sömnpiller. Bitvis är den visserligen obehaglig, men jag förstår den inte. Handlar den om skuld, tro? Under filmens gång fick jag den känslan flera gånger, i synnerhet inför den lilla dotterns dövhet och planerade cochleaimplantat. Eller handlar den om psykisk sjukdom? Kan psykisk sjukdom vara smittsam? Nej, jag blir inte klok på den. Den är bara… konstig.

Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Skymningens barfotabarnDet är ett vackert namn Anna Jansson har gett sin senaste bok. Skymningens barfotabarn… Barfotabarn refererar förstås till Nils Ferlins dikt. Nils Ferlin, som pappa skrev sin litteraturuppsats om. Den här boken handlar emellertid inte om nåt vackert. Däremot blev den en tycka-synd-om-present till mig själv för min onda rygg.

En gammal man av tysk härkomst hittas skjuten i huvudet på Gotland. Maria Wern får i uppdrag att utreda mordet. Hon hittar inget motiv, men människorna i mannens närhet är lite… märkliga. I samma veva dör en person i Marias familj – och hon får kontakt med en annan person. Barnen är på kollo och där finns en flicka som verkar fara illa.

Låter det rörigt? Nja, rörigt är det egentligen inte, men det är lite för många berättelser i en och samma bok för att det ska bli riktigt bra. Jag gissar att huvudsyftet är att skriva om främlingsfientlighet och rasism i dåtid och i nutid. Sen handlar det om familjehemligheter, psykisk sjukdom, mobbning… och så mord, förstås.

Jag gillar Anna Janssons böcker. Framför allt gillar jag hennes sätt att skriva och skapa spänning. Den här boken är inget undantag. Den är verkligen spännande. Men det blir alldeles för många berättelser i berättelsen. Det hela spretar för mycket, helt enkelt.

Toffelomdömet hamnar inte högre än medel den här gången. Tyvärr.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan seglar ut. Eller… Är hon ute och cyklar nu?


Dan går långsamt framåt.
Hela min planering har fallit, så nu tar jag en stund av luncenh åt att göra en runda i omvärlden. Come sail away with me… Den som vill, förstås!

Yes tabsChris O’Neill säger inte ja. Ha ha ha, äntligen nån (lokalblaskan upphör inte att förvåna!) som kan skoja lite om morgondagens Event. Jag visste inte ens vad han som ska gifta sig i morgon heter i efternamn. Däremot vet jag att han inte är svensk. Så klart han svarar på sitt modersmål, amerikansk engelska! Och då blir det ”Yes!” eller ”I do”. Förhoppningsvis.

Cityakuten tar över sjukvårdsupplysning. Hurra! Det kan inte bli sämre än det är idag. När ska nån annan aktör ta över sjukresor, primärvård, psykiatrisk vård och somatisk vård? Lägg ner nuvarande koloss som sägs ha ansvar för länsinvånarnas hälso- och sjukvård. Låt kommunen driva den nära vården och staten sjukhusen som inte är privata, inte direktörer som idag!

DoktorLäkarkritik mot journaler på nätet. Nu kritiserar läkarna att patienter i vårt län kan läsa sina journaler på nätet. Ett halvår efter införandet har över 22 000 pers läst sin egen (får vi hoppas och ingen annans…) journal elektroniskt. Läkarna menar att flera patienter har mått mycket dåligt efter att ha läst journalen på egen hand, i stället för att ha fått information via samtal med sin doktor. Men det är ju så att den organisation i vårt län som har ansvar för vårt väl och ve helst vill att vi ska egenvårda oss så mycket som möjligt. Så då får vi ju lov att klara av att hantera att läsa våra egna journaler också. Sen att vi är lekmän och kanske inte förstår allt som står där gör ju inget. Vi kan ju alltid googla. Så slipper vi störa doktorn, menar jag. Det är ju så direktörerna vill ha det, medan doktorerna vill jobba. Som doktorer.

Virkade blommor pryder Östhammar. Pryder? Eh… jag föredrar riktiga blommor. Det är inte första april, men man kan ju undra om sommarens nyhetstorka redan har slagit till.

iPhone svart o vitApple startar inbytesprogram för iPhones. Senare den här månaden ska amerikanska iPhoneägare kunna byta in sin gamla iPhone mot en iPhone 5. Ryktas det. Vi vet ju inte säkert. Men… Skälen är minskad tillväxt och tappade marknadsandelar till Samsung.

Män löper större risk för självmord. Det är skillnader mellan män och kvinnor även när det gäller självmord. Totalt 9 000 svenska självmord har studerats av forskare i Lund. För kvinnors del är det psykisk sjukdom och arbetslöshet som ger högre risk för självmord, för män är det svårare med låg utbildning, ung ålder och att vara ensamstående. Men det är fler män än kvinnor som tar livet av sig varje år. Nyckeln till att minska självmorden är, enligt forskningsledaren Jan Sundquist, att öka samarbetet mellan slutenvården och öppenvården, bättre uppföljningar samt en psykiatri som är drivande så att patienterna inte fastnar hos primärvården. För det är ju inte i primärvården som expertisen i psykiatri finns. Elementärt, eller?..

Jim_Morrison_1969Utdöd ödla döps efter Jim Morrison. Ganska nyligen upptäcktes kvarlevorna av en gammal tvåmetersödla. Ödlan levde i Asien för ungefär 40 miljoner år sen. Forskningsledaren Jason Head lyssnade till Jim Morrison under arbetet. Jim Morrison var alltså frontfiguren i The Doors. Han kallades även The Lizard King. Jim Morrisson dog emellertid inte för 40 miljoner år sen utan 1971, i ett badkar i Paris, endast 27 år gammal.


Livet är kort. Alldeles för kort för en del.

Read Full Post »

Som man blir bemött, så bemöter man andra

Nu ska jag skriva om nånting som jag vet att många har en massa åsikter om – och framför allt synpunkter på mig: bemötande. Det här ska inte bli nåt undfallande eller urskuldande inlägg. Jag vill bara meddela att jag tänker fortsätta med att inte ta nån skit. Och att jag är hård mot dem som förtjänar det, precis som jag är lika snäll mot dem som förtjänar det.

Vi har alla olika saker med oss i vårt bagage. En del saker är lätta och glada, andra är allvarliga och en del är tunga och kanske till och med förgörande. Det är inte lätt att bli av med det tunga i bagaget. Har vi en gång fått det och inte tagit itu med det blir det gärna liggande nånstans i botten på en resväska. Tills vi en dag städar och finner det trista minnet.

en titt över broräcket

En titt tillbaka…


För min del
har jag en del tunga saker i bagaget från Metropolen Byhålan, där jag är född och växte upp – förutom fyra år i Småland. Jag stannade tills jag hade blivit myndig och sen drog jag. Vilka skäl jag hade för det vill jag inte skriva om helt öppet eftersom de berör människor som fortfarande är i livet. Men min barndom var ändå ganska lycklig, förutom en frånvarande mamma (som alltid var på sjukhus, kändes det som), medan min ungdom var tuffare. Mina föräldrar gjorde emellertid sitt bästa, så ingen skugga på dem!

Efter ett år i England och två terminer på folkhögskola kom jag till Uppsala för att plugga. Jag var en tråkig plugghäst som läste mina läxor och böcker (jag pluggade bland annat litteraturvetenskap och det innebar att man fick läsa MÅNGA böcker varje vecka), gjorde mina tentor och skrev uppsats om Gustaf Fröding. Jag var sällan ute och roade mig. Men lite kul hade jag – då och då. Och så småningom hade jag väl ett nytt kompisgäng här i stan.

Det här med kärlek var ett tufft kapitel. Ett skäl till det är att jag är uppväxt med att man inte ska visa känslor. Här i Uppsala fick jag höra av kompisarna att jag alltid var så behärskad. Ha, om de hade vetat vilken vulkan jag var inuti! När jag sen blev vuxen på riktigt gick det några år när jag bearbetade det där instängda och faktiskt släppte ut vulkanen. Inte roligt för den som drabbades, men jag hade så mycket inuti som bara ville ut. Och jag ville inte vara snäll längre.

I kärlek gjorde jag många misstag och jag var inte alltid så snäll. Jag var inte heller tillsammans med så snälla människor. Min självkänsla sjönk drastiskt och jag blev ett mesigt mähä. När jag ser på bilder från en viss tid ler jag inte på en enda bild. Och trots det var livet inte dåligt hela tiden! Fast jag minns inte de bra stunderna, direkt.

Svekfull kärlek och svekfulla vänner gjorde att jag isolerade mig. Tills jag vågade ta chansen igen. Bara för att hamna ur askan i elden. Hos en Tyrannosaurus Regina (den som är elak blir ful i betraktarens ögon) – bild se nedan! – som var van att bestämma. Och självkänslan åkte ner igen. Den åkte ner i magen och jag hamnade på sjukhus. Många långa och svåra undersökningar – och det enda som hittades var nånting i kopplingen mellan tunntarmen och tjocktarmen och lite magsår. Ingen psykisk sjukdom.

Tyrannosaurus

Tyrannosaurus Regina. Den som är elak blir ful i betraktarens ögon. (Bilden lånad från Geek alerts.)


Men nånting hände
under sjukhusvistelsen. Och jag började se på det förhållande jag var i och tänka att jag inte ville fortsätta leva så som jag gjorde. Kärleken tog slut. Det var självklart (?) svårt för min dåvarande  att förstå. Som alltid – eller så ofta, i alla fall – i en separation är de båda parterna inte snälla mot varandra. Jag fick höra så mycket elakt om min person – saker sagda bakom ryggen till såväl bekanta som obekanta personer. Jag vet inte om det elakaste jag hörde var att jag var psykiskt sjuk (vilket jag inte var) eller om det var att jag hade lurat mitt ex på pengar (jag har ett undertecknat kvitto på 70 000 kronor som motsäger detta). Jag kan ta, även om det också är svårt, om folk säger att jag är dum och elak, men jag tar inte att folk beskyller mig för vissa saker. Och sprider ut rykten. Särskilt min pappa var mycket upprörd över detta. Upprörd och besviken.

Efter en del kringelikrokar träffade jag så Fästmön i början av hösten 2007. Och nej, jag var inte orsaken till hennes skilsmässa. Men vi träffades innan hennes skilsmässa hade gått igenom. Vi har haft så många tuffa år och har gått igenom så många tuffa saker. Men eftersom det handlar om kärlek den här gången har allt detta inte söndrat oss utan fogat oss än mer samman. Nu önskar jag bara att jag fick ett fast jobb så att Anna och jag kan gifta oss och leva tillsammans resten av livet. Så länge min tillvaro är som den är, kan jag inte utsätta Anna för att råka ut för att bli försörjningsskyldig för mig, till exempel.

Anna i en ljusportal

Min fästmö i början av december 2012.


Jag är glad och tacksam
för att jag träffade Anna, för jag började tro att det här med kärlek inte var för mig. Jag förstår om många är avundsjuka på det vi har, men jag kan inte acceptera missunnsamhet som jag har fått känna av från olika håll – ingen utpekad. Eller att folk utanför vill förstöra relationerna mellan oss inom familjen, till vilken jag förstås räknar även Annas före detta man. Det är inte lätt för nån av oss att förhålla oss på bra sätt till varandra, men vi gör så gott vi kan. Ibland klarar vi inte av det så bra, medan vi andra gånger är riktigt tajta. Det är också svårt på olika sätt för alla och envar i familjen. Så varje gång du snackar skit om nån i syfte att sabba en relation inom familjen, tänk på att det drabbar resten av familjen också. Jag snackar också skit och jag blir också arg och besviken och sur ibland. Men jag försöker, så långt det går, att prata med den det berör. Det är först när det inte går som jag pyser till nån jag litar på håller det för sig själv.

Alla dessa tankar kom upp i samband med ett inlägg jag skrev ganska nyligen och ett telefonsamtal jag fick igår. Det var dumt av mig att dra upp och häckla nån från mitt förflutna, men samtidigt kan man undra vad mitt förflutna har för intresse av att läsa min blogg… Vem är det som inte har släppt taget, egentligen? Det jag gjorde var att släppa några obetänksamma ord och det var dumt. Men jag står för mina åsikter. Och jag bemöter på det sätt som jag själv har blivit bemött. Eller nästan. Jag skrev inte om pengar eller psykisk sjukdom, jag skrev om utseende och dumhet. Det var lågt av mig, jag erkänner. Men, som sagt, åsikterna står jag för.

Nu tänker jag inte hänga kvar i det här, för just den relationen har jag glömt. Jag har gått vidare för länge sen, den relationen var en parentes i mitt liv. Det är nuet och framtiden som gäller idag.


Livet är kort. Dags att rensa ut gamla misstag forever.

Read Full Post »

I morse läste jag som hastigast i lokalblaskan att det numera finns belagt att kreativitet och psykisk sjukdom har ett samband. Ett starkt samband. Det är forskare vid Karolinska institutet, Uppsala universitet och Sahlgrenska akademin som har publicerat resultaten av sin studie på nätet i facktidskriften Journal of Psychiatric Research.

Forskarna har studerat uppgifter i olika register på över en miljon psykiskt sjuka och deras släktingar, samt några jämförelsepersoner ur den så kallade allmänheten. Resultaten visar att de flesta psykiska sjukdomar inte har nån koppling till kreativitet. MEN… stora undantag var patienter med diagnosen bipolär sjukdom (manodepressivitet) och schizofreni! Bland de bipolära finns många dansare, forskare, författare och fotografer; bland de schizofrena finns också många författare.

Det finns inget i studien som kan förklara sambanden, men forskarna tror att det finns ärftliga faktorer som både gynnar kreativiteten och ökar risken för psykossjukdomar.

Simon Kyaga är en av forskarna som har jobbat med studien. Hans förhoppning är bland annat att

Eftersom kreativitet i allmänhet brukar betraktas som något positivt kan man hoppas att våra resultat kan bidra till att minska stigma som ofta är förknippade med psykisk sjukdom […]

Samtidigt vill han inte gå in på vad som är friskt och vad som är sjukt – det finns ingen knivskarp gräns, menar han. Men de nya rönen kan ju bli av nytta när det gäller behandlingen av vissa psykiskt sjuka.

Helt klart intressanta forskningsresultat, tycker jag även om resultaten inte riktigt förvånar mig. Vi har haft (och har!) så många framgångsrika författare med dessa diagnoser. Men det borde ändå kännas bra/bättre för patienter med just diagnoserna bipolär sjukdom och schizofreni att få svart på vitt på att de faktiskt har värden och förmågor som andra kanske inte har!


Livet är kort.

Read Full Post »

Om Tofflan vågar ge sig på ax är tveksamt, än mindre att baka nån kaka. Men däremot är jag bra på att ÄTA kakor, vilket syns. Jag har funderat på om jag vågar mig på en spaning i omvärlden utan att folk blir upprörda, men beslutat mig för att skita i konsekvenserna och braka på. Jag är inte mer än människa och jag har ett behov av att skriva ner mina tankar om saker och ting. Sorry, men om du inte gillar, sluta läs.

  • Man flydde från flickvän och fastnade i sopnedkast. Detta hände i Tiumen i mellersta Ryska federationen. Eller Sibirien, dårå. Räddningstjänsten kom till undsättning, men det gick inte att dra loss mannen utan man fick använda verktyg. Snacka om att hoppa i galen tunna…
  • Sportsko gav varken bättre hälsa eller viktminskning. Ett amerikanskt företag i sportskobranschen tvingas betala skadestånd sedan det visat sig att skorna varken får folk att må bättre eller gå ner i vikt. 300 miljoner kostade den falska marknadsföringen företaget. (I DN-artikeln står det kronor, men har de inte dollar i USA?) Tydligen föll många för reklamen…
  • Gaser drabbar kvinnor svårast. Hälften av oss svenskar har problem med våra magar. Men när det gäller gaser i magen är det fler kvinnor än män som är drabbade, visar en undersökning som gjorts av Novus på uppdrag av Kronans droghandel. Jag skulle vilja säga att när Fästmön och jag umgås är det 100 procent av kvinnorna som är drabbade.
  • ADHD-inflation ifrågasätts. Ja, det låter lite märkligt att ”alla” plötsligt får diagnosen ADHD. För några år sen var det bipolär sjukdom och innan dess depression. Nej, det känns som psykiska och neuropsykiatriska sjukdomar behandlas enligt nån sorts modetrend och inte riktigt seriöst!!!
  • Tyskar är nakna och svenskar är sportiga – på stranden. Detta enligt en undersökning som nätresebyrån Expedia har genomfört om turisters strandvanor.
  • Norsk prinsessa ser ut som gangster. Men nu får ni väl ge er?! Bara för att hon bar en  toppluveliknande kreation på 17 maj… Jag tycker att hon ser… norsk ut. Och lite frusen.

Read Full Post »

Igår var det inte mycket med en stackars Toffla. Uj uj, så sjuk hon var! Jag segade mig igenom dan och och sen och hämtade Anna från jobbet när hon slutade klockan 16. Vi stannade till vid ICA Heidan för att inhandla lite tillbehör till middagen samt lördagsgodis. Ärligt talat var jag inte ett dugg sugen på någotdera, men jag är svag i köttet så jag köpte ALLT, typ… Med gemensamma krafter fick vi sen till en middag och Anna diskade trots att hon jobbat hela dan (ja, jag får dåligt samvete när hon jobbar hemma också…).

Kvällen segade sig fram. Jag försökte läsa om Gustaf Fröding, men hans eskapader i kärlek är inte särskilt upplyftande att läsa om. Inte heller hans psykiska sjukdom och hans alkoholism… Men ändå, boken är jättebra, fast jag orkar bara läsa korta stunder.

Anna försökte planera den kommande veckans matinköp och messade sina barn för tips – och så tvärhängde sig hennes nya mobil igen. Den är helt körd, den går inte att ladda eller starta (den dog helt, så småningom). Hon har provat att ta ur och stoppa i batteriet igen, men inget funkar. Skitkul! Så nu får vi åka till OnOff IGEN med skiten och så får hon köra på en gammal mobil under tiden den nya är på lagning för ANDRA gången.


Annas nya mobil är jättefin och jättebra – när den funkar…

                                                                                                                                                            Ville mest gå och lägga mig, men se då kommer ju hostan, så vi slängde på dumburken och fastnade i nåt färdigskrattat (inspelade skratt) amerikanskt program där en jury om tre skulle bestämma vem av två makar som hade rätt. Det var flera fall och det ena tokigare än det andra. I ett fall var det ett par där mannen ville spela badminton medan hans fru tyckte att han skulle vara hemma hos henne och hundarna. I ett annat fall handlade det om en medelålders man som ville ge sig ut på turné med sitt band – men det ville inte hustrun. Ja, det var alltså på en lagom intellektuell nivå för oss och gjorde att vi höll oss vakna till Mördare okänd – här kan du se avsnittet på SvT Play om du missade det!

I natt sov jag gott, men hostan har som sagt kommit och när jag inte hostar så piper det och fräser i mina luftrör. Näsan är ömsom rinnig, ömsom täppt och jag känner mig allmänt fräsch – NOT!..

Har varit uppe och skjutsat Anna till jobbet, men idag gick det inte att somna om igen. Ska packa lite prylar och ägna en stund åt lokalblaskan innan jag gör nåt annat. Anna slutar redan klockan 13 idag och då åker vi till Kvantum och handlar. Framåt eftermiddagen åker vi sen ut till Himlen i Förorten, för i kväll kommer barnen hem till sin mamma.

I morgon har Anna kurs till sena eftermiddagen, men snälla mormor är vidtalad och ska hämta Elias från fritids. Själv skjutsar jag som vanligt Anna och Elias på morgonen och är sen hemma hos mig och vilar under dan. Ska försöka få ork att ringa Bil 3:an och boka en servicetid – efter att jag kollat kostnaden för densamma – och sen är det det vanliga – vila, blogga, leta jobb, tja… Mer spännande än så är inte mina dagar.

Men jag är ändå tacksam – här kommer en tacksägelsefilm!

Read Full Post »

« Newer Posts