Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘provtagning’

Uppdaterat: Doktorn ringer i morgon en stund före lunch.. På min mobil. Som jag måste ha ljudet påslaget på trots att jag sitter i utbildning. Lyckat… 😦


Joråsatte…
Nu händer det saker! Jag tror att det började med att jag i stället för tjockis-svart tog på mig en vinröd piké i morse. Naturligtvis känner jag mig skittjock, men ändå. Jag vågade lite färg…

Idag bestämde jag mig för att ringa min läkarmottagning för att försöka få ett samtal med doktorn eller nåt. Jag vill veta hur länge jag ska äta en viss medicin, om jag ska byta ut en annan medicin mot en annan sort, om mina värden ska kollas upp med ny provtagning och vad man tänker göra vidare åt det som upptäcktes på undersökningen respektive det faktum att mitt blod är kasst. Fast när man har fått en tid när man ska bli uppringd och mottagningen ringer FÖRE utsatt tid blir det ju lite fel… Mobilen var på ljudlöst och jag missade samtalet… To be continued…

Jag skulle bara… du vet… lite först innan jag ringde mottagningen. Med påföljden att jag började jobba och datorn krånglade så jag fick starta om fem gånger. När administrativa chefen, som delar kontor med mig på torsdagar, anlände stod jag och svor. Högt. M tyckte inte att jag skulle svära så mycket, men när M uppfattade att jag svor på datorn var det helt OK!.. Luttrade kontorsråttor, eller???

Det här är ingen kontorsråtta utan en labbråtta, helt klart på rymmen.


På tal om råttor
skrev lokalblaskan idag om råttinvasion i lägenheter i ett bostadsområde nära det område där jag bor. Jag har hört att det inte är det enda de har i lägenheterna där borta… Allt möjligt… knytt och oknytt…  Usch!

Eftersom M och jag delar rum idag har vi passat på att prata lite framtid. M ska försöka ordna har ordnat ett möte med cheferna på den andra institutionen nästa vecka. Därefter är tanken att jag börjar på den institutionen på 80 procent den 7 maj. Jag har samtidigt kvar 20 procent här. Så blir det i tre månader – eller till juli månads utgång. Men M har planer och har tänkt ut en strategi som vi ska arbeta efter redan efter några veckor… Det låter lovande!

Idag blev jag utbjuden på lunch av min kollega på fakulteten, den kloka L. Jag blir alltid så inspirerad och glad efter våra luncher och andra möten! I L har jag nämligen funnit en kollega som har förmågan att samarbeta och att glädjas åt andras framgångar samtidigt som L är förbaskades duktig själv!!! Utbyte i massor, alltså! Men sen gillar jag L som person också. Där är inget tjafs utan raka rör utan att vara plump. Sånt klarar inte alla!!!

Read Full Post »

En grå dag igen. Det är liksom bara grått. Igengrått. Jag har skjutsat Fästmön till jobbet och tog sen svängen om labbet för att bli stucken. Det var skönt att traska från parkeringen vid järnvägen in till stan så här tidigt, för även om folk var på väg till sina arbeten så var det ingen trängsel nånstans. Jag fick könummer tio och behövde inte vänta särskilt länge. Men idag gjorde det ont att bli stucken och jag ville ogärna lämna ifrån mig nåt blod. Dessutom satte den biomedicinska analytikern på plåstret så att det stramade oskönt i skinnet. Se själv så ont och svårt det ser ut 😉


Plåstret stramade så nu har jag förstås slitit bort det.

                                                                                                                                                         Jag tycker ärligt talat inte att vitaminerna hjälper så särskilt bra. Det är fortfarande så att jag är mycket trött – men DET kan i och för sig bero på knasiga sovvanor under alla helger. Däremot är det jobbigt att inte ens kunna gå nerför två trappor hos Anna . Då känns det nämligen som om jag har åkt karusell i tre timmar. Non stop. Dessutom tycker jag att jag tappar ganska mycket hår, men det kan ju vara vinterpälsen jag fäller. Men det jobbigaste är nog glömskan. Om jag inte skriver upp i mobilkalendern eller nån annanstans vad jag ska göra, så faller det lätt bort.  Och så hittar jag inte ord ibland när jag ska skriva, precis som det var för två år sen.

Ja just det. Det är två år sen idag. Just idag. Det var en tisdag. Inte konstigt att jag tycker att dagen är grå. För två år sen slogs min tillvaro i spillror. Jag hade säkert varit med på nåt sätt och hjälpt till med detta, men jag har aldrig fått veta vad jag har gjort för fel. Det kanske helt enkelt bara var en liten ynklig människas nyck den här dan. Men nej, jag har fått veta i efterhand att det var planerat sen några månader. Hur som helst var det grymt gjort. Och så länge jag inte har svaren är det svårt att gå vidare.

Men jag går naturligtvis vidare och försöker att tänka på nuet. För det mesta går det bra – till stor del tack vare familjen. För vännerna de svek ju, en efter en. Jag hade knappt stängt min dörr så var skvallret igång. Nu har jag nya vänner – och även återupptagit kontakten med en del gamla vänner, även några av dem som sa upp vänskapen efter att jag talat om för dem och världen vad jag tyckte om dem. Vänner, som ser mig för den jag verkligen är – med mina fel och brister. (För det är faktiskt så att mina vitaminbrister påverkar mitt humör så att jag inte är lika glättig som ”alla andra”. Var detta skälet, månntro? Tja, jag kan inte låta bli att spekulera.) Jag känner mig som om nånting tynger mig, nånting jag bara vill kunna skaka av mig för att kunna gå vidare. Med mitt förnuft vet jag att jag inte får några svar. Frågorna blir inte fler heller, men de finns kvar där i bakhuvudet.


Jag känner mig som det här gamla trädet som har en massa snö i toppen och som ser ut att längta efter att få skaka av sig snön.

                                                                                                                                                            Igår åkte jag ut till Himlen och fick träffa barnen en stund tillsammans med Anna. Ja alla utom Slaktar-Pojken som sov. Han har totalt vänt på dygnet och det är ju kanske inte det smartaste när han behöver vara alert och söka jobb. Man får inget jobb genom att sitta hemma vid datorn eller sova, tro mig, jag vet. Jag tycker att det är tufft ibland att vara ute i verkligheten efter allt som hänt. Men jag vill tro att det blir lite bättre med det också och att jag vågar ta för mig lite mer. Jag har inga problem att möta nya människor. Däremot kanske jag är något tystare än tidigare och bjuder inte lika mycket på mig själv längre. Ingen större förlust, så det är OK. Tilltryckt självförtroende och självkänsla, bara.

I Himlen hittade jag emllertid en konstfik installation som fick mig att skratta lite. Nån som förstår sig på detta konstverk och som vill försöka ge en tolkning???


En tomatstake. Men varför? Hur ska man tolka den?

                                                                                                                                                            I eftermiddag åker vi och hämtar Annas olagade mobil på OnOff. Vi får se hur länge den håller denna gång. Nokia och Anna har uppenbarligen helt skilda åsikter om hur en mobiltelefon ska fungera. Anna tycker att den liksom SKA fungera när den är laddad, men Nokia tycker tydligen att det är OK att mobilen bara dör rätt som det är och inte går att starta om trots att den är fulladdad.

Read Full Post »

Sex barr i BH:n, det var vad som återstod av gröngölingen* när jag klädde av mig för dusch efter en hel dags röjande av mitt hem. Gröngölingen som, pyntad med kulörta kulor, glittrande hjärtan, röda tomtar och en och annan guldfärgad klocka, bland annat, var så här vacker…


Så här fin var den…

                                                                                                                                                              Jag har verkligen slängt ut julen idag. Borta är alla röda dukar, tomtar i olika material och annat som hör julen till. Det känns bra. Det känns… tomt… Men… det är OK. Städat har jag också gjort och tre maskiner är tvättade och hängda – nu finns det inte plats för mer tvätt. Jag känner mig nöjd. Och lite tom. Nu återstår bara att riva ner julgardinen som skymtar på bilden, men det orkar jag inte i kväll. (För då måste jag ju stryka den rena som ska sättas upp i stället…)

Mamma ringde sent om sider – över en timme efter att jag förväntat mig en signal. Chauffören hade varit dum nog att ta vägen över Stockholm och det är INTE bra. Dessutom var han från Peking** och hittade knappt till Metropolen Byhålan. Mamma, 75 bast, fick var kartläsare.

Även jag själv och mitt barr är nu rena. Det var helt underbart att ta den där duschen och tvätta av sig julen och allt annat mindre väldoftande som en kropp utsöndrar under en hel dags städning.

Jag sitter en stund vid datorn medan jag väntar på att håret ska torka så jag kan halka över i slasket – ja, för nu har vi fått plusgrader och regn, dårå – till Tokerian. Sen blir det middag. I afton serverar Toffelköket en matlåda från frysen med spaghetti och kycklingfärs och lök. Till det tänker jag faktiskt ta ett glas rött!

Kvällen blir lugn, jag känner mig lite avskärmad och det är skönt med tystnaden. Men klockan 20 ska jag glo på Stjärnorna på slottet på SvT 1. Idag är det Niklas Strömstedts dag. Niklas Strömstedt är ju en av två rena musiker i gänget, så det ska bli spännande att kolla in vad han hittar på.

Gissar att kvällen avslutas med läsning och så ett samtal till Fästmön, som jag längtar efter massor.

Magontet har gått över, men ersatts av ont neråt njurarna. Fast sista jag kollade var det ju inget fel på mina njurar, så jag gissar att latmasken i mig har fått en rejäl omgång under dan. Illamåendet ligger kvar och lurar, men det är nog mat som fattas. På tal om krämpor insåg jag att det är dags för provtagning igen nästa vecka, så jag får väl försöka tvinga mig själv in till stan nån dag. Kanske går det lättare om jag kan träffa en god vän, som CL eller så, efter provtagningen???

                                                                                                                                          *gröngölingen = granen
**Peking = Norrköping

Read Full Post »

Idag är det den sista dan jag gästbloggar i Skrivrummet. Under dan publicerar jag de tre sista inläggen, det allra sista kommer framåt kvällen. Det har varit en omtumlande vecka, en rolig vecka, en tuff vecka. Och jag bävar för att den ska ta slut. Vad ska jag göra nu?


Vad ska jag göra nu?

                                                                                                                                                       Under en veckas tid har jag skrivit om skrivande, språk, bloggande och böcker – ämnen som man kan skriva hur mycket som helst om… Ämnena jag har behandlat har varit allt från var man köper billiga böcker till yttrandefrihet, jag har skrivit om sagoböcker och om tecken som språk. Och jag har delat ut både kängor till några av dem som gjort mig illa samt en svart bak. DET har varit häftigt!

Men jag har INTE skrivit om skrivvånda eller skrivklåda, två ytterligheter som båda kan vara nog så plågsamma. En av mina största nojor just nu är nämligen att tappa orden, att tappa lusten att skriva. Skrivandet har nämligen betytt så oerhört mycket för mig sen tillvaron rämnade. Att tappa orden, att inte kunna formulera sig, att inte kunna få ur sig alla tankar som snurrar i huvudet – det vore det värsta straffet.

Tre inlägg publiceras alltså vid olika tidpunkter idag i Skrivrummet. De tre allra sista. Själv ska jag ägna dan åt att städa, bädda rent, tvätta… Det passar bra, för idag är det bild på mig och ett citat från mitt bloggande i Skrivrummet i papperstidningen igen och då blir folk så konstiga om man ger sig ut. 😉


Folk blir konstiga när man syns i tidningen. Den här bilden är tagen av Hans E Ericson. Och jag har snott den från lokalblaskans hemsida.

                                                                                                                                                             I kväll blir det förberedelser inför provtagningen i morgon. Jag bävar lite för detta, erkänner att jag är lite rädd för resultaten, men vill samtidigt veta. Det jag har fått veta hittills är att mina värden har åstadkommit trötthet, bleka läppar (jag VET att folk tycker att jag ser snipig ut), depressionsliknande beteende ibland, orkeslöshet, andfåddhet, dåligt minne med mera. Nu är jag på god bättringsväg även om det inte är helt klart vad som orsakar det hela och varför mina röda blodkroppar är som de är. Men allt ska klarna… Vem vet,jag kanske har ett syndrom som jag kan skylla min bukfetma på? 😉

I morgon ska jag också sätta mig med alla blanketter som ska skickas in till a-kassan. Ytterligare en dag närmare den totala förnedringen. Det är därför jag städar idag. Det handlar inte bara om att det behövs städa. Det handlar om att mota bort idiotiska tankar.

Igår kväll var jag så trött och slocknade som ett ljus i sängen över sudokut. Jag messade inte ens god natt till Fästmön. Dåligt av mig! Jag hoppas hon kryar på sig under dan. Hon får vara ensam med Slaktar-Pojken idag och jag tror att hon tycker att det är lite skönt att bara få vila och vara när hon inte mår bra.

Nu är kaffet klart och det blir en stund vid köksbordet med lokalblaskan innan jag river ur sängen.

Read Full Post »

Ja, det står rätt i rubriken. Den här söndagen rockar HÅRT! Inte fett, utan HÅRT! Jag har nämligen slösat på pengar och inhandlat mig en CD – med Volbeat. Starkt påverkad av den kära Kloppan har jag lyssnat lite på bandet då och då och fallet för det. Så kan det gå!


Den här inhandlade jag idag för endast 179 pix! (Det är visserligen mat för några dar, men…)

                                                                                                                                                 Fästmön är superrisig idag så det blev inget stadsbesök med Lilleman för att inhandla present till sjuårig flicka. Det åtog JAG mig att göra! Moahahahahahaaaaa… Du kan ju bara gissa vad det ligger i det fint inslagna paketet, kanske

  • ärtpistol
  • doktorsväska
  • Status Quos greatest hits

eller kanske…

  • en burk med sprayfärg?

Närå, var lugn! Även en Toffla har sina gränser och dessutom betalade Anna, så det blev ett paket med Ett Högst Ordinärt Innehåll och förhoppningsvis Mycket Lämpligt och Passande för en flicka som fyller sju. (Men säker kan man ju inte vara… Moaahahahaahaaaaaa…)


Kanske ett paket med lite ”förbättringsfärg” i???

                                                                                                                                                       Nån utflykt till farbror Bosse, som är pappa till Anna, blir det nog inte idag. Anna är som sagt rejält risig. Idag gäller att snygga till Elias så att jag kan transportera gossen i limousine till kalaset klockan 16. Efter kalasslutet skjutsar jag trion O till sin pappa, även han är lite ämlig…

Anna stannar kvar i Himlen i kväll. Det är nog skönast att bara få vara hemma och ta det lugnt när man inte mår bra. Kanske kommer hon in till mig i Stan senare i veckan.

Jag själv är hemma just nu och har skrivit fem inlägg, varav tre (med detta) till denna blogg och två till Skrivrummet. Ett inlägg har jag kvar att skriva och jag suger lite på idéerna. I morgon, måndag, publicerar jag de sista inläggen som gästbloggare. Det har varit SÅ ROLIGT och stimulerande och jag vill TACKA ALLA som följt mig inte bara här på egna bloggen utan också där! Det har varit häftigt att för en vecka ha nåt vettigt att göra, det har känts som att ha ett arbete, nästan… Men på tisdag är det slut, alltså…

Jag har lagt fram alla blanketter som jag ska fylla i och skicka in till a-kassan. Men i morgon måndag tänkte jag först ta en städdag och kanske bädda rent också och tvätta. På tisdag morgon blir det provtagning. Tänkte åka så tidigt det går, trots att Anna troligen är hemma från jobbet även då. Ser inte fram emot att leka nåldyna, precis, men inser att jag faktiskt vill veta vad som är fel på mig och få hjälp att må bättre. Så till alla som har kallat mig allt från psykisk sjuk till inbillningssjuk – TA ER I DALEN (och var glada att jag inte anmälde er för förtal)!  Inte för att det är finare att vara fysiskt sjuk, MEN det är inte snällt att kackla för mycket om andras mående när man inte har fakta. BAH!

Nu ska jag skriva nånting… alldeles alldeles… sist till Skrivrummet…

Read Full Post »

Fyyyy, ingen rolig natt den som var. Det var väl straffet för att jag försökte leka sömntipsare i föregående inlägg. Jag blev säkert drabbad av nån häxas förbannelse, vi insåg nämligen att det uppenbarligen i Sverige firades Halloween igår. Massor av ungdjävlar – ja, de var ju utklädda till djävlar och häxor (fast en del behövde inte klä ut sig så mycket) – sprang omkring både i Himlen och här i Nyby och tiggde pengar och godis. Dock inte hos mig och det var tur för dem. Pengar skulle jag ALDRIG ge och mitt godis vill jag ha själv!


Typisk Toffelgodispåse som INTE öppnas för nån! Snål om smågodiset är bara förnamnet!

                                                                                                                                                              Ja som sagt, jag drabbades väl av nån förbannelse för jag har fått springa upp och ner ur sängen hela natten. Har precis hunnit till toaletten i tid innan nåt större blodbad, men det forsar rätt friskt för tillfället. Vilket ger mig huvudvärk och gör mig yr. Så jag SKA ringa doktor Anders idag om tid för provtagning. Bara det att det är måndag och många som ringer just nu säkert, så jag väntar efter klockan tio. Det brukar vara lättare att komma fram då.

Det var konstigt att sova ensam hemma i natt, men jag var trött igår kväll så det gick bra att somna. Det var ju först SENARE som helvetet bröt ut. Så det var nog tur att Anna sov hemma hos sig så att hon fick den nattsömn hon behövde – hon började jobba klockan sju i morse.

På agendan idag står som vanligt att städa och sen ska jag som sagt ringa doktorn. Nån duktig i huset har redan tvättat klart sin första maskin. Kan ge mig 17 på att vederbörande startade den klockan sju PRICK för efter det klockslaget är det som om alla hämningar släpper och ingen hänsyn behöver tas till klockan 22. Eller möjligen 23. Det figurerar ju lite olika tider där på slutet… För att säkerställa att alla i huset är vakna spikar man lite då och då också.

Jag pratade med mamma igår och hon satt och frös i sin lägenhet. Nog tycker jag att det är kallt hemma hos mig, men baske mig om det inte är kallare hemma hos henne! Hos Anna, däremot, är det varmt som i h-e. I köket är det ALLTID mellan 26 och 27 grader… Att det aldrig kan vara… lagom… Mamma har runt 19 grader i rummen i sin lägenhet. Här varierar det lite beroende på hur solen ligger på. Det kan vara jättevarmt i mitt kök på sommaren, men det kan vara motsvarande kallt övriga årstider. Fönstren är ju megastora och i rätt risigt tvåglasskick. Jag har tätat och tätat, men det hjälper inte. Och varför, finns det inte nåt vädringsfönster? Det är ju liksom ett kök…


Kanske dags att byta ut de gamla fönstren?

                                                                                                                                                              En tanke med de här dagarna ensam hemma är för övrigt att PUTSA fönstren. Vi får se hur det går med den idén. Som det känns just nu så orkar jag inte efter djävulsnatten, men jag vet hur jag blir. Myror i brallan är bara förnamnet, jag behöver nåt att göra!!!

Read Full Post »

Nästa vecka är det höstlov här. Fästmön har tagit semester i några dar för att vara med sina barn. Och i helgen ska vi två få två dar tillsammans i Stockholm hos Lady Hamilton. OK, nu undrar säkert somliga hur vi har råd, men jag kan ju berätta att jag har fått ett sanslöst bra pris. Priset inkluderar förutom boende och frukost även Afternoon tea. Det enda därutöver blir två biljetter till Spökvandring och en middag. Mer om helgen kommer förstås sen, på en blogg nära dig!


Höstlov på gång!

                                                                                                                                                         Vi satt och pratade tidigare idag om allt vi skulle behöva göra i våra respektive hem. Det blir onekligen så att hemmen till viss del tenderar att förfalla – vi har ju också, precis som barnen, varannanveckasboende. Och när man är på ena stället struntar man ju i allt som skulle behöva göras på det andra…


”A clean house is a sign of a wasted life…” Nja, jag vet inte det, jag…

                                                                                                                                                  Därför blir det så, detta höstlov, att jag åker hem till mig i kväll. Fram till torsdag kväll blir jag ensam, sen kommer Anna. Jag ska först och främst försöka få en tid för provtagning, men jag ska också städa, tvätta, stryka och GÄRNA putsa ett eller två fönster… Fönstren  i köket och sovrummet skulle jag vilja göra. Köksfönstren för att de är två och stora och väldigt synliga – det är ett rum vi ofta vistas i – och sovrummet för att det är det lättaste fönstret (inget som står framför som måste flyttas). Därpå återstår vardagsrummets gigantiska fönster plus balkongdörren, gästrummets samt arbetsrummets fönster, som är små. Ibland kan det ju vara en fördel att kunna se ut. Och det är ju egentligen inte själva putsandet i sig som är jobbigt utan all skit alla grejor – möbler, krukväxter, gardiner etc – som man måste flytta på för att komma åt att putsa…


Ibland kan det vara en fördel att kunna se ut…

                                                                                                                                                         Bädda rent skulle jag också behöva göra och sen förstås… Ja, ja, vi får se hur långt jag hinner… Tanken är att jag ska umgås LIIITE med Anna och barnen också. På tisdag kväll skjutsar jag hem Anna från jobbet och så åker vi tillsammans och hämtar Elias som ska vara hos sin mamma till torsdag. Och kanske blir det en lunchdejt för oss tre på onsdag eller torsdag på stan. För även om jag får tid för provtagning den här veckan också så tänker jag INTE bli inlagd den här gången.

Ärligt talat mår jag inte alls bra i denna stund. Yrseln och huvudvärken vill inte släppa, trots att jag pillat i mig en tablett från den lille mannen med blåa lemmar. Nåja, jag överlever säkert detta också. Tyvärr, tycker somliga. (Så bara därför tänker jag överleva – alltid retar jag nån!)


Alltid retar jag nån! Den här gången med att överleva.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »