Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘presumtiva kunder’

Ett inlägg om en felläsning.


Man är så van vid felaktiga särskrivningar
nu för tiden att man faktiskt inte ser när det verkligen ska vara en… För inte tror jag att annonsören Telia vill få presumtiva kunder att slippa TV..?

TV fritt

Tv fritt ska vara särskrivet här.


Jag läste fel och såg

Tvfritt.

Men det står ju faktiskt 

Tv fritt.


Livet är kort.

Read Full Post »

I helgen ska jag söka åtminstone fyra tjänster. Inte på grund av att jag inte trivs där jag jobbar nu utan därför att jag bara har en visstidsanställning. De senaste åren har jag ägnat mycket tid åt att söka hundratals jobb. Och blivit förbannad ganska ofta. Skälet: många arbetsgivare struntar i att svara på jobbansökningar som de får. Nu har StepStone, en jobbportal, gjort en undersökning som visar att det kan vara riktigt dumt av arbetsgivare att inte svara.

Dags att skriva ansökningar i helgen.


Nio av tio arbetssökande
som var med i undersökningen reagerar nämligen som jag: de blir förbannade på tystnaden. En naturlig följd av det hela blir förstås att man i princip aldrig mer söker jobb hos den arbetsgivaren. Det kan nog bli riktigt besvärligt i framtiden för såna arbetsgivare att hitta kompetent folk. För skiter man i att svara på 41 procent av inkomna ansökningar slår det tillbaka, förr eller senare.

Idag lägger många företag ner mycket resurser på imageskapande och kundvård. Men det de inte tänker på är att arbetssökande också kan vara presumtiva kunder. Dessutom borde företagen tänka på att en god image bland annat innebär grundläggande hyfs – att svara på ansökningar tillhör den kategorin. Det är de 17 402 personer som deltog i undersökningen och jag nog överens om. Jag vill inte heller slösa på min tid och mina resurser för att mötas av… tystnad.

När jag har fått en tillsvidareanställning ska jag lägga ut en lista på arbetsgivare som jag tycker bör förbättra sig vad gäller att svara på jobbansökningar. Den listan blir rätt svart och var och en som finns på den får en svart bak.

Read Full Post »

Framåt halv tolv tuffade Clark Kent* och jag in till stan för att leta parkering. Jag bestämde mig för att stå på Sjukstugan i Backens besöksparkering bara för att bevisa för mig själv att jag är starkare än… HP-sås? Chilisås? Tabasco? Välj själv! Men det var ärligt talat skitdumt! Det kostade mig 25 spänn i timmen, vilket jag tycker är hutlöst! Så jag pyntade alltså 110 kronor för att få parkera en eftermiddag. Om jag hade varit patient skulle jag ha blivit skitförbannad! För det är ju inte säkert att man pallar att gå, cykla eller åka buss när man är sjuk… Nu betalade jag och såg glad ut eftersom jag inte var patient. Det fanns gott om lediga platser…

Slängde iväg ett sms till Fatou innan jag åkte och hon kunde komma ifrån för en fikalunch på Fågelsången! Tyvärr var det inte väder för utesittning – dagens väder bestod av blandning av sol, regn och hagel. Vi fick helt enkelt sitta inne i en stimmig lokal. Idag kände jag för att unna mig rejält. Därför bestod min lunch av en gigantisk och supergod räkmacka med kaffe till samt en havreboll med pärlsocker till dessert. Fatou joinade mig när jag var halvvägs in i räkmackan med en bricka full av… grädd-prylar… Jag tänker inte lägga upp nån bild här, för då blir du bara avundsjuk. I stället får du se en bild på en liten present som jag fick av Fatou. Så, varsågod:

Nivea pure & sensitive ska jag testa!


Stärkt av en näringsrik lunch
 – man blir för övrigt smart av fisk och jag åt ju räkor (skaldjur, en sorts fisk?) – och ett som alltid trevligt samtal med Fatou, stånkade jag mig uppför slottsbacken till Södra tornet. Jaa, stånka var ordet… Jag trodde att jag skulle få hjärtinfarkt och dö på kuppen för det är verkligen uppförsbacke. Men tyvärr, belackare, jag överlevde även denna prövning – trots snudd på andnings- och hjärtstopp, bultande huvudvärk och lingonvecka!

Messade lite med Fästmön och fick veta att hon var inoljad och masserad och hal som en ål. Det oroade mig något, men vad jag förstår planerar hon inte att lämna mig utan dyker upp här i morgon.

På Södra tornet träffade jag den alltid lika välkomnande personalen (dock inte min fyrbenta vän!). Men syftet var inte att socialisera med dem utan att delta i ett seminarium om destinationsmarknadsföring på internet, bland annat. En solbränd kvinna med ett bländvitt leende inledde med att berätta om hur Resia undersöker, med Sifos hjälp, vissa trender. Den halvtimman kändes minst intressant eftersom ämnet varken berör mig som yrkesmänniska eller privatperson.

Däremot blev det fart under galoscherna när Jonas och Mark – eller nej… Mark heter i detta sammanhang faktiskt Jonas och Jonas heter Johan… – pratade om Destination Åland respektive gamification. Det var intressant att höra om hur Destination Åland använder Fejan för marknadsföring – och hur – samt att få en prisjämförelse mellan olika kanaler för marknadsföring, traditionella som nyare. Gamificationdelen handlade om hur man använder tävlingar, topplistor och belöningar som sätt att fånga människors – och presumtiva kunders – intressen. Mycket intressanta och tänkvärda föredrag!

Hemma i New Village igen sitter jag nu och knackar ner dagens intryck. Men nu är det dags att lyfta från kontorsstolen och hantera ett annat verktyg än datorn, nämligen denna:

Datorn släpps till förmån för detta verktyg. Notera till höger i bakgrunden en Paradisask som jag fick till jul. En ask som avslöjar att lingonen har trillat in, tröttsamt nog.


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »