UppsalaTidningen: Den där om Muhammed och berget…

Ett inlägg om islam. Nä, jag bara skojar, om UppsalaTidningen!

En hel del har jag knorrat. Rätt mycket, till och med. Här på bloggen och i sura mejl. Men ingenting har hänt – jag har inte fått nån UppsalaTidning på tre veckor. Därför passade jag på att rycka åt mig ett exemplar i eftermiddags, när jag, som av en händelse, besökte ICA Solen (skjuts = puss. Den initierade fattar.) Om inte Muhammed kommer till berget, så får berget komma till Muhammed… eller hur är det man brukar säga..?

Uppenbarligen ger UppsalaTidningen ett exklusivt intryck, för kassapersonalen försökte ta betalt för den… Tills jag upplyste om att UppsalaTidningen minsann är en gratistidning.

Hemma i New Village bänkade jag mig så äntligen med min saknade kamrat. Vad skulle jag finna för spännande i veckans nummer, tro?

Veckans nummer av Uppsalatidningen.

Ja, lokalblaskans inblandning känner jag ju till sen tidigare. Det är UNT distribution som nu under tre veckors tid har misslyckats att hitta till min enkla adress i ett vanligt bostadsområde i Uppsala. Däremot hade man inte misslyckats med det sedvanliga UNT-skräpet: att blada in en reklambilaga. Fy 17!

Men sen såg UppsalaTidningen ut som vanligt, tack och lov! Jag gillar den! Varför då? Flera skäl! Jag gillar det fokus den har på det lokala. Tidningen innehåller inte massor av skräp från TT, även om den har många annonser och en hel del pressmeddelanden som är copied-and-pasted rakt av. Trist. Däremot får jag ofta tips på roliga saker att göra!

Bland annat såg jag att Uppsala fotofestival pågår i helgen. Om jag skyndar mig hinner jag säkert se några bilder under morgondagen! Känner jag inte för det kan jag alltid ta bilen och åka till Mickelsmässmarknad i Örsundsbro i morgon. Vill jag skutta ut på nåt annorlunda redan i kväll kan jag gå på indisk kulturfestival med dans och konsert, foton, marknad, tyger och indiska snacks…

När det gäller det redaktionella materialet är utbudet av artiklar också bra och blandat, Artikeln om föreningen Vårda Uppsala läser jag till exempel med stor behållning! Bilden kunde ha varit bättre, dock. Visserligen läckert med solen som tittar fram, men i övrigt trist. Kul är testet där man kan kolla hur mobilstörd man är liksom den lilla intervjun med Sandra från Slavsta som är med i ett sångtävlingsprogram på TV 4.

Kort sagt, en bra tidning och ett bra nummer! Men jag saknar att få den i postboxen. Ska det vara så jäkla svårt att hitta hit, UNT distribution???

Livet är kort.

Read Full Post »

I smeten igen

En hel dags mötande och konfererande är över. Om jag var trött i morse är det inget mot vad jag är just nu… Så jag ser fram emot höstens enda lediga halvdag – fredag. På min förra arbetsplats var det sagt att vi skulle jobba fem timmar dag före röd dag. Den som ville vara ledig fick ta en semesterdag (åtta timmar). Ha! Det flexades som bara den en sån dag – trots att man hade minus på flexen… Här är det tydligare. Det är fyra timmars arbete som gäller, annars får man ta ut tid från plussaldot på flexen eller semester en halv dag.

Hur som helst, det är kul att vara mitt i smeten igen! Idag har vi pratat om intranät, webb, Google analytics, personaltidning, pressmeddelanden, utbildningar, omvärldsbevakning… Det har varit givande diskussioner och alla har deltagit aktivt. Det är också en stor skillnad från min förra arbetsplats. Där var det några som kunde prata mycket och gärna gjorde det, men som inte alltid hade så mycket substans i det de sa… Och de som hade nåt vettigt att säga slutade.

Dags för smet igen!

                                                                                                                                                                Jag inser att jag har massor att lära! Kanske inte så mycket om yrket som sådant, mer om verksamheten. Jag är verkligen novisen vid spisen även här. (Ovan avbildade smet är ingen smet jag har rört till. Bara det, liksom…)

På tal om smet bestod dagens lunch av panerad fisk med kokt potatis och broccoli i ostsås. Jag fattar inte varför alla varma grönsaker ska serveras i ostsås. Enformigt…

Min jobbdator har blivit lite uppgraderad idag, men i morgon bitti måste den konfigureras. Känns lite jobbigt att det inte bara är klart att sparka igång den, samtidigt som mitt förtroende för IT-expertisen är något högre här. Åter en parallell till min förra arbetsplats: där funkade aldrig nånting efter uppgraderingar och man kunde få vänta flera dar; här brukar allt funka…

Fästmön har låtit bli att frysa mina kycklingchorizos så dessa blir det till middag med bröd och räksallad som tillbehör. Anna har varit så snäll och kört en maskin tvätt åt mig idag – tvättunnan var överfull… I morgon kväll ska jag köra nästa maskin. Sen väntar en härlig hög med strykning – jag har inte strukit den förra maskinen än… Men det får bli när det blir. Jag har lovat Anna att åka ut med matkassar till Himlen i morgon kväll, för annars blir det för mycket för henne att bära på fredag när hon också ska hämta hem barn, väskor, cyklar och jag vet inte allt vad de släpar mellan mamma och pappa.

I kväll jobbar Anna till klockan 21. Jag ska ta en surfrunda, den jag inte orkade med igår. Efter middagen blir det en titt på del tre av Mad dogs från i söndags – jag har inte sett den än. I kväll är det Bron klockan 21, men den spelar jag in eftersom jag är iväg och hämta Anna då. Det är ett sjå att hinna med att glo på alla serier man följer. Bäst är serier som inte är alltför långa, tycker jag. Mad dogs tycker jag fortfarande är en väldigt grabbig serie – även om polismästaren är kvinna – men den är mycket spännande och jag vill få mina frågetecken uträtade. Bron har växt rejält, även om jag har svårt att förstå att karaktären Saga har så många karaktärsdrag som är typiska för en neuropsykiatrisk diagnos att rollen inte känns riktigt trovärdig.

Saga har alla karaktärsdrag  som är typiska för en neuropsykiatrisk diagnos.

 

Read Full Post »

Mera skit och lite glädje!

Tja, under natten har det kommit mera skit snö. Det verkar bli vädret framöver, den här lååånga, jädra vintern – och standardfrasen på mina morgoninlägg på bloggen… Jag undrar hur det ska gå, för jag är redan trött på den.

Det tog en kvart att borsta av och gräva fram Clark Kent* i morse och det var -7,3 grader kallt. Elias fick vänta inomhus tills sista minuten och sen blev det gasen i botten till skolan. Eller nån gas blev det inte i nån botten, jag körde så fort det gick – och det var INTE fort. Som vanligt var det inte plogat och det var snorhalt. Jag fattar inte, men det kan väl inte komma som nån överraskning för ansvariga för snöröjningen att det blir vinter..?

Ja, nog har vi fått lite snö. Den här bilden tog jag nyss från Annas sovrumsfönster. Som synes försöker solen titta fram.

                                                                                                                                                        Sur är jag också för två saker som jag upptäckte igår. Det ena är att en före detta kollega har skrivit allt annat än snällt om mig på sin blogg – och dessutom lagt ut hela mitt namn – tillsammans med en massa felaktiga uppgifter. Alla har rätt till sina subjektiva åsikter, men att hänga ut nån och dessutom lägga ut fel uppgifter och även ”glömma” att ta med vissa uppgifter det är INTE OK. Så vad gör jag nu? Jag har lämnat en kommentar på bloggen, vi får se vad som händer. Alternativet är att anmäla på ett eller annat sätt – eller att ge tillbaka. Och vad jag förstår är min blogg betydligt mer läst än min före detta kollegas.

Vidare blev jag upplyst om att dubbelmoral verkligen är ledord när det gäller kyrkokansliet i Uppsala. Dels tolkade jag ett av deras pressmeddelanden (samtliga pressmeddelanden som har gått ut i ärendet har gått ut nattetid. Är det nåt mystiskt med det?)  om att en chef har gjort fel, men det är inte brottsligt att kränka medarbetare så länge det inte är sexuellt. Kränkande särbehandling kan inrymma många sorters kränkningar, anser jag och tycker at det stinker dubbelmoral. Men än värre blir det när jag läser i Kyrkans Tidning att chefen ifråga får ungefär 1,4 miljoner – för att sluta.  Som plåster på såren då för att h*n inte längre har nån att kränka eller för vad? Belöning? Jag fick inte ens veta vad jag hade gjort och jag fick inte ens hälften. Av chefen som nu slutar. Men vi har ju lärt oss genom livet att det är skillnad på skit och pannkaka.

Lite glädjande är i vart fall att jag ska träffa vännen FEM i Stockholm i morgon – om nu inte vädrets makter sätter stopp för det! FEM reser nämligen från Metropolen Byhålan med buss och det ligger långtradare och skräpar längs med E4:an. Och pendeltågen mellan Uppsala och Stockholm tycks ju ALDRIG klara när det blir vinter, så det ska bli intressant att se hur det funkar i morgon…

Anna och jag ska strax åka iväg och handla så hon får hem mat och bakgrejor till helgen och så ska hon hämta ett paket. Vi hämtar Elias efter handlingen och när jag har skjutsat hem dem ska jag också hämta ut ett paket. Jag är så spänd på innehållet och lär ha fullt sjå att hålla mig från att avslöja nåt! Eller också blir jag jädrigt besviken… Spännande är det i vart fall – än så länge… Jag sover hemma i stan i natt så att jag kan åka hyfsat tidigt in till Stockholm i morgon – om nu tågen går, vill säga…

För övrigt undrar jag om nån saknar ett ben. Ett litet ben, iklätt ljusblå, hellång strumpa upphittades i sovrummet när jag bäddade.

Nån som saknar ett litet ben med ljusblå strumpa?

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »