Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘presenteras’

Ett överraskande inlägg.


 

frågeteckenÖverraskningar… De kan ju vara av den trevliga arten och den mindre trevliga arten. I mitt nuvarande jobb är de dessutom av den vanliga arten. Det vill säga, det går inte att planera nästan nånting utan att planera att planeringen ska falla. Den här måndagen var inget undantag. Jag hade just skrivit ut veckans planering för vårt intranät, när det trillade in en krav-nyhet.

Nånting som händer här just nu är att det vimlar av nyanställda människor. Bara den här veckan ska fem personer presenteras på intranätet. Låter väl enkelt, tänker du, och föreställer dig en person per arbetsdag. HA! Det finns lite andra nyheter att lägga ut också, liksom…

Vidare inträffade en något ironisk överraskning: i morse ringde en kvinna, vars namn jag inte minns, och presenterade sig som min nya handläggare på Arbetsförmedlingen. Hon frågade om läget och jag berättade att jag har cirka en och en halv månad kvar på min nuvarande visstidsanställning.

Jag har nog aldrig i hela mitt arbetslösa liv varit med om att en handläggare på Arbetsförmedlingen hör av sig innan jag blir arbetslös. Antingen var hon synsk eller också hoppades hon på att få stryka mig ur rullorna. Tyvärr fick jag göra henne besviken och meddela att jag tänker inställa mig på det där hemska stället, Den Förnedrande Glaskupan, den 1 juli. Om nu inget mirakel inträffar. Och mirakel tror jag inte längre på. Har för mycket i bagaget för att kunna tänka positivt och hoppfullt kring detta. Jag berättade lite om min situation och om förra handläggaren som dabbat sig med både på- och avanmälan till a-kassan, vilket fördröjde utbetalningen av ersättning med två månader, nästan.

Så frågade jag hur hon vill ha kontakt med mig i fortsättningen, om vi ska träffas och så. Jag tror inga personer är så ovilliga att träffa sina ”kunder” som handläggarna på Arbetsförmedlingen! I stället hänvisade hon mig till Kundtjänst, dit jag kan ringa och bli peppad. Jo det vet jag, de flesta som jobbar i Kundtjänst är riktigt bra på sina jobb. Men de kan ju bara lyssna, inte fixa nåt jobb. Fortfarande har jag emellertid Ingmari i färskt minne, hon i Kundtjänst som lyfte mig den där dan när tillvaron var totalsvart. Tänk om alla vore som hon! Nej, hon fixade inte heller nåt jobb åt mig, men hon bemötte mig som en människa som faktiskt vill ha ett nytt jobb, inte bara lura till sig ersättning.

Eftersom jag sitter i kontorslandskap gick jag ut ur rummet när handläggaren ringde. Man vill ju inte att alla ska höra, precis. Jag hade därför inget att anteckna på, så vi kom överens om att min nya handläggare skulle mejla sina kontaktuppgifter till mig. Det har nu gått flera timmar och något mejl har ännu inte kommit. Så… det i sig överraskande samtalet från Arbetsförmedlingen innebar bara en vanlig överraskning. Igen.

Vidare har även ryggen kommit med sin vanliga överraskning också: den gör ont. Igen.

Har du råkat ut för några överraskningar idag??? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Att få fikon betyder ungefär att stå med långnäsa. Och det kan man väl säga att jag fick göra idag. Framåt lunch berättade fru Chef1 att personen som fått Tjänsten var på intågande och skulle presenteras. Det kändes ju… asjobbigt lite sisådär. Men det fick gå.


Jag fick fikon idag, men inte mamma.

                                                                                                                                                           Fru Chef2 önskade min närvaro på ett möte på eftermiddagen – och där skulle också personen vara med. Det fick också gå. Jag börjar bli en fena på att bita ihop. Efter mötet, som skedde tillsammans med en enhet som ska slås ihop med avdelningen från årsskiftet, var det en stunds samvaro med fika. Höjdpunkten var KA:s hembakade lussekatter – lågmärket var de korta presentationer som vi alla skulle göra så att båda enheterna fick veta vem som var vem. Ur en stor låda drog KA vars och ens namn. Namnet på personen som fick Tjänsten fanns naturligtvis på en av lapparna. Men inte mitt. Detta noterades av några som viskade det, medan jag försökte avstyra. Det kändes bara så jäkla pinsamt.

Naturligtvis slapp jag inte undan utan fick ställa mig upp och berätta att jag har jobbat som informatör/kommunikatör i typ 25 år (längst av alla i församlingen, tror jag…), men nu ska jag sluta här. Tjofadderittan… så jag grät inuti.

Tillbaka på jobbet höll SE på att rensa sitt rum eftersom ett nytt äventyr väntar honom från årsskiftet. Jag gav en lycka till-kram – och fick en likadan tillbaka – varpå naturligtvis några tårar kom. Men jag behärskade mig och gick in på mitt kontor och avslutade för dagen. Som pricken över i:et fick jag ett mejl med ett nej på en tjänst jag sökt, ytterligare en tjänst som det borde ha stått mitt namn på eftersom den handlade om såväl kommunikation som personer med funktionshinder.

Ringde mamma en snabbis innan jag åkte eftersom jag ville veta om hon hade lyckats handla det hon tänkt på Tokerian eller om jag skulle göra det på vägen hem eftersom jag ändå skulle på ett annat ställe och handla. Som vanligt frågade hon hur det var – och som vanligt lyssnade hon inte när jag sa att det hade varit jobbigt på eftermiddagen. Nej, det var viktigare att hon fick tala om att hon inte att fått tag i Svensk Damtidning och… fikon.

Innan jag gick in och handlade där jag skulle handla på vägen hem satt jag en stund i bilen och grät. Naturligtvis hade jag ingen snorfana, så det var en Toffla med rinnande näsa och polkagrisrandigt ansikte som stegade in. Men jag utförde mina ärenden och inte en tår till har jag fällt. Inte en enda. Dessutom fick jag tag i Svensk Damtidning till mamma. Men se fikon, det var det bara jag som fick idag…

Read Full Post »