Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘presenter’

Ett inlägg om onsdagen, när vi bland annat fejkade mammas födelsedag.


Nån skönsång blev det inte i morse,
ej heller nån tidig uppvaktning. Jag vaknade i sedvanlig semestertid (runt åtta) – vilket ju är två timmar senare än när jag arbetar. Onekligen skönt. Jag skulle kunna vänja mig. Men jag sitter också uppe längre om nätterna och skriver, ungefär till halv två, två. En bra grej med mamma är att hon gillar sovmorgnar. Därför kan jag skriva på morgnarna från det jag vaknar till cirka klockan tio, det vill säga ungefär ett par timmar.

Idag inleddes vår gemensamma del av dagen med presenter. Jag hade åtta paket och mamma valde att spara hälften till den riktiga dagen, som infaller nästa vecka.

Presenter till mamma
Presenter till mamma.


Framåt lunchtid blev jag rastlös.
Mamma hade ingen lust att gå ut, så jag erbjöd mig att utföra några ärenden åt henne på stan – bara för att få komma ut i solen och friska luften. Mamma vill helst sitta i sitt TV-rum med stängd balkongdörr. Hon fryser. Jag är varm. Jag vill ha luft! Jag vill ha ljus!

Sköldpadda
Mötte en sköldpadda på väg till stan.


Ärendena var snabbt avklarade,
så jag passade på att kika på en utställning som jag sprang på av en händelse. Efter det strosade jag över torget. Jag var törstig. Och inte blev jag mindre törstig när jag såg en liten pojke förse sig med kallt vatten från pumpen på Stora torget…

Vattenpump på Stora torget
Den funkar och vattnet är gott!


Sen gick jag till Bokia.
Bokia är inte alls det som Nilssons bokhandel en gång var. Walfrid Nilssons bokhandel… Suck… Idag säljer till exempel Bokia både disktrasor och muggar. Och så lite böcker. Nä, det är ingen ordning med nånting längre. Och ja, det var bättre förr. Åtminstone i bokhandeln.

Böcker disktrasor muggar på Bokia
Böcker till vänster, disktrasor och muggar till höger.


Fast jag hittade en rätt rolig grej,
som inte var nån bok men som har bokanknytning. En sorts bokkudde, eller saccosäck för boken du läser så att du slipper hålla i den! Frågan är bara om grejen är värd de 300 spännen den kostar…

Bokkuddar
Bokkuddar eller en sorts saccosäckar för böcker.


Lustiga spel hade de på Bokia också.
Byhålevarning tycker jag att detta signalerar…

Kampen mellan kvinna och man
Kampen mellan kvinna och man. Hjälp, rena stenåldern! Heteronormativt så man baxnar…


Innan jag gick tillbaka hem till mamma
slank jag in på Systembolaget för att botanisera bland vinerna. Jag kom ut med en italienare och en Nya Zeeländare argentinare. Spännande!

Ros
En italienare… Närå, en fin ros i området där mamma bor.


Jag passerade väldoftande blommor på vägen
och naturligtvis kunde jag inte låta bli att stanna och fota.

Ros 2
Väldoft.


På nytt försökte jag få med mig mamma ut
– och på nytt misslyckades jag. Vet du hur fruktansvärt det är att sitta i en varm lägenhet med stängda fönster och balkongdörrar? Nåja, i stället för att ta med oss kaffekorg ner till sjön –

Usch, sitta bland fiskmåsarna!

väste mamma –

tröståt vi inomhus. Det gick i och för sig bra – om mamma hade köpt rätt kaffe, vill säga. Det hade hon inte. Kokkaffe i en perkolator smakar vatten. Det spelade ingen roll att mamma tog fyra extra kaffeskedar till de sex ordinarie. Det smakade fan. Men kakorna var goda!

Ungherrar kolakakor och choikladkakor
Ungherrar, kolakakor och chokladkakor slank ner fint.


Sen ville mamma titta på mina foton
och jag hade en visning  i köket på datorn av mappen

Vackra bilder.

Jag försökte berätta om bilderna, men mamma tappade snart koncentrationen och pratade om sin frissa, som vanligt, eller om nån tant jag inte känner, eller om sina krämpor (nu har hon fått ont i fötterna precis som jag har, också) eller om… tja, vad som helst men inte mina bilder.

Bildvisning på datorn i mammas kök
Bildvisning på datorn.


Vid 18-tiden traskade vi sen längs Vätterpromenaden
ner till hamnen för att äta födelsedagsmiddag på Hotell Nostalgis restaurang. Mamma var så duktig och rollade hela vägen – jag tror att hon blev överraskad själv över att det gick så fort och bra! Vi stannade bara en gång på vägen dit – bland fiskmåsarna (!..) – och satt en stund på en bänk.

Himmel mellan grenarna
”Jag lyfter ögat mot himmelen…”


Vi åt och drack,
men blev inte särskild mätta. Jag blev bara kissnödig av allt vatten som jag försökte bli mätt på. Även på hemvägen stannade vi till en stund, men då flög fiskmåsarna iväg. Kvar var bara detta loja gäng:

Sovande änder
Sömniga änder.


Efter några timmars sömn
ska jag vakna till min namnsdag. Den ska firas med en tripp till Skänninge (äldst av Sveriges städer!) där mamma vill gå i klädaffärer. Jippi… NOT! Men så klart jag gör det. Min tid kommer väl… sen..?

Nu tar jag med mig Andreas och viker mig bakåt på madrassen. Sen somnar jag till regnet som har börjat  droppa ovanifrån.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en annan sorts måndag än en vanlig i juni.


Min mamma fyller snart år.
Alltså vigdes en del av första semesterdagen åt att inhandla presenter. Sen köpte vi bullar. Och jag lämnade in Lottot – bara för att upptäcka att jag hade vunnit 109 kronor – eller 50 procent av. Apoteket Hjärtat hade för övrigt min medicin. Bråck ska med droger fördrivas. Eller fördrivas går ju inte, hållas i schack.

Kanelbulle
Tokerians kanelbullar slank ner fint på eftermiddagen.


Jag köpte inte bara sex presenter till mamma,
jag köpte underkläder till mig själv samt en ny dörrmatta. Den föregående spillde jag ju kaffe på under midsommarafton. Den var bara för äcklig! Den nya mattan kan tyckas rolig, jag ser den som… sann…

Borta bra
Sann!


Ringde mamma idag
och pratade en stund. Det blev liv i luckan när jag frågade om fredag var OK för min entré. Jag måste bort härifrån. Prefekt 2 har inte svarat, Kanskemannen har mejlat och beskrivit läget som fortfarande…

… kanske…

Jag är arg, besviken, ledsen, men det hjälper ju ingen. Så i stället dränker jag mina sorger i god mat och dyra viner. (EFTER att min artikel blivit såväl godkänd som publicerad.)

Capitel Amarone
Fy fan vilket dyrt och gott Amarone!


Roligt nog elgrillade vi
i kväll igen och jag börjar känna mig modig och säker på detta. Det blev tunna skivor kyckling som grillades. Fästmön gjorde en sallad till och så hade vi en hink med tzatziki.

Anna äter på ballen
Anna äter på ballen*.


Det var riktigt hett idag.
På ballen var det väldigt varmt. Dan gick snabbt. Vi förundrades båda över att en häller och släpper ut, en annan i samma familj fyller på. Ett jävla liv. Samtidigt som nån annan hamrade. Men maten var god, det var den!

Kyckling o sallad
Kyckling, sallad och tzatziki.


Idag har jag inte suttit i solen.
Ändå har jag fått solseksem. Det kliar som fan.

Soleksem axel
Soleksem på vänster axel.


I morgon ska vi ut på olika håll
en stund på dan. Sen har jag bokat bord för två på Restaurang Messob. Jag har just fått bekräftelse därifrån, en bekräftelse som inleddes…

Frid Ulrika,

Det låter bra! Jag ser fram emot morgondagens kvällsliga upplevelse!

Till dess fortsätter jag att tvätta (tre maskiner idag) och att klia på soleksemen. Vad ska man annars göra, huh?

Soleksem hals
Soleksem på halsen. 


Nu blir det snart lite TV, Gengångare.
Jag behöver ju inte flyga ur sängen klockan 6.10 i morgon bitti, så jag kan ju stanna uppe hela natten om jag vill. Det vill jag inte.

Men vet du vad..? I morgon klockan 21 visas det första av fyra avsnitt av sommarens Morden i Midsomer… Det är verkligen inte bara måndag idag och tisdag i morgon. Det är… sommar…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket föreligger några rader och några bilder från Fridas student.


Det fanns en och annan som inte trodde det, men…
Frida har överbevisat alla! Den 5 juni 2013 tog hon studenten. Tillsammans med klassen sprang hon ut från Uppsala Slott, minsann. Där kunde jag inte vara med, så här är tyvärr inga bilder därifrån.

Vid 14-tiden lämnade jag MVM-huset och for till Mormorslottet i Kolonin där Frida skulle firas med mat, dryck, blommor och presenter. Annas snälla mamma och hennes L hade upplåtit Slottsträdgården åt oss. Och tänk, det blev alldeles fantastiskt väder, gårdagen till trots!

Frida rätt nöjd student
Frida, en rätt nöjd student – med all rätt!


Mamma Anna, tillika min Fästmö
, och hennes snälla mamma
bjöd på kallskuret och potatissallad, grönsallad, goda ostar, druvor, kycklingspett… Och bäst av allt: en jordgubbstårta.

Studenten hade fullt sjå att öppna alla paket och kuvert.

Frida i studentmössa öppnar present
Under parasollet.


Men nej.
Det var nog bäst att ta till erfaren hjälp! Mormor fick rycka in med en hand.

Frida o mormor öppnar studentpresenter
”Du måste ta bort snöret och tejpen först!”


En annan erfaren student,
Kronprinsen (Johan), tittade på, men vågade inte lägga sig i. Han hade nog tankarna på den kommande körlektionen nästa vecka.

Johan o Frida
Johan och Frida, Kronprinsen och Frizlan, Storebror och Lillasyster… Kära barn har många namn!


Nja, Frida tyckte nog att mormor var bäst
när det gäller presentöppning.

Frida och mormor
Fina presenter var det! 


Frida fick fina presenter,
men inget vi avslöjar på den här bloggen. De var till stor belåtenhet i alla fall.

Disken sparades till morgondagen, då vi alla är lediga. Men Slottsfrun och Slottsherren vill ta hand om den på egen hand. Jag packade bilen full av några av de övriga firarna – Storasyster och Prinskorven – och Anna, alla presenter och blommor samt en kasse mat. Kronprinsen tog med sig pappa Jerry och vallade honom till busshållplatsen. (Jag har en liten bil och hela familjen får inte plats.)

Vi i bilen tränade på Studentsången – med stängda bilrutor! –  på vägen till Himlen. Men nu dröjer det ganska länge innan vi får sjunga om studentens lyckliga dar igen. Typ nio år, eller nåt. Och det är ganska skönt…


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag har det redan hunnit bli den första advent. En dag i förväg tjuvstartade vi delvis emellertid med ett annat firande – det av en blivande 20-åring. Eftersom jag inte åker ut till Himlen i morgon, fick 19-åringen sina paket från mig idag.

Presenter och gullig bak

Presenter och en gullig bak som tillhör min kära! (Det är inte hon som fyller 20 i morgon, men hon är väldigt ungdomlig ändå!)


Paketen innehöll
ett våningsfat för kakor, doftvärmeljus, en flaska rosa mousserande och två champagneglas.

Anna bakade både igår kväll och idag på förmiddagen. För hembakat ska det vara när det kommer gäster.

Cigarrkakor

Cigarrkakorna bakades igår kväll, men doppades i choklad idag på förmiddagen.


Det blev cigarrkakor,
en saffranskaka och en fantastiskt god pepparkakscheesecake, den senare i stället för tårta.

saffranskaka med stjärna

Saffranskakan med stjärna ställde vi ut på ballen* så att det skulle snöa på den! (Skämt!)


Pepparkakscheesecaken
kom tyvärr inte med på bild, men jag och födelsedagsbarnet tyckte att den var ljuvligt god, resten var lite mindre entusiastiska.

Mormor och L kom och firade idag, resten av familjen – pappa samt morfar, moster och kanske nån kusin från landet – kommer i morgon kväll. En av presenterna från mormor och L var något… vippig… Men den här staken kan både stå på ett bord och hänga på väggen, för det är en skepparstake!

skepparstake som har vippat

Den vippade/dippade när den fick syn på mig..?


När vi hade vräkt i oss
alldeles för mycket och gästerna hade åkt hem, åkte Anna och jag till ICA Solen för att handla. Idag åt vi inte en enda pepparkaka var. Konstigt… (*rapar diskret fortfarande*) Jag skjutsade hem en fullastad Anna och åkte hem till mitt.

Hade köpt mig två små blåa hyacinter bara för att jag älskar doften. Hittade ett par små söta julkrukor i förrådet som jag tryckte ner satte dem i.

Hyacint i kruka med tomtar

En hyacint med tomtar till vardagsrumsbordet…
Hyacint i kruka med ängel

…och en hyacint med en ängel till köket.


Termometern kryper nu ner
mot -15 grader. Trots det är det några ungar ute och gapar leker på tennisbanan som Nån inte har spolat till skridskobana i år heller. På framsidan lyser gröngölingen riktigt trivsamt mot snön. Den får bli min julgran i år!

gårdens gran

”Granen står så grön och grann på gården…”


Jag har telefonerat
med mamma och det är fortfarande så att vi ska fira jul på var sitt ställe. Och faktum är att mamma verkar ganska nöjd med det. Jag vet ju att resan hit brukar ta på hennes krafter och jag har ju lite svårt att resa utan att kunna stanna titt som tätt på grund av Aliengänget. Nöjd att fira jul i min ensamhet är jag! Anna och jag ska äta lite sill nästa lördag och till julafton köper jag hem några sillburkar, kanske en laxbit och lite Janssons frestelse. Vidare har jag ju Rippes kålrotslåda att mumsa på. Närå, jag lär inte svälta ihjäl i år heller.

Mitt kök kändes väldigt adventigt idag när jag tände det första adventsljuset i mormors och morfars kopparstake.

advent i köket

Adventskök!


Jag har kört en maskin tvätt
som nu ska hängas och jag har ätit söndagsmiddag.

kycklingkorv med bröd och första advent

 

Söndagsmiddag = tre kycklingkorvar med räksallad och ett glas mjölk.


Efter tvätthängningen
väntar en stund i fåtöljen med snusklitteratur som jag läser just nu. Första delen av två av Arne Dahl: Europa blues ska jag se på klockan 21. Och så kanske det blir ett och annat parti Wordfeud med nån vän där emellan. I skrivande stund har jag visst tre partier igång… Jag har också lirat Quizkampen i helgen (Anna har ju trådlöst nät där jag kan spela gratis, det kan jag inte hemma, så här blir det mindre speland) och så har jag ett parti Ordjakten på gång.

I morgon är en ny arbetsdag och en ny arbetsvecka. Jag är tacksam att ha fått min tidsbegränsade anställning ytterligare förlängd, denna gång till den sista mars nästa år. Det känns… långt…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej då, det är inte slut mellan Fästmön och mig, men vi ÄR slut. Anna är slut efter en tuff arbetsdag, jag efter städning. Och sen var det ju detta med StormarknadenFY!

Vi inledde med att sitta ner och ta en fika, kaffe med var sin havreboll. Annas med kokos på, min med pärlsocker. Kokos fastnar så jävligt i tänderna, så det går fetbort för min del.

Kaka med socker på.


Sen gav vi oss iväg
på en tur i detta Djävulens Palats. Jag kan förstå att somliga tycker att det är bra med en massa affärer på ett och samma ställe. Men för mig blir det bara hemskt, vidrigt, rörigt. Jag hittar inte, det är folk tamejtusan överallt. Och när man har ont i en häl är det INTE skönt att gå ett enda extra steg för att

hitta.

GAH, till sist kunde jag nästan inte gå.

Inte hade vi nån bra shoppingtur heller, trots att jag hade detta shoppingmonster med mig.

Shoppingmonster.


Det blev i alla fall
ett par presenter till en som snart blir myndig och tre kassar mat på värsta affären på hela centrumet, ICA Kvantum. Affären där personalen har som sport att flytta om alla varor när jag närmar mig. Jag hittar ingenting.

Dagens fynd gjorde jag emellertid på Åhléns. För aldrig mer att jag köper en badrumsmatta på Hemtex – de blir bara sabbiga i gummit under, förr eller senare.

Numera är mitt badrum MODEEERNT, tycker Anna.


Jag hittade en ny badrumsmatta
som inte alls bara var blå utan blå– och brunrandig. Anna tyckte att mitt badrum blev riktigt modeeernt när jag la på mattan. Ja, ja, själv har jag alltid gått efter mottot

blått och brunt passar inte ihop.

Men jag ska väl vara glad att jag slapp köpa nåt turkost skit. Det tycks vara det enda som säljs i nyansväg när det gäller badrumstillbehör… (nej, jag vägrar säga accessoarer, det tycker jag är ett löjligt ord!).

Nu har vi ätit mat och ska bänka oss med lördagsgodis och se nån film. Vi får se om vi orkar hålla oss vakna. Min onda häl lär hålla mig vaken, i alla fall…


Livet är kort. Det är min hälsena också. Och mitt tålamod.

Read Full Post »

Så. Nu har jag varit på kalas. Jag kom hem kvart i tre, så jag har varit här en god stund. Jag har stått vid strykbrädan och jag TROR att jag har packat det sista inför Pride-trippen i morgon. Men att tro är att icke veta…

Jag blev bjuden på hembakade kakor som jag tyvärr bara kunde äta en av, liksom en liten bit hallontårta. Det beror på att jag mår illa. Typ hela tiden, vissa dar. Och man kan ju inte kräkas när man är på kalas, eller hur?

Presenterna jag levererade stod inte på önskelistan, men jag tror att de estimerades ändå. Tyvärr har jag inte några bilder på jubilaren eller kalaset i sig som jag får visa upp, men den här feskegubben som fått napp tyckte jag var söt. Och han var på sätt och vis inblandad i det hela. Dessutom, de bästa bilderna har jag inuti, i hjärtat.

Feskegubben har fått napp. 


Det kom en rejäl regnskur
och därpå en åskskur och Fästmöns pappa, som jag har en otrolig fäbless för, lyste med sin frånvaro – tills vi skulle åka och handla. Jag tycker så mycket om Annas pappa, han är lika knäpp och rolig som min egen pappa var. Min pappa gillade att rycka tjejer i hårtofsarna, Annas pappa gillar att skrämma tjejer, läs: mig. En gång stack han helt oförhappandes fingrarna mellan mina revben så jag flög en meter upp från stolen och skrek i falsett. Det var lite roligt – det tyckte i alla fall omgivningen.

Det finns så många saker att berätta just nu, men jag håller på att lära mig att hålla tyst.  Men det finns också så många människor som har det svårt just nu och mina tankar går till dem alla. För just

alla

är drabbade, även de närstående. Ni vet själva vilka ni är utan att jag ritar och skriver det här. Nu ska jag telefonera med en av dem. Och sen ska jag telefonera med lilla mamma.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag for vi uppåt landet. Ja, jag har messat De Närmast Sörjande att resan gick bra och att vi kom fram helskinnade, säkert till någras förtret. Andra, däremot, var glada och visade såväl omtänksamhet som empati gentemot oss. Omtänksamhet och empati – för att inte tala om hyfs! – är ju, som bekant, inte alla som klarar av att visa. Eller så vill man helt enkelt såra mig och göra mig illa medvetet. Det är snällhet på en pinne, det!

Mamma vimsade in i det sista och till sist var jag tvungen att säga med lite kärv röst att hon skulle göra en sak i taget i stället för att fnatta runt och göra tusen saker samtidigt. Vi kom iväg ganska precis klockan 13. Mamma låste dörren till hemmet själv och när vi kommit halvvägs ut ur stan började hon leta efter sin nyckel. Som tur var hade jag sett vilket fack i handväskan hon hade stoppat den i, annars hade vi fått vända tillbaka.

Kortet som mamma nog blev gladast för bland alla presenter.


När vi åkt lite mer än halvvägs 
svängde vi av vid vanliga stället, Skoftesta, för toabesök och fika. Då hade mammakusinen B:s Taube-CD gått två varv, så nu kan vi alla låtar. Första gången tjöt mamma, andra gången pratade hon om en knäpp lärare hon hade haft som bara ville att de skulle sjunga Taubelåtar. Lite dubbel inställning, tycks det, till den där Evert… Fast tårarna var inte över honom utan över att det var mammakusinen B som var med i kören och sjöng på CD:n!

Nej, det blir ingen bild på herr trubadur utan en bild på mamma när vi rastade och höll på att blåsa bort.


Vi höll på att blåsa bort när vi fikade,
så det blev en ganska snabb mugg kaffe med tilltugg. När vi klev in i bilen sa mamma att jag ju kunde vända på skivan om jag ville, för nu hade vi ju hört första sidan två gånger. Men det gick ju inte, utan jag tryckte i min 1962-CD och den musiken gillade vi båda två!

Hemma sprang jag in på Tokerian efter lite förnödenheter som yoghurt och Pro Viva. Sen ägnade vi över en timme åt att packa upp. Eller jag packade upp på en halvtimma och slängde sen upp min onda häl i högläge i fåtöljen och läste gårdagens och dagens lokalblaska. Inte mycket att läsa så det gick på tio minuter.

Jag ringde och beställde pizzor som jag var iväg och hämtade och passade på att vila mina öron lite samtidigt. Känner mig trött och har lite ont i nacken, hälen värker också.

pizzerian skrattade jag tyst för mig själv – och elakt, förstås, eftersom jag ju är elak – åt ett diplom från Online-pizza som man mottagit.

Ett diplom för silverpizzera, som är östgötska och betyder silverpizzorna på rikssvenska.


Har man plötsligt börjat prata östgötska här
eller saknas det kanske ett litet i så att det egentligen ska stå

Silverpizzeria?


Jag kanske ska kontakta
Josefin Jerndahl som är diplomansvarig, enligt diplomet, och fråga. Skämt åsido, det var väl ett jämrans dumt korrekturfel, men lite kul också!

Nu har jag parkerat mamma i TV-soffan med en kopp kaffe. Själv sitter jag en stund här vid datorn och inväntar Häxans tid som börjar klockan 21.30. Sista delen i kväll!

Livet är kort.

Read Full Post »

Idag stod shoppingtur till klädaffär på landet på agendan. Mitt syfte med turen var att köpa en ny plånbok eftersom min var trasig samt strumpor, även de trasor en masse i min låda. Fästmön skulle försöka byta en vara och Person nummer 3 fick en peng av undertecknad för att h*n har arbetat hårt och även har lyckats nå flera alternativ för framtiden – hur valet sen blir, är en annan femma.

Clark Kent* hittade nästan själv, trots att man bitvis lagt om vägen. Men vi kom fram till rätt ställe!

Hit åkte vi idag! F:A på skylten står för FIRMA och ingenting annat.


Vi uppehöll oss i byggnaden
i cirka tre timmar. Ganska svettigt… Solen lyste stekhet när vi anlände, men när vi skulle svalka oss med var sin glass drog molnen ihop sig…

Huset som Gud glömde? Njae, men det blev ett herrans åskväder.


Det blev ett herrans åskväder
och regnet vräkte ner när vi efter lyckad shoppingtur färdades längs kringelikrokiga landsvägar in till en mindre ort för middag. Fast man kan ju tro att vi besökte Herren själv…

Änglar och bedjande flickor… Åt vi i Herrens hus?


Jag tror att alla inblandade var nöjda.
Baksätet var fullt av påsar i alla fall, liksom bagaget.

Påssjuka? I baksätet fick precis en person och de flesta påsar rum.


Efter avsked i Himlen
– nu är Vuxliga veckan slut – vände Clark och jag hemåt New Village. Vi tog gamla vägen och som vanligt blev det bomfällning.

En stunds avkoppling i bilen när bommarna i Gamlis fälldes.


Hemma packade jag upp
min påse och min rygga. Jag fick allt detta för 883 kronor:

En Fred Perry t-shirt, två par trosor, en present till ett födelsedagsbarn, en present till mamma, ett par strumpor, en påse tuggummi, ett födelsedagskort till mamma, en BH, tre chokladbitar, en plånbok och bomullspads.


Dyrast var förstås t-shirten,
som är blå med vinrött tryck, samt BH:n. Tvålarna, kortet och padsen kostade bara tio spänn styck. Plånboken gav jag 99 pix för, vilket innebär att den inte är av äkta skinn, men det skiter jag i. Jag är nöjd och tycker att jag har fyndat!

Jag hade tänkt köpa flera par strumpor, men eftersom jag lever på stor fot får jag mest titta på herravdelningen och jag vill inte bara köpa svarta strumpor och aldrig i livet beige. Men jag hittade ett par roliga grå som man skulle kunna säga är fiskbensmönstrade.

Fiskbensmönstrade strumpor, det vill säga strumpor med en cool katt i solbrillor på, en katt som uppenbarligen har ätit en massa firrar och bara lämnat benen kvar.


Medan jag satt på toa
hemma ringde nån idiot som inte fattar att jag har NIX på min telefon. Numret var 0480463068 och vad jag förstår är det Fortum som döljer sig bakom det numret. Där är jag INTE kund och tänker INTE bli. Skäms, säljare, som inte kollar NIX först!!! Men tur för dig att jag satt på toa och SKET i att svara!

Sen ringde jag mamma och lyssnade på vad hon hade att säga i 30 minuter. Hela helgens agenda kom, så nu vet jag precis vad och när och hur jag ska göra på lördag, framför allt. För mig är det viktigaste då att göra fint på pappas grav. På tisdag är det nämligen sex år sen han lämnade oss.

Nu har jag tömt och kastat (nej, den kan verkligen inte vara bra att ha, den var trasig!) min gamla plånbok och fyllt min nya. Den verkar rätt OK, även om vissa av kontokortsfickorna är väldigt trånga.

Dags att flukta igenom dagens lokalblaska och bänka sig i bäste fåtöljen klockan 21 när Tyst vittne (tredje delen av sex) knackar på rutan.

Jag är trött, jag har ont i hälen, håret rasar av mig, men jag är nöjd med dagen. Nu väntar en ensamdag i morgon med städning och bilfix och så långkörning på fredag.


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

F*n och hans moster! Jag har inte så ont i hälen efter min lilla promenad idag, men jag har ont i magen och det värker ut i ryggen. Min alien har bråkat med mig sex dar nu, så det är väl minst lika många kvar att försöka stå ut. Dessutom gör den misstänkta vårtan under högerfoten förb%&&/¤ ont. Nä, jag är sur och grinig, som du märker!

Min bästa kompis numera. Mycket sniggare än Ernst lila dass med kristallkrona *kräks*.


Jag jobbade över lite idag,
för det kom några angelägna sista-minuten-saker att fixa, så jag var måttligt road när jag inte kunde svänga ut på Stora Vägen. Bilkön ringlade sig lång – eller köerna, ska jag väl säga. De var från tre håll… Några idioter hade fått för sig att Några vägarbetare hade börjat asfaltera mitt i rusningstrafik! OK, jag vet att det är semestertider, men en del måste ändå jobba, till exempel såna som jag, vikarier och några till. Varför inte asfaltera på dan eller på natten i stället? 👿

Skulle stanna på Tokerian på vägen hem och retade upp mig redan utanför. En bil med fyra till synes fullt friska medelålders personer som snodde en av de två handikapparkeringarna.  Och nej, inget handikapptillstånd i framrutan. Bara jäv&%¤# lata… ännu mera 👿

Inne på Tokerian höll jag på att springa benen av mig efter aioli. Aioli äter man till skaldjur. Var placerar man då lämpligast aioli? Ja, Tokerian tycker att det är lämpligt att ha burkar med aioli vid grisköttet och tuber med aioli vid dressingflaskorna. Ännu lite mera 👿  (Snart blir Jontas galen på mig, för han tycker inte att man ska använda smileysar inne i inläggen – MEN DET SKITER JAG I!!! HÖR DU DET???)

Och så kommer jag hem – vad händer? Nejrå, jag tappade inte müsliburken igen, det gjorde jag i morse. Men som vanligt är det nån som bankar, slår samt borrar och som vanligt gastar ungar sig hesa och som… ovanligt fick jag ett anställningsbevis – HEPP!OCH ett kuvert. Från mamma. Ja det är ju en viss DAG i morgon, harkel… För övrigt fick jag lite panik när jag insåg att det är mammas födelsedag nästa vecka. Jag ska skicka ett kort till henne, men när jag åker ner och hämtar henne måste jag ha med mig presenter. Vad 17 ska jag hitta på? Mamma är som jag – älskar presenter – men till skillnad från mig har det inte dugt med vad som helst genom åren. Nu är det lite bättre. Ett mindre paket har jag redan fixat, alltid något.

Ett paket till mor.


Middag har jag ätit också.
Som alla matbloggare *rågarvar åt min självironi* måste jag rapportera vad jag har ätit: två rostade mackor med brännvinsost och en skål cornflakes med mjölk och en sked mammakusin B:s morellsylt! Till dessert: två torra små citronmuffins.

Vad händer i kväll? Tja jag läser nog om en ELAK och hänsynslös men sanningssägande bloggare i Den flerfaldige mördaren och flinar igenkännande. Och så ska jag glo på Morden i Midsomer, andra och sista snopna delen för i sommar. Noterade för övrigt att Tyst vittne kör igång i morgon på TV4. Fast det ser man inte på TV4:s nya, tämligen värdelösa hemsida som bara är seeeg som värsta knäcken…Där hittar man ju ingenting längre 👿 👿  Men det verkar som han har lite rätt, den där krönikören Bo Gustavsson… 😳 Det vimlar av deckare på sommaren. MEN INTE MIG EMOT! HA!

Read Full Post »

Lokalblaskan har en intressant artikel idag om avtackning från jobb. Jag läser och begrundar lite av det artikeln förmedlar: avtackning från arbetet har förändrats.

Att sluta jobba för att man går i pension eller för att man byter jobb, till exempel, är vanligen en ganska stor omställning, enligt artikelskribenten. Avtackningen har mist sin betydelse eftersom folk idag allt oftare byter jobb. Yrkesrollen var viktigare förr, men var sitt jobb. Idag är andra saker viktigare. Ytterligare ett skäl till att avtackningen har mist betydelse är att det först diskussioner om höjd pensionsålder. Det blir liksom inte ett lika stort steg, en lika stor omställning.

Uppsala kommun, som är länets största arbetgivare, enligt artikeln, tycker fortfarande att avtackningar är viktiga. Det finns rutiner för avtackning och enligt dessa är 650 kronor avsatta till avtackningspresent. Guldklockor är inte lika populära längre, många väljer i stället en guldmedalj, kanske för att guldpriserna har gått upp.

På PRO tror man också att avtackningen är viktig. För en del personer är kollegorna det enda sociala livet de har och då blir avtackningen extra värdefull. Det behöver dock inte vara nåt märkvärdigare än en fika…

Den som har följt min blogg har kanske läst att jag inte fick ens ett tack för de 23 åren jag gett av mitt liv till min förrförra arbetsgivare. Jag tänker att allt jag hann göra under dessa år kanske inte var dåligt..? Jag minns inte hur många avtackningspresenter och liknande jag själv skänkte pengar till. Det gör fortfarande ont att tänka på den uteblivna avtackningen, trots att över tre år har passerat. Det lär fortsätta att göra ont. I stället för avtackning hade de säkert fest, mina före detta kollegor. Man skulle ju ha kunnat tänka sig att nån så kallad arbetskamrat hade ordnat nånting. Men inte ens det. Nej, de festade säkert allihopa tillsammans eftersom de hade lyckats i sitt uppsåt att bli av med mig.

Hos min förra arbetsgivare var jag ett halvår. Ett halvt år. Sex månader. Avtackningen blev ett jättefint och varmt minne för livet – med kaffe, önsketårta, tal och alldeles för dyrbara presenter. Jag kände mig verkligen uppskattad av den arbetsgivaren. Det var fint med en gemensam stund innan jag lämnade min arbetsplats, det ställe där jag hade tillbringat åtta timmar om dan.

En sån fin tårta fick jag.


Jag har lärt mig att människor kan vara ganska hårda
– en utebliven avtackning ger ju en klar och tydlig signal. Jag har också lärt mig att 23 år inte var nåt värda hos just den arbetsgivaren. Men att sex månader hos en annan arbetsgivare var värda så mycket mer. Tänk sån skillnad det är!

I lokalblaskans artikel blev fyra personer tillfrågade om de hade blivit avtackade. Två pensionärer hade blivit avtackade, en person som skulle börja på ett nytt jobb blev avtackad i samband med en jullunch och en student svarade att hon ju har ett tag kvar till pensionen, men att hon nog skulle kunna tänka sig en middag med arbetskamraterna.

Skulle du vilja bli avtackad om du bytte jobb, slutade eller gick i pension? Och hur i såna fall?

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »