Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘prenumeration’

Vaknade av att det lät som om grannen låg i sovrummet bredvid och spydde, så dan kunde ju ha börjat bättre. Klockan var en kvart över sju. Typiskt mig att vakna tidigt när jag är ledig! Men cirka en timme extra sovtid blev det ändå i morse.

Lördagen jag vaknade till visar sig för övrigt från sin bästa, om än i kallaste laget, sida. Solen lyser stark och varm och himlen är alldeles blå. Termometrarna visar i skrivande stund… 9,4 i solen (kökssidan) och… -6,2 i skuggan (baksidan).

Har varit lite effektiv nu på morgonen. Skrubbat rent på diskbänken, bytt handdukar och lite sånt. Tre soppåsar står i hallen och väntar på utförsel. Körde igång en maskin tjockis-svart så snart jag tyckte att det var OK. Det är ju ändå helg och till skillnad från somliga kan jag både stava till och förstå ordet

hänsyn

– även om man får börja ”låta” redan klockan sju här.  Det var ju säkert nån mer än jag och den spyende grannen som var vakna vid sjutiden, men det kan ju finnas andra som lyckades njuta av sovmorgon trots kräkljud och sedvanliga barnaljud. (Men man får INTE klaga på nåt, då är man ELAK. Så jag klagar inte. Jag bara BESKRIVER min lördagsmorgon.)

(Klockan är inte ens tio när nån i huset
nu sätter igång att spika,
ackompanjerad av en yngre förmåga
som uppenbarligen försöker överrösta hammarslagen.
Tjolahopp vad det är livat här!)

Min jobbansökan är nu ivägskickad. Jag skrev den i princip igår kväll, men filade lite på den i morse. Nu blir det ett par veckors väntetid på resultatet. Jag hoppas att min väntan ger frukt.

Sista helgen jag får lokalblaskan hemlevererad till dörren är det nu. Ursäkta om jag tjatar om det, men det är inte helt lätt att sluta ha en morgontidning när man har haft det hela sitt vuxna liv. Men jag vägrar att betala för nånting som har blivit så dåligt! Funderar i stället på en prenumeration på nån av de större drakarna. Vi får se. Jag testar ett tag att vara utan. Hur som helst, jag såg en intressant annons i tidningen idag. Därför står det nu inte bara storhandling på dagordningen utan UTFLYKT. Vi tänkte ta oss hit:

Nya Emmaus annons
Emmaus öppnar nytt för gammalt i Svista idag klockan elva.


I kväll kan vi ju inte låta bli att glo på Melodifestivalfinalen på TV. Inte för att jag har några förhoppningar om att bli road utan till 99 procent för att se vem som vinner eländet. För nyfiken är jag. Och oförstående inför de som röstars smak. Sen vill jag förstås leta efter två bekanta ansikten – i publiken!

Igår avslutade jag min fredagskväll med att se världens äckligaste skräckfilm, men jag kunde faktiskt somna sen. Nu sitter jag och är supersugen på en annan spännande film, en film som hade premiär igår: Mördaren ljuger inte ensam. Filmen är baserad på Maria Langs (Dagmar Lange) debutdeckare med samma titel. Boken kom ut 1949 redan, så det blir intressant att se hur personerna, miljöerna etc skildras. Den har inte fått så bra kritik, men det skiter jag i. Maria Lang rules!

M-rdaren_ljuger_inte_ensam
Mördaren ljuger inte ensam – överst på min att-se-lista!


Nu noterar jag att tvättmaskinen har tystnat och det är dags för mig att göra mitt, nämligen hänga de rena trasorna kläderna. Sen måste jag slänga i mig lite frukost innan jag tvagar mig och ikläder mig nånting presentabelt (nej, jag är vuxen och går INTE och handlar i mjukisbrax, fy så fult!) innan jag åker och hämtar Fästmön på avtalat ställe. Min rygga är i princip packad, det är bara drycken och necessären – måtte jag inte glömma necessären idag som jag gjorde förra gången! – som ska packas ner.

Vad händer hos dig idag??? Skriv några rader och berätta om du har orkat läsa ända hit.


Livet är kort.

Read Full Post »

Så  blev det helg igen. Den här veckan har verkligen gått fort och det tror jag beror på att jag har fått fortsätta att göra roliga saker på jobbet. Jag har till exempel haft one-to-one-kurser i webbverktyget. IT-teknikerna fick ju så småningom ordning på webbplatsen jag bygger. Igår förmiddag hade jag avstämningsmöte med min uppdragsgivare. Vi gick igenom sida för sida och det känns som om Lille M blev väldigt nöjd. Vi har bestämt vad jag ska fortsätta med och Lille M har också fått uppdrag: att ta fram diverse underlag åt mig. Igår eftermiddag var jag runt i huset och fotade för de nya undersidorna, men jag hann inte göra mer än en ingångssida om säkerhet på både svenska och engelska och en undersida om brand på båda språken. Idag ska jag fortsätta med hjärtstartare och mer säkerhetsprylar samt sånt som lunchrum och liknande. På måndag ska jag försöka få till en intervju nere i vaktmästeriet med H och Johan. Så jag fortsätter att bygga mitt Hus webbplats.

Huset
Huset fotat i morse  i tiogradig kyla och lite Photoshoppat.


Igår kväll hann jag ta en dusch och en macka innan jag såg på Monika i När livet vänder på SvT Play. Det var ett riktigt jobbigt avsnitt, för det var så otroligt sorgligt med sjukdom, död och småbarn som inte fick ha sin pappa i livet. Fästmön jobbade till klockan 20 och jag åkte in på de ishala, knöliga gatorna för att hämta hem henne. Resten av kvällen tillbringade vi med spel och läsning. Antikrundan ska jag glo på i kväll.

I kväll ska jag också utnyttja det tack jag fick av lokalblaskan för att jag har deltagit i cirka 150 (etthundrafemtio) läsarundersökningar. Eftersom jag inte ville förlänga min prenumeration med en endaste månad valde jag detta:

trisslotter
Två trisslotter blev tacken för att jag har deltagit i cirka 150 läsarundersökningar.


Som du förstår blir jag jämrans grinig om det inte är nån BRA vinst på åtminstone en av trisslotterna. JÄMRANS grinig.

Idag lunchar jag med Johan, mitt sätt att uppmärksamma internationella kvinnodagen (kvinna bjuder man på lunchrestaurang). Ilona hade lite andra förslag på aktiviteter i en kommentar här igår.

Sen är det helg. Gissningsvis är jag uppe med tuppen i morgon och det vore bra. Min intention är att skriva Den Bästa Jobbansökan Ever Done By Me, eftersom jag ju har sett ett jobb jag verkligen, verkligen vill ha – och tänker få. Anna kommer in för att storhandla och jag plockar förstås upp henne när hon är klar och följer med ut till Himlen. Där stannar jag för att fira helg med en decimerad familjeskara (en jobbar, en är kattvakt och en ska på evenemang). Roligast av alla får nog Lillebror som ska få se finalen i Melodifestivalen 2013 live tillsammans med sin pappa. Även om jag personligen tycker att det har varit riktiga skitlåtar i år är det säkert en jätteupplevelse att få vara på plats och se Louise och YOHIO live (när de andra artisterna och programledarna kommer upp på scenen kan man ju blunda 😉 )

Men först ska jag jobba mig igenom den här fredagen. Det är ett fantastiskt privilegium att få jobba just här, men eftersom min anställning bara förlängs med två – tre månader åt gången blir det ganska ohållbart i längden. Jag vill ju kunna planera lite för framtiden också. Det finns ju en sån nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag vill ha vår. Eller rättare sagt: jag vill inte ha vinter mer. Jag hatar att packa in mig i dunjackan och bli trippelt så stor som jag egentligen är (ja, den är stor i storleken och jag har gått ner i vikt lite), jag hatar att halka på isfläckar och jag hatar att frysa och snö. Just nu. Det var fint och härligt väder igår. Jag gick ut en stund, men det är ju inte så roligt att promenera på egen hand. Dessutom är det halt, som sagt. Isgator på sina håll. Det blåste en isande, nordlig vind. Men solen värmde min bleka nos och jag tror att jag fick lite D-vitamin från ovan.

Så idag ville jag att det skulle fortsätta vara vår. Jag tog på mig mitt enda par ljusa jeans och tillsammans med gympadojorna jag har inomhus på jobbet (får plats med inläggen i dessa) känner jag mig riktigt vårlig.

ljusa jeans o gympadojor
Ljusa jeans och gympadojor är vår för mig.


Till råga på allt
har jag tillskansat mig en ”ny” luvatröja som inte – hör och häpna! – är tjockis-svart utan… grå– och vitrandig! Det är en av Johans ratade och det ska bli intressant att se om han känner igen den idag och om han säger nåt. Hur som helst, han har vuxit ur den och jag la beslag på den. Den är urskön! Och lite roligt är det att ikläda sig nånting annat än svart.

grårandig tröja
Grårandig, inte svart.


Måndagsmorgonen innebär åter
ett inställt möte med prefekten, som fortfarande är sjuk. Det verkar som om han och mamma åkte på samma virus, för även prefekten är i princip röstlös. Och då kan man ju inte hålla i ett möte för hela institution 2, eller hur?!

Så jag fortsätter bygga mina hussidor på förmiddagen. Efter lunch ska jag sparka igång M som vill lägga upp sidor med ekonomisk information. En liten kortkurs one-to-one i vårt webbverktyg, alltså.

Fästmön var uppe och studsade i morse, trots att hon är ledig. Men hon hade ett ärende i Förorten under dan, så hon ska ut och röra på sig.

Nu har vi gått in i mars – jag insåg just att mitt armbandsur visade den 1 mars och inte den 4! Detta är den sista veckan jag prenumerar på lokalblaskan. Det känns lite konstigt och jag undrar om jag klarar av att inte ha nån morgontidning efter 30 år. Men så dålig som den är just nu lägger jag heller 2 750 kronor på nåt annat än en helårsprenumeration. Och skulle det vara så att jag ångrar mig är det väl bara att ta en prenumeration igen. Värre än så är det inte. Det handlar inte om att jag är snål, det handlar om att jag inte vill lägga mina pengar på illa stavade och formulerade artiklar, varav hälften inte intresserar mig eftersom de handlar om sport. En annan vinst är att kassen till pappersåtervinningen inte behöver tömmas lika ofta!

Jag har fått i uppdrag att göra utgrävningar i mitt förråd i kväll. En av forskarna letar efter en fotboll – och jag kan i alla fall – tror jag! – erbjuda en volleyboll. Bollen ska användas för ett rollspel där den ska agera sol. Eller planet. Blir verkligen spännande att se om jag hittar bollen!

Vad har du för dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det söndag och då ska man vila. Men när man som jag bara har två lediga dar i veckan, är det ofta så att dessa dagar är fullspäckade med diverse göromål som oftast har med hemmet att göra. Den här söndagen ska bli ett undantag. Jag ska göra så lite som möjligt.

fötterna upp
Jag lägger upp fötterna idag.


Dan började med uppstigning
strax före halv sju för att skjutsa Fästmön till jobbet. Det var OK att gå upp tidigt idag, jag är en morgonmänniska och hyfsat pigg – även på slapparedagar. Anna kände av ett litet bakslag av förkylningen i morse, men igår gick det bra att jobba för henne. Och klarar hon bara dagens arbetspass går hon inte på igen förrän onsdag eftermiddag.

Vi satt förstås och med TV:n på för Melodifestivalens andra chans igår. Men ärligt talat gick det inte att titta på det, knappt att lyssna heller. Jag vet inte vad svenska folket har för smak, men inte är den samma som min. Faktum är att jag fastnade för Martin Rolinskis låt, den enda låt man minns och kan sjunga så här efteråt (nej, jag har inte Spotify). Gick han vidare då? Nej. Inte nog med att Jedward stod för ett av mellanspelen tillsammans med programledarna (varav en tror att hon kan sjunga, men kan det INTE!), så kallad underhållning, igår, de vann Andra chansen också. I alla fall såg de så ut. Likadana. Fantasilöst, svenska folket!

Robin och Anton Foto Olle Kirchmeier SvTJedward
Jedward? Robin och Anton? (Bilden på Robin och Anton lånad från SvT:s hemsida. Bilden är tagen av Olle Kirchmeier. Bilden på Jedward är en pressbild lånad från Planet Jedward.)


Nej, det var roligare
att samtidigt som duracellkaninerna hoppade fram och tillbaka i rutan, spela Wordfeud och äta choklad. Ajfånens skärm blev så där lagom kladdig. Men det klart att en och annan kommentar lät jag undslippa mig – på Twitter. Blogga om årets elände vägrar jag, det är som sagt det sämsta jag har hört på länge. Två låtar har jag gillat, YOHIO och Martin Rolinski. YOHIO är tack och lov i final.

Men nog om skiten tävlingen och åter till min slappardag. Det enda vettiga jag har gjort hittills är alltså att skjutsa Anna till jobbet. Insåg förstås att bilen borde tvättas och dammsugas då… Hemma igen plockade jag undan disk och diskade upp Annas frukostdisk. Bäddat har jag inte gjort än, men förberett för det. Ska låta tvättmaskinen tvätta jeans när huset har vaknat lite. Har fördelat medicinen i min Anabox och lyckades tappa en liten jävla tablett i diskhon och fick jaga den ett tag med mina prinskorvsfingrar.

10 Anabox
Min Anabox.


Dagens största problem
är vad vi ska ha till middag. Ett tag tänkte jag bjucka på förra söndagens recept ur Tofflans Svarta Bok, men den kyckling vi hade hemma åt vi upp i fredags. Så det får bli nånting annat. Hur som helst kommer ändå ett nytt recept framåt kvällningen på en blogg nära dig!

Det ser ut att bli en solig dag, men det var den inte först, kan jag meddela. Kall, grå och blåsig var den. Och snorhalt på sina ställen. Annars håller jag inte med alla som klagar på snöröjningen den här vintern. Jag tycker att det har varit rätt bra med den. (Eller, som nån skrev nånstans, kommunen får vad den betalar för.) Förutom nära Annas jobb. Där är det nu rena isgatan. Trots att man håller max 17 km/tim i hastighet och trampar ur, glider bilen. Den enda som skulle uppskatta dessa isgator är väl späddwajföraren Lelle Pett (påhittad, intern karaktär).

snöhög och vägskylt
Vintern 2010 kunde man ha ett och annat att säga om snöröjningen, men inte i år, tycker jag. Den här bilden tog jag för ungefär tre år sen.


Nu ska jag bädda lite
och därefter bläddra igenom lokalblaskan. Det är näst sista helgen jag får tidningen i tidningsfacket utanför dörren. Min prenumeration går ut efter nästa helg. Tänk så lite skräp till blir att bära ut till pappersinsamlingen framöver!

Vad händer hos dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja fast nu är det ju eftermiddag, typ. Men jag ville bara puffa för en liten spalt som jag faktiskt tycker är BRA i lokalblaskan – jag menar jag klagar ju på så mycket annat i tidningen… Det är en spalt som tyvärr inte ligger på blaskans webbplats och som jag därför lär sakna när min prenumeration upphör…

På sista sidan i B-delen hittar du den, God morgon- spalten. Där skriver anställda vid tidningen några rader. Spalten innehåller bland annat ett recept och tre kommentarer kring sånt som skribenten tycker är intressant, viktigt och/eller aktuellt.

De flesta skriver om tokigheter som deras barn säger och gör och sånt roar mig mindre. En som emellertid alltid skriver om intressanta och läsvärda ting är redigeraren Peter Frisberg. Hans kommentar i tisdagstidningen kring lördagens deltävling i Melodifestivalen vill jag applådera.

Detta är det första i Tofflans serie med inlägg från Positiva klubben. Det är ju inte så mycket av den varan på den här bloggen, menar jag… 😳


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg!
Jag har också lagt in Paradisoffer av Kristina Ohlsson på bevakning till Anna. Boken kommer ut först i morgon!


Söndagseftermiddag.
Vart har den här dan tagit vägen, egentligen? Nåja, jag har fått en hel del gjort av det jag föresatt mig att göra. Bäst av allt är att mitt hem är rent, sånt blir jag alltid så nöjd av.

Jag har fixat till gardinerna i sovrummet också så att omtagen, en sorts guldsidenband, håller isär dem under dagtid. Faktum är att de blev riktigt bra – sovrummet är MÖRKT om nätterna och nån rullgardin smäller jag inte upp igen. Tack, IKEA, för Werna!

Det blev en tur till Tokerian också. Där hände inget anmärkningsvärt mer än att jag höll på att bli galen på en karl i gul jacka som hela tiden korsade mina gångstigar. Inte nog med att gult är fult, färgen gillas uppenbarligen av irriterande män. Jag inhandlade söndagsmiddag som blir kycklingchorizo. Hemma finns nämligen korvbröd i frysen och räksallad i kylen, vilket gör en komplett måltid. Till eftermiddagskaffet inhandlade jag en kanelbulle så att jag skulle stå mig till middagen.

kanelbulle o kaffe

Tokerians kanelbullar är fantastiska. Mitt kaffe i morse, däremot, blev hur blaskigt som helst, så det krävdes nytt på eftermiddagen.


Åter i hemmets lugna vrå
(ovanligt tyst och lugnt och skönt här idag) började jag titta på gårdagens avsnitt av Mr Selfridge. Efter en stund satte jag på kaffe eftersom morgonens kaffe blev blaskigt. Hade tänkt åka och hämta Fästmön när hon slutade arbeta klockan 14 och sen ringa mamma när jag kom hem igen. Jag sa till mamma igår att jag eventuellt skulle skjutsa hem Anna runt 14-tiden. Vad händer? Jo, precis när jag ska ge mig iväg, en tio i två, ringer… mamma.

Nu hade jag ju inte gjort upp med Anna om att jag skulle komma och det går ju inte att bli arg på mamma trots att hon ALLTID gör så här – det vill säga ringer när jag har sagt att just ett visst klockslag ska jag göra nånting annat än prata i telefonen. Det är som om mamma inte riktigt lyssnar. Hon hör klockslaget, men inte vad jag säger runt omkring. Det har blivit värre med åren, fast nu när hon har varit sjuk vill jag ju höra hur läget är. Hon hade mer röst idag än igår, så det verkar gå åt rätt håll. Hon höll låda i nästan 20 minuter.

Under samtalet messade jag Anna. Jag kastade mig sen i iväg i bilen – bara för att få några pussar och en stund med min kära i bilen. Barnen är hos henne ytterligare en vecka och de två yngsta har sportlov nästa vecka. Anna skulle försöka hitta på nånting, men det är ju lite svårt när hon jobbar och så kostar ju saker och ting pengar. Bara en bussresa till stan tur och retur går på en mindre förmögenhet.

Jag har också planerat en aktivitet nästa vecka, men det är på fredag kväll och med bara Anna. Klockan 19 går evenemanget av stapeln. Som en del andra vuxna är jag tvungen att arbeta på sportlovet. Då blir detta perfekt på fredag!

Eftersom jag inte är barn och har sportlov utan vuxen och måste arbeta hinner jag inte heller gå på bokrea – men den är för övrigt veckan efter vårt sportlov, den 26 februari. I stället har jag beställt lite böcker åt Anna och mig hos Bokus, de flesta på bokrean där:

  1. Död i skugga av Anne Holt (nyutkommen!)
  2. Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman (till Anna)
  3. Pythians anvisningar av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundqvist (till mig)
  4. Svikaren av Katarina Wennstam (till Anna)
  5. Fjällgraven av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt (till oss båda)
  6. Lärjungen av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt (till oss båda)

Eftersom alla dessa böcker kostar lika mycket som en månads prenumeration på lokalblaskan och en flaska vin tillsammans ELLER cirka 75 kronor mindre än ett månadskort på stadsbussarna, tycker jag att jag kan unna oss det.

Försökte fixa en tid hos min optiker Synoptik i Stormarknaden. Det gick mindre bra. På Stormarknadens hemsida finns bara en sida med kort info om Synoptik samt en underlig e-postadress och ett telefonnummer. Dessutom ligger sidan under Mode/Skor/Accessoarer på Stormarknadens hemsida, vilket jag tycker är lite konstigt. Självklart kan man se brillor som accessoarer, men jag ser brillor och linser som nödvändigheter för att kunna se…

Rayban glasögon

Mina svindyra brillor får nog hänga med en sväng till – med nya glas.


Naturligtvis ringde jag,
men en inspelad röst talade om att det var såå många kunder i butiken att de inte kunde svara. Och så blev jag rekommenderad att gå in på Synoptiks egen hemsida om jag ville boka tid. Det gjorde jag och försökte boka tid, men eftersom man var tvungen att välja tid för antingen linser eller glasögon gick inte det heller – jag vill ju gör en kontroll för både och! Dåligt att det alternativet inte finns!!! Nu ska jag eventuellt till Stormarknaden i veckan för ett annat ärende och då kanske jag hoppar in på Synoptik och beställer tid. Om det går.

För övrigt ska jag nu förbereda mitt Svarta bok-inlägg. Jag tror att en och annan lär höja sitt ögonbryn, som sagt…

Tofflans svarta bok

Tofflans svarta bok öppnas för allmänheten senare idag.


Vad har du haft för dig idag då???


Livet är kort.

Read Full Post »

Så! Nu har jag lyckats ringa lokalblaskan – och ändå inte! – för att tala om att jag inte vill förlänga min prenumeration efter den 10 mars. Och jag kan tala om att det var inte det lättaste…

Igår fick jag en prenumerationsfaktura på 2 750 kronor, det lokalblaskan tycker att man ska betala för ett helår. Jag har insett att det är tusenlappar jag mycket hellre lägger på nånting annat, så jag började leta efter ett telefonnummer på lappen för att kunna ringa och säga upp prenumerationen. För man måste kontakta tidningen – och ändå inte! – för att säga upp sin prenumeration, det går inte bara att skita i att betala räkningen.

Jag hittade ett enda telefonnummer på baksidan av räkningen och gissade att det var det man skulle ringa. Några telefontider framgick inte, men när jag ringde igår kväll fick jag veta att dessa var klockan 8 – 16.30. En automatisk röst gav mig några val och jag knappade mig vidare till Prenumerationsärenden. (Eftersom det gällde att säga upp en prenumeration gick det inte att göra via hemsidan.) Till sist svarade en tjej:

Prenumerationsärenden!

Jag presenterade mig med för- och efternamn och framförde mitt ärende. Men se då skulle jag inte prata med henne utan annan tjej. Hon kopplade vidare. Jag väntade och väntade och väntade i luren – tills tonen plötsligt tog slut och samtalet bröts. På’t igen! Jag ringde samma jävla telefonnummer, kom till samma tjej, som gjorde samma koppling. Fast nu hamnade jag i nån sorts telefonkö. Totalt var min väntetid närmare 20 minuter innan jag kom fram till den som kunde handlägga mitt ärende. Är detta rimligt? Nej. Inte kan det väl finnas bara EN enda människa som tar emot personer som vill säga upp sina prenumerationer???

Men nu kommer det lilla roliga! Min lokalblaska är i själva verket inte ett dugg lokal. Dess ägare finns i Norrköping. Och det var också där tjejen satt som skötte uppsägningar av prenumerationer, distributionsärenden, klagomål etc. Så det var inte till Upsala Nya Tidning jag ringde utan till koncernen. Vi kom att prata alldeles för länge, den där tjejen och jag. För jag måste ju bara fråga om hon var östgöte och från Linköping – det var så jag fick reda på att jag inte ringde till UNT. Riktigt trevlig var hon, en sån där person som är på rätt plats i verksamheten – och i livet. Hon ville naturligtvis veta varför jag inte längre vill prenumerera och jag sa bland annat att mina skäl är att

  1. tidningen har blivit för tunn omfångsmässigt
  2. tidningen innehåller för många reklambilagor
  3. tidningens innehåll har också blivit för tunt
  4. artiklarna är dåligt skrivna
  5. det redaktionella materialet innehåller alltför många konjunkturfel korrekturfel
  6. tidningen är för dyr
  7. tidningen innehåller mest sport och det är jag inte intresserad av

Det jag inte sa, men som jag tycker, är att man har behandlat kända, lokala författare och krönikörer väldigt illa – medan man gratis ”marknadsför” vissa andra författare, gärna bland de egna anställda.  Och somliga som bloggar för tidningen får skriva gratis, medan andra till och med blir anställda.

Den trevliga östgötskan skulle skriva ner mina synpunkter och mejla till redaktionsledningen. Jag bad henne cc:a mig och det lovade hon att göra. Det kan ju vara roligt att se om hon uppfattade mina synpunkter korrekt. Om inte, kan jag ju korrigera och mejla. Nåt svar förväntar jag mig inte att få, men en smart tidningsledning skulle naturligtvis höra av sig! Allra helst som man nyligen har skrutit så mycket om att man når så många läsare… Nu är det bara att inse att jag själv snart inte längre tillhör skaran papperstidningsprenumeranter. Möjligen att jag skummar hemsidan nån gång om dan. Möjligen.

Vissa människor hamnar verkligen på rätt arbetsplats! Östgötskan ovan har, som sagt, uppenbarligen gjort det. Östgötskan som skriver detta är inte riktigt lika säker. Igår trillade det nämligen in ett ganska oförskämt mejl till alla oss som jobbar här i huset. Det stod ungefär:

XX hyr Byggnaden av Företaget för forskning, undervisning och fortlöpande miljöanalys. Cykelförvaring är inte att betrakta som forskning, undervisning eller fortlöpande miljöanalys. Det är därför INTE tillåtet att ta in cyklar i byggnaden.

Men vad gör en del eftersom det till exempel inte finns tak över cykelställen? Jo, de tar med sina cyklar upp på sina kontor. Ingen annan än de själva blir lidande för det. Tycker jag, i alla fall. Låt folk göra som de vill! 


Livet är kort. 

Read Full Post »

Idag vaknade jag till en riktig Eländes eländig dag, kändes det som. Först sumpar jag en sovmorgon när jag äntligen kan ta en. För hur roligt är det att vakna halv sju en dag när man är ledig? Inte roligt alls.

Naturligtvis låg jag och ältade en massa saker i sängen, vilket säkerligen gjorde så att jag kände Eländet ännu påtagligare. Det var allt ifrån jobbsituationen till de 14 okorkade vinflaskorna från igår. Sen bestämde jag mig för att kliva upp. Nu funderar jag på om jag ska ta en tur till Stormarknaden oduschad eller nyduschad för att kolla om möjligen Coop har korkapparater. Varken själva Gränby centrum i sig eller Coop är några av mina favoritställen. En gång i tiden var emellertid Coop = Gränby centrum. Då var det en bra affär där man kunde handla allt från spik och möbler via mat till skor och kläder. Och cyklar. Nu har man gjort om affären till nån sorts finare delikatessplace. Eller i alla fall har man försökt. Nä, det var bättre förr! Coop, alltså.

Sur Toffla fyra mån

Både Coop och Tofflan var bättre förr. Men den senare var lika sur då som hon är nu.


Nä, jag orkade inte ligga kvar
och älta och ingen av mina Wordfeud- och Ordjaktenmotståndare var vakna, så jag klev upp. Fixade kaffe, slog på datorn och tog in tidningen. Kollade mejlen först och dagens idiotmejl hade följande lydelse:

Do you need an urgent loan? Behöver du ett brådskande lån?

Men alltså, varför är folk så intresserade av min ekonomi? Och varför är nån så dum att den tror att jag skulle svara på ett mejl som bara innehöll ovanstående två meningar?

I lokalblaskan var det ännu fler eländen att läsa om – vilken TUR att min prenumeration snart går ut och att jag verkligen har bestämt mig för att inte förlänga den efter typ 30 års abonnerande… Jag kastade en blick på tidningen och rubrikerna gjorde mig ännu mer eländig. De handlade om

  • näthat
  • influensan pressar vården
  • besparingar i vården
  • allt fler arbetslösa
  • olyckor på isen anmäls inte

Inte konstigt att man känner sig eländigare än eländigas… Jag började faktiskt bläddra i tidningen, men sen hamnade jag framför datorn, av nån anledning. Och här händer inte mycket heller. Mer än att jag fryser om fötterna. Och att besöksstatistiken för bloggen har sjunkit. Kanske har en och annan läst Nicolas Jacque­mots rekommendationer att man slutar snoka så mycket i sociala medier och i stället går vidare med sitt eget liv. Å andra sidan, så trist för den som tjänar pengar per besökare… För det handlar ju alltid om att vara närig, eller? (Nu är jag ironisk.)

Äsch, nu har klockan blivit nio och om jag ska slippa slåss om parkeringsplatser med alla storhandlare och alla systembolagsshoppare bör jag nog sätta fart. NU!


PS Sa jag att det snöar också och är minusgrader?

PS 2 Kaffet var gott, i alla fall…


Livet är kort.

Read Full Post »

Så blev det kallt igen. I morse var det nästan fem minusgrader. Alla små och stora vattenpölar hade frusit till is. Läskigt halt utomhus, alltså. I alla fall här. Så var rädd om lårbenshalsar och handleder när du går ut idag.

Det var en helvetisk bilresa till jobbet idag. Det började redan innan jag skulle ut på gamla E4:an när en bil plötsligt svänger ut framför mig. Bilen kom från vänster och jag körde dessutom på huvudled. Det vill säga jag hade förkörsrätt enligt såväl högerreglen som regeln om huvudled. Nån som fick körkortet på postorder i den andra bilen??? Bilisten körde sen slalom mellan filerna när vi kom ut på stora vägen. Tutade och hade sig. OK om h*n hade varit på väg till sjukhus eller så, men det här var ren vansinneskörning. Jag var nära att ringa 112.

Nästa bildåre mötte jag när jag skulle svänga av från gamla E4:an. Ytterligare en person som inte klarar filkörning och som plötsligt svänger – framför mig, dårå – fast h*n inte körde i nån svängfil.

Dagens tredje bilgalning var egentligen flera bilar. Strax före Dofternas Bro är det trafikljus och tvåfiligt. Strax före bron blir de tu filerna en. Samtidigt höjs hastigheten till 70. Men det där har folk svårt för och gör de mest livsfarliga omkörningar – för att sen inse att filen plötsligt tar slut, varpå de måste svänga höger, direkt framför fronten på bilen i högerfilen, den fil som fortsätter. Att det ska vara så svårt att planera sin bilkörning, att titta liiite längre fram än näsan räcker. Själv har jag ju en gigantisk kran, så för min egen del räcker det näs(t)an att gå efter den…

Tofflan 5 dec 2012

Gigantisk kran leder mig rätt när jag kör bil?


Skämt åsido,
en del är faktiskt livsfarliga i trafiken. Nu är det väl ingen större förlust om jag skulle omkomma. Jag vet till och med en och annan som skulle ha fest då (precis som somliga festade när pappa hade gått bort – en fest vi tvingades se på). Men en olycka kommer ju sällan ensam. Eller snarare, på morgonen är det rätt mycket bilar ute och ganska många bilköer. Faller i, faller alla, liksom. Smäller en så smäller flera, vill säga.

Men om den här dan började farligt borde den fortsätta i lugnare tecken. Igår blev jag emellertid kvar på jobbet lite längre. Plötsligt blev det massor att göra. Förmiddagens möte med prefekt 1 var bra, men gav inte mycket mer än att jag fick veta att man vill att jag fortsätter jobba där även efter påsk. Exakt hur mycket skulle funderas över. Det måste gå att kombinera med annat, helst. Om inte, får jag ta det jag får, stämpla i två och en halv månad och sen leva på mina besparingar. (Ja, som du förstår är de enorma efter långtidsarbetslöshet och sjukskrivning.) Tillvaron gungar igen, men jag har lärt mig att försöka gunga med i dess takt.

Jag hade tänkt höra med mamma om vill komma hit i påsk, men hon är så dålig just nu att det inte är nåt att ta upp. Det verkar som om hon – och de andra tanterna hon var på evenemang med i fredags – alla är däckade av influensan. Mamma, som har en kronisk sjukdom, blir förstås sjukast av alla då. Mina egna nattkramper i ben och fötter (två gånger i natt) känns lite futtiga, jämförelsevis.

Idag ska ben och fötter ut och traska på lunchen. Jag har en lunchdejt med U, vars avdelning jag tidigare hörde till organisatoriskt. U är en riktig pärla, vi har många gemensamma nämnare och det klickade direkt – när vi träffades utan avdelningen! Ibland är det ju så att man inte ser skogen för alla träden.. Jag är glad att vi fick kontakt!

Helgen blir lite av en tråkhelg. Jag måste städa och tvätta – hallen är full av grus och tvättkorgen full av smutstvätt. Igår hittade jag dessutom stora lerklumpar i hallen efter ventilationsmännen. Inte satte de upp ett av donen ordentligt heller. Det sitter uppochner och det sitter inte fast. Om det ramlar ut och har sönder spishällen blir jag… mindre glad. Enligt Fästmön, som var hemma när de kom, pratade en av de två mest i mobilen, medan den andre verkade vara nån typ av senior lärling.

Anna jobbar från och med idag och till och med söndag, så i kväll blir det kanske ost och kex och vin när hon kommer hem. Jag är lite sugen på att gå på Antik-slöjd-hälso-mässan i Fyrishov nån av dagarna, men det vore roligare att göra med sällskap. NÅN INTRESSERAD???

Jag borde också åka och köpa mig en ny tandborste. Sen 1990-talet kör jag med uppladdningsbar tandborste och det har gått åt några såna genom åren. Men det är det värt, för jag får alltid så mycket beröm av såväl tandläkare som tandhygienist. Min nuvarande börjar bli ganska kass och borde ersättas.

Nu börjar dan utanför ljusna. Det kanske är dags att hämta in lite java så jag kan fortsätta hålla ögonen öppna när jag sitter och lägger ut saker på intranät, vilket jag ska ägna mig åt mest idag.

en kopp grönt

En snigg orange kopp grönt, kanske?


På tal om intranät
tycker jag nog att lokalblaskan var rätt jobbig i morse. Både i ledare och i en artikel inne i tidningen skryter man över att man når så många fler läsare än förra året. Hur intressant är det för oss läsare att läsa? Ungefär lika instressant som du tyckte att mitt statistikinlägg igår var(som jag dessvärre måste lägga ut varje månad). Och tillbaka till intranät, för det är där jag tycker den typen av nyheter platsar, inte i varken ledare eller artikel inne i tidningen. Möjligen en notis. Min prenumeration går ut i början av mars och då är det

Tack och hej, leverpastej!

för min del!

Det är fredag idag, min vän! Vad har du för helgplaner??? (Vad min ovän har för planer struntar jag i.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Julgransplundringen går mot sitt slut. Nog hade jag behövt En Viss Kvinnas hand som rättade till saker och ting, men jag fick klara mig ändå. De kommande veckorna är det andra som behöver Sin Mammas Hand.

Köksgardin vikt

Köksgardinen blev lite vikt, men jag lovar, Anna, jag klarade av att rätta till det själv!


Jag har gått ett varv med dammsugaren.
Haltat. Jävla häl! Genomsvettig blev jag, men nu är det gjort för den här gången. Fattar inte varifrån allt grus kommer, varken Anna eller jag leker i nån sandlåda. Dammsög mattan utanför ytterdörren också. Just då kom Lucille ut och tyckte att jag skulle fortsätta in i hennes lägenhet. Men jag avstod. Fyra rum, ett kök och två våtutrymmen till? Nej tack!

Alla tomtejävlar tomtar och krubban med de sex vise männen ligger nu och sover i en av mina två jullådor. Locket är på och lådan utburen och upplyft på hyllan i förrådet. Det var inte lätt. Det gjorde lite ont, men det gick.

Jullådor i förrådet

En låda med tomtejävlar tomtar och en låda med julgranssaker. Men den med julgranssaker har fått stå kvar på hyllan i över ett år.


Av nån anledning
hade jag fler stakar och stjärnor som skulle upp på hyllan bredvid jullådorna. Skiten vippade och hade sig, men till sist lyckades jag. Det gjorde också lite ont och det skulle inte förvåna mig om jag får bråck i operationsärret. Men vad gör man när man bara har två, normallånga armar och inte sex aparmar? Jo, man gör det ändå. Lyfter upp grejorna.

stakar o stjärnor i förrådet

Stakar och stjärnor är tillbaka i förrådet.


Skulle just in i badrummet
när mamma ringde. Vi pratade inte så länge idag, tack och lov. Jag blir så telefontrött, ju! Hon höll också på med sina adventsljusstakar. Hade bara en lampa kvar att ta fram och den hade Nån ställt högst uppe i ett skåp. Gissningsvis klättrar mamma trots att jag protesterade. Men vad gör man när man är ensam? Jo, man gör det ändå, som sagt. Fast lyfter ner grejorna i mammas fall.

Det blev en tur till apoteket och Tokerian. Medicinerna ar på väg att ta slut liksom kaffet och knäckebrödet och mjölken. Och sen behövde jag ju köpa godis till min gottpåse – för en sån ska man ju få när man är på/har julgransplundring, eller hur?! Problemet var bara att jag inte var/är sugen på nåt. Men om jag inte hade köpt nåt kan jag garantera dig att jag hade blivit det…  Så jag tog i. Rejält.

Godis

Nåt jag vill snaska på?


På vägen hem
mötte jag Hon Som Alltid Handlar och vi stannade till lite, hejade och konstaterade… att man alltid måste handla… Innan dess träffade jag en person från mitt förrförra arbetsliv. Jag sätter en ära i att glo rakt in i ögonen på såna människor och säga ett högt och tydligt

Hej!

Här ska inte kommas undan, inte!!!

Till middag i afton har jag tagit fram några stekta, tunna kycklingskivor ur frysen. Tänkte mig lite potatisklyftor och hot béasås till detta samt ett glas vin. Ska tappa upp lite vin i en karaff – jag har ju fortfarande kvar i damejeannen i badrummet.

I kväll blir det TV. Först Stjärnorna på Slottet där det i kväll visas Philip Zandéns dag. Därpå filmen Cornelis, om herr Vreeswijk, förstås.

När vi ändå är inne på kultur… Jag förfasade mig på förmiddagen över att redigerarna på lokalblaskan inte kan stava. I dagens tidning var det ordet

tunt

som redigerarna misslyckades stava rätt.

 tunnt

Redigerarna på lokalblaskan kan uppenbarligen inte stava till ordet tunt.


Men det är nog inte det värsta.
Helt nyligen presenterades ytterligare en lista över litteratur som kommer ut i vår (den andra hittills). Fast i stället för att nämna min Nästan-brors, etablerad och känd författare och forskare såväl i Sverige som utomlands, kommande bok har man valt att lyfta fram till exempel flera kokböcker skrivna av lokala författare. Det säger en hel del om Nivån på Kulturen (där framför allt somliga totaldissar filmer av kvinnlig storsäljande deckarförfattare men skrattar sig fördärvade åt manliga komiker som drar samma skämt för hundrade gången). Ytterligare ett skäl att inte fortsätta prenumerera. (Jag har kollat upp och prenumerationen går ut i början av mars, först.)

Avslutningsvis, på julgransplundringar ska man väl inte vara sur som ovan. Det ska dansas, skrattas, lekas och glammas – förutom ätas godis, dårå. Så här kommer nu en liten lek som inbegriper dig som har orkat läsa hela det här inlägget – en bildgåta!

Kort och gott: vad föreställer bilden???

Bildgåta

Och detta är???


Ha en bra lördagskväll, vad du nu än gör.


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »