Pronto med Pronto

Ett färdigt inlägg.

---

 

Pronto är italienska och betyder färdig. Färdig är jag också med Pronto, en digital kommunikationsbyrå med en massa snygga anställda. (Inget fel i det!) Runt midsommar ställde jag upp på en kampanj anordnad av Pronto. Det var andra och sista gången för min del.

Mitt första samarbete med Pronto skedde emellertid redan i november 2012. Eftersom jag är bokmal nappade jag på ett uppdrag som gick ut på att läsa en då nyutkommen bok, Rekordvinnaren av Pieter Tham. Jag blev lovad

[…] en mer spännande läsupplevelse genom att på ett lustfyllt sätt knyta samma fiktion och verklighet. […]

och jag skulle få

[…] en specialutgåva anpassad för dig och kommer att få möjlighet att uppleva hur det skulle kunna vara att själv vara huvudperson […]

För att få boken och den därtill hörande upplevelsen skulle jag naturligtvis blogga om boken. Boken handlade om en man som vinner mycket pengar på en lott och hur detta förändrar hans liv. Några dar efter att jag hade läst ut boken kom ett brev med snigelpost till mig med liknande innehåll som mannen i boken hade fått. Kuvertet innehöll dessutom en Trisslott. Redan där föll liksom hela kampanjen platt: brevet med lotten kom till mig alldeles försent. Jag var helt uppe i en ANNAN bok vid det laget. Nä, det funkar liksom inte med den här typen av utskick eftersom vi ju faktiskt alla läser olika snabbt. Boken fick för övrigt medelbetyg av mig (och då var jag snäll) och den fick ingen större uppmärksamhet nånstans i media eller så.

I början av sommaren fick jag ett nytt erbjudande av Pronto. Eftersom även det handlade om böcker beslutade jag mig för att nappa. Nån ersättning var det aldrig tal om precis som förra gången, ordet

volontär 

var vanligt förekommande i mejlen från Pronto. Däremot stod det också

[…] Som tack för sitt engagemang som volontär kan man få en fribiljett till Augustgalan. Som bloggare får man även en officiell &#8221badge&#8221 att märka sin blogg med. […]

Orden

[…] kan man få […]

visade sig betyda att alla bloggare deltog i en utlottning av en (?) biljett. (Hade Pronto tillstånd för lotteriverksamhet?)

Jag deltog i kampanjen Bokvalet genom att blogga om den. Främsta skälet var att jag tyckte att det lät som allt annat än lika villkor att digitala böcker har högre moms än andra böcker. Det tycker jag fortfarande, för övrigt. Ett annat skäl var naturligtvis den hägrande biljetten till Augustgalan. Jag fattade inte först att

[…] kan man få […]

betydde just det jag skrev ovan, att man som en av många (?) deltog i en utlottning av en (?) biljett.

Nä. Jag fick förstås inte den där biljetten. Och ja. Det är delvis därför jag skriver detta inlägg – jag är en dålig förlorare. Men… jag vill också lyfta fram hur viktigt det är att man tar reda på saker och ting innan man lovar att jobba gratis åt andra med till exempel marknadsföring.

För i Bokvalets fall visade det sig inte bara handla om nån liten orättvis moms. Det handlar om lagstiftning och EU-regler och om att digitala böcker ses som tjänster av EU och inte som varor. DETTA hade varit bra att få veta i förhand av kampanjarrangören. Eftersom jag spred kampanjen i alla sociala medier där jag har konton fick jag nämligen ta ett antal diskussioner också. Och blotta min okunnighet. Jag borde ha läst på innan jag bloggade. Jag borde kanske också ha fått bättre underlag…

Vidare fick media (traditionell) underlag före kampanjstarten, medan vi bloggare (social media) fick underlaget samma dag som kampanjen startade. Lika villkor? Nä, inte särskilt. Nån tidsplan såg jag inte röken av. Det fanns heller inte preciserat i uppdraget när jag skulle blogga och i vilka ytterligare kanaler jag skulle puffa för kampanjen.

Som jag såg var DN först med en artikel om Bokvalet. Därefter kom vi bloggare. Det twittrades lite samma dag och nån dag efteråt. Sen hände ingenting. Eller i vart fall såg inte jag nåt mer om kampanjen Bokvalet. Med en tidsplan där Pronto hade preciserat när bloggarna – eller ett visst antal – skulle ut med sina texter – hade kampanjen fått större genomslagskraft. Vidare borde Pronto ha kollat av med bloggarna vilka andra kanaler de skulle använda, hur och när och kanske på så vis varit med och styrt. Nu fick kampanjen hyfsad uppmärksamhet i ett par dar. Och sen blev det tyst.

Eller??? Blev det tyst? Som medhjälpare i den här kampanjen hade jag önskat – förutom en biljett till Augustgalan – en redovisning hur det gick. Det enda jag fick var en inbjudan till ett evenemang i Stockholm, ett kampanjkalas. Den inbjudan kom ett par (2) dar före festen, vilket gjorde att jag inte kunde delta.

Nä, vet du… Nu är det pronto med Pronto för min del! För övrigt har jag fortfarande inte vunnit nån storvinst på Triss och jag har inte heller läst en enda digital bok. Jag håller mig till de gamla hederliga pappersböckerna. Och Augustgalan kan jag följa på webben, säkerligen, det gjorde jag förra året.

Från och med nu gäller för min del

1. inget gratisjobbande
2. ta reda på alla fakta och se till att få underlag innan jag tackar ja till medverkan i marknadsföring
3. fortsätta skriva på bloggen om varor och tjänster som jag själv tycker är bra och har provat

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En eftermiddag i solen – och i regnet…

Ett inlägg till vänskapens lov.

---

 

Elliot, lilla hjärtat!

Idag blev jag förälskad. I en man. Ja, det är sant! Men han är fyrfota, hårig och har svans. Dessutom skällde han ut mig vid första ögonkastet. Elliot är emellertid inget troll utan världens sötaste hund. Jag var hembjuden till hans Mormor på rabarberkräm till lunch. Mötet med Elliot blev liksom en bonus. Jag är rädd att jag stannade alltför länge (över fyra timmar). Fast vi fikade också…

Med vissa människor – och fyrfotingar! – klickar man. Elliots mormor är en sån person. Det här var andra gången vi sågs och det blev en hel eftermiddag. Ändå var det aldrig tyst. Vi har mycket gemensamt, men inte allt. Därför är det givande på alla sätt att samtala med nån som förstår hur det är utan att man behöver precisera och gå ner på detaljnivå. Och att denna så förstående person också kan tillföra nytt i dialogen.

Vi för en kamp för vår existens och vår tillvaro. Vi är behövda på många sätt, men inte fullt ut. Då är det bra att peppa varandra genom att tala om att man duger.

Jag är väldigt glad för min nya vän. Elliots mormor gör inte bara superperfekt rabarberkräm (varken klistrig/klimpig eller för lös och lagom söt), hon lagar gott kaffe och bakar fin sockerkaka också. Inte tänker jag på mat nu när jag har kommit hem!.. Men det ätbara är en del, vänskap är nåt annat. Det är inte lätt att få nya vänner när man är i min ålder. Och det är ju inte det enda som är svårt med åldern, vet vi ju… Jag läste nyss en tweet från en person som tycker att folk som är 60 år är från medeltiden.

Lilla vännen,

har jag lust att säga

stäng näbben!

Jag är visserligen en bra bit från 60, men jag har vänner som är där och de är allt annat än urgamla. Men vi som är lite äldre än 28 har lärt oss att välja våra strider. Vi, såna som Elliots mormor och jag, behöver inte hävda vår brist på erfarenhet såsom småfolket gör. En del av småfolket, ska tilläggas. Inte alla.

Det har varit en skön eftermiddag i solen. När regnet kom vevade Elliots mormor ner markisen och så satt vi kvar och babblade. Innan jag gick fick jag titta in i garaget och tänk – där stod en Billy rödbrun som jag ska få om jag vill ha den! OM jag vill!!! Dessutom har jag blivit lovad hemtransport i en något större bil än Clark Kent*. Men först ska både hyllan och garaget tömmas och det sker i samband med garagerenovering. Där har jag lovat att vara behjälplig. Jag vill gärna vara behövd ibland, vill inte du det?

Hemma i New Village ringde telefonen när jag precis fått av mig skorna. Det var lilla mamma. Jag ÄR behövd. Det är gott att veta. Jag tror också att hostig pojke i Himlen uppskattade glassdessert efter sin lunch. Personligen hade jag tänkt mig ett längre besök på förmiddagen, men ett test kom emellan.

Solen lyser fortfarande. Har DU haft en bra dag??? 

Här kommer några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Det är måååndag morron å mitt huvud känns… såå tungt…”

Ett inlägg i vilket Tofflan bland annat skriver om sin hjärna och om att vara lite galen.

Du har tur! Du hör inte hur det låter när jag sjunger rubriken. Var glad för det! Jag sjunger aldrig bra och när jag är trött sjunger jag fruktansvärt illa. Huvudet är tungt och fullt av tankar och ord. Genom att skriva lite här försöker jag tömma hjärnan en stund.

Läste i Dagens Nyheter på nätet i morse när jag åt frukost att smarta hjärnor sorterar bort mest information. Det handlar om att sortera bort sinnesintryck som man tycker är oväsentliga. Detta innebär, till exempel, att människor med hög IQ har en hjärna som fokuserar på små rörliga föremål och filtrerar bort allting annat. Detta för att koncentrera sig på det viktiga. Själv använder jag ofta skrivandet när jag tycker att det börjar fyllas på med för många intryck bakom pannan. Samtidigt kan jag, särskilt när jag fotar, fastna för små, små detaljer som jag gärna lyfter fram för att jag tycker att de på nåt vis är häftiga – om jag nu hade en bra kamera att tillgå, vill säga. Tills vidare får jag nöja mig med tjänste-iPhonens kamera. Och… jag vill med dessa inledande rader inte säga att jag har nåt högt IQ. Jag vet inte vad mitt IQ är idag. När jag var åtta år testades det och då var det synnerligen högt. Det har gått några år sen dess…

Författarkatten Bibbi hjälpte mig att tömma min hjärna på ord igår.

Igår var det Mors dag och självklart fick mamma ett samtal. Det var endast en halvtimma långt, vi hade ju talats vid i 45 minuter på lördagen också, så det fanns väl inte så där jättemycket mer att prata om. Som vanligt var det mest jag som lyssnade. Mamma behöver också få ur sig sina ord, men har inte tillgång till dator eller nån levande person i hemmet. Då duger dotterns telefonöra rätt bra. Klockan halv två kunde jag emellertid avbryta ordflödet eftersom jag hade en inbokad intervju. Det blev två synnerligen intressanta timmar som jag tillbringade i Luthagen! Bäst av allt var författarkatten Bibbi som uppenbarligen blev förtjust i mina ord – och framför allt min penna…

Fästmön slutade arbeta klockan 16 och jag plockade upp henne på vägen hem, förstås. Vi svängde in till ICA Heidan, där jag bland annat kunde konstatera att jag och mamma hade vunnit 21 kronor att dela på från lördagens Lottodragning. Jag la en guldtia var i våra respektive vinstplånböcker när jag kom hem, för några femtioöringar finns ju inte längre. Anna var så söt och förberedde middagen med sallad och dukning, trots att hon hade jobbat, och jag satte mig vid datorn för att skriva min artikel. När artikeln var klar och jag hade fixat lite med bilderna skickade jag över den för fakta- och citatkontroll och så ställde jag mig vid spisen för att brassa käk. Vi öppnade en ”italienare” och tog ett glas rött till söndagskalkonen. Gott! 

Lite kaffe blev det också innan jag hoppade in i duschen. Torr och renhårig försökte jag sen läsa lite, men överväldigades av ett illamående. Gjorde därför en tidig kväll. Det kändes mycket bättre att ligga i sängen och läsa en bok som ska recenseras! I morse påbörjade kapitel fyra i sagda bok och frustade för mig själv när jag läste de fyndiga ordvändningarna. Han kan han, herr författaren!

Anna tog sig för egen maskin till jobbet idag, eftersom det inte är nån ordinarie arbetsdag utan utbildningsdag. (Hon skulle egentligen ha varit ledig.) Jag kom iväg tidigt, men hamnade tyvärr i flera bilköer, bland annat på grund av en utryckande ambulans, men också diverse sopmaskiner som sniglar sig fram. Jag fattar inte varför dessa måste ut i rusningstrafik såväl morgon som kväll! Varför inte på förmiddagen och eftermiddagen, så slipper vi som har bråttom till och från jobbet bli galna bakom våra rattar?!

På tal om galen har jag noterat att man söker på

chucky skräck dockan blogg

och hamnar då på min blogg. Tänk att man är så intresserad – fortfarande! – av att läsa om sig själv på sitt X:s blogg! Får man så lite uppmärksamhet hemmavid, eller vad? 

Nu ska jag fortsätta med det jag höll på med före fikarasten – webberier. Det är mest sånt på schemat idag, men jag ska också försöka klämma ur folk lite underlag. Eller åtminstone få dem att precisera vad de vill ha.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta vad du gör!

Livet är kort.

Read Full Post »